INSPIRATION - INTERIOR-arkiv - Sida 10 av 31 - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
3
archive,paged,category,category-inspiration-interior,category-3,paged-10,category-paged-10,qode-social-login-1.0.2,qode-restaurant-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.6,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

barnrum x 3.

 
 

All pictures:
Photography: Patrik Hagborg
 
 
För en tid sedan gjorde Patrik Hagborg och Johanna Bradford / Tant Johanna tjusiga  barnrum för Plaza Interiör. Saker från Mokkasin fick fin plats i ljuset! Som tatamis och plädar från Numero 74.
 

Våra mycket kära prints från L`Affiche Moderne. Som nu faktiskt sjunger på absolut sista versen i affären. Det är få sista exemplar kvar och de som inte finns där längre, som det lilla rådjuret,  kommer alltså inte mer igen. Men här är Spring och här är Untitled. Så länge lagret räcker till. Samma med älvorna och alla de andra.
 
Och så det lilla tältet. Det väldigt drömmiga. Även kallad sänghimmel. Och äntligen är vår affär proppfull med dessa igen. Det känns så otroligt bra att äntligen kunna säga att de finns på lager eftersom vi har sagt typ tvåtusen gånger, ända sedan i oktober,  att den är slut och att vi inte har en aning när den kommer igen. Men nuså, ordningen är återställd.
 
 
 

Det här är min favoritfärg, ljus puder.  Näst efter den grå. Men den här är liksom så mjuk och lagom och perfekt smutsig i tonen.  Och i trädgården, har ni provat under äppelträden? Så himla härligt bara.
 
 

 
Och så det sista rummet.
 

 
Med ett av mina favoritprints, O´hoy.
 

istället för städa.

 
Nu är det kanske att ta i att de skulle göra vårt hus till en vackrare plats. Men det är liksom lättare att lyfta ögonen från kaos och rörigheter.
 
 
De ska väl ditt upp, på vinden. Men ibland känns det så långt dit och för mörkt för en pappersblomma. Och vi måste sätta upp rullgardiner i fönstrena där solen går upp, speciellt på lördagmornar…
 
 
Detta med jobb, överallt. Då ser det ut som det gör bredvid middagsbordet. Och blomstermobilen blev aldrig klar, vi åkte ju till stan istället.
 
 
 
 Lämningarna efter gårdagens nyhetsbrev. Hela affären är full av mini-prints.
 
Och hej sol och kära vår. Hela huset värms upp efter snålblåst och storm och nu ska jag packa bort vinterkläder och sockor. Det kanske är övermodigt men jag gör´t ändå.
 
 

en juni-dag.

 
 
All pictures: Jonas Gustavsson
 
 
Någon dag innan vi for till Paris var Sköna Moa och bästa Jonas  här. Vi fotade ett reportage härhemma och tog byline-bild till min sida i Family Living, huga det där är inte min favoritsyssla direkt…. Men annars gick ju det hela galant! 
 
 
Ungarnas pysselskåp, det hemmagjorda.  
 
 
Det ser så tomt ut här, vårt jobbskåp. Förstår inte vad som hände…
 
 
Det var meningen att jag skulle sitta där och låtsatsjobba. Men jag fick känna mig brädad av en bättre och snyggare.
 
 
Ja just det! Snart i en affär nära dig. Bästa mikrofonen ever! Byebye värsta plastskräpet som håller för typ en sång. Eller knappt en hel sång. Mer om det en annan dag.
 
 

Liv´s rum.  William Morris tapet Golden Lily i en färgsättning som bara gjordes under 60-talet. Därför är denna tapet typ omöjlig att få fatt på i denna färg. Hos Helena där jag köpte den tömdes lagret fort från fjärran.

Han var mutad här. Det syns nästan… på leendet och fridfullheten.

 
Liv´s mönstersäng gick raka vägen till Viggo´s rum för några veckor sedan.

När jag ser den här bilden tänker jag att jag kanske borde leta fram renoveringsbilder. Skulle ni vilja se det? Trots suddighet och noll tjusighet. Som här var det egentligen en garderob plus ett skafferi och det största järnelement jag någonsin sett hamnade liksom i mitten när vi rivit väggarna. Och så var det terracotta-klinkers.

Viggo med finaste tapeten O´hoy.  Ni vet att den finns i miniformat också, jämförselsevis, som print. På något vis får den mig att tänka på den här.  
 

Och ja, hejhej….

repris á 2012.

 

Hittade nyss de här bilderna i en tusentalig röra. En massor med tusen bilder,  i katastrofal röra. Så jag blev lite glad för de har varit borta i snart två år nu. Egentligen ända sedan jobbet för Eco Wallpaper våren 2012.
 
 
Det extra roliga med det här var att det var ett av mina allra första uppdrag. Lite på riktigt sådär. Och eftersom jag inte riktigt visste så skickade jag en hög med bilder. Obeskurna, så de kunde välja själva. Men jag skissade och trodde helt säkert att det var såhär det skulle se ut. När det var tryckt och klart. Absolut en beskuren bild.
 
