Mina kids, de allra käraste. Såklart. Och dessutom mina stora inspiratörer. Inte bara att de berikar mitt liv med deras små personligheter som växer sig starkare för var dag som går. Att jag förvånas precis hela tiden av vad som ryms i deras huvuden. Tankar och samtal om deras egna lilla värld som känns större än hela universum.

Men också att deras små egenheter känns som det enda rätta för stunden, fast kanske ingen annan i hela världen tycker detsamma. Som Nomi och alla svanar. Tycker inte alla så? Såklart att de gör tänkte jag. Alla måste väl vilja ha ett mobilskal med svanar, vackrast ju. Men nä, det var visst bara jag?! Fast det spelar ingen roll, vi tycker fortfarande att svanar kanske är det allra finaste. Jag är helt på min dotters sida. Men jag tror inte jag hade tänkt på det särskilt mycket innan hon kom hemdragandes med sisådär hundratals i allsköns varianter under årens lopp.

Och lite samma med Viggos skepp.

 Det började ju redan med skepp-tapeten. 

Och vår bästa Quiet Reading kommer snart igen i affären.  

Ohoy från Photowall

Och alla dessa sladdar. Precis som sin far. Vad ska man med sladdar till tänker jag och de undrar om jag är från en annan planet. Fast ändå, jag tyckte nog det var värre förr. 

Att den här donnan har ett brinnande klädintresse är solklart. Hon klär sig alltid själv och byter flera gånger varje dag. Det bästa är kombinationerna, som om det inte fanns något slut på hennes garderob. Den här morgonen i januari, dagen innan skolstart, kände hon plötsligt att  en slips skulle hon ha. Hon och Viggo hade fastnat vid en dokumentär om Charlie Chaplin men jag är inte säker på att det var det som gjorde det. 

Förresten hon älskar Liv´s gamla utsvängda jeans. Och nu kan man ju inte riktigt se men de är så korta så man är säker på att katten har dött. Men var i hela friden finns utsvängda jeans för små barn? Någon som vet?

 Ju mer dagen gick önskade hon vit skjorta och gärna en kostym. 

Och en portfölj för sina skolböcker.

Och ja, ni som följer mig på instagram har ju redan sett den nöjda lilla Nomi påväg till skolan i januari. Vi hade ju allt hemma, turligt nog. Det var bara de blankvaxade skorna som fick stanna hemma i regnrusket. 

Nu svänger det dock och just nu är den stora inspirationen Dolly Style. Kanske inte lika charmigt kan någon nog tycka. Men som hennes lärare uttryckte det, hon går ju verkligen in för sina olika karaktärer. Det var efter hon hade bytt ut sin namnlapp på skolbänken till Kolly… För vetskap så heter dockorna, för det är exakt vad det är och inget annat, Polly, Molly och Holly. Så det är därför.

Säg hej till Viola…

…och till Rut!

Efter många timmar på ett av våra lokala tryckerier idag 

kan vi nu stolt presentera vårt nya samarbete!

Mokkasin  +  Mrs Mighetto! 

Vi är så glada för att ta oss an två synnerligen fantastiska och bedårande figurer, skapade alldeles särskilt för vår  affär. Två små skogsväsen med snäll blick och vackra egenskaper. Sådär förtrollande på alla sätt och vis.

Mrs Mighetto är Malin Mighetto och Anna Sylvan. Två hemskt begåvade vänner. Malin är den briljanta bakom penseln, för ni det ser är något så extra fint som en original målning av akvarell, ett riktigt konstverk alltså. Hennes figurer får eget liv och unika egenskaper av Anna´s magiska ord. Anna även känd inom bloggvärlden för sin blogg Rackarungar.

Viola och Rut är alltså Mokkasin´s egna Mighetto-vänner. Helt exklusiva för vår affär. Och vi har dem redan så varmt i våra hjärtan. Vi älskar att deras blick är så god och att deras sinne så varmt. Och att deras tankar så viktiga. Vi tror att de bor där skogen är som vackrast och sover där det känns som om man kan nudda vid stjärnorna. 

Våra print trycks just nu i en limiterad upplaga. De kommer vara signerade och numrerade. Vi har letat land och rike för att tillslut få loss pappersark från Italien. Ett extra vackert som gör akvarellmålningen så ursprunget som det bara går. Med rårivna kanter dessutom och vattenstämpel, så som sig bör på de vackraste av papper. Under fredagen kommer de läggas in i affären och de levereras inom mycket kort. 

Vi har alltså hängt nästan en hel dag på ett tryckeri väldigt nära oss. Vi är mycket glada att inleda ytterligare ett samarbete med ett lokalt företag. Det är såklart en ynnest att få delta i hela processen och tycka till under arbetets gång. För att få det vi önskar och det perfekta. Man kan ju tänka sig att det är väl bara att trycka. Men nej inte alls. Efter många, många Rut var vi äntligen framme. Då stämde alla färger och penseldrag precis som vi ville ha dem. 

Ett tryckeri alltså. Med anor från slutet av 1800-talet. Gudars skymning vad jag gillar sådant här. Med risk för att vara den mest frågvisa kund som satt ner fötterna där, fick vi reda på allt mellan vad en tryckpress kostar idag och hur man gjorde förr. 

Alltså. Ni fattar vad. Lådor med sådant här. 

Lådor…