När vi flyttade in i vårt hus målade vi alltsammans väldigt vitt. Kanske hade vi nog med spänning, med en 4-åring, en 2,5-åring och 2 nyfödda bebisar. Och med rivstart i en renovering som innebar i  princip allt. Och framför allt – att göra huset för en familj från två-familjshuset. Det ena gav det andra kan man säga. Ganska raskt började vi dock fylla huset med tapeter och slutligen var det bara de öppna ytorna som band ihop alla separata rum som var vita och neutrala. Jag älskar att gå från rum till rum och när känslan ändras med väggarna. Så jag vill inte säga att jag jublade när alla barnen ville måla över sina tapetserade rum. Till vitt och grått. Men de är så pass stora nu så de måste få bestämma själva, hur skulle det annars vara? Fast jag sticker inte under stol med att det var direkt jobbigt. Som om tapeterna blev en symbol för livets förgänglighet.

Vår övervåning där nu barnen huserar blev trist, så grå, så vit. Barnen var nöjda men jag kände att hela vårt hus andades minimalism och det kändes så himla fel.  Men så kom jag på att göra precis tvärtom. Att tapetsera alla de öppna ytorna! Jag tänkte att på så vis skulle vi tydligt få in tapeter igen. Jag tänker att här kan jag gå loss och sen kan de stänga dörren till sina minimalistiska världar. Men innan blir de tvungna att passera det brokiga och härliga, vare sig de vill eller inte. Så först ett par tapeter – sen är min plan att göra varenda liten vinkel och vrå brokig – ni fattar va?!

Måla dörrar, en och annan karm, pärlsponten, slipa golvet, sätta glas i vindsdörren och upp med lite bårder på det! Vårt trapphus och öppna hall är stor så det finns helt klart möjligheter. Nu är det jättenytapetserat, så möblera och röra till det som jag tänker har verkligen inte hunnits med. Men fortsättning följer!

Nu kanske någon tänker, men du – ska barnen inte få ha sin minimalism. Nej verkligen inte tänker jag. Vårt hus behöver nämligen tapeter och jag också. Och vet ni vad, alla de fyra barnen häpnande när de kom hem i fredags. De tyckte det var tusen miljarder finare än innan och Nomi kunde tänka sig att sova där. Jag visste väl det, lite tapet kan aldrig skada.

Vi valde tapeterna tillsammans. De båda kommer från Sandbergs kollektion Löfstad  som jag jobbade med under våren. Vi ville att hallen fortfarande skulle kännas ljus och mjuk och att tapeten liksom skulle omsluta de stora, öppna ytorna. Jag ville absolut inte ha en tapet med hårda kontraster, jag tycker helt enkelt inte om det. Alla gånger jag valt en sådan tapet konstaterar jag att det blir fint på bild men jobbigt att leva i. Därför är  Charlotta perfekt! Vi valde Spring green. Faktiskt hade jag inte kikat på den här färgställningen innan men så sa en kompis ” men den här då” och så fort den kom upp som prov så såg vi alla att den var perfekt. Och på nära håll är detaljerna så fina.

Vårt trappräcke var överbyggt under en stor bokhylla. Vi har inte ”hunnit” fixa ändknoppar. På tretton år… Ledstången låg på vinden, den är fasligt vacker tycker jag. Däremot har de som bodde här tidigare förstört den stora ektrappen som finns under den målade trappen – vilket grämer mig. De har helt sonika sågat av trappnosen! Så himla trist, för trappen är egentligen mörknad ek och så vacker. Men hur återställer man något sådant?

Att kombinera tapet med bröstpanel är fint tycker jag, så mycket i samma vägg. Jag har en plan att måla denna i en pudrig nyans som finns i vårt ena badrum.

Den är lilla hallen är verkligen svår att veta hur och varför den kom till.

Dessutom är ett platsbyggt serveringsskåp just här.

Det är så hemligt där. Ibland tänker vi på att ta bort väggen, andra dagar att sätta in ett överljus.

Tapeten vi valde heter Maria och den sitter i original på Löfstad.

