-
for the monday coffee
Jag har aldrig varit någon proffssurfare. Därför har jag alltid fasat lite över veckosummeringar, åtminstone att göra en egen. Helt enkelt för jag inte har kollen. Däremot har jag inspirerats över de som är strålande på det. Weronica på Days & Weekend måste ju vara den inom bloggvärlden som fortfarande är i topp här. Hennes Fredagssvep är ju fortfarande , efter flera år tillbaka, så otroligt inspirerande så man smäller av lite. Johanna Bradford kör ju också sin väldigt fina och personliga Weekly Mix . Och Frida på Trendenser sina Söndagssummeringar som ofta är heltäckande över de intressantaste branschnyheterna inom inredning. Så nu mina vänner tänkte jag börja med detsamma. Summera vad jag dykt på under veckan som gått, vad som inspirerat och tagit mina tankar. Kanske kommer det inte hålla men jag hoppas det. Året 2016, kan det vara året jag blev surfpepp med superkoll, återstår att se. Min nya kategori – For the monday coffee.
Babes in Boyland sätter upp mål och drömmar och här och nu lovar jag att göra detsamma. Jag började redan i morse över en kaffe tillsammans med min man och jag känner mig pepp.
Det här är ingen veckonyhet men måste ändå lyftas. Det är flyttar på gång här på Lovely Life och stora förändringar. Grundarna Johanna Bradford och Amelia Widell har flyttat till olika håll. Tant Johanna är nu Johanna Bradford.se och sidan är urfin och väldigt mycket Johanna med hennes stil och formgiven snyggt grafiskt av Cecilia Hedin. Amelia befinner sig numera på Metromode.
Krickelin har begett sig till Elle Decoration. Kristin och hennes familj är förövrigt på drömsemester på Sri Lanka och Sunshine Stories så susa dit och dröm bort snö för ett tag. Och Seventeendoors kör numera under eget namn.
Elsa startar upp Vintagekurser på Folkuniversitetet. Låter som vårens härligaste kurs och bor du i Stockholm, boka bums här! 
Barnen visste det före oss i morse. Charlie frågade varför världen måste ha sjukdomar. Det var Kristo som fick mig att fastna för David Bowie. På-riktigt-fastna. Vi lyssnade helger igenom på likväl gammalt som nytt och jag tänker att mycket av hans musik får mig att minnas våra egna dagar, det är fint och lite märkligt på samma gång. Idag lyssnar jag allra mest på denna . Och när barnen kommer hem från sin första dag i skolan efter jullovet, tror jag vi förlorar oss lite i alla bilder som finns att finna. Det är så mycket kärlek i dem och tänker att han är och förblir en stor förebild på många sätt. -
our weekend diary
Om vi låtsats att helgen började med fredag morgon så gick jag upp supertidigt och försökte strukturera lite. Jag är rätt dålig på det automatiskt så det blir oftast rätt kaotiskt mellan varven. Men när jag lägger manken till så blir det nog ganska bra. Till sist i alla fall. Men där är jag inte riktigt ännu. Fast jag har en ny plan, den här gången ska det nog bli bra.
Jag strukturerade mig mest halva dagen alltmedans barnen jullovade sig sitt allra bästa. Imorgon är det skola igen. Framåt eftermiddagen satte jag Viggo på lite Illustrator-jobb. Det är så bra att när Linn är ledig så fixar han det jag är usel på. Han gjorde iordning presentkort till mig, som Liv senare fick leverera. Bra med hjälp.
Såhär kan ett presentkort se ut på Mokkasin. Man liksom fiskar upp det i snöret.
På lördagmorgonen tog jag min man med mig för att reka lite locations för ett stundande jobb. Vi åkte genom världens vackraste vinterlandskap. Och hade sedan väldigt svårt att slita oss från det vi skulle få se.
Jag kan bli drabbad av hus. Så att jag inte kan sluta tänka på det sedan. Och det var precis vad som hände den här lördagförmiddagen.Det är som om historierna jag får mig berättade blir alldeles levande och jag insuper varje millimeter av det jag passerar. Det är som om hundratals år med dess människoöden bara fastnar i mig, liksom griper tag i hela mitt väsen. Ärligt talat så var jag helt tagen efter två timmar på den här platsen.
När jag kom tillbaka till stan tog jag mig i alla fall samman, för en stund, och letade rekvisita. Och jag lovar att folk tycker man är rätt knäpp på riktigt. Fast det finns ju värre saker än att kånka plastblommor genom snö. Efter det sov jag i ett par timmar. Det var de där husen…
Söndag innan vårterminsstart. Helt klart dags för ännu mer struktur. Vår källarnedgång är allt annat än glassig men den är sjukt bra. Nöjd med korgarna som äntligen kom på plats. Jaja, lite snett men här är det alltid bättre med snabbt än flott.
