• AT WORK,  SÖRMLAND

    Dream on… absolut, jag slutar aldrig.


    Det finns en plats. En perfekt. Den är väldigt nära mig. Men den är inte min. Den är inte bara för perfekt för mig utan för så många, många fler. Enda kruxet är att den borde få vara som den är. Exakt. Sånär som på ett par saker. För det är liksom det som är det fina i kråksången. Jag tror på tomma ytor. Jag tror på space som kan rymma all världens kreativitet. Jag tror nämligen att det allra mesta föds i det tomma och operfekta. Idéer, oändlig inspiration och miljarder av drömmar.

    För det fina med det tomma är ju att det ger all världens möjligheter att fylla med saker för stunden. Bara rymd och vackert och nästan tomt när det inte händer så att säga. Och sedan när det händer – låta den ena dagen inte vara den andra lik. Inte ens ett hörn vara det andra likt. Det hänger ju mycket ungdomar utanför fönstret, eftersom vi har en skatepark exakt där. Tänker själv när man var liten… Stora fönster att kika in i och därinne är en magisk värld. Eller två eller tre och ingenting ser ut som på riktigt. Kanske är det jul i ett hörn fast det är mitt i smällvarma sommaren. Kanske är det en mystisk skog genom dimma i ett annat. Kanske är det ett golv fullt av stjärnor i ett annat.Kanske målar något i ett hörn, och någon bygger i ett annat, och det spelas musik i ett tredje. Jag funderar på vad det gör för någon i det stora hela. Att spana in på något av det slaget. Någon yngre förmodligen fast egentligen för vem som helst. Alla har sin fantasi, den är bara lite glömd någonstans på vägen.  Därför är det bra för den där fantastiska fantasin att få en spark där bak ibland. Jag tror att man hajar då – att världen är bra mycket större än vad man någonsin kan förklara.

    Mina idéer är oändliga. Det är det som är så fantastiskt. Åtminstone för mig. Men det extra fina är att begränsningar finns inte i tomma ytor. Tomma ytor med högt i tak , i alla bemärkelser, kan rymma ALLT. Kreativitet och lust måste ha spelrum, det måste vara alla tillgängligt. Det får inte boxas in får då dör det till slut. Det höga taket måste finnas där. Jag tänker på workshops, fotograferingar, film, middagsevent, musik, mindfulness, gatufester vid regn… Workshops, samlingsnamnet för allt. Förstå hur många som sitter på hantverk och kunnighet som vi nu för tiden verkar behöva en trend för att ta oss till. Hur många hantverk kan du lära ut på den här ytan under samma dag kan man undra? Sätt ihop pensionärer och ungdomar. Knyppla, tälj, virka, sticka, sylta, safta, laga cyklar, tapetsera, bygg fotbollsmål, byt sticklingar, plantera, gör äppelkräm och kåldolmar. Och allt i en oöm miljö. Inte där allt är redan putsat och färdigt och varenda fläck lyser som en stoppsignal. Traditioner och kunskap ska föras vidare från generation till generation, så har det alltid varit och bör också förbli. För att inte tala om mellan olika länder och kulturer. Alltså, att jag vill kunna hantverk från Syrien, Somalia och Ryssland. Eller vilket land som helst egentligen.

    Nu tänker jag på alla kreativa kollektiv som skulle skapas. Över de där gränserna. Sådär av sig självt. Hej liksom, jag har en sak att lära dig.  Förstå då tillgången att äga en samlingspunkt.Ett ställe där man kan slå upp 40 meter bord om det är just det man skulle behöva. Eller världens största backdrop, om man skulle behöva. Eller hänga 100 discokulor från taket. Det lär man sannerligen behöva. Och sedan i en av stallarna bredvid kan man ha rekvisitaförrådet. Tänk om man är fjortis och vill spela in en film då behöver man ju absolut ett rekvisitaförråd. Jag märker ju bara hur mina barn älskar det jag släpar hem hit. Som cykeln med limpa, hur många gånger har inte det cyklats på den där. Lite filmiskt är det allt – säger de varje gång. Och lite skönt när händelsen i veckan är en cykel med limpa… Det är väl bra när det inte behöver vara mer än så? Tänk när det är lite av varsågod för alla i rekvisitaförrådet. Att återanvända, att se den ena prylen efter den andra hamna i nya sammanhang.