I gästrum No 13. Där var det nämligen så att man tapetserade i tid och otid men alltid föll tapeterna ner. Då valde man istället att måla direkt på väggen.

Visst känns den som ett konstverk där på väggen. Förövrigt vill jag bara flagga för glas i gamla dörrar, så fint.

Längtar till att få fortsätta här. Men redan nu känns huset tillbaka till sitt gamla jag. Jag tänker att det måste vara tricket när barnen kommer in i den minimalistiska tonåren. Att ösa på där man kan liksom.

”Kanske tänkte jag, liksom våren börjar om med sunnanvinden, ska också minnena studsa för alltid mot väggarna. Att mina ögonblick ska fångas i rummen och orden i luften du andas. Som om jag bara lämnat rummet för en liten stund.  Kanske är min önskan att historierna om Löfstad Slott aldrig ska tystna. Som viskningar, att jag har varit på jorden.”

På skrivbordet, i Emelie Pipers sovrum, står den lilla almanackan. Ljuset faller genom gardinerna och datumet visar 19 december. Årtalet är 1926. Den dagen fördes Emelie Piper till sin sista vila. Då stannade också tiden på Löfstad. Just i det klockslaget bevarades livet inom väggarna på slottet.

When you have completed that, it’s crucial that you pick the most pertinent points and make your master piece. After so, it is possible to show up along with a thesis and begin working in your own piece of work.

Akemi comes with an extended history of dealing with youngsters in lots of settings. Find each of the means your two issues are extremely different and similar essay writing. By Recognizing the real nature of issues, you’re in a much better place to examine and comprehend the comparison between them. You should possess strong analytic abilities to be able to perform an outstanding assessment.
Essays, they have to understand the comparing. This supports yielding the right ending to the composition.

Så börjar texten jag skrivit om Löfstad slott och tapetkollektionen som Sandberg tagit fram, en kollektion som är sprungen  ur Löfstad slotts egna och mycket unika tapetskatt. Ett arkiv med hundratals år på nacken med tusentals historier förankrade. Bundna till mönster, färger och strukturer. Fröken Emilie Pipers känsla för stil och estetik gav slottet dess vackra inramning. Även idag, nästan hundra år sedan hon gick ur tiden, är den varma känslan av ett levande hem påtaglig när man kliver över tröskeln till slottet.

Under vintern och våren har jag jobbat med något som legat mig varmt om hjärtat på många plan. Att få vara delaktig i en tapetkollektion med Sandberg kändes helt rätt redan från början. Ett företag som jag alltid förknippat med otroligt kunnande och kvalitet. Faktiskt sedan första gången jag valde att tapetsera, då valet föll just på en Sandberg-tapet, det är snart tjugo år sedan idag.

När det sedan visade sig att kollektionen skulle hämta sin inspiration ur en historisk plats och ett arv i form av ett arkiv kände jag att allt hamnade helt rätt. Att vara tvungen att fördjupa mig i en plats, ett hus och människorna som levt där prickar av allt i ett drömuppdrag. Det är exakt så jag vill jobba, en fröjd helt enkelt. Jag har varit delaktig i färgsättningen av kollektionen, skrivit texter, fotograferat egna miljöer och slottets befintliga rum. Att följa designteamets arbete från början till slut har varit fantastiskt roligt. Att se dem med stor ödmjukhet ta till vara Löfstads historia och estetik och utifrån det skapa en kollektion som känns helt aktuell idag och samtidigt hållbar genom tid. En tapetkollektion där varje mönster har den unika egenskapen av att smycka ett rum i samklang med en dov färgpalett som skapar harmoni.

Löfstad slott ligger i Östergötland, mitt emellan Norrköping och Linköping. Första gången jag steg över tröskeln visste jag att fröken Piper, innan sin död, skänkt slottet till Östergötlands museum med tydliga instruktioner att alltsammans skulle få stanna precis som det var den dag hon själv gick ur tiden. Och ”det sitter i väggarna” har aldrig känts mer äkta. Att Emelie bara lämnat rummet för en stund. Jag blir visad runt med vita tyghandskar och vi stannar vid detaljerna. De knappt märkbara men som rymmer ett helt liv, flera liv. Jag hade kunnat lyssna i veckor på hur man levde här, hur tankarna gick kring inredningen och hur huset skulle användas. Historierna vecklades ut såsom trådar om en annan tid och människor som kommit och gått. Som om tiden fastnat i osynliga lager, ett för varje människa. Dagarna jag tillbringat på Löfstad har känts som ett enda hemligt besök. Jag har fått bläddra bland fotografierna, kika i garderoberna och lyft på locket till koffertar. Allt som nycklar till historien.

Emelie Piper lär ha önskat ”När så finns, skola blommor plockas in på slottet.” Jag tror hon kompenserade vinterhalvåret med de klädda väggarna, som en påminnelse utav våren och sommaren. De är som de organiska mönstren har sitt eget liv.

Kollektionen är en blandning av originella uttryck och naturlig skönhet. Många av mönstren är original från slottet som ödmjukt bearbetats i Sandbergs studio. De milda, dova färgerna tillsammans med enastående mönster ger en kollektion som för tankarna till Arts and crafts med dess konstnärliga uttryck. Kollektionen Löfstad Slott är Sandbergs tolkning av den tid, omkring sekelskiftet, då ord som genuint och vackert i vardagen värderades högt. Då detaljer och inredning andades personlig äkthet. Något som känns lika aktuellt idag.

För mig var det viktigt att tapeternas färgpalett skulle vara mjuk och lätt att leva med. På så vis tror jag vi skapar tapeter som håller genom tid. Inte hård i kontraster vid mönster och färgval. Hellre åt det dova hållet med förhoppningen att skapa harmoni. Att tapeten skulle ta för sig när man kom nära i form av finstämda detaljer men också omsluta på håll. Att den skulle kunna gifta sig på ett finstämt vis med befintlig inredning, konst och växtlighet. Att man med lätthet skulle kunna föra in tapeten i hemmet som det är, att den redan från början skulle ha sin självklara plats.

Kollektionens första del släpps idag med fem olika designs i flera färgställningar. På bilderna ovan ses tapeten Rangvi, en arkivtapet från 1920-tal. Ett detaljerat mönster med bladverk och små prästkragar  som vävs samman i en helhet som också får mig att tänka på mjuka molnskyar. Precis så som jag upplever tapeter när de är som allra bäst. Att den på håll ger värme och bäddar in rummet och när man kommer nära upptäcker man de små finstämda detaljerna.

Tapeten Emil är designer Sara Bergqvist tolkning av en klassisk medaljong. Jag tycker så mycket om den här tapeten där den täta mönsterbilden, rikt av detaljer väver samman väggarna i rummet till ett lugn.

En medaljong-tapet har aldrig varit vackrare. Emil kommer i tre färgställningar i en lugn, ljus palett.

Tapeten Emelie och rummet där den hänger i original. Både jag och Liv älskar Emelie. Den är sommaren i en tapet. Som vi både tänkte när isande vindar tog sig in i slottet den där plåtningsdagen, hur hela det här rummet stillade längtan efter sommaren. Det är ett bra betyg för en tapet då min kräsna 17-åriga dotter blir stormförtjust.Hon kan fortfarande nämna ”det blå” rummet.

Tänkte lite på det där om helhet. Inser ni hur mycket som ryms i det blå rummet ovan, i mönster och färg. Ändå blir man helt lugn. Hela Löfstad slott är fullt av den här brokigheten och ändå så mjukt att vistas där. Och bårder kring dörrar, är det inte rasande vackert?

Tapeten Emelie limtrycks i fyra olika färgställningar. Originalet är från 1860/70-tal.

Första delen av kollektionen lanseras idag och hittas här.