Kramsnö är bra snö. Kidsen hade fullt sjå att bygga. Killarna var lata och var något avis på de andra två framåt kvällen…
När mörkret kom hade nämligen Nomi och Liv lyckats bygga väldigt höga väggar. Det kändes så ombonat att de spelade Uno därute.
Emellan snöbyggandet for vi på 96-årskalas. 
Nittiosex år. Det är verkligen jättemånga år. Min mormor Anna-Lisas födelsedag. 
Där är bröllopsfotot på min mormor och morfar Sven. Och mamma och pappa ner till höger. Och min mamma med rosett. Mormors hem är verkligen översvämmat med bilder. Tänker att det blir så när man nästan levt i hundra år. 
Nomi sjöng lite. 
Tänk att jag har fått ha min mormor så länge. Och att mina barn har fått lära känna henne. Helt otroligt när allt kommer omkring.
Det är bara Anna-Lisa som har kungaböcker till Nomi´s stora förtjusning. Tydligen var Madeleine´s vagga något förskräckligt fult medans Victoria´s var supertjusig…
Kristo fick ett par böcker med sig från bokhyllan. Sedan vinkade vi till mormor upp till köksfönstret på första våningen. Så har vi alltid gjort, så länge jag kan minnas har hon kikat ut där bakom gardinen, vid samma fönster och vi har vinkat varandra adjö. -
i love korbo
Innan mina julrosor har vissnat bort alldeles måste jag bara skriva några rader om korgen från Korbo som de är planterade i. Jag älskar korgarna från Korbo för så himla många saker. Framför allt för det är en hållbar sak som med största sannolikhet kommer överleva mig själv med råge. Kan verkligen gå igång på tanken att mina barnbarnsbarn eller något åt det hållet har samma korg i sin ägo. Faktum är att jag haft mina korgar från Korbo i flera år nu. Jag har dem ute och inne. Jag har planterat i dem (då använder du en planteringssäck) , jag har samlat löv i dem, jag har haft badkläder fulla med saltvatten i dem och allt sådant där som man kanske tänker ska göra dem lite dassiga. Men nix, inte en skråma, ingenting alls. De ser och är fortfarande som nya, så nu har jag dem som tvättkorgar. Igen. Sådana saker tycker jag är fantastiska.
Korgarnas historia går tillbaka till 1920-talet och västkusten. Korgarna användes då av bönder och fiskare, för transport och förvaring som kunde stå emot all väder, vind och slitage man kunde tänka sig.
Ända sedan dess, för hundra år sedan, har Korbo gjort korgarna efter samma teknik. Korgarna är handvävda med en enda lång tråd. Ingen svetsning. Det är hemligheten varför dessa korgar är så hållbara. De kan helt enkelt inte falla sönder. Materialet gör att de inte kan rosta sönder och de bara kommer att åldras vackert med tiden. Precis innan jul släppte man en ny kollektion i mässing och koppar. Och om man nu kunde gilla dem ändå mer så gör jag det. Helt enkelt för jag alltid har varit mer åt guldglans än silverblänk, men det är ju verkligen en smaksak.
Precis på samma sätt som våra barn har fått varsin Snöbyrå och andra klassiker som vi hoppas följa med dem den dagen de flyttar hemifrån har de också nu varsin Classic 35 i mässing. För tillfället är de fyra korgarna våra absoluta räddare i tvättsorteringskaoset… Fast lika ofta är de något annat.
Rum 21 har hela sortimentet av Korbos korgor.
För andra återförsäljare leta här. Korgarna finns världen över.
-
frukost för ikea livet hemma
Pictures: Sofia Jansson/Mokkasin for Ikea/Livet Hemma
Just nu gästbloggar jag för Ikea Livet hemma. Självklart kring att samlas kring mat för det är ju liksom mitt bästa. Alla ska ju ändå äta. Hur fullt upp det än må vara.
Susa in på Ikea Livet hemma för alla länkar och fler bilder. Och lite tipsigt, bland annat vad vi gjort med avlastningsbordet för att få det att passa hos oss.
Ta mig tillbaka till det här frukostbordet. Tack!
-
elsa´s rosetter
All picture: Elsa Billgren
En av de absolut bästa och finaste sakerna med att ha en affär är att man varje år får lov att dela ut lite presenter, det är nog meningen med alltihopa! Det kan ju vara till någon följare på affärens instagram, till någon som tagit en tjusig bild, till bloggare man gillar. Och egentligen till vem som helst. Och sådär håller vi på. För att vi gillar det så himla mycket. Förra året fick ett gäng med almanackor och kalendrar susa iväg till alla här på Lovely Life, innan jag själv bloggade här. Helt enkelt bara för vi gillade Lovely Life! Och gör fortfarande såklart.
