Okategoriserade

Sådant man har skrapat ihop på sistone.


Jag tycker vi kikar på vad jag lyckats skrapa ihop såhär långt till foajén invid teaterscenen Turbinen. Som ni ser så är allt splittnytt, inte en repa, inte ett märke. Och om känslan ska bli mer åt det insuttna hållet så har jag mest letat vintage men kommer också ta dit lite sammetsprylar som behövs för att mjuka upp. Som jag skrev igår finns många regler när det kommer till kommunala lokaler. Det är bara att ta det till sig, å andra sidan ger mig aldrig innan jag dubbelkollat. Ofta finns det tricks som man liksom får föreslå själv, de kommer inte till en så att säga.

Jag har finkammat den del av lokstallarna som jag ordnade  tidigare fast som nu av olika skäl används som tillfälligt förråd. Såklart man fångar upp små bord, böcker, palmen och Kronblom.

Tanken har hela tiden varit att finna saker som skulle fungera som vilken skön rekvisita som helst. Och med några år på nacken, helt enkelt för det är sådana saker som vi oftast inte är vana att ha hemma.

Tur att järnpelarna från Bergsunds mekaniska verkstad, står där de står. och att man aldrig får nog av höga hattar.

Från Luleå till Älvsbyn. Dessa koffertar är små resegarderober!

Det här bordet tänkte jag först behålla själv. Älskar de gula rosorna under glaset.

En piedestal värdig för en teaterfoajé. Tung är den också. Tveksam från början men den passade perfekt här.

Gamla teaterprogram är alltid skattvarning på.

En valborgsmässoafton 1952 gick någon på Folkan. Och en annan firade med en festföreställning på Kungliga teatern på sin 60-årsdag 1928.

Lätt att hamna i lusläsning på dessa. Allt från finreklam och NK till de skeva annonserna med männen i fåtölj med pipan och kvinnorna med dammvippa och förkläde. Urk.

Kristallkronorna ska samlas i grupp.

Och äntligen fick jag en anledning att köpa denna magiska tapetserarsoffa av Helena. Det fällbara pelarbordet köpte jag hos Marielund i Vingåker. Och biostolarna på Blocket.

Sedan har jag hängt på Möbelmagasinet vareviga dag i flera veckor. Jag är ju dessutom lite byt-benägen just nu vilket innebär att jag kånkar skåp och allt för att sedan ändra mig för ny plan. Imorse drog jag dit min pappa för ett målarprojekt. ”Ska du verkligen måla dem?” frågade pappa. ”Nääää”, svarade jag. Så han fick åka hem igen. Det är oklart nu vill jag lova.

Den här soffan är en våt dröm. Allt från tyget, fransarna och hjulen.

Och jättetofsarna!

Också ett sådant fantastiskt hantverk.

Prismor förtrollar den bästa.

Kan detta vara Sveriges snyggaste förråd? Alltså. Det ligger för nära spåret för offentlig verksamhet, därav föll lotten på förråd. Men alltså, jag kan ta det. Inga problem på den punkten, sa hon, utan att tänka det minsta på skenande tåg.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *