-
Då och då mixar de regndroppar med solsken till en lemonad.
Jag taggar ner en smula innan jag hämtar dessa tjejen vid bussen. Tåget slutade gå halvvägs så då blev det en lucka i en redan speedad tisdag. Så, jag taggar ner med en… trädkoja!
Måste verkligen tipsa om det fina med att ha en. Vi byggde med en säker konstruktion av reglar till golv och stomme. Sedan klädde vi in det med vårt älsklingsträd som var tvungen att huggas ner pågrund av ihåligheten och risken att hamna i vår pool. Så fort det stormade lite så vajade det något alldeles otroligt. Men det var nog det ihåliga, ni vet ett sådant man krypa in i eller hitta skatter i botten på. Och det hade de vackraste av körsbärsblommor. På våren var knopparna helt otroliga och nästan inne i vårt sovrum. Som sagt vi älskade det där trädet och trodde att det alltid stått där, en hel evighet tillbaka. Jag sörjde när det var tvungen att huggas ner. Det som alltid stått där…. Trodde vi tills för några månader sedan…
”I ett undanskymt hörn av trädgården lever en och annan fe. De bor bland trädkronorna för de vill vara lite närmare himlen än vanligt folk. De äter sand och blommor men lämnar alltid de rosa kvar. Då och då mixar de regndroppar med solsken till en lemonad. Fast då är det en extra festlig dag.De äger de starkaste av superkrafter. Jag hoppades att det skulle vara snällhet men det är is och eld. Jag har försökt att komma på vad de ska användas till men jag lyckas inte. Och feerna tittar fram mellan grenarna och viskar : En dag kommer du att veta….”
Så är livet in en trädkoja. Värt ändå.
Som en fasad av grenverk från det kära bigarråträdet. Så tipset, klä in den. På så vis smälter den in såsom en trädkoja bör.
Säg den lek som inte lekts där.
Men hur var det då med trädet. Det knotiga och superhöga. Nästan lika högt som vårt hus. Med en magisk trädkrona, med blomknoppar stora som äpplen. Som om våren gav känslan att titta direkt in i ett moln av vita blomster. Det sagolika trädet.. Jag fick nyligen veta av vår granne, en dag några år innan huset blev vårt hade de förra ägarna fått en väldigt annorlunda leverans. Ett träd, ett enormt, med rötter och hela konkarongen. Ett helt träd liksom, ett säkert hundra år gammalt. Och vips ner i jorden med det! Tänka sig va?! -
Vem vill inte "Kickstarta sin kreativitet" ?
Idag fick jag en sådan fin present! Tack kära Hanna! Jag blev så himla glad och överraskad!
Min torsdag har varit lite uppochner, samtidigt som jag varit otroligt..ehh vad säger man..speedad i sinnet så har jag haft en hejdundrande migrän. Det infaller endast en gång i månaden och jag blir helt okontaktbar. Jag lyckas ju alltid glömma att ordna migränmedicin, jag menar när det gått över så har jag ju glömt bort, tills nästa gång. Men efter att försökt få Viggo att köpa treo och ipren på Ica utan framgång (men säg att din mamma är superduperhängig..), så ordnade det sig och med lite sömn är jag nu tillbaka. Så nu kan jag blogga om presenten!
Jag hade ingen aning om vad som hade kommit i brevlådan. Förren jag vände på kortet! En inbjudan till Hannas onlinekurs ”Kickstarta din kreativitet”. Bara för att fira våren och att ljuset har kommit tillbaka. Så snällt! Och coolt, kände inte alls till sidan Brillbee innan och blev jättenyfiken! Kurs med Hanna, ATT man vill!
Hanna Wendelbo är så begåvad och jag imponeras ständigt över hennes kunskap. Så generöst att dela med sig det ena och andra i en kurs. För er som inte känner till Hanna så är hon designer och sitter som specialist på just mönsterskapande. Hon har skapat en tapetskatt som sträcker sig över flera tapetmärken. Hon föreläser dessutom, håller workshops och är en sann kreatör och inspiratör (hon lyckades till och med inspirera mig till att använda instastories på ett snitsigt sätt när vi träffades i Dalarna). Att hon hämtar sin egen inspiration i naturen, växter och blommor är tydligt, inte minst på hennes fina instagramkonto @hannawendelbo. Kan också tipsa om hennes fotoutmaning som jag tycker är perfekt att haka på om man vill fart på kreativiteten. Jag lyckas dock aldrig hålla fast vid fotoutmaningar, glömmer och missar, så jag bangar men för alla andra är det perfekt.
Men allra bäst måste ju vara att köpa sig denna kurs. Giltig i 365 dagar och 349 kronor! 2 timmars kurs varav 20 minuter film. Kickstart frö kreativiteten alltså! Att ta lite när man känner, gå tillbaka när man har lust och göra om när man glömmer. En sådan fin present, till dig själv såklart och till en vän är det ju bara helt strålande. Finns redan en presentkortsservice.
Såklart tog jag och började min kurs på direkten. Mitt i migränen liksom. Kunde verkligen inte hejda mig, blev så himla pepp. Och som grädde på moset hade Hanna skickat med ett sådant smart litet akvarellkit. Med en ljuvlig pensel som alla i familjen har målat med. En brush-pen med vattenbehållare. Så det var liksom bara att måla och måla, som en tuschpenna fast med akvarellfärgernas egenskaper. Jag måste tillägga att här har jag inte börjat kursen. Här kan du läsa om allt kursen innehåller.
Som sagt, Brillbee var helt nytt för mig. Men tack för tipset, helt fullt av roliga kurser ju!
Klippdockor, jag kan inte låta bli att tycka om dem. Någon sade att hon längst ner till höger var mystisk eller kanske rentav lite läskig. Fast jag vet inte jag…
Piquérosetter låter fint. Fast jag vet verkligen inte skillnaden mellan det och en fluga? Och vad menas med våffel?
Tack igen Hanna. Det finns nog inget som är så rogivande som att måla med akvarell.Det är liksom helt oviktigt vad det blir i slutändan. Fast den som lever får se, med dig som kurslärare kanske stordåden inte är långt borta.Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM
-
Den stora papperslistan som inte blev så gigantisk som jag hoppades.
Jag fick en fråga förra veckan om var jag köper papper och tänkte radda upp en lista, sedan insåg jag att det inte var helt enkelt. Lite på samma vis som det var 2012 bär jag gjorde bilden nedan. Jag vet att jag letade land och rike runt för fina färger på silkespapper och fann det till slut hos ett företag.
På instagram drömde vi oss tillbaka till pompomsens storhetstid igår. Och bestämde oss för – ja må de leva uti hundrade år!
För visst kan man tröttna men en vacker form och fluff som moln är härligt ändå.
Efter det här jobbet så fyllde vi affären med papper i alla former. Silkespapper i dammiga färger, ark från Carta Varese, origamipapper från Japan. Ja vi bestämde oss för att ta in allt vi hade saknat.
För när det kommer till Carta Varese så fanns det ju i Sverige men inte i de allra magiska blomstervarianterna. Vi var lyriska när vi kunde välja vår ”egen” kollektion och fattade inte att någon valt dessa tidigare. Som sommarängar ju.
Egentligen var det hårda bud att sälja enstaka ark och även i de blandningar vi valde att skicka. Jag menar de låg ju inte sorterade från början. Silkespappret låg inte räknat och färgkoordinerat. Och banden var inte på meterbuntar. Så ärligt talat, sjukt mycket jobb för lite pengar. Inte konstigt att det inte kryllar av affärer med den typen av sortiment. Så mycket enklare att sälja över disk så att säga.
Fast vi höll kvar på det ända tills sista sekunden av affärens varande. Jag älskar papper. Punk slut. Och har alltid gjort. För det första är jag överförtjust i själva materialet och dess alla egenskaper. Jag gör hellre saker i papper än tyg. Jag går igång på vackert papper lika mycket som jag avskyr dåligt papper. Jag som inte är så petig i andra sammanhang är raka motsatsen när det gäller just papper. Jag fascineras över allt man kan använda papper till och mina drömställen att besöka är tryckerier, bokbinderier och kartongfabriker.
Men nu ska det inte handla om mig utan var man kan finna bra och vackert papper. Fyll gärna på med tips i kommetarsfältet, både lokala ställen och webshopar för jag känner att detta var en svår nöt att knäcka.
