-
our weekend diary
Nog för det brukar vara himmelskt att börja fredagar med yoga, som vi vanligtvis gör. Men innan vi har kört igång igen tror jag på en annan rutin. Fredagsfrukost. Mellan klockan 9:00 och 13:00. Minst. Fyra timmar, rimlig tid för en fredagsfrukost om jag får välja.
Fast nu ska ni ju inte tro att vi mest satt och vräkte i oss godsaker. Fast det fina är ju att frukost liksom kan stå där alltmedans vi smidde planer. Så storslagna så jag nästan inte kan tänka på något annat. Det måste gå i lås. Nu funderar jag mest hur vi ska hitta en sponsor med hjärtat på absolut rätta stället. Tänk att det är alltid på den punkten det ska vara lite knivigt. Förstå, vilka stordåd man skulle utföra annars. Minst ett i veckan tänker jag.
Chiapudding är ju inte direkt vackert. Speciellt inte den här med banan, vanilj och mandelmjölk. Men den råkar vara min godaste.
Leo och Charlie var med.
Och nu kan man ju tro att dessa två bilder är tagna i samma veva. Men nepp, här har de gått på frukost nummer 2 eller ett alterniv till lunch när deras föräldrar har annat för sig. Klockan blev ju alldeles plötsligt halv ett…
Inte direkt sparsmakad men fin så. Förövrigt ägnade jag fredagen väldigt mycket till att tänka på att vintern just då var alldeles sagolik. Sådär så jag var tvungen att stanna med bilen, hoppa ur i kvällen, och titta på snökristaller i sken av billyktan. Jaja, lite sådär halvknäppt men helt klart värt det. Eller absolut värt det, då det sorgligt nog inte var – 20 idag.
Lördag – så fint så jag somnade vid tanken om att livet är bra snällt. Två minuter efter att de åkt sade Charlie – Åh jag vill träffa dem igen. Alltså, nu på direkten! Alla vi andra fattade precis hur han menade.
Världen bästa presenter. Egentorkade kryddor, med salt och olja. I vackert återbruksglas…
På söndagen vaknade vi lite som i sockervadd. Ni vet sådär som man gör efter härliga kvällar. Därför blev det jättehetsigt att bli klara till elva. Fast vi hann ju till teaterrepetionerna ändå. Nästan i alla fall. Liv och Viggo sprang i förväg. Det här stället, jag är kär i det. Och vill helst lägga beslag på hela alltet.
Det här är fantastiskt. Och då snackar jag inte längre om själva huset (åtminstone inte bara). Det är nu dags för ännu en storföreställning i Katrineholm. Ett samarbete mellan Kulturskolan, Dud och Ungdomshuset Perrongen. Jag och Linn är lite involverade på Mokkasin-sätt och idag sprang jag bland annat runt och dokumenterade lite. Och mitt hjärta var nära att svämma över, och jag menar varenda ord. Det är så mycket värme och kärlek mellan alla här. Och så mycket skratt. Men också superproffsigt och styrt på ett begåvat och megakreativt sätt. Jag är galet stolt över att detta finns här och nu.
Hela helgen har det repats. Ja, det har de gjort sedan någon gång höstas.
Liv och Viggo är med i pjäsen.
I varenda hörn pågår just nu en massa kreativt kopplat till föreställningen. Här är det ett gäng Ymfer som jobbar på egna kostymer.
Teamwork.
Nomi är en liten järnvarg i pjäsen. Och en drottninghund.
Här finns allt man kan behöva för att ha kul efter skolan. Allt vad man nu kan tänkas göra. Material för all typ av skapande, musik, studios för inspelning, scen, stora ytor. En skatepark på gården. Grymma vuxna på plats som stöttar där det kan behövas.
Lite stöd i pärlplattebygge måntro?
Min mamma har börjat spela teater såhär vid 70 år. Hon är jättebra och spelade sin första pjäs i november. Det är grymt tycker vi. Nu har hon även en roll i 101:an.
