INSPIRATION - INTERIOR-arkiv - Sida 8 av 28 - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
3
archive,paged,category,category-inspiration-interior,category-3,paged-8,category-paged-8,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-3.3,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive

scandimood.

Precis ny på blogghimlen är Scandimood – reflections on Scandinavian style. Här kommer Cia Wedin (designjournalist) och Michael Asplund (producent för Asplund Collection) dela med sig av de egna kreativa samtalen dem emellan. Då båda har stenkoll på inredning, färg, form och allt däremellan kan jag bara tänka mig vilket intressant innehåll det kan förväntas.  Som en kulturtidskrift i bloggformat med blandande texter och bilder. De delar frikostigt av sig av länkar så man kan läsa vidare i evighet av det som intresserar.  Scandimood kommer att publiceras såsom en ny upplaga varannan vecka. Premiärnumret finns ute nu, här!
 
En liten text om Jonas Lindholms askar finns med i premiärnumret och där ligger min bild från affären. De här askarna, de är så otroligt vackra. Varje gång jag packar ner en sådan och skickar till någon lyckost, så slår det mig. Och faktiskt varje morgon när jag tar mina örhängen som ligger i en rosa just nu. Det är något vardagslyxigt över dem som är svårslaget. I allt från färgen, ljudet när man tar av locket och den lena ytan. Som ett snäckskal eller en sten. Som har värmts i solen på strand i fjärran. Nåväl, nu är det ju i och för sig bara på mitt simpla fönsterbräde. Men ändå. Vackrast.

no more standardmått.

 
 
Och så var det ju det här med tavelramar. Det är ju så enkelt att vilja standardisera hela printvärlden, göra alla print i samma storlek och trycka in varenda tavla i en Ribba-ram från Ikea. Inget ont med det men lite trist i längden och bara samma har ju inte gjort någon lycklig. Och visst vill man inte drabbas av den stora var-ska-jag-hitta-ram nudå så fort ett print inte följer standardmåtten. Eller tvärtom, inte ska man rata alla de vackraste ramarna som det dräller av på loppis. De som oftast saknar både glas och baksida men ändå är finast av alla.  Jag har ju tidigare tjatat på lite om passepartoutens storhet men inte ens jag visste att det var såhär superenkelt.
 

För ett tag sedan skulle jag på kalas. Eftersom jag aldrig har någon vidare framförhållning så slog det mig ett par timmar innan mitt tåg skulle gå att jag missat själva presenten, eller åtminstone missat att göra den färdig. Eller jag hade printet och den mest passande ram man kunde tänka sig. En gammal som stått härhemma länge, för den fina färgen skull. Men aldrig fått vare sig glas eller blivit en tavla mest för de knepiga måttens skull. Och nu kände jag ju ända in i hjärtat att den här ramen skulle det vara det just detta print, ingen annan ram i hela världen skulle passa bättre. Så i all hast slog jag en signal till traktens bästa ramverkstad, Boa Konst & Inramning ,som förövrigt har ramat in och betsat min ramar för Ehrenstråhles Guide to Paris (och New York). Jomen kom, sa de, vi har en väldigt smart passpartoutmaskin.  Väldigt smart? Magiskt, skulle jag vilja kalla det. Ohhh, sa jag, en sådan där skulle man äga! Den var ju inte gratis, sa dom. Och det kunde jag i och för sig förstå, för maken till maskin liksom. Med datorns hjälp kunde den där mackapären skära ut precis vilket hål du önskade. Inget mått och heller ingen form var något problem för denna dyrgrip. I tjockaste, bästa pappret skar den ut en perfekt passpartout i cremefärgat ton, för det kunde man också välja. Och sen en glasskiva och baksida på det. Klart. Så himla härligt snyggt blev det. Den där ramen satt som ett smäck helt plötsligt. Och dyrt var det inte heller.
 

 

 
Så numera drömmer jag om att äga en passpartoutmaskin. Det kommer jag ju aldrig att göra men jag är lite lycklig över att det står en sådan där maskin väldigt nära mig. Ramutbudet har plötsligt ökat med alla procent som går och det är ju som en liten dröm i sig.
 

det är väl bara att bestämma sig.

Igår blåste det isigt och regnade emellanåt. Fast himmelen var blå. Sen haglade det lite och vi tyckte vi hörde åskan, men det kan väl ändå inte ha varit på riktigt? Men idag går solen upp över taken och smälter bort den kritvita frosten. Det är första maj och jag vägrar från och med idag att leta vantar. Eller springa fram och tillbaka till dagis för att vi har glömt överdragsbyxorna. Eller ens tänka på det var då fasligt vad det tog tid detta år och fy vad vi fryser och blä vad det blåser.  Det vägrar jag tänka. Borta liksom. Idag är det maj och det är vår. Med hopp om körsbärsblom och barfotafrukostar. Och allt det andra.
 
 

nästan som klackarna i taket.

Det blir inte klackarna i taket.
Men nästan sak samma fast ur ett annat perspektiv.
 
 
Fredagsblommorna  har sorgset manér och har överlevt sig själva. Men det gör inget särskilt för Linn har snygga paljettbrallor och jag hann koka gröt till ungarna imorse. Och servera i gammalt finporslin med sommarblommor på.  Och gröten blev till öar med vattenfall fast av mjölk. Och kanelen var sandstränder.  Men Liv´s såg mer ut som Mount Everest och kanelen som skräp. Och var kommer allt skräp på Mount Everest från kan man verkligen undra.
 
 
Och jag fortsätter att städa på hög. Min mammas gamla skor har åkt ut från ett skåp. Det dystra är att ingen passar mer än de i brunt skinn. Å andra sidan är de skönast på jorden.
 
