Wallpaper: Lady Roxana from Engelska Tapetmagasinet   And yes they shipping worldwide.

The wallpaper is produced by Rubelli

Nu slåss vi vem som ska ha rummet. Jag vill sova där. Min man vill göra musik där. Nomi vill ha det som tillflyktsrum när hon ska rymma. Det händer ibland. Helst med en stege genom taket från sitt vanliga rum. Killarna tycker absolut tv-rum. Liv konstaterar att det är väldigt fint trots att hon egentligen bara gillar kritvitt och IKEA (=inget gammalt, bara nyproducerat).

Men i alla fall. En tapet måste vara det mest härliga man kan slå till på oavsett om det är hundratals blommor eller något annat. Plötsligt behöver du inga möbler, tycker du. Inga tavlor heller. Absolut ingenting för du tycker att det räcker så bra och tillräckligt med själva tapeten. Det där är förstås inte sant, du ska ju leva också. Och då kan man helt enkelt vilja ha ett och annat i ett hem. Men ändå, en tapet är som en möbel i sig. Glöm aldrig det.

Bland ljuskronor och kyrkbänkar. Och vintersol.

Och min allra bästa och proffsigaste tapetserare, pappa.

Vi hade lovat varandra då vi bytte från världens minsta förråd på Erstagatan till 150 kvm vind att vi aldrig skulle fylla den som om det inte fanns någon morgondag. Aldrig någonsin att vi skulle. Jag vet inte helt säkert varför det blev precis tvärtom. Vår vind blev så pass proppfull att på fullaste allvar började oroa mig för att den skulle rasa in. När det visade sig att min man hade tänkt samma tanke så fanns det inte längre några sätt att blunda för röran. Så när regnet smattrade som bäst i förra veckan kände jag att nu var det dags. Jag planerade att det skulle ta en vecka. Det tog tre dagar och sedan inlagd på sjukhus men det hör egentligen inte till vinden…

När man inte längre behövde leka ”Hela havet stormar” och man såg golvet igen tänkte jag rätt mycket på det otroligt härliga med regn när man är närmast taket. Så vi hängde hängmattor i takbjälkarna. Åskan mullrade och Charlie sade: Jag tror att det kommer regna i evigheters evighet. Så vi önskedrömde om att vi alltid skulle ligga i våra hängmattor, för all framtid. Nomi tyckte det var mer läge för Detektivbyrå och tyckte inte det var tillräckligt mörkt någonstans.

Bästa sättet att städa en vind. Med barnen hängades lite här och var och en korg full av serier. Ser ni plankorna? Det fina är ju att då vid 1913 roade man sig med att bara lägga dit en massa plastmattor. Inte limma, inte spika, bara lägga. Förstår ni då hur lätt det är att ta bort dem?

Man kan ju inbilla sig att man vet vad som finns på ens egen vind. Men till mitt försvar är den stor. Vi hittade i alla fall ett dragspel som var deras farfars. När vi var färdiga så firade vi med tårta. Det kändes som vi fått en ny våning.

Och precis innan firandet så hade jag bestämt att belöna mig själv med att dra bort alla gamla plastmattor åtminstone på en fjärdedel av vinden. Och jisses, vilken vacker belöning.Och en timme senare kom frossan och febern som på beställning. Men från att åkt ambulans mellan vårdcentral och sjukhus, varit inlagd, fått både dropp och en massa nytt blod så känner jag mig helt okej denna onsdag.