48 timmar till sommarlov.

Det jag gillar bäst just nu är att plocka in blombuketter här och var, knipsa av torra rosor för jag har lärt att man ska det och tjyva tomaterna. Och läsa. Så rolig är jag.

Ute är inne och tvärtom. Vet knappt  var huset börjar längre. Ungarna leker på vinden och vi glömmer alla takfönster öppna samma natt som det regnar, första gången på månader. Exakt några timmar efter jag slitit bort de sista plastmattorna däruppe, som ju såklart hade skyddat mot regnet men det är bland det härligaste. Att riva bort plastmattor alltså. Minns ni detta? Jag vet att de har några mattgolv till övers.

Jag läser jättemånga böcker för tillfället och läser om den ovan. Jag har ju sagt förut att jag avgudar Elin Unnes sätt att skriva och den där boken ändå. Får mig till så många sidospår. Jag lyssnar på Stil i P1 om Vita Sackville West. Bildgoogglar hennes vita trädgård och tänker att jag ska se om Orlando.

Hursomhelst är den där boken väldigt kul. Som små noveller fast ändå med tricksen man alltid önskat.

Jag älskade ända regnet häromnatten. Hur fint är det inte att vakna i en ljus natt av regndroppar som smattrar?

Det slog mig att vi hade en antik gammal sittgrupp på vinden. Där har den stått och dammat sedan vi flyttade hitåt typ. Hade visst stått på ett slott. Nog för den har stoppade dynor men jag började projektet att ta bort den, på ena soffan för att göra en vanlig sits. Så nu ska jag göra det på alla och måla i någon bra, hållbar färg.

Vilken jädra mani att kånka möbler från vinden med ingen annan mer än Chester i huset. Men jag blev så sugen för att sedan inse att de skulle passa prima i trädgården. Här ser du en skymt av vår lilla bakgård som i själva verket är ett gigantiskt projekt. Vi har börjat precis tvärtom än vad man brukar göra. Grusplanen ska så småningom bli grusgångar och rum. Men för att slippa jordkaoset en gång till, började vi baklänges så att säga.

Det nya blev märkta glas när jag fick spelet på sjuttontusen glas överallt.

När äppelträd, päron och körsbärsträd slutade blomma tog de vita rosenbuskarna över. Exakt så var vår trädgård när vi flyttade hit. Varje träd hade den konstruktionen.  Men fyra barn klättrar i träd och då känns rosenbuskar sådär så vi tog faktiskt väck flera av dem. Men det är vackert.

Jättevackert till och med. Det gäller att hålla dem lite bundna utmed stammen bara.

Fattar inte att de badar mer timmar än de är på land.

Den mest lurviga hunden i mannaminne har klippt sig. Vi var tvungna, för tovornas skull. Inte minst för detta i saltvatten är härligt även för en hund.

Är man stolt när de börjar slå ut ändå! Dahliorna verkar ha gått fint men luktärtorna… hmmm. Jag undrar om det verkligen kommer bli några. De ser torra ut men jag har vattnat. Någon sade att de kan se likadana ut när de fått för mycket vatten? Liksom lite brända sådär. Någon expert som vet?

Kom att tänka på vår sista lägenhet i Stockholm. Där var det liksom bara hus utanför fönstrena.

Liv har alltid något osnyggt att slänga ur sig när det gäller vårt hus. Är det inte medeltidaaktigt så kan det vara en ”jävla djungel”. Det där biter dock inte så hårt, djungeltemat får gärna hänga sig kvar.

Påtal om Liv så ögnade hon, hennes kompis och jag igenom våra horoskop för sommaren alldeles nyss. Liv skulle kastas in romansernas romans alltmedan Tuva skulle unna sig en och annan aw. Det sistnämnda kändes lika omöjligt, i brist på jobb, som det förstnämnda. Åtminstone enligt Liv själv. Jag däremot skulle komma i balans genom måla, dreja och sy! Det lät ju högst troligt!

Toviga hår och barfotadagar.

48 timmar till sommarlov.

Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM