-
i love korbo
Innan mina julrosor har vissnat bort alldeles måste jag bara skriva några rader om korgen från Korbo som de är planterade i. Jag älskar korgarna från Korbo för så himla många saker. Framför allt för det är en hållbar sak som med största sannolikhet kommer överleva mig själv med råge. Kan verkligen gå igång på tanken att mina barnbarnsbarn eller något åt det hållet har samma korg i sin ägo. Faktum är att jag haft mina korgar från Korbo i flera år nu. Jag har dem ute och inne. Jag har planterat i dem (då använder du en planteringssäck) , jag har samlat löv i dem, jag har haft badkläder fulla med saltvatten i dem och allt sådant där som man kanske tänker ska göra dem lite dassiga. Men nix, inte en skråma, ingenting alls. De ser och är fortfarande som nya, så nu har jag dem som tvättkorgar. Igen. Sådana saker tycker jag är fantastiska.
Korgarnas historia går tillbaka till 1920-talet och västkusten. Korgarna användes då av bönder och fiskare, för transport och förvaring som kunde stå emot all väder, vind och slitage man kunde tänka sig.
Ända sedan dess, för hundra år sedan, har Korbo gjort korgarna efter samma teknik. Korgarna är handvävda med en enda lång tråd. Ingen svetsning. Det är hemligheten varför dessa korgar är så hållbara. De kan helt enkelt inte falla sönder. Materialet gör att de inte kan rosta sönder och de bara kommer att åldras vackert med tiden. Precis innan jul släppte man en ny kollektion i mässing och koppar. Och om man nu kunde gilla dem ändå mer så gör jag det. Helt enkelt för jag alltid har varit mer åt guldglans än silverblänk, men det är ju verkligen en smaksak.
Precis på samma sätt som våra barn har fått varsin Snöbyrå och andra klassiker som vi hoppas följa med dem den dagen de flyttar hemifrån har de också nu varsin Classic 35 i mässing. För tillfället är de fyra korgarna våra absoluta räddare i tvättsorteringskaoset… Fast lika ofta är de något annat.
Rum 21 har hela sortimentet av Korbos korgor.
För andra återförsäljare leta här. Korgarna finns världen över.
-
frukost för ikea livet hemma
Pictures: Sofia Jansson/Mokkasin for Ikea/Livet Hemma
Just nu gästbloggar jag för Ikea Livet hemma. Självklart kring att samlas kring mat för det är ju liksom mitt bästa. Alla ska ju ändå äta. Hur fullt upp det än må vara.
Susa in på Ikea Livet hemma för alla länkar och fler bilder. Och lite tipsigt, bland annat vad vi gjort med avlastningsbordet för att få det att passa hos oss.
Ta mig tillbaka till det här frukostbordet. Tack!
-
och innan jag bloggat klart hade jag hittat ett gammalt reportage – ett kritvitt hem
Jag är så himla kär i skåp. Fast det vet ni ju redan. Och därför är jag stormförtjust i att min man har börjat roa sig med att göra egna. Men ett skåp då, vad är det för märkvärdigt med det?
Det är viktigt att det har dörrar av glas. Det mesta blir tjusigt bakom glas. Sedan spelar resten inte så jättestor roll, det känns som jag faller pladask för nästan alla typer av skåp. Min nya förälskelse är hörnskåp, men mer om detta smarta påfund en annan dag.