    Jag drömmer om ett ställe man vill besöka. En plats dit människor vill komma. Drömmer om alla samtal som kommer påbörjas, så många historier som kommer berättas. Lite som man hängde på torget förr i tiden. Snicksnackade med vänner i vardagen. Och då går ju resten av sig självt. Igen.
    Och jag tänker att fixar ett bord, ett jättestort sedan har vi frukost. Där allt bygger på pratet mer än något annat. Lite knytis som vi hade om torsdagarna. Jag kan intyga att just den typen av frukostar gör absoluta underverk.

    Häromdagen när jag var där sent på kvällen var det en hel hög med ungar som ”lekte” med kabeltrummor. De liksom låg under dem och rullade de absolut jättetunga kabeltrummorna över någon som låg. I mörkret. Totalt livsfarligt. Jag sade såklart åt dem och efter lite munhuggning så slutade de tvärt. Jag tänker bara vad sådant gör, kommunikation mellan barn och vuxna på ett naturligt sätt. Någon finns där, någon ser. Liksom i förbifarten på något som egentligen kunde ta en ände med förskräckelse. Och så kan man bjuda in dem istället för att göra dumdristiga saker, för att hålla en reflexskärm eller bara för att kolla läget i en magisk värld. Jag menar har jag inte egna ungar i närheten är säkert andras ungar precis lika pepp.

    Okej jag har de där två önskningar.En isolering ovanför bjälkarna. Och en glasvägg. That´s it. Inte något alls mer. Små om man jämför. Och jag har redan fixat ritningen. Det byggs en black box några meter därifrån. Ett bygge som säkert blir jättebra men med en prislapp som denna. En glasvägg vill jag ha där det sitter en plankvägg idag. Helt enkelt för att släppa in ljuset från den sidan också. Jag fattar ju också att stallarna inte byggdes för det ultimata ljusinsläppet men det galna är eller det mest fantastiska är att fönstrena är redan placerade exakt där man vill ha dem när det handlar om ljus. Jag har studerat var solen går upp och hur länge den hänger kvar tills den försvinner. Just därför känns det som gjort för en studio och inget annat, någon måste ha tänkt så eller annars handlade det bara om livskvalitet. Och så småningom önskas en isolering ovanför balkarna. Jag vet också att bakom den stora tavlan som vi räddade, finns ett torn. Men det är verkligen inga krav jag har…

    Det här med att tomma ytor föder kreativitet bottnar jag i att vi lever i ett informationssamhälle utan dess like, och jag tror att just allt detta dödar så mycket i det långa loppet. När jag lämnade Stockholm för landet var jag så nervös att hela min kreativitet skulle försvinna. Att jag skulle bli lost i avsaknaden av intryck. Jag våndades när mina barn hurrade över rulltrappor som det vore storslagenheten självt. Men vet ni, numera vet jag bättre. Det hela visade sig vara raka motsatsen.

    Hur som helst så kan jag tänka mig att sova över här med. Och äta de längsta middagarna som någonsin varit. Jag vill absolut krypa upp i fönstrena och häromdagen när det for eldiga svetslågor från spåren så tänkte jag att det är som New York. Tur att jag äger mina drömmar brukar jag ofta tänka. För livet blir så mycket mjukare då.

  • DIY,  INSPIRATION - KIDSROOM

    DIY om tisdagar.


    En DIY-repris men den är så billig, lätt och dessutom fin i vilken variant man än må gilla. Så billig att man lätt skulle kunna göra en hel spegelvägg på samma vis. Gamla ramar är ju alltid fyndläge på loppis. Oftast saknar de glas eller bakstycke men det gör inget alls, det är precis så de är perfekta. Utmärkta och nästan färdiga för sitt nästa liv som spegel.

    Du behöver:

    • Gamla ramar. Saknar de inte redan glas och bakstycken så plockar du helt enkelt väck dem. Du kan spara bakstyckena för att sätta tillbaka dem allra sist, men saknas de så gör det absolut ingenting.
    • Sedan tar du en sväng till glasmästaren och frågar om de har lite spillbitar av spegelglas. Jag lovar att det finns mängder av småbitar som de inte tar många kronor för. Be dem stifta fast dem i ramarna.


