-
på riktigt prints
Jag har tidigare nämnt att jag är en aning trött likriktningen som finns inom prints. Och lovade att ha det hela i bakhuvudet när det kommer till vad vi tar in som vårens nyheter på Mokkasin. Förövrigt jobbar vi just nu på för fullt på att fylla affären igen. Ännu så länge är det mesta dolt men snart blir det nästan lite som en nyöppning.
Vissa saker hamnar ju bara rakt in i hjärtat. Direkt liksom. ”Syster” målad av Lina Schollin var precis så. Jag föll pladask för allt i denna, i original akrylmålning. Färger, motivet, namnet och sättet hon valt att trycka på. Jag är som sagt helt kär. Och jag känner att den här kommer hänga för evigt på en av våra väggar, ska bara rama in den efter konstens alla regler på ramverkstaden. Själva trycktekniken är sagolik och jag kan nästan inte sluta att känna med fingrarna. Det är som om det vore på riktigt. Första upplagan är begränsad och i affären är den redan slutsåld men vi hoppas att vi får några till hur denna upplaga.
Den andra målningen av Lina Schollin är Morgondoppet. En målning som kom till en sommarmorgon i Skånetrakterna. Är kär i denna målning också. Det fina är att de båda är så olika varandra, så att ingen utesluter den andra. Kanske är det lite så med sådant som är skapat utifrån penslar, känslan från tiden de målades sitter i pappret. Och ingen stund är den andra lik. Morgondoppet är, i original, målad i akvarell och känslan av sommarmorgon sitter verkligen i penseldragen. Ni vet, när dagen ligger framför en… Som en oändlighet.
-
IKEA Örebro på lördag
På lördag är det dags för mig att föreläsa på Ikea Örebro. Det ska bli superroligt och jag hoppas att vi ses. Vad kommer jag att prata om då? Tänkte försöka inspirera på mitt sätt till att leva hållbart. Om varför jag tror att på att hitta sin personliga stil när det kommer till inredning och hur det hela är kopplat till hållbarhet. Om hur man går tillväga när man nu ska hitta sin personliga stil. Lite om en medveten konsumtion. Och remake såklart! Tänker att jag slänger in lite färgkoder och annat matnyttigt också. Och så hoppas jag tekniken tillåter lite bilder i storformat. Hoppas du kommer! Här anmäler du dig.
Det kommer vara en härlig och inspirerande lördag på många IKEA varuhus runtom i landet. Här kan du läsa om vad som händer.
Och om du nu inte befinner dig i Örebro är det flera föreläsningar rågång på lördag av sköna tjejer. Sara – Little Mix Fix It föreläser på IKEA Kalmar. Frida – Trendenser föreläser på IKEA Kållered. Jannice- Simplicity i Karlstad. Och Ida i Sundsvall. Klicka in på respektive bloggar så hittar du anmälningslänkar.
-
for the monday coffee
Jag kan knappt vänta tills boken Strömma – What´s your Story är färdig och klar. Och nu är det nära. Den kommer att bli sagolik kan jag lova för jag har nämligen redan tjuvkikat. Vem som helst i världen vill ju ta del av Marinas framgångssaga med Strömma. Lägg ihop det med Kristin´s magiska bilder, Jennie´s grafiska form och textsliperi av paret som driver Lis Mejeri. Tippar på att detta blir årets bok!
Påtal om inspirerande kvinnor. Lisa Burenius startar snart upp sin webbshop och grattis till oss som inte bor i Varberg. Håll koll på hennes instagram när det är klappat och klart.
Petra Gardefjord aka MinimocksPetra har gjort ett supergrymt samarbete tillsammans med Adobe Creative Cloud. Ni måste verkligen spana in den fina filmen! Och resultatet är detta som snart kommer i hennes shop, A dream collection.
Och drömma ska jag göra nästa gång jag hänger vid Norrmalmstorg i Stockholm. Rodebjer har öppnat tjusig flagship store i dagarna. Nina Campeoni rapporterar från invigningen.
-
our weekend diary
Alla borde ha lyckan att börja fredag morgon med en yogaklass. På vardagsrumsgolvet. Ledda av superduktiga Pernilla är vi ett gäng som startar fredagen just här. Vi kallar det Mokkasinyoga bara för sakens skull. Så efter lite rens av växter och sådant är det yogamattor istället. Inser att det låter i lyxigaste laget men så har vi det faktiskt och lyllo oss. Verkligen. Sedan går liksom resten av fredagen som en dans. En fin en.
På eftermiddagen är det ju som alltid trummor, innebandy och fiol. Nomi och jag passade på att handla lite presenter under tiden. Och en hel massa låtsatsblomster.
Bekymrad.
Så därför bestämde vi oss för att äta upp två påsar Kinapuffar, allt medans vi slog in två precis likadana presenter. Två påsar är ganska många puffar men i bekymmer är allt tillåtet.
Fina formar från Rusta.
När vi kommit igenom alla Kinapuffarna var vi nästan klara och lade i lite loppisblommor för sakens skull.
På lördagsmorgonen hoppade vi inte ur våra pyamasar innan vi fixade morgonbröd.
Vi spanade in ett hus vi är nyfikna på. Källaren såg inte alls så särskilt bebodd ut tyckte Nomi, å andra sidan kanske man inte kan vänta sig mer av en källare.
Å andra sidan undrar man ju över vad som ryms under själva taket. Vi kan inte riktigt släppa att det ser ut som ett typiskt Parishus och sedan fick vi kalla kårar. Tänk om man river bara för att det är tjusigt. Så vi bestämde oss för att vi kommer hålla det hela lite för oss själva.
En sak som är väldigt fin med att bo nära min mamma och pappa är att de kvistar över sådär då och då och plötsligt. Så blev det ju inte på samma vis när vi bodde i Stockholm. Min pappa tar oftast en cykeltur och säger hej och då passar vi alltid på att dricka en kopp kaffe och småprata. Jag slänger mig alltid med lite gammaldags uttryck som kaffetår och så, bara för det hela känns sådär som man gjorde så mycket oftare förr i tiden. En enkel kaffeslurk på glasverandan liksom, vid elvasnåret. Eller på fredagen, en kaffe med dopp… Här pratar vi om viktiga saker, livet vet du.
Kristo har börjat teckna igen, som sagt. Min pappa är också begåvad med pennan och börjar så sakteligen ta upp det hela igen. Kanske för att hans dotter överöser honom med sådant som kan vara bra att ha när det kommer till det hela. Här visar Kristo sin nya stålpenna.
Och tuschandets konst.
Några supertuschpennor har inhandlats och de är tydligen åt det magiska hållet.
Delat intresse absolut. Kommer ni ihåg den här tavlan som pappa målade när han var sexton? Min favorit for ever.
Lördagen ägnade jag åt ett hysteriskt redigerande av bilder. Nämligen en hel Thailandsresa. Så alltmedan alla andra sysselsatte sig med de mest förvånande saker var jag helt uppslukad i bilder.
Kristo har numera börjat grovmala helt kött i vår Ankarsrum. Och tydligen blir det hamburgare från en annan planet. I alla fall om man får tro honom själv, Charlie, Viggo och William. De andra två var redan hos övernattning.
Påtal om sova över. De här två sov hos Ellen och jag kikade in över deras egna söndagsfrukost för att lämna en nyckel. Charlie sov hos Wille. Och Viggo hade sin kompis David hos oss. Sådärja, en helt normal lördagsnatt…
Idag var det vårigt som tusan. Kristo och min pappa var ute vid Norrdal för att fixa dit ett ekolod på båten. Min pappa älskar fiske och vi tyckte att ett ekolod kanske skulle vara en smart julklapp…
Klev runt en hel massa ute på ängarna och funderade rätt mycket över själva våren. Det är ju rätt märkligt precis innan allt börjar. Är tacksam över årstiderna. Tror att de gör något med oss.
Ekolod ja. Vi får se vem som kommer gilla det mest…
På hemvägen for jag förbi Djulö skola där man samlats i solen. Ännu så länge står skolan kvar men det skär i hjärtat att veta att den snart inte gör det.
Söndagsfika istället för Matkollektiv.
Linn och Isa hade bakat som bästa kafferepet.
Mysigt!
Allt fika på Charlie. Jatack gärna.
Sådär under tiden bestämdes det att vi faktiskt hade kattkalas! Fint kalas för en söt Doris.
Fröken Sarah lär ut allt hon kan om grundvatten.
Helgen började lite såsom den slutade. Om än bekymmer var lite mer åt det sura hållet. Med lasersvärden i högsta hugg. Fast alltsammans mjuknade på kvällskvisten. Lite som verkliga livet och lite såsom en helt vanlig helg. Lite upp och lite ner men när allt kommer omkring ganska så mjuk ändå.
-
table stories
Jag har länge funderat på hur jag ska dela med mig av möten och samtal. Det är så många härliga människor som korsar min väg och med dem en massa sköna historier. Om det ena och det andra. Ni vet över fikat sådär. Älskar ju själva samtalet. Så till den milda grad faktiskt. Kanske är det just därför jag aldrig är i tid någonsin, jag har så lätt att fastna. Men det gör jag liksom gärna. Så från och med idag har jag en ny kategori här och kallar den TABLE STORIES. Den kommer inte följa något mönster mer än att den grundar sig i det vi pratade om just då. Ni kommer inte få en hel massa info och fakta. Såklart går det bra att ställa frågor om man undrar något. Det är inget hemma hos och heller ingen intervju. Det är inte heller sju snabba. Det är helt enkelt ett litet utdrag ur något som satte extra glans på min dag. Och det är verkligen inte så att ett möte hos någon aldrig blir ett möte igen. För så är det ju inte i verkligheten heller. Vi börjar hos Linn. Linn är min allra bästa kompanjon i företaget Mokkasin och jag blev inbjuden på frukost dit häromdagen. En helt vanlig måndagsmorgon.
KÖKET ”Äntligen ett kök! Det tog sådär 3 månader med kylskåp i vardagsrummet, diska i handfatet och större grytor i badkaret. Inte särskilt avancerad matlagning och väldigt många bjuda bort sig på middag. Fast mest hos mamma och pappa. Då och då var det som det aldrig skulle bli färdigt. Nästan som om man vande sig. Köket är på samma plats och egentligen inte en millimeter större men 90-talsfeelingen är bortblåst och även överskåpen. Tror att det känns som jag tänkte mig. Å andra sidan tänker jag mest på att äntligen ha ett kök igen. Jag gillar nämligen känslan av ett kök. Dröjer mig ofta kvar med flit för själva känslan att bara sitta där. Inte så att jag går och sätter mig där helt plötsligt men att landa efter en måltid är fint.”
FRUKOST ”Kan längta efter helgfrukosten. Inte för att vardagsmorgnar inte är viktiga men kom igen! Vilken vanlig människa hinner med stordåd till frukost innan dagis och skola och påklädnad och leta efter saker. Då blir det ju det enda viktiga för stunden. Eller som innan barnen, vid mina år i Florens, en stark espresso på språng och något sött som en brioche con crema. En fylld croassaint med vaniljkräm. Det var jättegott. Som en quick fix efter alltför sena nätter. Ibland tog vi den helt nybakad om småtimmarna, precis innan man gick och lade sig, precis då bagarna hade börjat sin arbetsdag. Numera däremot längtar jag till helgfrukosten, som sagt, sådär vid 10-snåret. En bra frukost om helgen sätter tonen på hela helgen. Bröd är viktigast, ett gott. Och te. Det behöver inte vara en mängd av saker , hellre få men väldigt goda saker. Tänk om hotellen tänkte likadant. Istället för ett överdåd, några få riktigt drömgoda saker. Jag minnas sådana där enkla frukostar som den när vi var i Paris, det var kanske den allra minsta frukosten men ljuvligt gott och sedan gjorde ju staden utanför fönstret sitt till.”
BORDET ”Älskar vårt bord. Det har hängt med sedan jag var ett litet barn. Det har en liten och alldeles perfekt låda i underkant. Minns inte alls vad vi hade i lådan när jag var liten, fast nu har vi barnens ritgrejor.”
ODLA ”Jag drömmer om en gammal äppelträdgård och klängväxter. Fast inser ju att jag kanske når halvvägs dit efter grundförutsättningarna i vår trädgård. När vi flyttade hit var det gammalt skräp bara. Men jag tänker att det tar år innan man ens är i närheten. Jag älskar ju blommor med torpkänsla som rosor, vallmo, lupiner, stjärnflocka, löjtnantshjärta, akleja, astilbe och pioner såklart. Och syrén och doftschersmin. Så älskar jag ju stockrosor, det är ju giftiga men ändå. Har ju massor av blå riddarsporre också. Och faktiskt hellre blommor än ätbart. Om jag måste välja.” 
DUKEN ”När min mormor gick bort så fann vi, en av henne, broderad duk. Den var inte alls särkilt stor men så himla vacker. Full av sommarblommor. Min moster önskade den som minne och såklart fick hon den. Min mamma fotograferade av mönstret och broderade en likadan till mig som jag fick i julklapp. Fast tio gånger större. Tänker på sommar och en typisk kafferepsduk. Den ska rullas upp på den här rullen, sedan slår man papper om. Vet du att man ska förvara dukar så?”
HANTVERK ”Jag har inte förstått förrän nu, när man är äldre, hur vissa saker har påverkat mig. Alla mina barndomssomrar uppe i Lappland, du vet exakt där de spelar in i reklamen för Fjällfil, var mamma, moster och mormor bland hundratals näverprojekt. De i bikini på gräsmattan med alla beställningar som trillat in under vinter och vår. Det tillverkades korgar, väskor, blomkrukor, ryggsäckar, julstjärnor, amplar, nävertofflor, lampor och ja allt. Precis allt du kan tänka dig i näver. Det var näversaker precis överallt. Morfar hade nära kontakt med själva skogsägaren, man får ju liksom inte bara gå och hämta näver hursomhelst, så varje vår tillredde han nävret efter konstens alla regler. Och pappa och morbror hjälpte sedan till att rensa allt näver. Alla hjälpte till. Mitt bästa var att rensa limmet, det doftade så himla gott. Men det var liksom inte bara näverprojekt. Det stickades och växtfärgades så pass att vi barn storknade av lukten. Och broderades och vävdes trasmattor. Helt hysteriskt faktiskt. Trasmattelagret min mormor lämnade efter sig var helt makalöst…
… Min farfar var också otroligt begåvad inom hantverk. Han arbetade i trä och var helt otrolig på att svarva. Alla kvinnor i hans närhet bar halsband med hans handsvarvade pärlor. Och armband, du vet sådana där träarmband som var vanliga på sjuttiotalet. Han hade alltid massor av olika träslag hemma, för de olika skiftningar i färgerna. Minns verkligen de där perfekta små, små träpärlorna och farfar i sin snickareverkstad, där i huset på Falster i Danmark. Du vet besticken jag har, de har han gjort. Kanske tänkte jag inte på det som barn men det har helt klart präglat mig. Jag har ju alltid haft hantverket nära, alla runt omkring mig har skapat själv. Så jag tänker att det påverkat mig om vad jag uppskattar och tycker är vackert… Och det egna skapandet, viljan att skapa själv. Har du sett alla små skålar som barnen drejat tillsammans med mamma? Och en sko är det visst.”
PIANOT ”Du och jag spelade ju hos samma pianofröken, Ingegerd. Minns kontrasten när jag började spela hos henne. Innan hade jag ju spelat i den kommunala musikskolan, där satt man ju med lurar och spelade på elpiano i ett fult rum. Och sedan kom man hem till henne. Skulle älska att komma hem till henne idag! Flygeln stod mitt i vardagsrummet och det var fullt av pelargoner överallt. På piedestaler, på blombord och i fönsterbrädena. Och ljusa spetsgardiner. Och små sittgrupper med finstolar och småbord. Och en godisskål i glas på ett av de små runda borden. Med karameller. Sådana där kuddar i pärlemorskimrande pastell. Hon hade alltid klänning eller dräkt. Med smalt skärp i midjan. Och inneskor med klack som lät när hon gick över parkettgolvet. Och vackra ringar som syntes extra bra när hon spelade. Så fin alltid. Tänker att hon var en gammal dam redan då på den tiden, å andra sidan var det inte jättelänge sedan jag hörde att hon gått bort.”