Vintagefabriken har en del av sina papper i webshopen. Plus silkespapper i dammiga färger.
Djura Bokbinderi vill man ju flytta in hos, kolla det fina reportaget för Lantliv. Här har man ett fint urval av italienska papper såsom Carta Varese, bred kunnighet inom allt från bokbinderi till verktyg. Se kursutbudet, wow!
Rum för Papper finns i Göteborg. Webshopen är full av verktyg och supersnygga papperssaker. Dock är sortimentet av just mönstrade ark begränsat i webshopen men fint origamipapper.
Alla år vi bodde i Stockholm var jag en flitig besökare av Ljunggrens pappershandel som numera är Studio Barbara Bunke. Där är allt så vackert, i allt från butikslokal till all världens papper. Här kan man hitta ark som känns som konstverk och ägarinnan Barbara Bunke är en mästarinna när det kommer till allt inom papper. Här finns ingen webshop men väl värd ett besök i Gamla stan.
När det kommer till inslagningspapper tycker jag fortfarande att Rifle gör det tjusigt.
Tyvärr har jag inte hittat kräppapper i fin färgskala på hemmaplan. Här finns en rad färger och jag gillar när man satt ihop kit i perfekta nyanser som här.
Make & Create har även de ett starkt papperssortiment.
Matton har mina favoritpapper när det kommer till origami – mönstermax från Japan. Dessa papper har de mönster man önskar och lagom tunna.
Och så tips om bra pappershandlar runtom landet.
Sandbergs pappershandel i Umeå på instagram och FB.
Funderar i samma veva på det här med perfektheten. Och rikta kameran åt rätt håll. Hittade nämligen tillbaka till detta igår. Ingen kan om man kikar där beskylla mig för den tjusiga ytan i alla fall. Någon sade en gång – hur orkar du ha det så perfekt jämt? Haha, säger den som inte känner mig ja. Jag är bara skapligt vass på kameravinklar. -
Sy en fodrad presentpåse.
Att sy en presentpåse är ju så himla enkelt men känns ändå lite flott och överraskande.
Du behöver en symaskin, fint papper, silkespapper (om du vill ha den lyxigt fodrad) hålslagare och björntråd. Plus ett par saxar, en vanlig och helst en zickzack.
Den där extra starka björntråden är väldigt viktig. Såklart för att det håller bättre men framför allt att den är tjockare och därför syns bäst vid papperssömnad. Så vackraste helt enkelt.
Klipp ut två lika stora pappersark, gärna kraftigare. Vik ner kanten på ena arket som ska vara underst, för att få en flik att vika över från det övre arket i slutet. Nu kanske man har en mönstersax som ger en tjusig kant. Jag gick lite omväga i brist på en sådan och använde en zickzack plus en hålslagare som jag slog ner här och var för att mjuka upp det taggiga. Det går fint att riva också.
Att fodra påsen ÄR lyxigt. Den blir liksom lite tjock och mjuk på det viset. Man behöver ju inte men helt klart värt. Klipp nu 2 silkespapper med samma bredd som dina andra ark men dubbelt så långa. Du viker dem dubbel med vikningen uppåt mot själva öppningen. Sedan lägger du dem i en hög: Överark, silkespapper, silkespapper och underark. Silkespappret ska ligga kant i kant med det ark som har vikningen (fållen). När du lägger dem så kommer silkespappret sticka ut i underkant, klipp bort spillet.
Sedan syr du hela högen, runtom med björntråden. Inte öppningen då.
Lämna lite häng på tråden här och var. Det ska vara onoga, inget perfekthet råder här.
Däremot kan man lägga lite extra omsorg på valet av band. Har du inget band, ta ett fint tyg. Såklart kan du ha det rivet men vill du ha lite annan stil som det ovan gör såhär. Klipp tyget i 5 cm långa remsor. Pressa med strykjärn två fållar på vardera kant, fållen ska vara 0,5 cm. Sen viker du alltsammans på mitten. Stryker. Vackert band klart.
Detta var en repris. Och jag känner att det hela inte var helt glasklart. Men det är megaenkelt. Och inget är ju skrivet i sten, det är det aldrig. Så kör på känn. -
När extremt vackra hantverk blir dussinvaror med raka vägen mot tippen.
Sitter på tåget, påväg till en av de finare release jag varit inbjuden till. Ser så mycket fram emot att få dela detta med er senare idag.
Just nu är jag mitt uppe i ett scenografi-projekt med Kulturskolan. Jag har därför letat billigaste ramarna jag kan hitta då jag egentligen bara behöver själva skelettet. Insåg ganska snart att dessa ramar är fulla av hantverksskatter. Och en sak är säker, jag kommer spara varenda en av dem.
Jag funderar dock en del på hur man ska ge dem ny glans. Dessa broderier i all sin prakt. Så mycket tid, koncentration och kärlek som lagts ner på dessa. Sedan hamnar de nästan alltid på tippen, raka vägen till brännbart. Attans vad sorgligt ändå. De verkar inte finnas något värde för vare sig samlare, loppisletande eller inredningsintresserade. Har liksom inte fångats i någon trend ännu. Eller är vi helt bara hemmablinda?! Ser inte skogen bland alla träd? För hamnar vi på andra ställen i världen, tänk LA och Australien, så är ju textil på väggar väldigt förekommande i inredning. Tänk bara när vi tog in kära Be kind till affären. Jag menar kan vi ha budskap vore ju inte steget så långt till annat vackert.
Nästan alltid, om man hittar dem på loppis, är de upplimmade och ytterst släta. De sitter sedan bakom glas vilket tar bort så mycket av struktur och känsla. Så jag tänker att vi gör lite motsatsen. Riv försiktigt loss dem från det limmade. Låt det bli lite skrynkligt och trådigt.
Visst kan man sätta öljetter precis som här. Men för all del så funkar nålar fint för stunden.
Faktum är att du kan finna vilka motiv som helst inom broderi-svängen. Jag har redan en diger samling.
Hur vackert är det inte?
Har ju tänkt att lära mig att brodera men det kommer förmodligen aldrig hända. Därför är jag nöjd såhär. Jättenöjd faktiskt. -
Vad är det för fel med barkbåtar?
Jag är ju lite svag för att damma av gamla pyssel från förr. Det är ju fint med garnbollar, härligt med pärlplattor, tjusigt med snöstjärnor och så. Jag har faktiskt en del gamla böcker från 70-talet då mamma pysslade järnet med oss. Funderar starkt på att blåsa liv i en del av dem. Som recept på trolldegar och barbie´s mest glittrande stass! Något som vore så himla roligt är om ni ville dela med er och påminna mig om pyssel från förr! Jag skulle bli superpepp! Kanske kan man liksom göra djur av kottar till något alldeles enastående. Eller kanske inte…?! Men påminn mig gärna, här nedan, om ditt favoritpyssel från förr!
På midsommardagens morgon, 08:19 exakt kan man se nedan, så gjorde min man några barkbåtar.
Vi behövde rekvisita till ett jobb som skulle plåtas samma dag och han fixade det galant.
Observera skägget på morgonen den 24 juni.
Det fina är ju att man kan ha dem till prydnad, hänga dem som mobil eller för all del segla med dem i en vårbäck.
Sommarfeeling i ett nötskal.
Här hamnade de sedan.
Det var Numero 74´s Sunflower-gula som skulle plåtas.
En annan enkel diy gjordes på plats, direkt på väggen.
Tänker ofta på alla dyrgripar till barnrumsinredning. Hur vi lägger massor av pengar på att få till mysigheten i barnrummen. Det där är ju självklart upp till var och men så himla mycket man kan ordna själv. Snabbt går det, unikt blir det och kostar typ noll. Några grenar, lite tråd och en bit gammalt lakan kan vara allt som behövs.
Vi roade oss med att ta några bilder på oss själva när vi var klara. Och det var nu jag observerade: inget skägg på kvällen den 24 juni. Minsann.
När man jobbar i detta dammiga ödehus, där liksom väggarna pudrar av sig så fort man rör sig, har man inte sina bästa jeans på sig.
It´s a hard work but someone has to do it.
Favoritpyssel från barndomen nu då?! Inget är för enkelt, möjligen för svårt… men då frågar jag om!! -
Lyckotråd!