    Som hängen till dina nya speglar får du använda fantasin. Kedjor och band häftar du med häftpistol direkt i träramen. Metallramar har sina klämmor kvar och de är perfekta att fästa i.

    Lätt som en plätt men hur vackert som helst. När det gäller ramar i allmänhet så tycker jag personligen att du alltid hittar de finaste på loppis. Glöm inte att trasiga ramar är enkelt att sätta nya spikar i, nytt glas finns hos glasmästaren. Och det bästa av allt, passepartouter skär ramverkstäder ut till exakta mått. På så vis finns det aldrig någonsin några ramar med fel mått.
    Den här tapeten är bland den finaste jag vet när det handlar om barnrum. Färgen är perfekt, exakt så dammig och mjuk som man vill att en vägg ska vara. Tapeten görs av Sian Zeng och heter Woodlands. Det finns i tre färgställningar men den här är min favorit. Jag är svag för rosa i blandning av brunt, puderaktig sådär. Att motivet är lite lagom förtrollande gör ju inte saken sämre. Älskar växterna och blommorna. Att fantasin ryms där med små hus och djur. Verkligen barnrumsperfekt men jag skulle gärna sätta den i en garderob, en hall och hur fin är den inte inuti ett skåp? Minns när vi hittade ett platsbyggt skåp i vårt hus, tapetserat på insidan, säkert för hundra år sedan. Alla hyllplan har olika tapeter. Tänk att hitta just den här tapeten om 100 år…

    Senaste kollektionen från Sian Zeng heter Mountains. Himla fin och klassisk mitt i allt det drömska.

    Alla tapeter finns alltid i en magnetisk variant. Rätt magiskt när allt kommer omkring.

  • FOR THE MONDAY COFFEE

    For the monday coffee.


    Kristin och Miranda har slagit upp portarna till FGL Store ! Åh, vilket ställe! Så tjusigt så jag blir alldeles matt. Jag önskade eget flygplan vid invigningen i torsdags men fick tyvärr känna mig snuvad på konfekten. Därför kändes det lite extra fint att jag skymtade Nomi på ett par ställen, ärofullt och nästan som vi var där. Men… ATT jag hade velat krama dem största lyckokramen på plats! Men snart så!

    Minimocks har bytt namn till tjusigt Betón och jag känner absolut ha-begär till dessa. Jag har väl sagt att Petra har slagit upp en fysisk butik vid Nytorget?!

    Titta valen! Hur söt.

    Påtal om valar så gör Brittany både en val och världens mest sagolika skepp! Mallar finns på bloggen och jag tänker att mycket gulligt kommer synas på The house that Lars built i dessa bebistider…

  • AT WORK,  INSPIRATION - INTERIOR

    Alla dessa kära mönster!


    Tack snälla för peppen! Så himla glad för alla fina ord! Sedan har det varit extra roligt att höra, från alla möjliga håll, att Femina är en favorit hos många! Så kul allt känns!
    Idag har jag jobbat med juliga saker. Vilket alltid är en intressant sak utan snö och absolut höst utanför fönstret. Jag kan säga att jag levt lite on the edge och hängt från vårt verandatak och knutit tyger. För att gå ner ett antal gånger och inse att det inte blev bra. Och gått upp igen. Till sist var jag så trött på hela alltet så att jag fick svindel av att kolla ner. Ni vet sådär när man tror att tyngdlagen plötsligt slutar funka. Det gjorde den inte.

    Tyget som vi klädde madrassen med häromdagen var ju gammalt från Åhlens. Men de har nästan alltid ett eller två tyger på metervara, i samma bra kvalité. Superkraftigt, precis som möbeltyg. Morris-inspirerad blev jag absolut, och sydde kuddfodral.

    Jag hade fått en fin leverans från Sandberg med tapetprover från kollektion Tradition. Är helt kär i den här kollektionen, har gått runt och testhängt proverna hela dagen. Verkligen inte alls vad jag skulle ha dem till. Fast Rosenholm måste jag hitta ett rum till.

    Som om det inte vore nog med fint så fick jag en present från Sandberg, en gåva för att fira senaste kollektionen Oas. En kimono med mönstret Malin. 