Jag tänker att skåpen strukturerar upp mig som är allt annat är ordning och reda. Att de får mig att samla snyggt, att de får mig att hitta saker som försvinner väldigt lätt i ett stort hus och i en familj med många. Som såhär, mina favoritsmycken och en parfym. Det känns ordningssamt eller hur? Nu ska jag sätta igång att ordna min garderob i ett annat skåp. Det som var jobbskåp ett tag för att innan varit klädskåp och kolla länken, hittade precis (när jag bildsökte på mina skåp, knäppt…) ett gammalt reportage från Plaza Interiör och vårt hem! Med planlösning och hela alltet. Oj vad vitt det var! Tacka vet jag tapeterna… Det var det numret där lilla Nomi hamnade på omslaget! Och på storbild i tunnelbanan…
-
tipsigt om belysning
Ett litet tips här, i sista skälvande 2015-minuten. Jag får ofta frågan om våra spotar i köket. Själv tycker jag de är de absolut snyggaste och våra inhandlades på ROOM typ år 2000, då det låg på Alströmergatan och var superhypat. Självklart betalade vi dyra pengar för dessa just bara därför. Å andra sidan har de hängt med sedan dess och kommer alltid att göra det. Men hursomhelt, vi insåg under senare år att de helt enkelt är helt vanlig scenbelysning, teaterspotar alltså. Och samma lampa kostar egentligen en bråkdel av det vi en gång betalade. Och eftersom frågan ofta kommer upp så har jag letat fram en butik som har ett brett sortiment av dessa typer av spots. Våra heter PAR-20 och det är dessa . Butiken har dessutom flera färger, olika kvalitet i ljusstyrka och storlek, plus en hel del andra utföranden. Superprisvärda! Du hittar hela sortimentet här. Tex PAR-30 som är precis som våra fast med möjlighet till högre ljusstyrka. Det får bli årets sista tips.
-
jag tror jag sover där inatt
Wallpaper: Lady Roxana from Engelska Tapetmagasinet And yes they shipping worldwide.
The wallpaper is produced by Rubelli
Nu slåss vi vem som ska ha rummet. Jag vill sova där. Min man vill göra musik där. Nomi vill ha det som tillflyktsrum när hon ska rymma. Det händer ibland. Helst med en stege genom taket från sitt vanliga rum. Killarna tycker absolut tv-rum. Liv konstaterar att det är väldigt fint trots att hon egentligen bara gillar kritvitt och IKEA (=inget gammalt, bara nyproducerat).
Men i alla fall. En tapet måste vara det mest härliga man kan slå till på oavsett om det är hundratals blommor eller något annat. Plötsligt behöver du inga möbler, tycker du. Inga tavlor heller. Absolut ingenting för du tycker att det räcker så bra och tillräckligt med själva tapeten. Det där är förstås inte sant, du ska ju leva också. Och då kan man helt enkelt vilja ha ett och annat i ett hem. Men ändå, en tapet är som en möbel i sig. Glöm aldrig det.
Bland ljuskronor och kyrkbänkar. Och vintersol.
Och min allra bästa och proffsigaste tapetserare, pappa.
-
och rummet blir en skatt
Wallpaper: Lady Roxana from Engelska Tapetmagasinet And yes they shipping worldwide.
Precis just nu tapetserar min far ett av våra rum till en ren och skär dröm. Äntligen börjar vårt hus bli precis som det nog var tänkt där 1913. Åtminstone i mina drömmar. Att varje rum får en egen historia, ett eget uttryck. Att man aldrig vet vad som väntar bakom nästa hörn. Jag älskar det. Och jag tror att själva huset gör det med. Den här tapeten är en dyrgrip, men så är den också som ett konstverk i sig. Mönstret upprepar sig inte förren efter fyra våder som dessutom är extra breda, hela 70 cm bredd ligger tapeten på. Jag förespråkar ju heltapetserade rum, mest för att jag är kär i det. Men en sådan här tapet är utmärkt som fond och som en deltapetsering av ett rum. Just för att den känns som ett konstverk. Och generös bredd och dessutom längre längd än normalt per rulle gör att du ”klarar sig” på mindre rullar än normalt. Fortsättning följer!
-
WOODLANDS
Första advent på söndag? Jag förstår ingenting. Det kändes som i förrgår vi packade ner julsakerna. Ibland undrar man vilken jord jag lever på men det blir härligt hur som helst. En åsidosatt affär i juletid kan dock kännas lite ohärligt. Å andra sidan har vi gjort vårt bästa i ett par dagar för att styra upp den. Och jag lovar att den hinner bli uppstyrd innan det lackar mot jul, på riktigt.
Vi är glada att fylla på med de ljuvligaste lamporna från Fromage La Rue. Handgjorda, välgjorda och himla fina. Funkar lika bra på golvet som på väggen. Här hittar du alla former. Blixtar, hjärtan, stjärnor och molnen. Äntligen.