TAPETER ”Har alltid tyckt om tapeter. Men aldrig kommit till skott. Inte helt enkelt att välja, det finns ju så många vackra. Men kanske blir det som en uppenbarelse när man väl hittar rätt. Att man känner i magen att den här kommer att bli perfekt. Tapeter är lite som gjort för vårt hus. Det är ganska små rum och ingen spatiös takhöjd men det gjorde det mjukare och varmt. Och liksom som ett lugn satte sig i väggarna. ”
Önskar er alla en fin helg!
Kram!
-
listan om lådor
Lådor. Kan man ju önska till det allra mesta. Kanske får man aldrig nog. Älskar att få en present i en låda, lika mycket som att ge bort något i en. Det finns inget glansigare och mer filmiskt. En vacker låda med en jätterosett. Själva presenten kan ju liksom vara minimal och även ganska ful i sig för lådan är ju ändå alldeles ljuvlig och en never ending story. Antingen för egna behov eller ge vidare till någon annan.Kanske bästa presentinnehållet: Dahlia-lökar. Fröpåsar. Fullt med loppisband. Gamla kaffekoppar. Bakingredienser till favoritkakan. Ätbart. Knöliga saker att slå in. Som en julkorg fast helt tvärtom med bara små vackra och bra saker. Porslinsfigurer, kolla bara den här presenten!
Lyxigaste innehållet: Samla band. Vykort, kuvert och brevpapper och lägg frimärkena i samma plus din bästa penna. Smycken i sina småaskar. Strumpor, dina vackraste. Minnessaker. Fotografier.
Barnens innehåll: Urklipp. Legobeskrivningar. Dockkläder. Barbies. Tv-spel. Konsoller och fjärrkontroll. Smått som kanske kan kännas som skräp fast det är precis tvärtom. Diadem, snoddar och hårspännen. Miniatyrer. Bokmärken. Teckningar. Egentligen allt man kan tänka sig.
Tråkigaste innehållet: Räkningar. Post. Sladdar. Verktyg. Lim. Udda saker som man önskar hitta den andra delen till. Grejer som man inte är helt säker på sin plats. Sådant som man tänker att det här kanske jag kan slänga men kanske inte vågar ännu.Vi har precis fyllt på i affären med de nya och de vackraste askarna någonsin. Nytt för nu är att du kan köpa hela set till ett rabatterat pris från att köpa enstaka.
-
jag föreläser på ikea
Pictures: Pressbilder IKEA, ur boken ANVÄNDBAR – Vänligare hem
Den 16 april, nästa lördag, är det en inspirations dag i hållbarhetens tecken på alla IKEA varuhus i hela Sverige. Det hela är en del av projektet Hållbara Ihop som är IKEA´s nya hållbarhetssatsning. Själv kommer jag att hålla en inspirationsföreläsning på IKEA Örebro. Det skulle vara så kul om ni kom! Platserna är begränsade och anmälan sker här . Det enda som krävs är att du är Ikea Family medlem, och är du det inte redan så gör du det smidigt här. Alla får fika och dessutom en goodiebag med ett minst sagt inspirerande innehåll som jag redan smygkikat på…
Och som om det inte vore nog. Varuhuset är proppat med inspiration denna lördag, så jag lovar er att hänga kvar så länge det går. Frida från Fab Keramik kommer fixa hållbara kafferep och snacka dukningar. Mikaela från Östansjö trädgård kommer att berätta om odla. Jag blev grymt nyfiken på begreppet microodling. Och alla barn få tillfälle att plantera sin egen stickling och ta med hem. Det poppar dessutom upp stationer här och var i varuhuset. Redan på parkeringen kommer du kunna lämna in hemtextil som ska senare ska återvinnas i ett forskningsprojekt. Som tack för hjälpen kommer värdekuponger att delas ut. Det är provsmakningar här och var och tävlingar. Energirådgivare på plats att peppra med frågor och lyssna till fakta. Alla kids kan skapa järnet av återvunnet material. Det finns inredare på plats och en hel massa mera. Hållbarhet ligger som en mjuk och snäll skugga över alltsammans. Och mest av allt inspirationen. Så himla glad att få vara med på ett hörn. Helt enkelt bara för att det är viktigt.