    Så fredagsfin på studs. Matchig var jag också! Påtal om Oas-kollektionen , titta  så fint Babes in Boyland har tolkat den. Magiskt.

    Insåg att allt matchade med den där kimonon och gick runt och kände mig sådär snygg och genomtänkt när ungar, kompisar och en hund dök upp under eftermiddagen. Fredagspepp fast solen försvann alldeles för fort, åtminstone i fotosynvinkel. Fast mysigt ju. Fin fredag till er!

  • DAILY LIFE

    Jag flyttar till MOKKASIN.FEMINA.se!!

    Hej finingar! Torsdag och läge för en nyhet eller hur!! Idag flyttar den här bloggen till MOKKASIN.FEMINA.SE !! Det känns som ett kliv för mig, ett bra kliv! Jag har fjärilar i magen.  Ni vet, första dagen på nya jobbet. Och väl där inne har jag knåpat ihop en presentation om mig själv, snitsigt värre! Och dessutom hittar man en intervju med mig. Ni följer väl med?! Snälla, I need you! Och inom kort hoppas jag bloglovin är uppdaterad till rätt.

    MOKKASIN.FEMINA.SE

  • ABOUT ME

    Hej Femina!


    Hej Femina! Tack, vad ärofyllt att få börja blogga här! Första dagen på nytt jobb är ju alltid fjärilar i magen men absolut mycket pepp! Att ge den här bloggen lite extra omsorg under hösten.
    Förresten – klicka er hit och läsa en intervju med migOch sedan tänkte jag dra en liten lista för er som inte känner mig.

    Nytt jobb men ändå samma gamla vanliga blogg. Och jag kan redan nu vara på det klara med att ibland visas ett ordningsamt hörn från detta hem.

    Men att du i samma sekund som du ser det där välstädade hörnet kan vara helt säker på att det finns en kontrast om man vänder på klacken. I alla fall hos oss.  Sedan var ju det där med strukturen, den åtråvärda ordningen och att använda sitt eget hem som studio. Jag skyller på det. Man kan väl säga att det inte riktigt klaffar i min hjärna. Alla dar. Eller kanske inte alls. Någonsin.

    Jag är totalt usel på ordning, struktur, hålla tider och tålamod. Jag är förvirrad och förmodligen allra stökigast i vår familj. Det där var mina sämsta. Fast de kommer inte märkas så mycket här på bloggen.

    Mer än i bild då möjligen.

    Däremot så är jag ganska så full av bra idéer. Kan glömma tid och rum vilket jag tycker är en bra egenskap. Jag är stolt över att jag alltid följer mitt hjärta och magkänsla. Jag är bra på att ha tusen saker och människor och barn runtomkring mig fastän jag står mitt i jobbet. Sedan är jag lite av besatt att lyssna på andra människors historier. När de vill berätta så att säga. Det gillar jag hos mig själv, tänker att jag får veta så mycket då.

    Sedan tycker jag att stök kanske är lite härligt också.

    Tänker att det gör nog inte så värst mycket när allt kommer omkring.

    Såhär uppstyltade är jag och min familj om  vi ska vara med i någon tidning. Men det är bra för då kan vi räkna upp allesammans. Från höger till vänster. Liv 14 år, Kristo 47 år, Nomi 10 år, jag 46, Charlie 10 år och Viggo 13 år.

    Men oftast är det mer åt det här hållet. Fast här var de fyra barnen jättesmå och vi skulle ta ett julkort. När fyra barn är under fyra år samtidigt kan man inte räkna med mer snajdigt än så här. Det var nog också under den tiden jag lade av mig med att stressa upp mig i onödan. Eller för saker vi inte hann. Jag började istället vara väldigt glad för det lilla vi hann, om det ens bara var pyttelite av den ursprungliga planen.

    Jag är totalt noga i vissa sammanhang, petnoga.  Och totalt onoga i många andra. Jag har ingen framförhållning över huvudtaget och en obotlig tidsoptimist.

    Å andra sidan är jag väldigt bra på att sno ihop saker på mycket kort tid. Allt från festligheter till viktigheter. När det brinner i knutarna är jag absolut bäst.

    Tidsoptimist är på gott tänker jag. Men de som känner mig tycker möjligen inte samma sak.

