-
det är fredag och vi säger tack.
Ni vet ju att våra mornar alltid spårar ur. På ena eller andra sättet. Det är alltid något på fyra barn och en mamma som kan gå käpprätt åt skogen.Som frisyren. Alla dras väl med en risig hårdag mellan varven. Men Liv gör det jämt. Anser hon själv åtminstone. Det har gått så långt att hon skriver kom ihåg-lappar kvällen innan som ”Börja med håret väldigt tidigt”. Då fattar ni säkert nivån. De tusen tovorna går inte att reda ut, benan är fel, den höga tofsen är sned och det värsta av allt är när tuppkammarna är precis överallt. Tuppkammar är hennes benämning på småhåren som inte vill ligga slätt.Därför blir man en aning överraskad när hon på några sekunder flätar ihop ett par flätor och ett hårband på det. Och klar! Tack.
Förövrigt var hennes kommentar imorse rätt skön. Hon funderade på vilka sneakers som var bäst. De hade satt upp några plankor så man kunde klättra emellan kojorna de byggt i skogen vid skolan. ”Vi är apor nämligen. Jag heter Monki. Smart va? Både min favoritaffär och apa liksom!” Typisk tweenie ena minuten och trädklättrande apa andra minuten. Skönt. -
sandlådor behöver inte vara fyrkantiga.
Under högar av höstlöven så fanns den ju. Våren minsann. Och de små, små knopparna av det ena och andra som liksom inte orkade upp under sörjan av vinterblöta löv. Men K har krattat och krattat och hela trädgården känns som ny.Och så var det ju det där med sandlådan. Våra barn har alltid avgudat sand. Det var samma även när vi bodde i stan. Det finns inte en sandlåda de inte har hängt vid. Egentligen vet jag inte alltid vad storheten är men det har något med byggandet att göra. Och geggandet. Så när vi flyttade hit så var vi ju tvungna att ha en sandlåda. Och vi gjorde en rund, med stora stenbumlingar runt. Och det är väldigt fint.Och ni vet väl att de absolut bästa sandsakerna hittar man på loppis. För att inte tala om de absolut bästa lekstugegrejorna. Jag tror inte att jag bloggade om förra sommarens loppistur när vi kände att vi behövde hotta upp den där lilla stugan lite grann. Vi kom hem med gamla kameror (kameror utan film måste vara en av jordens bästa leksaker), några käppar, ett turkost paraply, en kikare, mjölkkannor, kastruller och kaffekannor. Tavlor och en röd pall, högar av serietidningar och kartböcker, en gammal klocka och ett syskrin. Massor av kul grejor var det i alla fall för en budget av 130 kronor.Och så hojtar jag till lite högt. En och en halv timme kvar tills kalastävlingen stänger! Seså, in på FB nu meddetsamma! -
tweenie.
Att den här lilla fröken har gått och blivit 9 år känns fullkomligt overkligt. Men det är alldeles sant just idag. Vår fina Livis som hellre vill bli kallad Lilly men heter Liv.
-
trassel.
Vissa måndagar är trassligare än andra.
En hostig liten Nomi stannar hemma från dagis efter en sömnlös natt.
Men så mallig över flätorna som storasyster fixade efter badet igår. Det som skulle bli megakrus som måndagsfrisyr.Ha den bästa av veckor hörrni!_________________________________________________________________________________Some mondays are more tangled than others. A little Nomi girl with a cough. But so very happy and uppish over all this tiny tails which her big sister did yesterday. It would have been the coolest monday hairstyle ever at kindergarten.I wish you the very best week. -
beckmans jr.
Här suktade vi ikapp imorse. En kurs i Avancerat Pyssel på Beckmans Akademi med bästa Clara von Zweigbergk! För åtta-tio åringar! Wow, så fantastiskt grymt! Kursavsnitt som Geometrins grundformer, Pop-upsidor och Vika tredimensionella former… Ni hör ju, fanastiskt var det.Och i ett svagt ögonblick lovade jag Liv att vid nästa kurs så kör jag dig (eller tar tåget) tur och retur Stockholm. Varannan lördag i tjugo veckor. Det är såklart att ungen ska gå på Beckmans kurs!Och så länge skriver jag vidare på min inköpslista för uppdatering av vårt pysselskåp. Och på tal om det, ni har väl inte missat att Material har blivit jättestort och väldigt bra.________________________________________________________________________________
Beckmans jr.
Beckmans Academy offers Junior courses in Advanced crafts. You should be eight to ten years and the teacher is yours very best Clara von Zweigbergk. And it sounds so fantastic.
At a weak moment I promised Liv I would drive her back and forth to Stockholm for next course. Every other Saturday for twenty weeks. Of course the kid will go at the Beckmans! -
fair play?