Lite mer om själva projektet Hållbara ihop. När det kommer till att rädda världen är det lätt att misströsta och tänka att kära nån, vad ska det bli av den. Men jag har ju alltid varit av det stycket att det är i det lilla det börjar. Ha en lagom plan och gör den smart. Var hoppfull och faktiskt nöjd om du lyckas följa den så gott det bara går. För jag tror på att har man kommit så pass långt går det av sig självt sedan. Jag tänker att det som är allra bäst är om inspirationen till ett hållbart sätt att leva finns väldigt nära och tillgängligt. För är det så blir alltsammans både enkelt, roligt och alltid inspirerar detta någon annan. Som ringar på vatten. Som en rörelse för att rädda världen. Det är därför jag säger heja IKEA, som tillsammans med Världsnaturfonden WWF och Kommunernas Energi och Klimatrådgivare, sedan 1 April har dragit igång projektet Hållbara ihop. Helt enkelt ett projekt för att inspirera och entusiasmera oss till att leva mer hållbart. Tips och idéer på själva sidan här och lätt att följa under #hållbaraihop. Såklart är ekvationen enkel, ju fler vi är, privatpersoner och både stora som små företag som funderar, agerar och inspirerar om hur vi ska ta hand om världen desto bättre är det ju.
Hållbara ihop handlar bla om att under nio veckor presentera fakta och idéer på deras hemsida. I första steget som presenterades i veckan så handlar det om att återanvända material och vårda det vi redan har. Här får du tipsigt om just detta. Som att bli lite sugen på klädbytarfika eller att uppmärksammas att du som Ikea Family medlem säljer Ikea-saker gratis på Blocket. Och få upp ögonen över fakta som att ”2012–2014 gick Sverige tyvärr från en trettonde- till tiondeplats över länder som har störst ekologiskt fotavtryck”. Så borde det verkligen inte vara kan man tycka. Och passa på att lära om ekologiska fotavtryck när du ändå kollar runt. Hållbara ihop är också 100 deltagare som fått besök av inredare från IKEA och energi- och klimatrådgivare från kommunerna för att fixa ett mer hållbart liv. Hur det hela ter sig och råden de får kan du följa här.
Hoppas vi ses nästa lördag! Tänker att det blir lite som blogg och instagram in real life! Anmälan sker här.
-
the perfect bow
Häromveckan när vi visade Bobo Choses nya kollektion här på bloggen så var det flera som undrade om Nomi´s rosett. Rosetternas rosett kan man ju tycka, dock inget för de sparsmakade. Just den rosetten var inte hemmagjord men å andra sidan måste det vara väldigt enkelt att göra en själv så det var just vad vi gjorde.
Du behöver: Ett tygstycke som är drygt 1 m långt och 21 cm brett. Egentligen så mätte jag lite knappt insåg jag efteråt, så därför vet jag med bestämdhet att denna bredd på rosetten kräver minst denna längd på tyget. Du behöver även ett enkelt diadem, ta ett gammalt och redan använt. En symaskin. Nål och tråd. Ståltråd och något att nypa av den med. Och lite lim.
Börja med att limma ditt diadem. Vira sedan ett band runt diademet. Du ska senare sy i diademet så det enda som är viktigt är att bandet inte är för ”hårt”, ett vanligt bomullsband är bra.
Vändsy tygstycket och lämna ena kortsidan öppen. Vänd alltsammans med rätsidan utåt när du sytt klart.
Tag en ståltråd och använd tyget som mall. Ändarna av ståltråden gör du som en cirkel som du tvinnar ihop så att inget vasst riskerar att göra hål på tyget. Sedan böjer du tråden såsom en våg, på så vis får du enklare att forma sin rosett sedan. Meningen är att ståltrådens totala längd ska vara ett par centimeter kortare än tyget.
Lägg själva rosettyget på mitten av diademet. Sy en bit band över tyget utan att sy fast själva rosetten. Däremot är det viktigt att rosettyget ligger där när du syr, annars blir det trixigt att trä in den eftersom du har din våg av ståltråd.