Jag får lov att reprisa lite gamla DIY, det må väl vara okej att damma av gammalt ibland. Själv kan jag behöva påminna mig själv. Som tranor får man ju inte glömma bort, så bra meditativ sysselsättning. 2013 vek vi tydligen för att hålla sams, mamman och tweenien som fyller 15 om en månad. Inte så dumt att ta till nu heller om jag tänker efter. Vi möts oftast där, över projekten. Inte möts vi i shoppingrundan och jeans-djungeln i alla fall… oh no!! Det finns verkligen något fint över att ha en blogg, så här skrev jag just då och så sant det var: Kanske är det så vi ska göra när det slås i dörrar, suras bakom hörlurarna och den höga musiken, när ytterdörren åker igen med ett brak och hon far iväg som en ilsken blixt på sin gula cykel, när allt är fel och ingenting i hela världen kan göra det rätt igen. Det är kanske då vi ska vika. Vika och vika tills vi når ett tusental. När allt kommer omkring kanske vi når flera tusen, men är det just det som behövs så gärna för mig.
Vi vek i alla fall tranor till en lyckotråd som vi skulle ge bort till kusinen i present. Vi vek utav lite extra stora pappersark, 20 x 20 cm, så att det liksom skulle bli rejäla tranor.
Vi trädde dem på broderigarn, helt enkelt för det är vackrare när själva ”tråden” ska synas. Måste flagga om att just broderigarn köpes med fördel på loppis. Plingor måste man ha i en lyckotråd, ni vet när vinden tar i.
Varje trana fick en liten pärla under sig för att inte glida. Och allra längst upp satte vi en liten vikt stjärna på en tandpetare. Den lilla stjärnan på pinne, skulle fungera som trådrulle.
Till trådens början (eller slut beroende på hur man ser på saken) hade vi trätt en söt liten avslutning på metalltråd. Sedan fäste vi alltsammans längst ner på tråden av tranor.
Hur viker man tranor? Det bästa är att slå sig ner framför en eller ett par youtube-filmer. Sedan sitter det, lovar! -
Snitsig och superhållbar paketinslagning.
Ganska så snitsig inslagning om jag får säga det själv. Så himla enkelt. Och superhållbart! I fredags slog jag in en bok till Linn och jag tänkte visa hur man gör. Det är enkelt. Och som sagt, antingen kan man göra samma inslagning igen och tusen gånger till med exakt samma sjal. Eller annars tar man den till något annat. Linn satte sin i håret.
Du behöver en sjal eller textil i en kvadrat. Loppisarna svämmar ju verkligen över med just sjalar så jag slår ett slag för dem. Ofta vackert mönster och finns i alla olika stilar. Sedan är tyget väldigt mjukt och tunt, alldeles perfekt för att slå in med. Om du inte har en present med raka kanter och hörn som en bok, behöver du en låda. Plus en nål eller säkerhetsnål. That´s it.
Du lägger sjal och bok ( eller låda ) såsom på bilden. Alltså ena hörnet av tyget mot dig och boken på mitten med långa sidan mot dig.
Vik tyget, ca 10 cm/vik upp mot boken. Du viker tills du kommer till mitten av boken.
Gör samma sak på andra sidan. Sedan fäster du ihop tyget på toppen, med en nål eller säkerhetsnål.
Du viker spetsarna på sidorna över varann. Såsom man gör när man viker sidorna på ett paket. Liksom trycker och viker ner kortsidorna, så att det blir slätt. Gör det på bägge sidorna och sedan lägger du dem uppe på boken såsom till höger på bilden.
Knyt en knut. Och en till. Klart! Idén kommer från Japan och kallas Furoshiki – tyginslagning helt enkelt.
-
Inlägget som spårade ur…
Det råkar vara så att det där hörnet är väldigt bra för växter. Lite kylslaget mot de stora dörrarna men det verkar gott för de. Så nu får de står där i grupp.
Samlade ihop lite sticklingar som ränt iväg och blivit alldeles för stora. Och spegeln för solen den här tiden. Älskar solkatterna. Och jag gör nog en liten spegelvägg där när jag hinner.
Idag är det soligt värre och jag får fjäll-vibbar. Lustigt nog för det var länge sedan jag satte min fot i fjällvärlden. I onsdags var det mer mörkt hela dagen. Fast det gjorde inget alls för Matilda & Nathalie aka Babes in Boyland var på besök.