Jag fick frågan från  Boråstapeter om varför jag väljer tapet istället för att måla väggarna i mitt hem. Jamen självklart! Jag svarade ungefär såhär: För mig sitter så mycket i en tapet. Färgerna, mönstren, kombinationen av alltsammans får mig ofta att gå igång på historier i mitt eget huvud. Det är som att jag klär in rummet i en egen värld. Grattis rummet liksom, här får du en present av mig. Helt plötsligt rymmer rummet en hel massa mer än just bara en vägg, helt klart en annan dimension med tapet. Nu talar jag såklart om mönstrade tapeter! Det mest generösa med en tapet är ju att den dessutom sätter stilen direkt. Så fort du fått upp den på väggen så känns rummet färdigt. Vilket det såklart inte är, åtminstone inte om du frågar mig.  Ett rum är ju så mycket mer än väggarna, vilket slöseri annars kan man tycka. MEN att kunna skynda långsamt med resten, det är en lyxig egenskap som tapeter har. Där är skillnaden ljusår från det målade rummet tycker jag personligen. Jag kan också tillägga att jag är fullkomligt besatt av att var rum har en egen känsla, att kunna gå runt i vårt hem och känna hur varje rum ändrar skepnader är som balsam för själen. Vårt hem saknar ju den där röda tråden som de som vet säger ska vara viktig. Men nu är det vårt hem och det är bra.

Jag har alltså tapetserat  med Boråsstapeters nya kollektion Falsterbo. Tapeten heter Dahlia och är inspirerad av Arts & Craft. Den kommer i tre färgställningar, även en som är blekare i färgerna och en med mörk botten.

Men jag valde alltså den ljusa och varför då? Jo, det rummet som skulle tapetseras är vårt störst och mest solbadande rum. Jag önskade tapet men ändå bibehålla ljuset och rymden i rummet. Ville helt enkelt prova mig fram om rummet kunde ha exakt samma känsla fast ändå vara mönstrat. Jag ville ha den extremt ljus känslan kvar. Golven är dessutom vitmålade plankgolv så jag ville att allt skulle hänga samman. Kännas somrigt året om , mjukt och nästintill bländande ljust. Men ändå med den ombonade känsla som tapet ger. Och faktiskt landade det exakt som jag önskade. Helt enkelt perfekt! Soldiset liksom bara fortsätter.

Kollektionen är hämtad från deras arkiv och nu uppdaterad efter tidens anda. Tapeterna är skapade i limtryck vilket ger en speciell känsla. Jag hade ingen aning om detta men jag fick en sådan wow-upplevelse när jag fick tapeten i handen. Kristo och jag gick direkt igång på att den kändes lite skev i mönstret, ytterst hårfint men på ett helt perfekt sätt. Att känslan av hantverk var så uppenbar och att den kändes så levande. Jag skrev sedan till Boråstapeter att jag blev så väldigt förtjust i att tapeten kändes som ett gediget hantverk och att jag älskade just det. Att den inte kändes som ”digitala perfekta”.  Det var då jag fick veta att den handmålats av Jenny Hahne Gadd och sedan limtryckts. Jag tycker det är fantastiskt att känslan av äkthet är så uppenbar, trots att jag inte hade en aning om att man använt denna teknik.

Jag frågade Karin Boo Wiklander på Boråstapeter om just tekniken bakom limtryck. Hon berättade att det är en traditionell teknik med stuckna valsar som doppas i färg och sedan pressar mot tapetpappret i ett löpande valsverk. Eftersom färgerna trycks vått i vått och lager på lager så metar de in i varandra och därför får tapeten ett unikt uttryck. Resultatet blir en levande yta och en känsla av hantverk. Boråstapeters limtrycksmaskin är från då fabriken startades 1905. Maskinen har 7 valsar vilket innebär att färgerna är begränsade till just 7 olika färger. Jag tänker att det också gör något för känslan i tapeten, det krävs ett annat tänk och kreativitet när något styr.