I år bestämde vi oss för att Elsa Billgren skulle få våra It´s a Bow-örhängen i julklapp. För att vi tror oss veta att Elsa gillar rosetter. Och framför allt för att vi gillar hennes blogg himla mycket. Det är nog den allra finaste vi vet just nu. Som en ny liten saga varje dag. Sagt och gjort. Precis innan julafton gjorde vår guldsmed Johanna iordning ett par i roséguld vid den lokala ateljén och jag slog jag in alltsammans och hoppades att paketet skulle komma fram helt. Det skulle ju ändå hela vägen till Stockholm. I julehetstider. Och idag fick jag veta att minsann hade det kommit fram! Elsa bloggade så fint om örhängena, tack, det var ju inte alls meningen! Men såklart väldigt skoj och snällt!
Jag hade lagt den lilla lådan i en lite större. Med gamla band omkring. 
Och sedan använt lite gammalt virkat istället för sikespapper. Äntligen en bild värdig våra finaste rosett-örhängen! Insåg alldeles nyss att de båda örhängena saknar bilder i affären… Som vanligt har tiden rusat ifrån mig.
Och titta, fint på Elsa! Och bra också, fick jag veta såhär i efterhand. Roséguld passar även någon med nickelallergi, så perfekt. Glöm nu inte att förlora er i varjedagsagorna på Elsa´s blogg också, här finns den. -
favoriter
Jag har bott i den här klänningen senaste veckorna. Tycker mönstret är fantastiskt. Och så är det så himla bra att man kan proppa sig full med ullunderställ under allt det blommiga. Fick ett tips om ett underställ i ull från Lindex, perfekt och varmt i olika färger och modeller. Klänningen är från HM och hittas här. 
Nu brukar jag ju inte shoppa loss allt i samma mönster. Men… nu råkade det bli så. Så himla fin med hög krage och knappar i ryggen och bästa till-jeans-blusen. Hittar den inte på nätet längre men kanske i en butik?
Precis innan jul fick jag den här lådan av Linn.
Med världens finaste väska. Älskar den. I allt från storlek, färg och att den får mig att tänka på Paris. Alltid. Från Artilleriet. -
lullaby crib
Jobbdag är idag packa-paket-dag fast med ett spännande lunchmöte inplanerat alldeles strax… Bra med lagom start. Affärens planer 2016 är att fortsätta fylla den med sådant som vi tycker är allra bäst. I alla led. Vi fick precis innan jul precis en sådan nyhet som vi bara älskar. En handgjord ekovagga! The LULLABY CRIB I ekologisk bomull och bambu. Den är helt ljuvlig och får oss att längta efter bebisar. Vackrare sovställe för de små får man leta efter. Och nog för man inte kan fråga en liten bebis men jag som älskar hängmattor tänker att det här måste vara det bästa. Våra barn har legat sin första tid i en vagga, fast en i trä som jag hade som bebis. Varenda liten rörelse, varje pyttig fäktning med den lilla armen eller minspark gör att vaggan kommer i en lagom gungning. Som ett evigt vyssande per automatik liksom, kan det bli bättre? Den här vackra vaggan görs av det holländska företaget Little Hedonist och vi är så stolta att få representera dem i Sverige. Kära Petra som driver MiniMocks har precis en sådan vagga till sin lilla nyaste och finaste Harry, kika in på hennes instagram.
-
allt behöver inte vara på riktigt
Igår fick jag en fin hälsning här på bloggen. Någon tycker om att jag lever med ena foten i fantasins värld. Den hälsningen gjorde mig glad, för fantasin är så viktigt för mig. Ibland tänker jag att den kom tillbaka med barnen. Nu är det ju inte så att jag är totalt lost från verkligheten, absolut inte. Jag tror inte på att leva i en egen bubbla för jämnan, tvärtom så tror jag att vi måste ha alla sinnen öppna och aldrig blunda. Framförallt för att förstå världen och kunna hjälpa den så gott vi förmår. Men jag tror att fantasin är viktig för oss alla. Därför är jag inte sen att låtsats och låta tankar skena iväg. Framför allt i mitt jobb. Nästan alltid har jag små påhittade historier i bakhuvudet när jag jobbar, då blir allt så mycket härligare.
Som en frostig dag när solen aldrig gick upp, visst lyser stjärnor så mycket starkare då?
Ju mer snön ven omkring oss desto klarare lyste den. Som guld. Vi tänkte att vi skulle låta den falla, mest för önskningens skull.
Fast ju mer vi kisade genom snön och milsvida fält såg vi stjärnfall vart vi än vände oss.
Tänk att få önska sig. Och önska sig igen, och igen.