    Att ha en hemmastudio är lite så här. Eller studio och studio, det där var en direkt överdrift. Just detta råkade vara vårt sovrum. Häromdagen köpte jag en begagnad sänggavel på Blocket. Jag tänkte att om man liksom ringar in sovplatsen med sängramar så blir det liksom som ett sovrum i stöket. Som ett lifehack. Funkade litegrann faktiskt.

    Påtal om lifehack. Det där med snabba lösningar är nog lite av vår grej. Häromdagen förkortade vi en resårmadrass. Bra knep.

    Vi bor i ett stort hus. Fyller man inte sådana hus med en massa människor är det som om man gör själva huset en otjänst. Och oss med. Därför säger vi alltid ja.

    Det gör vi också till ommöblering. Därför kan rum bli ett annat för en sommar. Ett sommargästrum.

    Och på vintrarna kan man ha knytisfrukost om torsdagarna.

    Jag tycker att man  har ett ansvar som bloggare. Inte som ett måste som någon annan i hela världen bestämmer över utan för att jag kan. Och då väljer jag att dela med mig om sådant jag tycker är viktigast.

    På jobbet  har jag roligt nästan jämt.

    Fint nog så jobbar jag ganska ofta med min man ibland. Kanske inte alltid lugnt och fridefullt men ändå, han är bra.

    Ryker vi ihop så tjurar jag ungefär tio minuter. Och kanske äter nötter. Sedan kan det hända att jag erkänner att han hade rätt. Om han nu hade det vill säga.

    Jag är svag för miljöer där fönster saknas och där tapeterna hänger på trekvart.

    Ibland fantiserar jag extra mycket, mest bara för det hela handlar om att bygga miljöer som inte finns i verkligheten. Det är nog därför jag är extra kär i mitt jobb.

    Och nu känns fjärilarna lite mindre fladdriga, jag tänker att det blir bra här! Hoppas ni vill hänga med mig här också, det skulle kännas fint! Kram Sofia

  • FOR THE MONDAY COFFEE

    for the monday coffee.


    I somras bloggade jag om HM´s kommande samarbete med Erdem. Det lät ju nästan för bra för att vara sant såsom jag suktat efter drömkollektioner och klänningar värdig vilken storartat fest som helst. Nu kan man få en tjuvtitt via Elle UK  och i senaste pappersnumret kan man tydligen läsa en intervju med självaste designern. Emma Stone har fått hoppa i en byxdress såhär i förskott. Ja November då, för oss vanliga.

    Elsa har införskaffat en sammetsottoman från det nystartade Tellma. Jag tänker på engelsk konfekt och vill helst bygga en hel soffa med dessa godisar.

    Jag har drabbats av total middagstorka. Därför är jag extra glad åt fina bloggen Cashew Kitchen´s godsaker . Imorrn blir det absolut denna. Följtips på instagram!
    Bara för det blev en gul tråd igenom alltsammans och den här bilden liksom poppade upp plötsligt i mitt redigeringsprogram så var det väl så det var tänkt. Från en sommardag och kampanjbilder för Numero 74. Ojojoj, kära No74  vänner, snart 100 k på instagram! Wow!

    Fin vecka alla ni! Förresten kommer det något spännande nytt här under veckan! Kika in!

  • DAILY LIFE

    lite jul.


    Skön helg med en salig blandning av allt möjligt fint, kalasande i flera timmar och en del jobb på det. Faktiskt jobbade jag från verandan idag och förberedde veckans fotograferingar. Nomi gjorde mig sällskap förutom när hon sökte runt på hästsäljarsajter. Alla var fantastiska, alla var pålitliga och väldigt gosiga, någon hade extra speciell utstrålning och någon annan var alldeles särskilt klok. Plötsligt tyckte hon sig kunna läsa mina tankar och vill absolut gissa dem. ”jag ser EXAKT vad du tänker, du tänker att NUU är hon mogen, hon är verkligen JÄTTEmogen, nu är det dags att köpa henne en egen häst!!” Jag sade sanningen och sade att det var inte ens i närheten då jag tänkt på hur jag skulle formulera en sak i beskrivningen jag var sysselsatt med. Då bestämde hon sig för att göra en sparbössa och ta saken i egna händer, en gång för alla.