När det kommer till att knyta en perfekt rosett kan man ju tvista om huruvida den allra snyggaste görs. Det finns en mängd tutorials att finna, tex här. Du bör hela tiden ha i bakhuvudet att du inte gör som då du knyter skorna. När du gjort din rosett fäster du de bägge ändarna av rosetten i diademet, ganska nära mitten så att själva sluten av rosetten är fria. Detta är mest en liten säkring för att den inte ska gå upp.När det kommer till tråd så använder jag nästan alltid den starkaste tråden, även kallad björntråd. Gutermann har en i 100 % polyester i en mängd färgen. På så vis kan jag i stort sett bara göra ett stygn och sedan knyta.
Sådärja.
-
for the monday coffee
Efter måndagsfrukost hemma hos Linn och att dessutom att vara gift med en väldigt trädgårdspepp man känner jag mig full av förhoppning inför kommande vår, sommar och tillsist höst. Kan man göra annat när man liksom omger sig av trädgårdstankar från morgon till kväll. Jag önskar mig nu ringblommor i mängder. Inte den blomma jag valde förra säsongen men jag vill strö salladen full av ätbara blad och kanske göra en och annan girlang. Sedan har jag hört att man inte behöver förså utan det är bara att slänga rabatten full. Jag tror att jag gör det mot backen ner mot vägen. Förhoppningsvis blir det extra glatt just där. Vilken är er favorit när det kommer till ringblomma, tipsa gärna! Helst mer åt rosa än åt gult. På Think Organic kan ni läsa 12 skäl om varför du ska odla just ringblommor till sommaren. Precis så.
Dahlior ska jag plantera på ett begränsad område, så jag inte glömmer att gräva upp dem. Tänker att de kanske får vara ungefär där solen går upp bredvid verandan. I en stor låda att vänta på.
Vallmo ska jag absolut plantera igen och min stora förhoppning är att de jag planterade förra året sprider sig som kirskålen. Sibirisk vallmo är tydligen en sort som blommar som besatt sommaren igenom. Men påtal om denna kirskål som jag försöker invagga mig i att det är vackert… Den är överallt och vad gör man? Nog för jag ska lära mig att bli besatt av den som mat men ändå, det är så mycket. Tips tages tacksamt emot.
Sådant som klättrar är alltid vackert. Luktärt kan man kanske aldrig få nog av. Linn hade lagt sina luktärtfrön i blöt. Så skall man göra för att lyckas. Och eftersom jag är så lättinspirerad ska jag göra precis detsamma till kvällen.
Minns när Kristin och Johanna var hemma hos Elin Lannsjö och gjorde ett underbart hemma hos vid kolonistugan. Och lovar mig att fortsätta plantera höstanemoner tills de nästan tagit över vår trädgård. Stjärnflocka ska också få några flera ställen att synas på.
Rosenskära växte hemma hos Linn förra året, som om det inte fanns några oblommiga trädgårdar. Också bara att så direkt i jorden och jag tänker ett litet fält av dem också.
Kanske kan det klättra överallt när jag tänker efter. På staket, plank och väggar. Kaprifol tänker jag är tjusigt.
Och klängrosor. Massor. Honungsros verkar hemskt härligt. New Dawn kan man ju också bli sugen på. Förra sommaren planterade vi flera rosenbuskar som fick klättra på armeringsjärn, hoppas de överlevt. Tänker lite på Klematis också. Vet att vi hade en blålila som klättrade i päronträdet när vi flyttade hit men den rev jag bort av någon anledning som jag inte minns. Men kanske en vit Summer Snow istället. Man hör ju på namnet hur vackert det kan bli.
Sist av allt så läser jag just denna bok från pärm till pärm.
Författarens manifest:
Ett paradis
är en trädgård där man ska gömma sig för att vila, leka och lukta på blommorna. Där ska finnas jordlöpare, sticksländor, nyckelpigor, blomflugor, ollon,malva, backnejlika och timjansmattor.
Ett paradis är en trädgård där man kan ha det lite lagom skräpigt, så att igelkottar och barn trivs. Där ska finnas gläntor och mörker och snårig undervegetation till alla fåglar.
Förmultnade löv ska ligga under buskarna.
