-
granliden 2007
Kanske var det evighetsregnet. Hur som helst var sommaren 2015 mer ordningsam än andra somrar. Lite vindstädning, lite källarröj och sådant där. Rätt befriande trots allt. I vårt skafferi satte vi upp stänger och krokar. Jag har en plan att ta väck våra köksskåp. Men den planen kommer inte realiseras förren lådorna är tomma.
Att bygga ett skafferi om man inget har är perfekt om du frågar mig. Nu är ju inte vårt ett kallskafferi men väl så god förvaring. Här var inget skafferi från början…
Ikea´s väggförvaring Fintorp .
Alla gryn, mjöl och annat hamnar i glas hos oss.
Tänkte att ni skulle få se lite före bilder från vårt hus. Som det såg ut innan det blev som det blev. Ni är många som mailar och frågar om renoveringstips och jag är medveten om att det hela kanske blir rörigt när jag ska försöka förklara. Men tveka inte att fråga här på bloggen! Lämna en kommentar så lovar jag att svara. Den allra mesta renoveringen har vi gjort själva. Eller snarare Kristo. Med god och evigt tacksam hjälp av min pappa.
Jag hade inte sett vårt hus innan dagen då vi flyttade dit. Kristo susade ner och kollade våren 2007 men jag var så jättegravid med Nomi och Charlie så jag kunde och fick inte lämna Stockholm. Han kom hem med en massa bilder och vi köpte. Vi flyttade in till sommaren och började renovera strax efter. Då var tvillingarna ett par månader, Liv 4 år och Viggo 2,5 år. Hej kaos! Det här är en av bilderna som Kristo tog på visningen. Här står han ungefär på samma plats som vid första bilden. Det fanns en korridor mellan de båda kortsidorna på huset. Väldigt märklig variant men som gjort för ett skafferi.
Så det vi gjorde var att ta väck korridoren. Öppna upp för att få ihop till ett helt kök. Den här bilden bjussar jag på bara för den är så galen. En strumpa? Och fyra kids under fyra år på övervåningen. Då kan man liksom inte begära mer.
Här har vi balkat upp den bärande väggen och satt igen den befintliga dörren in till det som idag är mitt och Linn´s arbetsrum. Gjort en ny dörröppning som har samma bredd som dubbeldörren som redan fanns i arbetsrummet. Anledningen var både att få ett flyt i ljusinsläpp och att få en lagom stor vägg för skafferi och plats för kyl. Till vänster av dörröppningen kommer senare ett innerfönster. Och skulle ni se ännu mer åt vänster skulle ni se vår glasveranda som vid den här tiden var under två fasader. Det sneda skåpet rev vi alltså för att få till skafferiet. En vägg byggdes och en av de gamla dörrarna återanvändes.
Som sagt, tveka inte att fråga! Och förresten, Granliden heter vårt hus.
-
vi har ett nytt häng närmast taket
Vi hade lovat varandra då vi bytte från världens minsta förråd på Erstagatan till 150 kvm vind att vi aldrig skulle fylla den som om det inte fanns någon morgondag. Aldrig någonsin att vi skulle. Jag vet inte helt säkert varför det blev precis tvärtom. Vår vind blev så pass proppfull att på fullaste allvar började oroa mig för att den skulle rasa in. När det visade sig att min man hade tänkt samma tanke så fanns det inte längre några sätt att blunda för röran. Så när regnet smattrade som bäst i förra veckan kände jag att nu var det dags. Jag planerade att det skulle ta en vecka. Det tog tre dagar och sedan inlagd på sjukhus men det hör egentligen inte till vinden…
När man inte längre behövde leka ”Hela havet stormar” och man såg golvet igen tänkte jag rätt mycket på det otroligt härliga med regn när man är närmast taket. Så vi hängde hängmattor i takbjälkarna. Åskan mullrade och Charlie sade: Jag tror att det kommer regna i evigheters evighet. Så vi önskedrömde om att vi alltid skulle ligga i våra hängmattor, för all framtid. Nomi tyckte det var mer läge för Detektivbyrå och tyckte inte det var tillräckligt mörkt någonstans.
Bästa sättet att städa en vind. Med barnen hängades lite här och var och en korg full av serier. Ser ni plankorna? Det fina är ju att då vid 1913 roade man sig med att bara lägga dit en massa plastmattor. Inte limma, inte spika, bara lägga. Förstår ni då hur lätt det är att ta bort dem?
Man kan ju inbilla sig att man vet vad som finns på ens egen vind. Men till mitt försvar är den stor. Vi hittade i alla fall ett dragspel som var deras farfars. När vi var färdiga så firade vi med tårta. Det kändes som vi fått en ny våning.
Och precis innan firandet så hade jag bestämt att belöna mig själv med att dra bort alla gamla plastmattor åtminstone på en fjärdedel av vinden. Och jisses, vilken vacker belöning.Och en timme senare kom frossan och febern som på beställning. Men från att åkt ambulans mellan vårdcentral och sjukhus, varit inlagd, fått både dropp och en massa nytt blod så känner jag mig helt okej denna onsdag.
-
FY TUSAN VAD FINT!
Jag fick precis en film från dagen då jag, och Johanna och en massa andra fina var på Villa Strömsfors. Alltså, vackraste villan. Härligaste dagen. Jag drömmer fortfarande önskedrömmar, på riktigt, om detta hus. Jag har drömt att vi firat nyår där, att jag äter frukost på veranda alla dagar, till och med i kylslagen snöstorm. Mina barn har haft cirkus med publik i stora salen. Och så yogade jag visst i ett av tornen, på yoga-girl-nivå såklart. Och Linn har redan gift sig där, i drömmen alltså. Fatta bröllopet. Och klänningsbytena. I drömmar kan man byta var tionde minut under ett tvåveckorsbröllop.
Så varsågoda! Ta er en titt och dröm ni med. Eller åtminstone kolla när vi strosade runt i mina drömmars hus…. Filmar gör Mats Lind.
-
hemma hos oss.
För en tid sedan så var vårt hem med på superinspirerande sajten Design Sponge. Ärofyllt såklart, med mina bilder och deras ord. Jag tänkte att vi kunde köra denna lilla hometour här på Lovely life, för er som inte vet så mycket om hur vi bor. Så här är lite av vårt hem. Med lite länkar hit och dit. Undrar ni något mer, fråga på!
Vårt kök med vår räddare alla dar. Den där griffeltavlan har vi gjort och faktiskt finns en liten DIY från 2012 här.
Tanken bakom vårt kök är att det ska kännas som ett vanligt rum. Därför är det byggt i moduler. På motsatt sida har vi ett väggskåp som egentligen är två skåp. De är ihopsatta direkt på väggen, spacklade i skarven och sedan målade på plats.
En iskall vinterdag gjorde vi ett hål i väggen och hittade en glasveranda med fönster och krasade glas från 1913. Drömfynd liksom. Så under två fasader kunde vi tillsist ta fram det som varit gömt sedan 70-talet. Det här är vår bästa plats. Iskristallerna är som vackrast här om vintern och det är här solstrålarna värmer först om våren. Regnet smattrar allra mjukast här och åskan mullrar högst. Det är också bästa platsen att tränga ihop sig så många som går när kvällen kommer med vin och evighetssamtal tills det ljusnar igen.
Här låg snön men snart är utsikten rosa.
Här jobbar jag och Linn. Fast nu har vi ju hela rummet fullt av Chrysanthemum Toile . Min pappa är min allra bästa tapetserarhjälp och äntligen har vi hamnat i alla mönster som vi drömt om sedan vi flyttade hit.
Anslagstavlan är från ett DIY om textil för Plaza Interiör när det begav sig.
Mitt allra finaste skåp som är ett sådant som stod i butiker kring 1900-talets början.
Bordet gjorde vi till en nyårsfest eller vi gjorde tre. Om du vill göra samma så är det superenkelt, beskrivning hittas här.
Min mormors tavla med min älsklingsutsikt från där vi bodde i 15 år och den vackraste bilden av min kära kollega Krickelin.
Tavlan målade min pappa när han var sexton år.