Vi hjälper till med kostymen. Och nu snackar vi inte kostym till 2-3 stycken. Det är väldigt många skådisar i denna ensemble. Därför får man lov att tänka lite utanför boxen. Ikea´s fladdermusben passar precis lika bra på Järnvargar.
När vi kom hem hittade jag en hattmakare i källaren. En karaktär vid namn BlingBling ska nämligen ha en rätt galen kostym och en hatt som inte är alldeles vanlig hög en.
Ett hattskelett har sett dagens ljus. Fortsättning följer. -
i veckan del 2
Efter en fin hotellvistelse på Clarion Sign och frukost tillsammans med kära Daniella Witte for jag ut till pressfrukosten för årets Formex. Den allra bästa överraskningen var att Oddbirds gjort temautställningen. Eller det visste jag ju men att se den i verkligheten. Och att jag dessutom sprang på Anna och Camilla, två av de fem kreatörerna. Nu är det nämligen så att jag är väldigt förtjusta i det här designkollektivet. Såklart för att de är grymt duktiga och jag ser dem helt enkelt som sköna förebilder. Jag har ju haft turen att träffa Anna och Camilla tidigare och allt de delar med sig av är minst sagt inspirerande. Oddbirds har gjort världens resa och de har dessutom gjort den på sitt eget personliga sätt, vågat och gått sin egen väg i det ena uppdraget efter det andra. Många vitt skilda från varandra. Sådant blir jag väldigt pepp på. Att man liksom inte behöver hamna i ett speciellt fack utan man väljer vad som kommer i ens väg, vad som helt enkelt verkar kul. Jag känner också igen mig mycket i det de säger om att verka från en plats på kartan där allt inte finns tillgängligt, vilket väcker en helt annan sida av kreativitet. Man får liksom gräva där man står. Utgå från det man har tillgängligt.
Temautställningen var inte oväntat superfin och väldigt mycket Oddbirds.
Alldeles brilljant var idén om det hela tiden skulle pågå workshops på plats i utställningen.
Bukettbinderi var först ut bland workshops.
Något alldeles särskilt med alla mässor under våren är ju blomfrosseriet…
Härligt värre med folk som band buketter i långa rader. Här lyckades jag i alla fall få en skymt av ett av blomsterborden med vit keramik från Nittsjö och Hanna Wessman´s krukor för Dbkd. Jag mötte Hanna på festen för My home och jag är glad att hon uppdaterade mig på dessa snyggkrukor. De hade helt gått mig förbi och dessvärre verkar de vara väldigt slutsålda, förståeligt nog. Superfina.
Anna som är assistent år min bloggkollega Mari band för fullt. Under middagen på kvällen innan hade jag ju turligt nog Mari på ena sidan och Isabelle på andra, förstå hur härligt!
Mari hade skapat montern för True Blue och självklart var vi där och finspanade.
Men om jag ska vara helt ärlig så spanade jag inte runt så hemskt mycket. Jag hade nämliga fullt upp med att babbla. Var man än kollade så fann man någon fin bekantskap att växla några ord med. Johanna Gartmyr från AprillAprill och hennes syster är alltid lika roligt att träffa på. Johanna hade dessutom världens mest spännande historia i beredskap vilken jag knappt kunde slita mig ifrån. Johanna om du läser, lova att hojta till, när den finns på pränt. Skulle bli hur fint som helst.
PotteryJo montern kunde man inte missa.
Färgerna var som absorberande. Både blommor och porslin.
Påtal om blommor så var kanske detta mässans vackraste bukett. Sköna Hem har gjort ett fint samarbete med textilföretaget Himla. Somrigt med en dragning åt Liberty i det småblommiga, lantligt och perfekt skrynkligt.
Som sagt så var jag inte direkt trött i benen efter min stund på mässan. Eftersom jag nu roade mig att stå på ett och samma ställe och babbla. Men jag var glad åt att fokusen under årets mässa verkar att ligga på rätt saker. Under pressfrukosten och inledningen pratades mycket om hållbarhet, på vilket sätt vi bör konsumera och producera framöver. Man öppnade med ramsan – något gammalt, något nytt, något lånat, något blått och något fått – vilket skulle följa som en röd tråd genom mässdagarna. Hantverk lyftes och att fokus på att ”tillverka eget”, såsom inom mat och bröd, går vidare också inom hygien och stådartiklar framförallt för att komma bort från kemikalier och ha full kontroll på vad produkterna innehåller. Samma sak inom textilier. I Craft Dyeing Lab Workshop fick man prova att färga sitt eget tyg, smart och vackert! Och sedan var det ju det här med blått. Massor av blått, i olika toner och varianter. Det nya grå liksom… -
i veckan del 1
Häromdagen var jag som sagt på tjusig middag för att fira nya och minst lika tjusiga, magasinet My Home. Jag hade inte sett det förren jag var på plats men blev glatt överraskad. Ett jättehärligt magasin med personligt innehåll, intressant fokus och snyggt. Supertjockt och verkligen glassigt, hittas i vilken butik som helst för en knapp femtiolapp. My Home kommer att komma ut två gånger per år och bakom står en redaktion som är otroligt härlig och inspirerande på alla sätt och vis. Sådär som man liksom vill att alla här i världen ska vara, hjärtliga som tusan och väldigt rara men inte mindre proffsiga för det. Grattis till er alla och varmt heja!
Låt oss tjuvkika. Här är jag som instagramstjärna minsann, haha! Men tar såklart tillfälligt i akt lyfta fram det jag tycker är viktigast…
Middagen hölls på och av Patriksson Communication, galet vacker våning och fantastiskt ordnat. Faktiskt en av de härligaste tillställningar jag varit på länge.
Pella Hedeby och Hildur Blad hade skapat supersnygga rum inför kvällen. Ovan ser ni Pellas.
Och här Hildurs. På den här sidan hittar du mer info om rummen.
Middagen var sannerligen en trevlig sådan, proppfull med fina som jag gärna tillbringade kvällen med. Superglad att träffa Isabelle igen. Och nu ska vi se vem mer syns på bilden, som jag känner… Anna Malmberg, Sara Zetterström, Sarah Widman och Frida Ramstedt. Och sist men absolut inte minst – med flätan….
… så himla rara Elin Wallin som är Isabelle´s prima assistent och driver fina instagramkontot @studioelwa. 
Middagen hölls av DoMa och var rakt igenom fantastisk. Flera små rätter med perfekta smaker.
DoMa drivs av Dorotea Malmegård, före detta chefskonditorn på Operakällaren som har en en resaturang i sitt eget vardagsrum. Såhär berättar hon själv om sitt koncept för Nöjesguiden:
”DoMa är en restaurang hemma hos mig där man äter sig mätt på god mat. Det är mestadels brunch och middag men även andra skräddarsydda lösningar. Det finns plats för 10-14 gäster och tanken är att man som gäst abonnerar samtliga platser för att sedan bjuda in sina egna gäster. Konceptet kan enkelt förklaras som att komma hem till en hemmamiljö utan att du själv behöver bry dig om mat eller disk. Däremot är det ingen stel servering, många gånger serveras maten på stora fat som skickas runt vid bordet, och gästerna häller själva upp dryck. Som gäst sitter man avskilt runt ett bord på övervåningen, så allt lagande, diskande och allmänt stök sker en trappa ner utan att göra någon obekväm. ”
Man bokar via DoMa´s facebooksida och efter den här middagen rekommenderar jag dem varmt. Och tänk så härligt och speciellt!
Här sitter bland andra Louise Ljungberg som driver bloggen Loui Loui och du har väl inte missat hennes instagram @louiselj , här snackar vi instagramstjärna på riktigt. Och begåvade Daniella Witte som numer bloggar på Elle Decoration. Lång middag med en massa prat, aboslut bästa hänget på länge vid den här typen av bjudningar. Stort tack till för en fin kväll!Bild 4,5 & 7 Emma Mattsson för My Home.
-
världen är så nära
Jag är så himla glad och extremt stolt över vårt samarbete med Numero 74. Vi fotograferar alltså deras marknadsföring, kampanjbilderna för SS16 och AW16. Nog för jag har känt ända sedan vi började, att det är som en dröm, är det nu när bilderna börjar användas på riktigt och i tryck, det känns extra drömmigt. Och idag när deras färgkarta damp ner i lådan så blev det väldigt mycket på riktigt. Med en av mina bilder på omslaget. Numero 74 är ett företag som jag beundrat ända sedan jag först mötte dem. Deras känsla är något alldeles extra och jag är så himla glad att vi förstår varann, oavsett om vi sitter i Thailand, Paris, Ibiza eller Sverige. Och hela företaget genomsyras av så mycket kärlek så man blir knäsvag. Så just därför känns alltsammans så fint.
Nu ska jag kasta ner klänning och klackar för middag ikväll. Och tåget går ju typ nu, hjälp! Skissblock för nästa projekt som jag får fjärilar i magen av. Middag för att fira My Home´s första magasin Fint! -
for the monday coffee
Finaste blogginlägget förra veckan var helt klart Algot´s hörna hemma hos Matilda på Babe´s in boyland. Precis min typ av barnrum och den absolut vackraste färgen på den alltid så populära sänghimlen.
Påtal om inspirerande barnrum. Och inspirerande helt och hållet är Jodi Mockabee på instagram. Är helt kär i detta hem och får mig att vilja flytta till Kalifornien. ’
Fina barnskor från Young Soles.
Och från det ena till det andra. Måste rekommendera denna bok till alla föräldrar med tonårskids och däromkring. Jag trodde kanske att min nu allt som oftast tvärargsinta snart trettonåring skulle sura när den låg i julstrumpan. Men icke. Nu snackar vi ju liksom Clara Henry. Och här snackar vi förebild alla kategorier. Så pass att det önskas ett samarbete oss emellan av mina annars totalt svårflörtade kids. Det är inte mycket som imponerar här kan jag säga. Men mamma, kan du inte samarbeta med Clara Henry, DET vore så fett nice! Jajaja, ropar Nomi 8 år. Gör det mamma, gör det bara! Och Viggo skrålade med. Och utan att gå in på andra personligheter i den digitala världen så har jag fått förklarat för mig att det handlar inte om sminktips här inte. Jag är så tacksam att tjejer med den här positionen tar sin maktposition, som det faktiskt är, och gör något otroligt bra av den. På ett språk som alla förstår kan de nå så långt och det är så bra. Tack Clara. 
När det kommer till soffor har vi alltid haft rätt mycket bry. Det känns ovärldsligt att snacka om soffproblem men lite åt det hållet är det. Vårt största felköp någonsin var faktiskt två soffor. De stannade max en månad hos oss. Vi har haft så många soffor, de flesta från loppis. Den skönaste från Ikea. Och drömt som galningar efter soffan från Anthropologie. Och fortfarande är min mormors en av de finaste jag vet, i lejongul sammet. Men nu har vi bestämt oss. Och utan att ha sett den i verkligheten, inte ens ett endaste litet tygprov, så ska den levereras i veckan. Det är Amelias eget soffmärke MeliMeli och jag känner i magen att det är kommer bli fint som tusan. Bara att sittdynan är hel utan glipor, får mig att tänka sköna drömmar om att slippa popcornen mellan dynorna allt som oftast. -
our weekend diary
På fredagen lämnade vi barnen hos mormor och morfar och åkte fem minuter, högst, för att checka in i en annan värld. Kanske är det allra bästa sättet. Att lyxa väldigt nära hemma. Peppen hinner ju liksom inte grusas av långa bilfärder eller annat långsamt. Nepp, raskt in i fredagsfeelingen är nog aldrig fel. Verkar uppenbarligen inte alls fel…
Vi installerade oss snabbt, av som en händelse,i sviten på Duwfeholms Herrgård. Rekommenderar absolut Rum 109.