Boråstapeter tillverkar sina tapeter i deras egen fabrik i Boårs. Man prioriterar hållbarhet och arbetar aktivt med att hela produktion, från idé till färdig produkt ska ske med minsta möjliga miljöpåverkan. Produktionen sker helt utan farliga ämnen. Alla färger som används är vattenbaserade och materialet kommer från hållbara skogsbruk i Nordeuropa. Man använder inte PVC eller skadliga lösningsmedel och de ytbehandlingar som sker kan med säkerhet tas om hand i deras egna reningsverk.  Boråstapeter jobbar hela tiden för att minska energiförbrukningen under tillverkningen och minimera avfallet. Spillmaterial tas om hand och blir till fjärrvärme I Borås stad. Allt detta göra mig på riktigt så glad i själen. Och trygg när företag tar sitt ansvar.

Eftersom min pappa har jobbat hela livet som målare och är en stjärna på att tapetsera snyggt enligt konstens alla regler, kan jag inte påstå att jag har tapetserat helt själv någongång. Han började på yrkesskola när han var femton och är sjuttiofem idag så det är svårt att mäta sig med den proffsigheten. Nu skulle jag ha min man till hjälp. Han hade aldrig tapetserat. Men det visade sig att han var superbra på hela grejen snabbt gick det också. Citat efter tre våder : Det här är till och med enklare och snabbare än att måla! Så med andra ord, det finns ingenting som behöver stoppa en för tapet.

Postade helgens pang-team på instagram. Jag drack kaffe, Chester kände helt klart att även han tapetserade. Och ja Kristo tapetserade och tapetserade.

Gomorron finingar! Drar igång den här bloggen med besked och ett tips. Sedan lovar jag att hädanefter inte sluta blogga så här mellan varven.
När man befinner sig i ett bedagat, gammalt mejeri, mitt i den sörmländska myllan med handen full av pappersblommor, då blir kontrasten av ny teknik lite extra storslagen. 100 tidningar i en telefon ändå. Om solen hade gassat och stormen mojnat kunde jag travat ner till bryggan, där Öljaren är som ett hav och plöjt den ena tidningen efter den andra. Det finns en ny app som heter Pling. Över 100 tidningar är samlade och du kan läsa direkt i mobilen eller på surfplattan. Smidigt och enkelt, jag gillar detta extra mycket:

• Första månaden kostar exakt 0 kronor. Med andra ord gratismånad.
• Man kan använda Pling på fem olika enheter samtidigt. Detta tycker jag är extra bra om man vill visa en kompis något tidnings-fenomenalt. Fast man är i olika städer.
• Man kan söka på Pling och därmed få allt som är skrivet i önskat ämne.
• Ladda ner och spara offline.
• Ingen bindningstid.
• Att man kan ge bort Pling som presentkort. En väldigt omfattande present ändå.
• Det finns både svenska och utländska magasin.

Här hittar man Femina, Elle och Elle decoration och Residence.  Bland väldigt många andra. Och om någon undrar vad jag sökte efter där och då, alltefter regnet vräkte ner utanför dörren. Recept såklart, var tvungen att skicka middagsplanen! Smart ändå. Pling alltså, börjar användas här, alldeles gratis i 30 dagar! Börja läs nu, det är ju lördag!
 

Något jag föll för i kollektionen OMEDELBAR var just flirten med vintage. Jag menar hur många gånger har man inte sökt runda, stora hattaskar? Eller franska mannekänger och finurliga vaser. Med Bea Åkerlund´s  tillfälliga kollektion för Ikea blev det plötsligt enkelt och tillgängligt. Sedan vet ju ni som följer mig att jag inte är främmande för remake. Men det är ju en annan historia.
Kollektionen har sålt som smör i solsken och förmodligen är den ett minne blott om en vecka eller två. Det blir ju lite speciellt med tillfälliga och högst limiterade kollektioner, att även en Ikeaprodukt blir unik av sitt slag då den omöjligt kommer att  hittas i varje hem. Så skynda greppa din egen favorit innan den är slut.

Jag, Nomi och Liv hjälptes åt att plocka in delar av kollektionen i deras rum. Det var extra roligt med detta samarbete, att höra deras tankar om prylarna. Alldeles särskilt för att de är varandras motsatser när det kommer till inredning. Det blev fight om en sak men inte oväntat var vissa saker självklara i Nomi´s rum ”Åh en klocka från Underlandet!”  Ett fickur i storformat så perfekt att lära sig klockan på. Och B:et. Ledbelysning, så bra! Plus valmöjligheten att använda batteri.

