Gomorron ♥️ Med ena benet i rekvisitadjungeln fast andra i verkligheten. Den här bilden postade jag första gången under rubriken Jorden de ärvde. Då handlade det om klimatet. Det gör det fortfarande. Någon skrev att det finns ingen plan B. Nä exakt. Just sayin.

Idag står Katrineholm upp för alla människors lika värde ♥️ Utifrån FN:s konventioner om mänskliga rättigheter blir det musik, sång, körer, spoken word och dans. En Happy Friday helt enkelt. Samtidigt talas det av helt annan anda ett stenkast därifrån. Men det tänker vi inte på just då och där. På torget är det bara kärlek. För den här jorden. Jorden de ärvde. Kom till Torget 15:30!!!

 

Här sitter man då och försöker smila upp sig på kvällskvisten. Med håret i klängväxten. Att jag inte orkade ta om det hela. Nu kan man ju gå och tänka att det var värst vad hon ska skryta med sin planteringslåda då. Fast okej då, lite mallig råkar man kanske vara ändå. Men till saken hör att när vi fick kratta ut lite nytt grus runt det hela vrålade jag ut från verandafönstret (för det var ju inte jag som krattade) – oh noo nu är det nästan FÖR perfekt! Jag är ju liksom skev och sne och framförallt massor av ogräs i gruset och sorgligt ovattnade blommor. Och så paff så står den där, högst levande blommor och till och med en luktärt som slagit ut. Rosenbönan har nått sitt mål och nått Viggos fönster och fast Liv tycker det ser ut som ett ödehus med blommor på ett snöre så får den absolut vara kvar. Det enda dåliga ser ni inte för det är på andra sidan verandan. Det var krassen som jag tänkte behövde lite näring och dog på fläcken. Och att den där lampan som aldrig lyser när det regnar jämt om hösten och i snö, gör exakt tvärtom om sommaren när den är högst onödig. Den bara lyser. Och lyser. Och jag önskar semester. Det märks nog på det stora hela just nu.

Kan vi nu ta och bestämma att vara extra snäll mot sig själv, världen och universum när jorden kokar?! Ikväll brann banne mig himlen och fast barna försäkrade mig om att det bara var solen som gick ner så kände jag att det var först då, vid tiosnåret min hjärna började klarna. Å andra sidan blåste det och stormade på ett nästan läskigt vis och plötsligt. Så vi sprang runt och samlade saker som blåst iväg och sådant vi ville rädda från åsk och regnskuren. Som aldrig kom.

Hur som helst så tycker jag att jag tappat både orden och bilden  i 2018 års smällheta sommar. Såklart kan jag inte skylla på den men allt går så mycket trögare just nu. Och det här ser ju harmoniskt ut eller hur?

Fast nä det är det inte.

Den enda som älskar det är nog Chester. På-riktigt-älskar alltså. Man kan ju alltid gosa in sig i mjukheten.

Men snäll var det. Det blir ju lätt åt det här hållet.

Jag har förberett inför morgondagens Lyckliga gatorna  – den första av sommarens tre gatufester här i Katrineholm. Ett sådant härligt och fint initiativ för att öka tryggheten och gemenskapen här i stan. Över alla gränser så att säga.

Tur att man har sällis. Med hörlurar dock. Man får vara glad för det lilla men inga uttömmande diskussioner där och då. Å andra sidan lyssnar jag extremt mycket på ljudböcker för tillfället. Lyssnade nyligen på Felicia Feldts biografi om hennes uppväxt. Såg även dokumentären om Anna Wahlgren och mina tankar och tyckande går i sär här. Ingenting är någonsin svart eller vitt men jag har fortfarande inte rett ut vad jag ska tycka. Det är förstås inte viktigt i det stora hela vad just jag tycker, men någonstans vill jag landa. Återkommer i frågan. Hur tänker du?

Egentligen hade jag även en jobbkompis i bikini som vägrade bild.

Och alla dessa dukar. Snälla om något.
 

Här får ni min onsdagslista över sådant som gör mig glad:

• Att bli väckt kl. 7:58 av att telefonen ringer och man inser att mötet man ska på kl. 8:00 är tvärs över gatan. Så man hoppar  i en klänning och springer över.
• Och först öppnar man jättemånga verandafönster för man inser att morgonen är redan kokhet.
• Att ha 2-timmarsmöte om viktigheter som innehåller minst 240 sidospår. Roliga dessutom.
• Att dagens jobb är att sy L Y C K L I G A  G A T O R N A – skyltar och att sitta som ute för att det känns som vi är i Grekland.
• Att se deppigheten från en lördagsmatch bytas ut till eufori hos ett barn. Att tårarna som skvalade häromdagen bytas ut till en glädjefest. Och nu sydde jag ju som sagt = sa ni att det var VM, EM? Förlåt men det är så illa. Jag springer bara dit och skrålar ikapp om det går åt det hållet. Eller tröstar.