Ett paradis måste ha skrovliga stammar och trädkronor som skuggar. Där ska helst också finnas porlande vatten. Men sedan är jag nöjd.
-
our weekend diary
Vi började helgen i helt rätt ände. Egentligen var den fel rent effektivitetsmässigt. Men ändå.
Vårsolen hade kommit och det enda raka var ett bullbak. Nomi kavlade och Viggo snurrade.
Vissa gjorde inte en vettig släng och i ärlighetens namn, ge mig kraft för stundande år av tonårsstämning.
Det tog en faslig tid men framåt kvällen var vi i alla fall klara.
Halvsexfika i solen är ändå rätt gott.
Hela lördagen skulle vi vara i den här trädgården, bland alla kvistar och löv. Men på fredagen klättrade vi mest.
Såklart åt vi middag i senaste laget. Det gör vi alltid. De gjorde några sagolika bön- och kikärtsbiffar som i princip bestod av mosat sådant.
Vår trädgårdsbestyr från påskhelgen fortsatte till lördagen. Fast nu är det rätt uppstyrt. Nu funderar jag på vilka ätbara blommor som är lätt att plantera, några tips?Jag tog en trädgårdspaus runt frukost och klippte Nomi.
Barnens pärlande utvecklades till teampärlande på dubbelplatta. Dockorna fick senare kläder och hattar. Innan hade de varit på vårt bibliotek tillsammans med Viggo och tovat jongleringsbollar och gjort luffarslöjd.
Alltmedan den här killen var på fotbollsträning och fortsatte på samma bana i en evighet. Hemmasnickrat mål förresten.
Jag nöp sticklingar av pelargoner, Dr Westerlund och palettblomman.
Jag hade dessutom snott till mig några av Therese förra helgen.
Linn hade tipsat om Gympaläraren som barnen fastnade i.
Vi grillade första gången i år tillsammans med min syster och hennes man. Det var ingen vegofrossa direkt… Men det är ju inte alltid jag får bestämma. De här två älskar matlagning och är ett perfekt team.
Fin lillasyster.
Skräckfilminspelning eller fortsättning följde. Handlingen är en aning oklar men det är något om en mask som förföljer. Djupt värre.
Såklart hann solen gå ner för länge sedan innan vi tryckte in oss i glasverandan för middag. Precis som det ska vara.
Följde Ellen hem senare under kvällen och plötsligt poppade det upp en tanke när jag kom tillbaka hem. Mindes plötsligt hur jag önskade en glasveranda när vi letade hus över halva Stockholm. Det var nog det allra finaste jag visste. Sedan tror jag inte riktigt jag har landat i att önskningen faktiskt är uppfylld mer än jag älskar det där stället. Alla dar på året. Men igår kväll när jag såg alla fina sitta där under ljuskronan sådär på håll. Liksom smygkika och det bara såg så himla mysigt ut så slog det mig, tänk att jag fick äga en glasveranda. Lyckost mig liksom.
Den här morgonen for jag och Kristo och drack förmiddagskaffe hemma hos Sarah och hennes familj. Ännu en tjej som turligt nog har korsat min väg den senaste tiden. Jag är så himla glad för alla fina och superinspirerande människor som liksom bara poppat upp från ingenstans.
Och så ännu en gång föll jag helt pladask över själva hemmet. Lägg av vad sagolikt!
Jag ville helst byta till mig alltsammans sådär på studs, över kaffet och bullarna. Fast igen, att det är så här härligt är ju just bara för att det är ett hem som kommit utifrån människorna som bor där. Personlighet kan ju varken köpas för pengar eller bytas till, hur mycket man kanske än önskar.
Vi for en sväng till Möbelmagasinet och Nomi hittade sina drömmars dockvagn som egentligen var en barnvagn i plysch.
Hur många vaser kan man äga?
Jag skulle egentligen ha en annan sak men Nomi hittade en kopp till sin pappa och det smartaste hon sett på länge. Ett tjusigt fodral i sammet och kantband till hennes röda 80-talstelefon. Smart och satt som en smäck.
Evighetsträdgården var det ju. Och grushögen från förra året. Men nu är den utkrattad. Inte av mig då men ändå.