Hattaskarna fick bli sängbord.

Nomi har ju en gammal mannekäng sedan gammal. En från Paris som hon fick av en vän till oss. Visst är det en fin detalj men den har verkligen använts härhemma. Jag använder den när jag syr kostymer, när jag dekorerar dem eller förbereder en vintercirkus. Nomi använder den vid lek, för att låtsats haute couture, som allmän klädhängare och förvaring för halsband. Jag tänker att det är lite coolt att just kunna hänga sagolika klänningar i stor storlek även i barnens rum. Vi gjorde en liten snabb remake på denna klädställning för att få den att kännas lite mer gammal och sliten. Vi rev remsor från ett  gammalt lakan och knöt dem runt. Sedan skippade vi faktiskt höljet som satt på foten. På så vis såg det lite mer ut som en fot gjord utav sten.

Skovasen matchade snyggt med de gamla vaserna från loppis. Vintage-flirt var det!

Och vips svänger vi in i Liv´s rum. Liv hatar tapeter och bruna trämöbler. Hon älskar allt som är ljust, krispigt och ”tumblr”. Och här har vi saken som orsakade sura miner för alla ville ha den i sitt rum. Klädställningen i guld!

Skrivhörnan om Liv får välja med nästan allt från Ikea, lampan Ranarp, skrivbord Bestå och anslagstavlan Myrheden.

Med skohylla! Det mest ultimata klädställningen har just det.

Liv har en grej med att samla sina ytterkläder och skor i sitt rum. Hon är väl orolig att någon ska sno annars, men mest tycker hon det är snyggt.  Så det här med skohylla var helt enkelt briljant enligt henne. Skolådorna fick även agera förvaring och gömställe för favoritstrumpor och annat stöldbegärligt från småsyskon.

Den perfekta galgen. Eftersom klädställningen är lite högre än vad de brukar vara,  så får man lätt plats med dubbelförvaring. Två tröjor i omlott om man önskar. Smart.

En klädställning är alltid den perfekta rumsavdelaren. Nu har ju Liv ett litet rum, husets minsta men ändå så blir det ett rum i rummet när klädställningen placeras såhär ut från väggen.

Precis lagom stor plats för en 15-åring var möjligen en osanning då Liv kan sätta igång projekt som inte ryms i den här hörnan. Men det finns ju andra bord och väl ett golv.

Askar och lådor. Alltid bästa förvaringen. Speciellt där småsaker lätt svämmar över.

Så städat på två sekunder och ett stängt lock. Och supernöjda döttrar!
 
 

Igår susade jag upp till Stockholm och Ikea. Genom snöfall och halka. Fast helt klart värt allt. Och så perfekt och passande, på självaste internationella kvinnodagen, att spana in den nya kollektionen OMEDELBAR skapad av en av de coolaste kvinnorna som gått i ett par skor, superstylisten Bea Åkerlund. High five på hela alltet.

Tillsammans med Ikea har stjärnstylisten och modeaktivisten Bea Åkerlund tagit fram kollektionen OMEDELBAR som idag lanseras på alla Ikea-varuhus. En limiterad kollektion som kommer att vara unik i sitt slag då den bara finns tillgänglig en kort stund. Kollektionen följs av budskapet  ”B WHO YOU ARE”. Att våga vara sig själv och att våga gå den egna vägen. Ett budskap som grundar sig i att Bea Åkerlund har alltid vågat just det och alltid lyssna till den egna magkänslan ”Ärligt talat känns det ibland som att jag byggt hela min karriär på att följa min magkänsla”. Så befriande citat från en sådan superstjärna och en förebild för många som drömmer helt enkelt.

 ”B who you are handlar om att omfamna sig själv, oavsett vad alla andra tycker. Det handlar om individualitet och kreativitet – två viktiga hörnstenar i Omedelbar ”. 

