DAILY LIFE

SISTA DAGEN I MARS

Tack alla ni som frågar hur vi mår, hur Kristo mår. Ja, nu är det i alla fall bekräftat att han är smittad och alltså har covid-19. Det känns nästintill lite ironiskt. Jag var ju störtnojjig i början och var säkert den första i stan som försåg mina barn med handsprit. Så visar det sig att vi haft smittan i huset i 3 veckor – vad fasen liksom?! Samtidigt är det skönt att få det bekräftat, vilket också gör att det jag skrev om här känns ännu mer relevant. Jag rekommenderar verkligen att läsa det då det är intressant hur det sett ut i vår familj och det här med lukt/smak bortfallet.

Det känns dock som han är lite bättre idag, samtidigt som febern fortfarande hoppar upp och ner, han är inne på tredje veckan nu.  I helgen blev han asrisig och fick läkarkoll. Men han syresatte sig väl, vilket är det som räknas. Han har fortfarande hostan kvar och ont över lungorna. Och MEGAtrött. Vi andra har fortfarande vaga symtom. Jag, Liv och Viggo har fortfarande ingen smak/lukt vilket såklart är en bagatell i sammanhanget, men igen, jag tror att det är tillräckligt för att vi faktiskt smittar.

Som ni säkert förstår är vår tillvaro inte direkt härlig just nu. Men det kunde varit så mycket värre, så väldigt mycket värre, tänker jag. Fast det är otroligt långt ifrån brödbak och mys. Mer nudlar och makaroner. Med en pappa som mest sover i ett lite avskilt rum, fyra barn som ska vara skoleffektiva, vilket går sådär. Det är ju inte direkt att man samlar dem runt bordet och har lite mysig räknestuga. Det är mer tjat och jag erkänner, tjat… Någon hojtar om att jag ska tipsa om samiska traditioner, en annan vill att jag ska lyssna på tolv kapitel ur en berättelse, en annan frågar sig hur man gör med livscykelanalysen på ett par Nike-sneakers där enda källan om lädret är en stängd FB-grupp. Och en fjärde sitter i öppna , digitala lektioner och hävdar att varje ord (från resten av familjen) hörs till samtliga i lektionssalen. Mamman i den här familjen försöker alltså jobba samtidigt som hon frågar sig hur mycket barnen kan äta och tycker hon lagar mat hela tiden. Och det är sjuttioelva mellis nu är det inte meningen att ni ska äta upp ALLT på en gång!!! och vem tog TVÅ glassar??!! och mina systrar får knappt göra annat än att leverera mat till oss. Själv äter jag havregrynsgröt för 11 dagen i rad.

Slutligen. Kan inte nog säga – stanna hemma vid minsta lilla symtom. Sannolikheten att vi alla härhemma har det är ju stor och med dessa otroligt skiftande symtom så måste man vara så vaksam. Klart, slut på elände.

Det skulle ju vara ett direkt ljug om jag sa att energin var på topp.  Jag kan inte heller säga att jag har koll på vad som händer och sker just nu, men lite har jag lyckats snappa upp. Vi avslutar så tycker jag ❣️

 

Att Pom & Flora stöttar vården och frukostlevererar. SJÄLVKLART har jag swishat på 123 309 3887. Mia Skäringer och Anna Mannheimer gör samma – samlar och delar ut pengarna i form av middagsmat till personal inom vård och omsorg. Swishade såklart även dit 123 227 0999. Förmodar att det finns tusentaliga liknande initiativ, upplys mig gärna!

Jag är glad att Emma och Maria har startat upp #hemmapåsk för att just inspirera och peppa i den ovanliga påsk som går oss till mötes.

Jag hittade Anna Kövecses @annakovecses och började tänka på ärtpåsar (ni vet sådana där man hade på gympan) fast det väl egentligen inte var några ärtpåsar i hennes feed. Men blev i alla fall sugen på att ha en eller två (?!), minns hur de kändes i handen. Hursomhelst var det fint där.

Weronicas fina blogginlägg inspirerar alltid och för ett par veckor sedan hittade jag till Johanna Bank  – följtips @cirkusbank . En fredag när det inte var vidare muntert härhemma så hade jag i alla fall energi att färga lite textil med avokadoskal och kärnor.

Jag gjorde det helt utan recept och kunskap. Kokade skal, kärnor, rödlöksskal och salt i en timme. Lade i lite tyg och en trasig handduk, kokade lite till. Tog bort tyget och silade bort grönsaksresterna. Lade i tyget igen. Sen låg det så över natten. Dagen efter slängde jag det i tvättmaskinen för att se om färgen satt kvar, det gjorde den.

Det blev superfint. Och nu vill jag egentligen fylla ett träd utmed vår gata såhär! När det händer vet alla att vi är på banan igen,  tänker jag. Johanna tipsade också om att färga blå – med rödkål och rostig spik!

Jag tyckte Malin @poppyloveyou gjorde fina ägg.

Dm:ade @schulverket och frågade om hon hade tankar på att trycka upp ett print som var blått med en duva som det hon målat ovan. Det hade hon, så fint.

Av en slump hittade jag den här gamla bilden. Den fick mig att minnas pompom-eran för åtta (!!) år sedan. Det var ändå rätt fint, var det inte?!

 

11 Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *