Jag borde ha tänkt till redan igår eller för all del för flera dagar sedan. Men jag föredrog, framför allt annat, att soffhänga med en av mina bästa vänner. Dricka vin och prata massor och jättesent. Inte särskilt svårt val när allt kommer omkring. Därför var jag liksom inte helt på det klara med dagens arbete. Inte färdigplanerad direkt, vilket alltid är smart i dessa sammanhang. Egentligen bestämdes det dessutom ganska sådär direkt på morgonen. Fast jag lovat mig själv dyrt och heligt att alltid packa färdigt dagen innan en plåtning. Speciellt i detta kryptiska ljus om hösten.
Nu till saken. Det föll sig nämligen så att ingenting blev klart. Inte det minsta faktiskt. Kanske den mest oeffektiva plåtningsdagen någonsin. Men extremt härligt att befinna mig här. Ändå. Snacka om att man låtsats i dessa lägen. Alltså att det är mitt eget eller något åt det hållet.

Vi började i alla fall sjukt pepp. Och målinriktade. Ljuset var prima och dagen var trots allt fortfarande lång. Skulle ju fotografera för kära Numero 74. Nu är det ju 2018 som gäller så synar ni noga lär ni se en och annan nyhet. Måste bara tipsa om att Smallable  har ett väldigt stort utbud av senaste kollektionen som är så fin. Jag vet också från säker källa att just Smallable  kommer att ha exklusivitet på bäddkollektionen i vuxen-storlek, de stora 65×65 kuddarna och överkasten i dubbelsängsstorlek. Ni är ju så många som frågar om just det. Ska ni till Paris finns ju Smallable som fysisk butik med egen Numero 74 popupshop! Hur flott!?
För övrigt är det knivigt med takhöjd. Som om man lever extra vilt när man ska fästa upp en sänghimmel.

Sneak peek!!

Sedan gick det alltså lite åt skogen med alltihop. Jag insåg att jag saknade en hel massa saker. Smart att komma på det när man redan är på location. Nu är det ju inte hela världen alls, men tur ändå att vi inte åkt ett par timmar för att komma hit. Detta hade jag såklart fått information om innan, att de fortfarande var under produktion. Men asch då, vad jag glömt bort det! Så jag letade i ett par timmar i vårt hus. Och svor över oreda och klantighet och varför jag inte har färgkoordinerat all rekvisita jag har i min källare. Jag drömmer om hur jag har powder-hyllan, dusty pink till vänster, alla grå nyanser på samma rad och sådär. Men nu är det så mycket motsats som du inte ens kan greppa. Såklart var hela letandet utan framgång. I ärlighetens namn kände jag mig som den slarvigaste som gått på jorden, jag var helt säker på att jag slarvat bort grejorna. Så därför satt det hemskt långt inne att svälja förtreten och kontakta dem, på en söndag dessutom… fast det var ju bra för då mindes jag ju. Men man känner sig ju lite sådär oproffsig när man har valt att söndagsjobba, monterat ner världens krångligaste järnsäng, packat bil, styrt upp med ungar och lunchplaner, och dragit med man och hela konkarongen.
När jag kom tillbaka hade i alla Kristo ordnat en smart hiss när takhöjden är enorm. Fattade faktiskt inte riktigt hur det hela gått till.

Så han fick stajla lite en andra gång.

Det är banne mig älskvärt att låtsats studio här. Vem var det som skulle sitta där när snön kommer…?

Jag fixade lite med kuddarna som ändå låg där i huset. Tyckte det var synd på alltihopa annars.

Sedan återstod bara själva nedpackningen då…

Jag bodde i Norrköping i slutet av 80-talet, då var staden som en stad är mest. Området med gamla industrier var mest slitet och planerna var rivning. Men tänka sig, staden tog en helt annan riktning. De som bestämde valde att restaurera, bevara och göra något helt unikt. Och nu snackar vi inte en liten byggnad utan ett gigantiskt område mitt i stan. Bland vatten och broar och så estetiskt tilltalande att man inte kan gå en meter utan att utropa åh. Ni förstår ju säkert hur mycket jag älskar det här.

Som Värmekyrkan. Herregud. Tänk om det här stället fick vara en liten minivärmekyrka.
Psst! På en dag försvann alla fb-delningar  här på bloggen. Det var jättetråkigt tycker jag. Speciellt eftersom inlägget om stället ovan hade nästan 100 delningar. Vet inte varför det blev så men dela gärna igen.

När jag kom in här kunde jag inte prata längre. Jag älskar att man har gjort allt i renovering/restaurering som det alltid sägs att man inte kan. Hur många gånger har man inte hört att det går inte att göra si eller så, det går inte att isolera på det viset, det går inte att bevara exakt så, det måste förändras det ena och det andra. Och man tänker att de som sägs sig veta borde ju veta vad som är allra bäst. Fast det egentligen handlar enbart om minsta möjliga penningansträngning. Att se långt bortom estetiska val verkar vara det som är allra mest modernt i många kommuner. Därför ger jag alla stjärnor i världen till Norrköping som lyckas så jäkla bra. Och fortsättning följer…

Just den här dagen skulle jag träffa några andra stjärnor.

Karin och Johanna som är Edit & Björnen! Jag är så imponerad av dessa tjejer. Diplomväggen bakom mig vittnar om en mängd priser inom kommunikation. Årets stjärnskott, kreatörer, design, print. Så många utmärkelser under deras 5 år som byrå. Så välförtjänt! Jag kikade på mycket av deras produkter, säger man så? Det låter så torftigt. För här snackar vi så himla, himla fina grejer. Genomtänkt i minsta detalj. Jag älskar ju när man tar saker till en nivå när varenda liten millimeter är genomtänkt. Som trycksaker, kataloger, som är inbundna på vackraste bokbinderi-sätt.
Idag krockar deras 5-årskalas med en annan fest. Allt kul på samma timme. Och just idag, släpps deras alldeles nya sajt! Redan i starten ser man ju att det barkar åt det magiska.

Den här dagen finfikade vi något supersmarrigt som Karin slängt ihop från Food Pharmacy´s kokbok och det var sjukt gott.

Vi har en grej ihop nu som jag är himla glad åt. Det förtjänar dock ett eget inlägg.

Men att få ta sig an de allra vackraste djur är inte mig emot. Inte alls.

Att gå runt i deras lilla studio var ju som en skattjakt i sig. Jag kände mig som ett litet barn som inte kunde låta bli att fingra på ALLT.

Men titta. När Karin drog fram den här lådan kände jag helt klart ett sting av lätt avundsjuka. Minst sagt. Så pass att jag numera roar mig med att buda på sådant här. Men det räcker absolut med en ask i den här storleken för inga pengar alls. I alla fall inte strax under 5000.. Det är så lustigt det där med budgivningar. Först händer ingenting på flera dagar och man ser fyndläget, sedan säger det smack och det drar iväg till något helt ovärt.

I alla fall. Precis lagom.

Tapeter har de också gjort. Såklart. Säg vad de inte gjort.

Vi spanade i olika magasin som skrivit om deras saker. Här i ett tapetreportage på Elle Decoration.

Jag vet att det kommer mera inom film. Men ni måste kolla dessa sagolika filmer som de släppte på sin instagram nyligen. Här är Johannas film. Och Karins film. Så vackert, så mycket dem och de finaste porträtt jag sett någon gång.

Jag hejar så mycket på de här tjejerna. Så grymma! Och är glad att våra vägar korsats. Det extra fina är ju att de dessutom bor i min nya favoritstad. Ett stenkast eller en halvtimmes bilresa från mig. Om jag kör för fort.

Såklart gick vi på finpromenad!

Alltså varenda hörn är ju fullkomligt magiskt. Jag fick nästan överslag av alla vyer. Eller inte nästan. Jag fick det.

Jag tänker att det inte går att ta in i bild.

Men bara en sådan här sak. Att man liksom bevarad och byggt in, som gigantiska tittskåp. Så jäkla coolt!

Och det här är när man tittar ner i tittskåpet. Där kan ställa ett band som spelar, en konstinstallation eller för all del en Sofia som bygger en miljö.

Allt vatten gör ju sitt till det hela. Och dånet av bruset får mig att tänka vild natur. Kombon av stad blir ju minst sagt storslaget.

Tjejerna visade runt och universitetsområdet måste slå det mesta i campus. Små broar leder över vattnet. Och just detta faktum att det hela saknar slut, åtminstone för ögat där du står, är så jäkla speciellt och unikt.

Jag vill så gärna få höra mer om hur man tänkte, hur man gick tillväga och hur man lyckades så fenomenalt. Jag måste bjuda in mig själv på någon typ av föreläsning.

Varenda detalj alltså.

Älskar att det mesta ligger på vattnet, i Strömmen. Det fina är att det också byggs bostäder bland allt annat. Kolla in detta bostadsprojket. Kristo berättade nyss, då han jobbade i området en sväng, att när det blev bestämt att man skulle bygga bostäder just där lystes hela byggnaden upp inifrån med siluetter av helt nytt liv i fabriken.

Jag kan flytta in, trots insynen.

Jag blev visad varje ställe och bakom hörn som jag aldrig skulle vågat mig till annars.

Men kolla! Om man vågar att gå vid trappan där vattnet brusar som bäst så hittar man en turbin. Som också omsorgsfullt tagits omhand. De berättade att ibland är det fest här… Drömparty.

Glöm nu inte att kika in hos Edit & Björnen .
Här är det dags att fixa sig till gala med denna stjärna!! Nominerad till Årets Business ! Wow så välförtjänt! Nu håller jag mina tummar.