• Att ha middagsdate med en vän på Katrineholms vackraste ställe.
• Att inse att alla andra har gått hem fast vi har knappt hunnit halvvägs fyra timmar senare. Så sjukt glad och tacksam att ha sådana vänner att äta middag med när hela långa samtalet är som att spara på.
• Att ha sällis hemåt i en sommarnatt när den är helt ljust och så varmt att inte ens en kofta behövs.
• Att säga hejdå och ha en bra sommar – vi ses i augusti! och inse innan man klivit innanför huset att vi ska ju ses imorrn.
• Att mötas av Chester som beter sig som man varit bortrest i hundra år.
• Att häfta upp ett myggfönster klockan 23:30 (jag vet, inte snyggt men såå bra). Jag klarar inte ett myggbett till.

• Att tänka tillbaka på kvällen innan då den var extremt ljus och man kunde plocka ett litet fång av blommor att placera ut på nattygsborden.
• Att säkert var den lilla buketten med finaste rosen och dahlian som en medicinkur för Nomi som igår var sjuk, men vaknade ganska frisk.
• Att hon älskade dahlian mest, för det gör jag med.

När jag gör pappersblommor kollar jag alltid in de verkliga. Inte för att de behöver bli exakt lika, mer så man har koll på själva konstruktionen. Jag slås alltid av exaktheten och den hela tiden återkommande likheten hos blomma efter blomma. Förstår verkligen det där med att naturen kan lindra stress i all sin självupprepning, trots sin oregelbundenhet. Att balansen finns där om den än kan vara omöjlig att förstå vid första anblicken. Och absolut inte i en bild som ovan. Å andra sidan är det ju ingen skog.

Fast det där med fraktaler i naturen är sjukt fascinerande. Kanske borde leta på Kristo´s böcker om det där. Minns att han har en del. Säg det han inte har böcker om.

Well, håller egentligen bara på att syr ihop ett jobb på morgonkvisten. Och önskar att vinden mojnar idag. Gick ut i trädgården och vände. Allt hade typ blåst bort. Inte längre än staketen dock.

Läste något så sjukt fint imorse. Kolla här!

Check på sommarlov. Och noll check på avslutningsbilder. Insåg precis att barna var här och där och inte alls där samtidigt. Därmed lyckades jag inte få till en enda normal bild. Ni vet sådär uppställt och finklätt.  Tacka vet jag innan de vaknat och en fick ta och fixa en bild på frukostbrickan. Helt pålitlig stod den där. Stelt ändå fast ändå lovfrulle ju.

När de kommit iväg fick jag bråttom värre att slå in presenterna från klass 4. Total tidsoptimist som vanligt och kom ju såklart alldeles försent till själva avslutningen. Men det var ju ingen som märkte.

Sen följde mamma och pappa med oss hem på fika. Estrid var också med men Viggo hade annat för sig. Och ja, ni fattar bilderna väl? Men vad gör det om hundra år eller ens nu.

Köptårta och jag kommer slänga krasse på allt den här sommaren.

Det är så sjukt att våra innerfönster sitter kvar. Fasen, jag älskar att ta bort vinterfönstrena men det har bara inte blivit av. Lovar att jag kommer skriva till hösten att attans de satt kvar hela sommaren. Nej. Absolut nej.

Har lite av duk-besatthet just nu. Det är lite ovanligt för att vara mig, den besattheten brukar oftast infinna sig på hösten. Den här duken kommer härifrån och den på första bilden från Bungalow.

Min pappa tycker alltid att jag langar fram för små koppar. De här var dock av en något större storlek och så fina tycker jag.

Imorgon ska ni få en fin rabatt-kod av mig. På finaste Koko som jag ju är stormförtjust i! Jag vet faktiskt inte vem som lusläser den mest, jag eller barnen! Eller vi läser den på olika sätt tänker jag. Mer om det imorrn.

I alla fall tog jag en bild för rabatt-kodens skull och fick sommaren serverad sådär på direkten bland trädgårdsblommor, jordgubbar och bigarråer. Bländande nästan mig själv med alla färger.

Sedan tog jag hand om alla blommor och åt upp det jag kunde. Sedan har vi mest gottat oss åt lov-känslan resten av dagen. Pannkakslunch klockan fyra (??!!), sovgäster, tältande för Viggo och bada trots isiga vindar. Och räknat antal sovmornar hundra gånger om. Det är långt till augusti alltså.