Vi smed planer och jag är sjukt glad att få möjlighet att samarbeta med dessa två begåvade människor. Sådana stjärnor! Ni ska snart få veta mer om vad vi spånade och planerade.
Tillbaka till ljuset som fjällen. Möblerade om lite igår. Det är bra med lampan där, tvunget den här tiden. Och just nu saknar vi lite lampor. Räddades lite av adventsljusstakarna. Det var vår största problem när vi flyttade till ett stort hus från lägenhet. Lamporna! Så sjukt viktigt i ett hem. Ljussättningen är ju kanske viktigare än vad man tror, men man inser det när man får lysa sig runt med ficklampa. Vårt trick blev att köpa massor av billiga rislampor på Ikea för att vänta in de lampor vi verkligen önskade. Fast vi är inte där ännu… För övrigt tycker jag att dimbara lampor är ett måste i ett hem. Det är så värt.
Någon frågade hur stort det här rummet är och jag insåg att det är stort, nästan 30 kvm. Så det ryms ju mer än man tror. Ett tomt rum känns ju så mycket mindre fast man kanske tror att det är tvärtom. Någon undrade om bordet. Det är 3,40 cm med bägge utdragsskivorna och 90 cm brett. Det tycker jag egentligen är lite för smalt om man ska prata om ultimata bordsdjup, minst 1 meter tycker jag är bäst om man ska duka snitsigt. Det allra bästa är 1,20 – 1,40 har jag räknat ut, om man vill duka med karotter och så på mitten av bordet, vilket jag tycker är fint.
Eftersom det ofta har varit något jobbprojekt här så blir det liksom aldrig möblerat på riktigt sånär som på pianot. Eller annars beror det på att vi möblerar om så mycket, minns ni när vi hade ett sommargästrum?
Tänk att alla utom tre ekollon tog sig.
Sjalar alltså, visste ni att det är bästa inslagningsgrejen?
Ser ni den bärnstensfärgade krukan? Den köpte jag häromdagen på Möbelmagasinet för 120 kronor. Färgen är perfekt och så stor med.
Ska visa er hur man gör! Det är snabbt, tjusigt och attans hållbart! Bara att göra igen och igen eller använda som en sjal för all del.Önskar er en mjuk helg!
-
Vår absoluta räddare alla dagar.
När kaoset var helt klart övervägande och vi hade tröttnat på all glömska gjorde vi en jättestor griffeltavla. Tänker att det kan vara bra att tipsa om såhär några år senare när man insett att kaoset nog aldrig lägger sig och vi kommer alltid vara i behov av någon slags anlagstavla eller klottervägg.
Först var det ju meningen att vi bara skulle måla direkt på väggen. Men det går ju sådär på pärlspont och det här är ändå den minst hemliga platsen. Någon gång under dagen passerar man helt klart här. Sedan kan jag tycka att det är lite fint såhär lutad mot väggen.
Såhär gör du:- 175×80 cm mdf-skiva
- vit grundfärg, mdf suger jättemycket färg nämligen
- griffelfärg – du vet att det finns andra färger än svart, hittas här.
- ramen är gjord av vanliga kantlister i furu som vi betsat
- betsen är härifrån och heter Brun 607
Det enklaste är ju att få mdf-boarden utsågad redan på brädgården till rätt mått. Sedan är det bara att grundmåla. Vi målade sedan griffelfärgen först två lager sedan ett tredje lager som hälldes ut för att få en superslät yta. Ramlisterna sågades till i rätt mått och limmades på skivan och betsades när de var på plats.
Om man vill göra en anslagstavla som man också lätt kan fästa saker på väljer du sk porös board. Här gjorde vi en stor rosa. På samma ställe som den rosa anlagstavlan satte vi griffeltavlor i grupp. Fint även hemma, kan ju alltid ha dem för olika ändamål, en till varje familjemedlem.
Och så var det våra spots i taket som alltid kommer frågor på. Här hittar du hela inlägget var de är köpta, hur dyra de var när vi slog till på dem i en för stunden trendig butik och hur prisvärda de är egentligen. Eller snarare urbilliga. Vi har haft våra sedan 1999 och de känns fortfarande superschyssta.