Ni minns väl känslan av den första snön? Tusen miljarder som smälte på tungan. Snöflingor fyllda av önskningar, drömmar och kärlek. Det var visst så hon sade…
-
och innan jag bloggat klart hade jag hittat ett gammalt reportage – ett kritvitt hem
Jag är så himla kär i skåp. Fast det vet ni ju redan. Och därför är jag stormförtjust i att min man har börjat roa sig med att göra egna. Men ett skåp då, vad är det för märkvärdigt med det?
Det är viktigt att det har dörrar av glas. Det mesta blir tjusigt bakom glas. Sedan spelar resten inte så jättestor roll, det känns som jag faller pladask för nästan alla typer av skåp. Min nya förälskelse är hörnskåp, men mer om detta smarta påfund en annan dag.
Jag tänker att skåpen strukturerar upp mig som är allt annat är ordning och reda. Att de får mig att samla snyggt, att de får mig att hitta saker som försvinner väldigt lätt i ett stort hus och i en familj med många. Som såhär, mina favoritsmycken och en parfym. Det känns ordningssamt eller hur? Nu ska jag sätta igång att ordna min garderob i ett annat skåp. Det som var jobbskåp ett tag för att innan varit klädskåp och kolla länken, hittade precis (när jag bildsökte på mina skåp, knäppt…) ett gammalt reportage från Plaza Interiör och vårt hem! Med planlösning och hela alltet. Oj vad vitt det var! Tacka vet jag tapeterna… Det var det numret där lilla Nomi hamnade på omslaget! Och på storbild i tunnelbanan…
-
hejdå och hej
2016, hej! Och tack 2015! Framför allt ett stort varmt tack till alla ni som läser Mokkasin. Era hälsningar, era mail och brev är som skatter. Jag är inte världsbäst på att svara, utan att det alls skulle vara meningen så glömmer jag. Men ni ska veta att era ord betyder allt för att den här bloggen fortfarande existerar. Ganska ofta så tvivlar jag, när tiden inte alls räcker. Men med er alltid så genomsnälla feedback så blir det hela genast betydelsefullt och jag förstår precis varför . Tack för det! Och det allra bästa 2016 till er alla!
Puss & en massa kärlek, Sofia
Vår nyårsafton var lugn och bara fin. Vi började dagen med att barnen fick en glömd julklapp. En låda full med böcker. Samtidigt som vi började vår tomteblossmani, visst är det fortfarande alldeles magiskt?
Vi lovar att återkomma med lästips.
För ovanlighetens skull snackade vi ihop oss om lite nyårslöften. Alla hade sitt eget lilla kort med sina egna funderingar. Spännande.
Jag lät kransarna från jul vara kvar och petade otippat nog in lite Brudslöja. Och nejlikor.
Sedan kom min pappa och mamma på korvlunch. Vädret var perfekt.
Lilly och hennes familj var redan hos oss. Och här hade hon börjat frysa efter att ha lekt runt i snön som äntligen har kommit.
Tomtebloss, igen och igen. Jag konstaterade att vår fasad är lite väl full med lämnade skruvar och spikar sedan diverse jobb…
Mamma skulle ta en bild på iskristaller som glittrade i solen. Tror att hon lyckades tillslut. Vår utegran har vi däremot misslyckats med. Den har kanske legat ikullblåst cirka 90 procent av juletiden. Och ni ser ju, när den väl står så är den sned som attan.
Som tur var rensade jag under vårt tak precis innan lunch. Tänk att man alltid ska vänta till sista minuten. Tre stora vaser blåste ner och gick i kras, i oktober… Sju pelargoner och en Dr Westerlund var kylbitna och inte så glada. Där stod en dörrkarm, en gammal dörr och en massa foder. Fem mattor och påsar med frusen blomjord. Sommargrejor och poolprylar. Och frusna tyger, massor av meter, från golv till tak. Fast nuså, ordning och reda. Det enda som stör mig är alla löv som jag skulle krattat ihop. Det lär ju komma fram i tö. Och hellre plötsligt snö.
En korvlunch funkar även på nyår.
Lilly hittade varmaste stället.
När vi värmt oss inne och timmen blev alldeles blå gick Nomi och jag ut för att fotogrefera lite tomtebloss.
Vi kunde hållt på i evighet.
Precis lagom fyrverkeriaktigt.
Såklart gjorde vi jättegod middag. Sashimi till förrätt, torskrygg till huvudrätt och Glace a four till efterrätt.
Charlie och fyrverkerierna.
Fyra barn som håller på att hungra ihjäl.
Tillsist var det middag. Fast efterrätten serverades 2016. Varför blir det alltid så?
Första nyåret för värdens sötaste Evianne.
Och nyårsdag. Känner mig tacksam. För det allra mesta. Och ser fram emot 2016.
Det känns som ett modigt år. Och så måste det vara ett snällt. Det är hög tid för det nu.