Otippat nog var vi först på plats, det händer aldrig. Men snart kom min syster Sarah och Andreas. Linn dök också upp och en stund efter kom Jonas, som åkt ända ifrån Småland. Eftersom det var sisådär tjugo minusgrader var vi absolut tvungna att bada bubbligt och ha lite spa.
Linn och Jonas. Fina som alltid. 
Fredagslanda är fint hur man än vrider och vänder på det. Egentligen är ju fredagar vår Matkollektivsdag. Och jag lovar att de åtta barnen var förfärligt avis. Här har jag försökt styrt upp en bild på alla och Andreas är måttligt road av att flytta ljusstakar och blommor. Och egentligen satt vi ju inte såhär men vad gör man inte.
Mat och evighetsprat. Mitt allra bästa. Vad gjorde man annars?
Somnade gott den natten.
Vaknade till det här. Vintern nu alltså. Älskar den. Allt glitter gör världen extra magiskt.
Jag smög runt lite på herrgården. Tycker om tapeterna de valt. Jag vet att många är från Lim och Handtryck. 
Till saken hör att jag har kärat ner mig i denna. Så jag har liksom hört mig för…
Glitter var man än ser.
Sarah och Andreas sov i ett litet men väldigt sött rum.
Låt mig få fler rum att tapetsera.
Och mer fransar till folket.
Så var det ju det där med kristallerna. Kanske är jag lite påverkad av min vecka på både slott och herresäten.
Som om den här helgen inte vore fin nog avslutades den med den härligaste söndagen. I halka och snölandskap landade jag lyckligtvis i finaste hemmet, skönaste hänget och den godaste brunchen jag någonsin ätit. Värt all halka i hela världen.
Det var Karla-Therese som bjussade på allt fint och supergott. Jag är så himla glad och väldigt tacksam att hon, helt plötsligt en dag, korsade min väg.
Mmm, nu har man kärat ner sig i ett hus till. Ett av de mest personliga och härliga hem jag någonsin satt min fot i.
Men lägg av vad lyxigt! Inte konstigt att jag aldrig kunde ta mig därifrån. Inte ens när allt det goda var slut och mörkret kom smygande över fälten…
Och en hel massa fina och nya bekantskaper. Jag blir nästan avis på mig själv för den här helgen. Tänker att det vore hemskt härligt om den började om imorgon igen. -
mera för livet hemma
Pictures: Sofia Jansson/Mokkasin for Ikea/Livet Hemma
I veckan kom mitt andra inlägg för Ikea Livet hemma. Älskar när dekoration blir en enkel match och när den kan bytas på sekunden efter humör och säsong. Förövrigt är ju den där knopplisten fin till rätt mycket. Trädgård, kök, badrum… Spana Livet hemma för länkar och annat.
Jag fick många frågor efter förra Ikea-inlägget. Framför allt om bordet som alltså är hemmabyggt, men mer om det i ett eget inlägg. Men även om avlastningsbordet REKARNE . Vi har alltså betsat detta bord vilket är perfekt då det är massiv furu. Det är dock jätteviktigt att tänka på att då det är vitlaserat som original måste man slipa av det innan, annars rinner betsen bara av. -
flora
Hej fredag. Snart är det helg, och en väldigt fin sådan, men mer om det när jag avslutat det ena och andra. Matkollektivet kör fredag utan kids på flott ställe nämligen… Det kanske inte finns något lyxigare med lite skål och sådant när man fullföljt sina deadlines precis. Men ännu är jag inte där, som sagt. Så det blir ett tips så här i kaoset. Josefine Jäger skrev den eminenta Hello Green . En bok som jag gillat väldigt mycket. Raw food fast på ett enkelt sätt. Problemet med raw food och sådant som är nära det, brukar vara att det känns knepigt. Svårt att hitta ingredienser, komplicerade recept och ibland lite för rått. Missförstå mig rätt men ibland vill man att rätterna ska ha alla de bästa egenskaperna utan att för den skull bli konstigt. Ibland tappar jag sugen ganska snabbt, när jag måste leta ihjäl efter någon ingrediens. Eller om jag måste läsa receptet om och om igen för att fatta. Jag tycker Josefine inte går efter ån liksom. Hon är precis tvärtom mot det jag inte gillar. Hon är otroligt inspirerande i text, enkla recept och framför allt, supergoda recept!
I dagarna kom hennes nya bok Flora och redan vid namnet är jag fast. Så lättköpt är jag tydligen. Men det är en superbok om juice, smoothies, kurer och snacks. Kanske allt du behöver veta om nötmjölker, renande drycker, blomstervatten och chiapudding. Älskar ört- och blomstervattenkapitlet. Och det om kurer. Nomi kommer absolut få göra sitt eget rosen- och vaniljvatten, hennes bästa smak alla kategorier är ju otippat nog (eller kanske inte) ros. Och cashewglass med jordgubb- och rossmak, nästan som Paris. 
Älskar anemoner för övrigt. Nepp, vidare i kaoset så att jag kan sjunka ner i en mjuk fåtölj framför brasan med ett glas champagne i handen med gott samvete… Fin fredag till er fina, kram! -
en dag på slottet
Jag har ofta känslan i magen. Att det är rätt märkligt vad mitt jobb har gjort dagarna lite mer äventyrliga. Inte sådär spännande som att simma med hajar och ta en flygtur i rymden, men alldeles nog för mig. Att jag hamnar på platser som är som skattkistor, att jag möter människor fulla med historier och att mina vägar korsas av den ena efter den andra härliga människan. Det är fint.
Som idag. Vad är väl en dag på ett slott? Precis som i alla sagor, såklart. Det enda problemet var väl vilket rum vi skulle välja att fotografera Numero 74´s bilder inför AW16. Där hittade man en spiraltrappa liksom.
Fast tillsist valde vi att trava upp på tredje våningen. 
Men rummen tog aldrig slut. Det verkar vara så på slott. Som tur var hade jag Johanna Garmland, vår guldsmed, med mig som en ypperlig assistent. Hon kände sig som hemma. Alltmedans Linn var just hemma med lilla Leo.
Och till sist bestämde vi oss för Champagnerummet. Kanske var det namnet som gjorde det.
Eftersom dagarna slutar vi två nu på vintern så grämde det mig lite att jag inte hann springa runt med kameran. Jag som hade tänkt ta första semlan på ett slott – bilder, och annat härligt. Men kära nån vad tiden gick.
Eller bara hinna insupa allt som rymdes i varenda vrå. Men nu var jag ju här för att jobba och inte leva slottsliv. Eller drömma mig bort i historien…
Fast du fattar vad jag menar väl? Vem vill jobba då?
Puss på båda. 
Att fotografera innanför fönster täckta med iskristaller borde man alltid göra. Magiskt. Ser ni tidingshögarna. Inte från igår kan jag lova dig. 
Kanske en femtedel av korridoren på tredje våningen. 
Det känns som man snackar bra på slott. Det kanske sitter i väggarna. Om inte annat kan man skämta lite mer tjusigt sådär och Johanna hade liksom ingen hejd på historieberättandet. Kanske borde hon skriva en bok…
Dagens team Mokkasin. För Numero 74. Alldeles själva på ett helt slott. Så lyxigt, väldigt fint och sagolikt snällt att vi fick möjligheten. -
how to kiss a frog
Andra skoldagen och vi vaknade i kaos. Men det är alltid en bra dag för en ny klänning. Nomi har ett nytt favvomärke How to kiss a frog som nu är på superrea. 50 % dras i kassan. Enligt Nomi är detta kläder direkt tagna från underlandet och jag är benägen att hålla med om att kollektionen är något magiskt över. Våra favoriter är Leya dress och Adele Dress. Swing Polo är hur sköna som helst och vem har inte alltid velat ha en hoodie med volangärmar. Sen hade ju vi önskat ett och annat, som inte fanns kvar i rätt storlek, som en jumpsuit med svanar. Eller för all del en svan-klänning.
L