Ikea själva beskriver kollektionen som edgy , oväntad och superunik.  Absolut oväntad och kanske den mest originella kollektion som Ikea någonsin släppt. 

Och ja, där satt den skulle man kunna säga. Någonting alldeles extra överraskande och personligt som får mig att tänka på Alice i underlandet fast i en gotisk värld. Lekfullt och kul men samtidigt stilfullt snyggt så att en piece från kollektionen skulle lyfta vilket rum som helst. Eftersom uttrycket i kollektionen är all-in på alla sätt och vis, kan jag knappt vänta på att plocka in de utvalda produkter jag gillar allra bäst och sätta dem i vårt eget hem. Det kommer bli sagolikt!

Bea Åkerlund är världskänd och allkonstnär. Modeaktivist, superstylist och kostymör. Hon har synts i alla möjliga kreativa former och världar inom mode, film och musik. Allt hon gör får mig alltid att höja på ögonbrynen en gång extra. Det är liksom aldrig ängsligt, mainstream eller tråkigt. Det är alltid modigt, egensinnigt och med magisk tvist som oftast är allt annat än verklig. Som om all kreativitet fick komma ut på en gång och aldrig någonsin slapp boxas in i det fyrkantiga och vardagstråkiga.

Att Bea är känd för att bryta mot normen är ju ingen nyhet men att också göra det tillsammans med just Ikea känns extra flott.  Beas önskemål var att kollektionen  skulle uppfylla två viktiga målsättningar. ”Den skulle vända sig till många människor, men ändå vara sann mot den jag är”.

”I basically designed everything I was lacking in my life, ” säger Bea till Vouge och därför har hon ett 20-tal av kollektionens klädställning i sitt eget showroom. Hattlådorna kommer följa med på alla kommande resor. Skolådor saknade hon och likaså de perfekta vattenglasen.

Alltså denna klädställning. Är den inte tjusigast ever?

Tack för den smarta galgen!

Den blå påsen, fast i svart och guld med viktigaste budskapet. Be who you are.

Detta är en flygcape. En filt att resa med eftersom Bea själv alltid fryser på flygplan. Men som kan hänga kvar på en när man kliver av. Lyxigt med guldet.

Rara Emilia de Poret var också där för att plåta. I vanlig ordning var hon supersnygg och matchade kollektionen så smashing.

Kika in hos henne och Elsa Billgren för deras tolkningar av kollektionen. Så flott sällskap i detta samarbete.

Emilia hoppade stilfullt bland bäddningar och kuddberg. B-lampan har redan åkt upp härhemma på morgonkvisten. B kan nämligen även stå för Brooklyn, det första Nomi skrek när hon fick se kollektionen för ett par veckor sedan.

Ville ju inte vara sämre än Emilia, så jag lånade hennes fotoassistent. Men efter en hetsmorgon med jobb, valpar och en biltur i snöfall blir det inte mer fashion än såhär, haha!

Hattaskar ändå. Med röd insida. Det slog mig att hela kollektionen kändes väldigt arbetat och har hög kvalitet.

Detaljer som stack ut och det var ju inte så att man var tvungen att bygga ihop hattasken själv. Den var ju liksom färdig, rund och hög. Och askar fanns det flera stycken, till min lycka.

Jag älskar kontrasterna. Att ta det typiskt sagolika som höga hattar, snirkliga speglar, franslampor, guldskimmer, det mjuka och femina och sedan mixa ihop det och ge det nytt uttryck på ett coolt sätt. Utan att gå till överdrift. På så vis tänker jag att jag denna kollektion kommer falla många i smaken. Som att en tjusig sko blir en vas, en väska en lampa och en bok en ask. Jag ser också kollektionen som en flirt med unik vintage, sådana prylar som de flesta letar land och rike runt men kanske aldrig finner. Nu blev det plötsligt tillgängligt för många att ha en snirklig mannekäng i klädkammaren, högar av hattaskar, en klocka som känns som en tidsmaskin och att enkelt få ett dressingroom med stjärnstatus.