Historien har en särskild plats i mitt hjärta om varför den lyckligtvis hamnade tryggt bakom glas och ram 54 år senare.
Tavlor från Lisa Rinnevuo och liten hjort från Tamar Mogendorff. Och vår bästa lilla extrabädd.
Det här är vårt tv-rum men fortfarande är själva tv:n på vift. Vi är fortfarande lost i möbleringen och framför allt i soffsvängen. Där längst bort är min mans egna rum med vad han och kidsen älskar att sysselsätta sig med. Det rummet ska också få en tapet förresten.
Vi gjorde en bra bokhylla av en gammal dörr.
Kommer aldrig sluta att samla.
Häromdagen hittade jag ett gammalt reportage från oss i Elle Decoration. Då hade vi ett annat piano minsann.
Längt på öppna dörrar mot trädgården.
Barnens pysselskåp.
Rummet tillhör Liv. Med Golden Lily från 60-talet på väggen.
Viggos rum med Ohoy på väggarna.
Charlie och Nomi har alltid delat rum men nu har Nomi ett eget allt medans Charlie är inneboende hos Viggo, tills han får Liv´s rum och hon har flyttat till det gamla köket. Glasklart.
Nomi har mycket bestämda tankar kring hur ett rum ska vara och vi låter henne hållas, då hennes önskan är loppis och ärvda saker.
Hela rummet är tapetserat med Blossom vilket var första gången det någonsin hände och här kan du läsa om spegelvända väggar och andra viktigheter.
Det var det.
-
hemma på Design Sponge!
Det här är så kul.Vårat hem är just nu presenterat på superinspirerande Design Sponge.Nytagna bilder på vinklar och vrår.For all my foreign readers-My home is featured at Design Sponge – with text in english! -
vi och aladdin.
Allt medans december mest är som våren självt och solen skiner genom en snötom trädgård, så önskedrömmer vi om ett jobb som hade något likt lågsäsong i december. Tänk så det hade varit. Mest bara för att hinna med allt det där andra. Hur många avslutningar, luciatåg och juliga happenings kan man trycka in på ett par veckor? Det alltid ständiga julepusslandet är som alltid en utmaning. Men vi försöker ta det med ro och ännu ett år älskar jag vår julkalender. Det är den som gör det liksom.När det gäller affären så gör vi allra mest så gott vi kan. Packar och donar och försöker hinna med. Mitt i alltihopa så ramlar det ändå in nytt fast vi någonstans hade lovat oss själva att det inte skulle hända mitt i brådrasket.Men den här lampan. Alltså. Så väldigt sagolik.På riktigt. Vi och Aladdin.Det är lite svårt att få fram de sagoaktiga i soldis.Och kanske också hur stor den är. Sjuttio centimeter, det är tjusigt.Men den är liksom guld på insidan. Som en hemlighet av glans.Och ni vet när det skymmer. Mönstret i taket, på väggarna och runtomkring.Så nära sagan det kan bli. -
darling-print. nu med guldglans!
Allra högst på min sommarjobbslista står att ta hand om alla vackra nyheter till affären. De som redan har ramlat in under tiden som bara har flugit iväg under vårmånaderna. Och även om alla de som är påväg. Eftersom mycket av det som vi säljer i affären är handgjort, småskaligt och unikt så är det ett högst angenämt sommarjobb. Bakom varje liten sak ligger så mycket värme och kärlek.Vem älskar inte sådant? Inga miljon och dussinvaror här inte. Och ibland månader av väntan. Men vi väntar så gärna, bara tanken på att någon i annan del av världen (och för all del alldeles nära också) skapar något för hand bara för Mokkasin, känns fint i magen.Och det allra bästa är att eftersom vi har en nära kontakt med alla vi jobbar medså kan vi ofta fråga om sådant vi önskar.Som det alldeles perfekta Tribe – printet. Som vi för första gången fick i svart och jättestora guldiga. Den limiterade stora i guld sålde slut direkt men vi önskade oss den lilla i guld. Och som enda butik i världen (wow på den) kan vi nu presentera Tribe – gold! I litet format. Ännu en gång i limterad upplaga. Alla print är handtryckta i Californien och signerade och numrerade. Av Gregory Beauchamp.Ni är jättemånga så frågar om hur ska jag hitta ram till alla print vi säljer utan standardmått. Till alla er vill jag bara länka tillbaka till detta inlägg , som löser alla ram-problem i världen. Billigast också! -
barnrum x 3.