    Sedan tänkte jag mest på Dalarna och googlade Carl & Karin Larsson om julen. Och alla ni som var med på Zorngården förstår säkert vad jag försökte härma idag….

  • INSPIRATION - INTERIOR

    Brooklyn.


    Jag bara älskar hemma hos reportaget som Ida Magntorn gjort för senaste Femina. Brooklynhemmet som tillhör Jessica Barensfeld och Simon Howell är alla kategoriers önskehem ju. Vissa vinklar visas även på Milk Decoration även där plåtade av Ida.
    Ida har för övrigt kommit ut med en ny bok, Ett hem med omtanke,  i dagarna. Ida´s tidigare böcker är fullproppade med personlighet, goda tankar om hållbarhet och inspirerande idéer och jag är helt säker på att den nya boken är exakt lika fin som de tidigare.

  • BOOKS & MAGAZINE,  PARIS,  TRAVEL

    Paris för foodisar.


    Jag kan inte tänka mig någon bättre än just Elin Unnes att premiärförfatta i Natur & Kulturs nya serie med matguider till världshörnen för foodisar. Jag är nämligen ett stort fan av hennes sätt att skriva och ta sig an vad det nu må vara, odling eller en bok om läkeväxter. Och allt det andra hon skriver om. Nu är det alltså Paris med fokus på matskatt. Fast på ett nytt sätt. Och jag inser redan vid ”friskrivningsklausulen” i början av boken att det här är exakt vad jag vill ha i väskan när jag far till Paris nästa gång. ”Det här är inte en komplett guide. Den innehåller bara de ställen där jag själv allra helst äter och dricker. Jag började skriva den som en guide till vänner som frågade just det: ”Var äter du i paris? Vad gör du?” Samtidigt uppmanar författaren till att läsa boken med en penna i hand, stryk under det du gillar, spara på en karta – för att få sin alldeles egna guide.
    Natur & kulturs nya serie med matguider grundar sig tanken om att mat är sättet man upptäcker världen på. Att mat och dryck är minst lika intressant för världsupptäckandet såsom musik, konst och litteratur. Man har valt författare med ett eget sätt att uttrycka sig som antingen bor i staden eller på något annat vis sitter ihop lite extra med staden. Precis såsom Elin Unnes övervintrar i Paris om åren.
    Paris för foodisar är en guide framförallt till elfte arrondissmanget med en utflykt till 10arr (och för all del några avstickare i staden ) och jag förstår exakt det valet. De absolut härligaste delarna om man frågar mig.
    ”…de bästa naturvinsrestaurangerna och de billiga, ruffiga barerna där kockar, musiker och folk med liten budget men stor aptit möts. Följ med till dignande marknadsstånd, till haken där ostron fortfarande serveras som fattigmansmat, till restauranger i gränder och barer gömda i källaren.” ¨ 
    Förutom en absolut lång radda av restauranger, barer, kaféer, mataffärer och vinbutiker får man heta tips om hur man gör i Paris. Om man inte pratar franska, om man pratar franska, om man ska beställa eller ta ett bord. Om man går vilse eller ska köpa ett bröd. Verkligen det ena och det andra. Dessutom flotta insider-tips som kanske får dig att känna dig extra hemma, på ett parisiskt vis  (vem vill inte det liksom?)  Som ” Och ganska snabbt utvecklade vi en sorts ritual för att hålla nere priset på kaffe: rumpan fick för allt i världen inte nudda nån av stolarna. Inte ens barstolarna. Hängde röven i lufteb kostade kaffet 3 euro, nuddade den sitsen skenade priset upp till 6 euro( mer om den här typen av prissättning på sidan…)”
    Och så var det intervjuerna. Med kockarna och frågor om signaturrätter, alla drömmars Paris-middag och magiska smakkombinationer.
    Och trots att jag inte ätit mig igenom mer än en liten bråkdel av Elins tips så känner jag att det här är den ultimata Paris-guiden och precis hur jag älskar att bli tipsad om en stad. Med personliga historier och samtal från staden, sådär bara som det är. Att liksom hamna på plats redan vid första kapitlet. Den enda nackdelen är att min Parislängtan blev nästan outhärdligt nu. Orimligt jobbig faktiskt. Ge mig Paris. Nu. Tack.
    Här kan du bevaka boken som kommer ut den 25 september. Och provläs här.