 
 
Men icke, byrån  och Eco Wallpaper valde den här. Och då höll jag på att smälla av. Och mailade och sade att ni måste valt fel. Men röran då?! Hjälp röran var ju liksom inte meningen att den skulle synas. Men det var bilden som trycktes och idag förstår jag varför.
 

Och trots de senaste åren av pompoms-hysteri och madrasshögar  i mängder så kan jag ändå tycka att den där lilla våriga gläntan, som jag hade i fantasin, fortfarande känns lite drömmigt skön. Och sängen är fortfarande mitt drömprojekt för den där är bara pålåtsats. Med målade megakulor i frigolit som ben…

lite tyg.

Förra sommaren gjorde vi ett jobb för Plaza om textilier. Det var ett högst härligt jobb.

Vi klädde in anslagstavla, pärmar, lådor och konservburkar med Liberty-tyger. Du hittar en del Liberty-tyger på Tygverket men jag hade shoppat tygerna till det här projektet en lördag i Paris. På det här stället är utbudet enormt och runtomkring finns massor av textilaffärer av olika slag.

En uppochnervänd typograflåda är ett perfekt skrivbordsunderlägg.  

Det här tältet har jag i och för sig visat innan.
 

Tyger, knappar och band från France Duval-Stalla är av det allra ljuvligaste slaget. 

Vi sydde små påsar och finade till dem med knappar och fransar. Till vimplarna gjorde vi små bollar. Vi klippte rundlar och fyllde dem med vadd.  

Under sommarens soligaste dagar så gjorde vi också en vikvägg av Ikeas gavlar Ivar. Vi lutade dem för att bli väck den gula furunyansen en gång för alla. Lut är stark men också väldigt enkelt att ha att göra med. Vi penslade på med en svamp och borstade bort efter ett dygn. Vi fäste gångjärn på baksidan av vikväggen och häftade fast tyger med häftpistol.

 
Tygerna från William Morris är ju ett väldigt fint stycke för sig och jag älskar dem ihop med det ljusa. Vikväggen är ju också en finurlig sak som jag funderar på varför den inte finns mer än vad den gör. Ett sådant enkelt sätt att skapa rum i rummet. Och så mycket enklare en att bygga en fast vägg. Min bästa inspiration till vikväggar hittade jag oväntat nog på slottet Versailles. Mari-Antoinette hade visst dille på sådana, fast med äkta guld och betydligt mer exklusiva då.

söndagsönskning och alla andra dar.

Photography: Martin Löf
The summerhouse of Peter Gherke

Ändå sedan jag såg det här hemmet i Milk Decoration förra sommaren så har jag återkommit dit gång på gång (resten av bilderna finner ni hos fotografen Martin Löf). Det är vackert och så den där utbyggnaden. Ett eget universum runt husknuten, jag älskar det så mycket så jag drömmer om det. På riktigt gör jag det.
 
Ni minns hönorna ju och odlaplanerna. Och allt medan min man drömmer om växthuset och jag önskar ett tak runt husknuten så tänker jag att vi kanske kan kombinera på något vis. Slå ihop den enes dröm med den andres. Så det bli så superdrömmigt så man knappt tror att det är sant. Jaja, verkligheten I know. Men ändå…

love from california.

 
Det är ju något visst med de långväga paketen över haven. För man är alltid lite smått orolig att något ska sluka dem på vägen eller åtminstone mosa dem på mitten. Och man undrar alltid vad tullen ska tycka om saken, om det ska tänka att det var värst vilket mystiskt paket och hålla det fast i två veckor.
 
Men det allra bästa.
Vi vet ju aldrig på förväg hur fint innehållet är.
På riktigt liksom.
Och det gör saken till något alldeles extra.
 

 
Så när det kommer paket som något tycks ha finfixat med därborta i Californien så smälter mitt hjärta. När man dessutom vet att det som är där inuti är gjort efter det jag frågade, som på beställning. Och att hela bunten är signerad och numrerad. Då är förväntningarna stora.
 

 
Men som så ofta  överträffar verkligheten allt.

 
 
TRIBE av Beauchamping 
 
~
 
” Love your tribe, your brood, your kin, your elders,
your youngers, your friends, your neighbors, yourself and your family.”
 
~
 
Beauchamping är Gregory Beauchamp
 

”I believe the simpler you can make something the more universal it becomes. That creativity can solve anything. And that we all want the same thing . . . for tomorrow to be better than today . . . for everyone. ”

 
 
Nu på ett golv nära mig och snart i en affär nära dig.
 
Den svarta tipin är minst. Och den stora är guldgul, lite metallisk sådär. Så när solen skiner på den glittrar den alldeles extra.
 
Första gången jag såg det här printet var på den här bloggen. Och ni som undrar vilka bloggar jag själv läser. Den här är en.

fairtrade & handmade – såklart! och allra sötast.

Afroart. Det finns så himla mycket gott att säga. Först och främst fint som bara den. Gillar mönsterna, det är mönstrat men det tar ändå inte över. Mjukt. Som känslan av något enfärgat men ändå inte då. Och färgerna, så milda och så fint tillsammans med det mesta.  Vi har valt ut två överkast eller plädar (och mest drömmer vi om att ha dem som picnic-filt när våren kommer) som vi tycker om allra bäst. Ormbunke och Darlia.
 
Men som sagt. Så mycket bra i detta förutom det fina. Fairtrade och handgjort. Rättvist. Afroart som faktiskt har funnits ända sedan 1967 drivs idag av sex textilformgivare, alla utbildade på Konstfack i Stockholm. Grundidén har alltid vara att ta till vara på lokala hantverkstraditioner i Afrika, Asien och Latinamerika.  På så vis får världens unika hantverkstradioner möjlighet att överleva och man skapar jobb i länder där hantverk är den viktigaste inkomstkällan. Lägg ihop det med träffsäker design och form, lyckokombo!

Favorit. Korgar är ju alltid perfekt. Vi har ett par i varje rum och det får oss att överleva kaoset och stöket. Som uppsamlingskorgar för ditten och datten. Men såklart också som förvaring, för sockor, brio-järnväg, lego, klackskor (ja, nu har vi typ trettio ärvda par, efter min mormor, som utklädningspjuck) , pappersrullar, vantar, som papperskorg och för allt. Skulle inte klara mig utan korgar. Och det finns nog inget som gör ett rum så mjukt och härligt bara för själva materialet skull. De här är också så himla fina att använda som blomkrukor, som en ytterkruka liksom. Finns i två storlekar, här.

 

 
Sötaste babyfilten. Ever. Uj, vad vi har förälskat ner oss i den här. Jag har en förkärlek till tunna babyfiltar, för då blir de lite som gosetrasa i samma stund. Små bebisar vill ju gärna fingra på något och liksom gosa in sig i det mjuka.  Minns att våra tvillingar fick två tunna små filtar, så ljuvliga där i maj när de föddes. Sedan blev de där filtarna som gosetrasor som hängde med dem i tid och otid. Ni vet sådär i handen, släpandes efter dem. Alltid.
 
Filten har en kompiskudde som är precis lika fin. En ännu väldigt fin present med välkommen till världen hälsning. Filten här och kudden.
 
 
 
Och det är ju det vackra broderiet som gör hela alltet. Tekniken kallas för ”Kantha”. Det är en urgammal teknik som man från allra första början använde för att stärka och laga utlitna textiler. Varför gör vi inte så idag kan man tänka. Tänk hur fint det hade varit då.
 

Och Blomster är inte från Afroart och inte en nyhet. Men den är så sjukt vacker så jag fattar det knappt. Kära Jonna, du tecknar som en dröm.

det tog ett halvår men nuså.

Puderkudden från Numero 74 skulle inte komma hem igen. Någonsin. Men eftersom Numero 74 är så bra och jobbar så strålande med uppsytt på beställning så ordnade det sig. En egen liten kollektion bara för affären. Så lite puder, och lite ljus puder och såklart gul! Älskar. Puder vet ni ju redan… Ljus puder är så himla fin, nästan vit men ändå inte, nästan grå med ändå inte, nästan puder men ändå inte. Bara fin helt enkelt. Ljuvlig till grå… Och  gul ska vi inte tala om. Den glänser som bäst ikapp med höstlöven i driver utanför fönstret.
 
Här är kuddarna i affären. Och för er som gillar mullvad och beige finns några få kvar här. Favoriten till dagbädd här. Och äntligen flera av den vackraste av babyfilt. Och finaste tatamin.

jag har hört att på tisdagar trollar man alldeles fasligt bra.

 
– Ser det här ut som ett ställe en trollkarl vill hänga på? frågade jag Viggo. 
 
 
Han fingrade lite på kartorna…Det verkade som han funderade.
 

Och sa sedan:
 – Jo, det gör det allt. Förutom en sak. Trollstaven måste ligga mer såhär…
 Så lade han trollstaven lite snett över bokhögen.
Inte alls sådär rakt och korrekt som jag hade lagt den.
– Så ligger trollstavar. 
 

 

Det är såklart att de gör. Det är nog mest att jag inte har vanan inne.

Emelie Flygare-Carlén skriver inte trollkonster och magiska verk. Men eftersom det är min bild. Min alldeles egna. Så låtsas jag. Precis hur mycket jag vill faktiskt.
 
 
 För maken till vackrare bokryggar finns nog inte.
 

 

Nästan allt på de här bilderna kommer från Numero 74. Vimplarna vet ni ju redan och just de här enfärgade är mina absoluta favoriter, jag älskar just den här färgställningen. Faktiskt mer för var dag som går.
 
Allt det fina en trollkarl behöver har jag bara till låns men maila mig om det önskas vackra utklädningskläder så ska jag nog kunna ordna det. Samma sak med stjärnor till kuddar. Och handplockade franska vintagemöbler.
 
Tapeten är ett stycke för sig och den enda rullen av sitt slag. Eller kanske fanns det en kvar eller två…? Men jag har funnit en tapetskatt som gör mig varm i hjärtat. Det finns inte längre än fem minuters cykelväg från där jag bor. Nedför backen och runt hörnet. Jag återkommer om detta. En tapetskatt bör man dela med sig av, eller hur?