All pictures:Photography: Patrik HagborgStyling: Johanna Bradford / Tant JohannaFör en tid sedan gjorde Patrik Hagborg och Johanna Bradford / Tant Johanna tjusiga barnrum för Plaza Interiör. Saker från Mokkasin fick fin plats i ljuset! Som tatamis och plädar från Numero 74.Våra mycket kära prints från L`Affiche Moderne. Som nu faktiskt sjunger på absolut sista versen i affären. Det är få sista exemplar kvar och de som inte finns där längre, som det lilla rådjuret, kommer alltså inte mer igen. Men här är Spring och här är Untitled. Så länge lagret räcker till. Samma med älvorna och alla de andra.Och så det lilla tältet. Det väldigt drömmiga. Även kallad sänghimmel. Och äntligen är vår affär proppfull med dessa igen. Det känns så otroligt bra att äntligen kunna säga att de finns på lager eftersom vi har sagt typ tvåtusen gånger, ända sedan i oktober, att den är slut och att vi inte har en aning när den kommer igen. Men nuså, ordningen är återställd.Det här är min favoritfärg, ljus puder. Näst efter den grå. Men den här är liksom så mjuk och lagom och perfekt smutsig i tonen. Och i trädgården, har ni provat under äppelträden? Så himla härligt bara.Och så det sista rummet.Med ett av mina favoritprints, O´hoy. -
istället för städa.
Nu är det kanske att ta i att de skulle göra vårt hus till en vackrare plats. Men det är liksom lättare att lyfta ögonen från kaos och rörigheter.De ska väl ditt upp, på vinden. Men ibland känns det så långt dit och för mörkt för en pappersblomma. Och vi måste sätta upp rullgardiner i fönstrena där solen går upp, speciellt på lördagmornar…Detta med jobb, överallt. Då ser det ut som det gör bredvid middagsbordet. Och blomstermobilen blev aldrig klar, vi åkte ju till stan istället.Och hej sol och kära vår. Hela huset värms upp efter snålblåst och storm och nu ska jag packa bort vinterkläder och sockor. Det kanske är övermodigt men jag gör´t ändå. -
en juni-dag.
All pictures: Jonas GustavssonNågon dag innan vi for till Paris var Sköna Moa och bästa Jonas här. Vi fotade ett reportage härhemma och tog byline-bild till min sida i Family Living, huga det där är inte min favoritsyssla direkt…. Men annars gick ju det hela galant!Ungarnas pysselskåp, det hemmagjorda.Det ser så tomt ut här, vårt jobbskåp. Förstår inte vad som hände…Det var meningen att jag skulle sitta där och låtsatsjobba. Men jag fick känna mig brädad av en bättre och snyggare.Ja just det! Snart i en affär nära dig. Bästa mikrofonen ever! Byebye värsta plastskräpet som håller för typ en sång. Eller knappt en hel sång. Mer om det en annan dag.Liv´s rum. William Morris tapet Golden Lily i en färgsättning som bara gjordes under 60-talet. Därför är denna tapet typ omöjlig att få fatt på i denna färg. Hos Helena där jag köpte den tömdes lagret fort från fjärran.Han var mutad här. Det syns nästan… på leendet och fridfullheten.När jag ser den här bilden tänker jag att jag kanske borde leta fram renoveringsbilder. Skulle ni vilja se det? Trots suddighet och noll tjusighet. Som här var det egentligen en garderob plus ett skafferi och det största järnelement jag någonsin sett hamnade liksom i mitten när vi rivit väggarna. Och så var det terracotta-klinkers.Viggo med finaste tapeten O´hoy. Ni vet att den finns i miniformat också, jämförselsevis, som print. På något vis får den mig att tänka på den här.Och ja, hejhej….