 
De är mer än vad man kan säga om de är. Fast snygga, alltid fina dojjer.
 
 
 
Inte ens brudskorna kan jag ha. Men jag gifte mig i min mammas brudklänning, då det begav sig 1999.  Det har jag aldrig sagt. Den är från 60-talet fast lång.
Till helgen skippar vi alltså klackarna
men far hit och Nomi är salig. Och på söndagen ska vi äntligen se en föreställning här. Det blir en bra helg. Detsamma till er, med hopp om vårsol!
 
 
Och psst!
Tro det eller ej och bättre sent än aldrig så har jag blivit tusen gånger bättre på att svara bland kommentarerna här på bloggen. Och det var verkligen på tiden och jag skäms för att jag varit så dålig på det. Jättedålig, jättelänge. Men så har jag inte haft en Linn innan heller. Det är ju inte hon som svarar såklart men tiden börjar omfördelas sakta men säkert.

just precis nu.

Igår kom inte våren. Men idag tror jag minsann. Jag visste att den behövde en tävling till skjuts. Det har ju ingenting alls att göra med kuddhögen därborta. Ville mest tala om att de är här nu. Kuddarna.

Det är ju något alldeles särskilt med fler än hundra kuddar på samma ställe. Tänk om man bara kunde putta ned dem från bordet och sätta sig där. Alldeles still. Och bara sitta. Det hade varit fint.

 
Det här lampan hängde alldeles i skymundan förut. Man såg den egentligen bara om var en gäst i vårat hus. Bra för gästen, synd på lampan. Och för oss andra, det är kanske min finaste lampa nämligen. Som tur var hade vi ju gjort ett eluttag där uppe i taket. För jättelänge sedan som har varit säkrat med svart tejp i fem år. Så den bytte plats och nu ser jag den om jag vänder huvudet mot vänster. Och det där knutna bandet… Det ska ju verkligen inte vara där om det inte vore för att hela kupan ramlar ner annars.
 
 

Där till vänster är också högar just nu. Av hyllsaker.  Ni som hittar mig på instagram vet ju bestämt varför.
 


De här hyllorna blev jag så in i vassen trött på. Så de hänger inte där mera. Efter sju sorger och åtta bedrövelser hänger där något annat. Eller så illa var det såklart inte men först blev det hela för lågt, sen för högt för att min man tyckte det var onödigt att flytta upp sådär yttepyttelite som jag egentligen tyckte. Men tjugo skruvhål senare och ett fasligt kånkande blev det perfekt. Men eftersom det var två saker som skulle bli en sak och de hade olika färg och en glipa emellan så ska min pappa få måla lite först. Han är bra på sånt. Sen ska ni få se. Det blir härligt faktiskt. Ha en fin dag i våren, det var då alldeles fasligt vad jag har längtat kände jag precis.

 

när träden blir höghus.

 
 
Vem behöver en trädgård när det finns en hel stadsdjungel?
 
 
Som vanligt finner man de mest fantastiska hemmen i  Milk Decoration. Satt just och bläddrade och hittade ett fantastiskt loft i Tribeca, NY. Med terass…



PSST! Jag vet att jag lovade tävling vid nästa inlägg men var bara tvungen att posta den här bilden emellan.

om man börjar med piffet så löser sig allt det andra på vägen.

Mellan varven idag så fortsätter jag arbetsrumspiffet. När jag numera lyxjobbar med en assistent så känner jag mig så himla pepp på att fixa arbetsrum. Jag har ju ett sedan förut, det där matrummet som blev arbetsrum. Men nu vill jag att det ska vara fint med. Alltså, det har väl kanske varit lite fint där under röran men eftersom den där röran har vuxit och vuxit så har man inte riktigt kunna se det fina. Och med målmedveten frammarsch mot ordning och reda och frid och fröjd 2013 så har jag satt upp en almanacka. Inte illa, det är ju ändå bara april. Än finns det hopp. Nu ser den i och för sig overkligt tom ut men det är nästa steg, att använda den också.

 
 
Dataskärmar är verkligen ett nödvändigt ont. Så himla fult. Men kanske en och annan anemon kan väga upp det hela.
 
Om jag tänker att om jag lägger nyheter synligt såhär så kommer jag minnas att blogga om dem också. Men jag nämna såhär i förbifarten att de där kuverten med snörlåset är påväg, jag fick fatt på dem tillsist och de är de vackraste i kuvertväg. Och den här boken, suck så fin.

Och nu kliar det i fingrarna att riva ur det här också. Fast jag inser att det är lite förhastat. Men jag har en perfekt plan. Porslinsskåpet ska bli linneskåp i vårt gästrum där hänger ett väggskåp. Väggskåpet ska spikas ihop med ett annat väggskåp (som inte är mitt) och bli porslinsskåp och hamna i köket, där det hänger andra hyllor idag. Mitt klädskåp ska flyttas till arbetsrummet. Sen var det bara kläderna, men det löser sig. Egentligen är ju hela alltet ett prima lördagsbestyr, men jag var visst ensam om att tycka så…?

 
 

inte av det minimalistiska slaget.

 

All photos: Karin Foberg
 
För hemskt länge sedan var Karin Foberg och Anna Mård hemma hos oss. De gjorde ett reportage från Livs rum. Faktiskt trodde jag att detta var publicerat för dar sedan men en läsare upplyste mig om att det nu fanns i tidningen 101 idéer. Hursom så ser det ut likadant idag bortsett från andra projekt. Liv tyckte det var hemskt fånigt att hennes målning från då hon var 4 år skulle stå där synlig på staffliet. Till råga på allt hamnade den på samma staffli men i Family Living som finns ute i butik nu…