Har ni någonsin hört en sjuåring lära en femåring att spela schack? Under tjugo minuter hörde jag ungefär ett schack-matt i minuten. Sen frågade Nomi om de kunde byta ut reglerna.________________________________________________________________________________
Have you ever heard a seven year teaching a five year old to play chess? For twenty minutes, I heard about a checkmate in every minute. Then Nomi asked if they could change the rules. -
tänk vad är en morgon. en alldeles vanlig, lugn morgon…
Man snor inte varandras lek. Man klampar inte in på någon annans fantasi. Speciellt inte kvart över sju på morgonen. För då är brakar syskongrälet igång med besked.Om nu trappan är ett akvarium.Med rymdfiskar som Viggo och Charlie har letat efter i ett helt år. Som man kan fånga med stor försiktighet och sälja vidare. För tre miljoner styck. Nio miljoner för alla tre.Då är trappan ett akvarium. Punkt.Då är den inte ett apberg som man klättra jättehögt på. Så att man ser havet. Och som kryllar med små, söta apbebisar.Nej, det är den verkligen inte. För allt i världen inte. Och kan det vara så in i vassen svårt att förstå för Liv och Nomi? Som inte ens var där först.Ja, då fattar ni hur jag har det på morgonkvisten. När inte ens en trapp är en trapp, då är det verkligen inte lätt.
Egentligen var det bara att jag gillar Audrey Jeanne . Postern och annat tjusigt har dimpit ner härhemma. Och bara jag får bukt med tidsbristen så ska de så klart upp i affären. -
äntligen.
Äntligen. Där satt den. Eller inte. Där lossnade den till sist, den allra första tanden. Som vi har väntat. Och frusterats. Hela sexårs gjorde Viggo allt för att hamna på den där åtråvärda tandtapparlistan. Uppsatt på bästa väggplats i förskolerummet. Men vad kan man göra mer än att vicka liksom. Vareviga dag. Och går det inte, så går det inte. Helkört är det sannerligen.Så det var bara att se sig besegrad av hela bunten av klasskamrater. Som tappade en tand och två tänder och tänder på löpande band tills sommarlovet äntligen kom. Och listan hamnade där den borde ha hamnat för länge sedan. I sopen.
För vad är det egentligen för typ av tävling kan man undra. Tandtappartävlingar är åtminstone inte Viggos grej. Men så äntligen, tävling eller ej. Första tanden är väck, den andra är lös och tandfen har hälsat på. Lycka.________________________________________________________________________________Finally. It came off at last, the very first tooth. As we have expected. Last year Viggo did everything possible to end up on that coveted tooth loss list. Mounted on the best wall space in the preschool room. But what can you do more than wiggle it so to speak. Every day. And if if the teeth do not want to come off there is no way to get them off. So it was just to see yourself be defeated by the whole bunch of classmates. The ones who lost a tooth and two teeth and a great many before summer vacation finally came. And the list ended up where it should have ended long ago. The dustbin.For what kind of competition is it really, one might wonder. A loose teeth competition are the least of Viggos things. But finally, competition or not. The first tooth is gone, the other is loose and the tooth fairy has visited us. The Joy. -
high heels.
Jag skulle egentligen plåta nyheter. Men en Nomi kom i vägen.Så fin fredag. Och klackarna i taket!With start today I will try to write a little summary in english after each blog post. Because I believe it´s anyway better than the translation thing. But I´m not really good at it so please have patience with me.So… I meant to shoot some news. But a little Nomi came in the way.
I wish you a so happy friday. Or as we say in Sweden ”Heels in the roof”. That´s something like ”a very happy friday”! -
handmade by Liv.
Den här veckan har vi försovit oss vareviga dag. Det är mörkt och huset är iskallt och det enda man vill är att ligga kvar under täcket. Egentligen hade det inte varit någon större panik om det inte varit för en sak. Karamell. Denna tvåögda varelse som kom till förra söndagen. Och som nu allt kretsar kring. Huset skall pyntas, fler möbler ska tillverkas, familjen ska utökas och framför allt ska den skötas och tas om hand. Med kärlek. Speciellt klockan halv sju på vardagmornar.Å så kallt den lille stackarn har! Nämen Karamell, har du kräkts? Men nu måste vi byta vatten (= indianpärlor). Oj, har du ramlat ner från loftet! Kan någon hämta frukost (indianpärlor igen). Men hur kunde du hoppa upp på kroken?!! Mammaaa, Karamell lever! Hon har eget liv!Det där med kroken hände en natt när K fick den stora äran att sova bredvid Karamell och lyckades förflytta den lille, för att hon fastnade i några hörlurar. Men absolut eget liv. Jaadå.
Men hursom helst så hann vi i tid varje dag ändå. För mitt i alltihop hittade de fyra ungarna på en väldigt speciell lek.– Det brinner, vi måste ut! skrek Viggo. – Ihhhh, skrek de andra. Och kläderna åkte på i en rasande fart. På några minuter var de ute i iskalla morgonen. – Puh, tur att vi hann ut, konstaterade de. – Visst var det läskigt?!Jajamen, superläskigt var det. Och lika läskigt skulle det bli i fyra dagar till. Och vad säger man. Livlig fantasi kanske. Och att alla sätt är bra utom de dåliga.