Och den här tapeten. Har varit kär i den sedan första gången jag såg den. Det är nog mycket för färgen och växterna. Och själva sagokänslan. Lite sådär hemlig som om den vore full med gömda historier. Sådana där som man inte är alldeles säker på. Kanske är de verkliga när allt kommer omkring. Åtminstone när mörkret lägger sig mot kvällen. Woodlands från Sian Zeng är så mjuk och varm som en tapet kan bli. Precis sådana väggar man alltid vill ha runt omkring sig.
-
Nu har vi börjat häfta i fasaden också.
Idag har jag hängt ute i regn och rusk. Jag och kameran på några lastpallar, under ett Hello Kitty paraply och resten under taket. Alltså vad gjorde jag utan detta hus. Ingen kan ju i alla fall säga att det är i största laget. Vi använder varenda millmeter och hörn och skrymsle. Så många projekt som pågår här samtidigt kan nog vara förvirrande för de flesta. Men vi är rätt vana. Så pass vana så att barnen knappt höjer på ögonbryna längre. Som idag, när vi klädd in halva fasaden och pallrat upp möbler på två matbord och jag ute i regnet, då kom Viggo hem. Hej, har du några batterier? Det var som att resten var som osynligt.
När vi plåtade för Photowall nyligen hade vi lite vinterfest samtidigt.
Men det mesta var för syns skull. Åtminstone till att börja med.
Kransar och kronärtsskockor, bästa rekvisitan just nu.
Och fikon.
Och herbariumet. Precis ett sådant som Johanna önskade sig som Frida redan funnit. Det var jag och Viggo som fann det i julas när vi skulle leta loppissaker till ett julklappsspel vi skulle ha med släkten. Både han och jag tyckte det var det finaste vi sett. Vi lovade varandra att vi skulle kamma hem det på julafton, eller åtminstone att någon i vår familj skulle göra det. Men det blev helgalet och min sextonåriga brorson ville ha det precis lika mycket som vi. Och tror ni vi vann det då? Nix, det gick till Filip och jag fick försäkra mig både en och två gånger att jag skulle få låna det ibland.
Fast slutet gott, allting gott. I början av sommaren hade min syster lyckats smuggla ut det från Filips rum. Hon trodde inte han skulle sakna det. Och slug som jag är frågade jag inte mer om den saken utan sa bara tacktack. Och hoppades att hon hade rätt…
Tycker det här lilla bordet är väldigt fint. Fast det är inte mitt.
-
scandinavian surface photowall
Idag lanserade Photowall nya tapetkollektionen Nordic Moods av designgruppen Scandinavian Surface. Och vi har gjort kampanjbilderna. Temat är det nordiska landskapet och det är ju inte särskilt svårt att gilla. Och att spinna vidare på. Gunga i en skog alla dar… Det vill man ju. Jag och kidsen har bestämt att det känns som en vintrig skog. Och då blir det ju ännu härligare att gunga.
En journalist fick syn på den här väggen och fick fjällfeeling på direkten. Han älskade fjällen och kände det som han stod där, med vidderna utanför fönstret.
Den här tapeten är min favorit. Älskar det här sovrummet, lyllo min syrra och hennes man.
All pictures by Sofia Jansson/Mokkasin for PHOTOWALL
-
veckans hållbara eller alla tiders hållbara
Jag har ju berättat tidigare om min plan för vår keramikservis. Om det där vita som får vara helt olika och udda och så gärna alldeles olika keramiker bara det håller sig till vitt. Jag visste att jag skulle falla dit första gången jag höll keramik från Astier de Vilatte i händerna. Ni vet sådär pladask. Kanske säger den här filmen allt varför det är så värt det. Jag var dock inte i Paris men väl Göteborg som vi kärade ner oss i ännu en gång. ”Är det inte lite Paris över stan?” sade vi till varandra och alla utom Charlie kunde tänka sig att flytta. Vi var såklart på urfina Artilleriet Kitchen 10 minuter innan stängningsdags. Men jag hann med att förälska mig i allt detta.
Hela trädgården är full av godis.
