Student 2018 och äventyret runt hörnet. - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
58532
post-template-default,single,single-post,postid-58532,single-format-standard,qode-social-login-1.0.2,qode-restaurant-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.6,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

Student 2018 och äventyret runt hörnet.


Snacka om tur i väder! Igår vaknade stan till sol och studentsång! Idag har jag sagt tack kära regnet att du räddade vår trädgård från vattningsförbudet. Men igår vaknade vi alltså till detta i grannens trädgård. Jag snabbade mig att öppna alla fönster redan vid halv sju. Bästa morgonpeppen ju.

Barnen sprang från fönster till fönster. Vi var ju dessutom lite extra uppspelta då det även var min systersons studentdag!

Kristo fick rita kort.

Kvällen innan fotograferade vi Filip och hans kompisar. Nomi och Charlie hängde med och vi sprang runt i den här trädgården som det var vår egen. Nomi hade en väldigt bra hårdag, enligt henne själv. Jag kände 80-talsvindarna komma svepande.

Så jäkla fint med kompisar som hängt sedan dagis.

Det fixades och donades. Inte  var dag man har kostym liksom. Och slips. Det skänktes tacksamhet till farfäder och youtube och knyt-lära.

Och till Hans. Som var med som prima assistent. Han hade fullt upp med skjortor, och kostymtricks. Hur många knappar som skulle vara knäppta, noll telefoner i fickan, skjortor som behövdes stoppas in och näsdukar som försvann ner i fickan.

Det var fjärilar i magen och känslan av att allt snart var över eller att resten börjar strax, hängde definitivt i luften. Exakt som det ska vara.

När de andra gled iväg i en astjusig och guldig mercedes från 1971 nånting, stannade vi kvar en stund på åkern.

Det är så galet med kidsen. Åren går verkligen. Minns när Filip tog sina första steg på vår terass med utsikt över Riddarfjärden och sekunderna efter damp i backen så det sjöng om stenplattorna. Mitt i applåderna liksom. Men det gick ju bra ändå. Väldigt bra till och med.

Den ena miniassitenten är VÄLDIGT pepp på det här med student. Så pass att hon under tiden vi fotade sydde ihop sina drömmars studentmössa på studentmossa.se. Roséfodrad, rosédiamant inramad med guld (extra guld till och med) . Nomi Vusir såklart och ”chilla” i nacken. – Vaaaad?! Den levereras inte förrän i september??!!

Det delas många sanningar här. Det är stort alltså. Den största kusinen är liksom vuxen nu.

Fint att han är en sådan helt perfekt förebild för de små. Och de lite äldre också.

Tillbaks till själva dagen och den stora förvirringen innan utspringet. Var, hur, när?

Min syster hade ordnat klokt till sonen med vänner.

Förstod inte förrän senare att det var en kompis son som var på allra största skylten! Fint ju! Alltså, den där luggen, så jäkla gölligt så man går itu!

Vissa var som sagt pepp.

Andra så in i vassen uttråkade.

Jag kunde inte sagt det bättre själv.

Älskar kontrasten mellan surkartet och hon som filmade allt!

Nu är det nära.

Kramkalas och han heter inte Janne nånstans.

Haha!

Äldsta barnbarnet. Sedan kom åtta till.

Jag och Kristo pratade om hur man kände. Egentligen. Det var ju verkligen inte bara kul. Jo, just den här stunden var det kul. Men innan och efter. Alla funderingar. Livet liksom och vuxenheten. Det är så klart det känns läskigt. Pirrigt. Märkligt. Men exakt som Nomi skrev på det lilla kortet! Och med facit i hand, kära hjärtanes vilket äventyr som väntade runt hörnet!

Wille & Fille. Som sagt sedan dagistider.

Haha, min far och syster i fotokoncentrationen.

Efteråt körde Nomi filminspelningen som öppnades med frågan – hur känns det nu när Filip ska lämna oss?

Fast hon menade ju såklart inte som det lät. Snarare önsketänker hon lite när han ska få egen lägenhet så en får komma och hälsa på.

Sedan kastade vi lite confetti och gick hem och svidade om till efterfesten.

Slog in presenter.

Fixade kort med hemliga teckningar som skulle avslöja men ändå inte.

Förra gången jag lade ut en bild då Kristo våfflade håret på Nomi spreds den all världens väg och hamnade på listor om den perfekta nutidspappan med hipster-feeling. Haha, som om lite våffling vore sensationellt värre.

Snyggt blev det med och jag var tvungen att fota i farten.

Kunde inte bestämma om jag var som påsken själv.

Mina favoritdojjor , mammas från tidigt 70-tal.

Sedan grinade vi ikapp över kärleksfulla tal och firade dagen lång. Nomi och Estrid hade gjort om Sol, vind och vatten till Filips egna studentsång som de framförde. Refrängen gick såhär – Höga räntor, handla maaaat, jaa det är dina drömmar du ska haaa!!

Sofia Vusir Jansson

sofia@mokkasin.com
1 Comment
  • Jenny

    17 juni, 2018 at 23:13 Svara

    Åh, wow. Vilket inlägg. Minnena från varenda student jag varit på kom rusande tillbaks. Från äldsta kusinens, när en själv inte hade en aning om vad som egentligen hände, till de kusinerna som var lite närmre i ålder och berättade hemlisar som vuxna ändå ”aldrig skulle förstå”. Till min egen, och sen de senare då en själv var så vådligt världsvan. Det är mycket nostalgi i studenttraditionen men så mycket fint och det fångade du in så himla bra i det här inlägget.

Post a Comment