-
en ny liten vän.
När två av de finaste människorna man känner går och får en liten unge ihop då kan man inte bli annat än lycklig. Så här har vi gått runt och bara varit lyckliga för att vi ska få lära känna en ny liten vän. Och vi har gottat oss i vem som faktiskt röstade rätt och funderat på vem som ska lära ut vad av livets viktigheter.Viggo tänker att teckna serier är han väldigt bra på så det ska han lära. Nomi tycker att först kan det vara bra att kunna gå – absolut viktigt och lätt som en plätt. Näst viktigast är att veta hur man stajlar (vilket är att välja snyggaste outfiten i stada) och stå lite tufft och snajdigt. Charlie tycker att det kommer dröja ganska länge. Men senare, när lilla kompisen är tillräckligt stor, så lär han gärna ut svåra saker. Som innebandy och disco-bowling och snyggaste striken. Liv funderar mest på när hon är sexton och bebisen är åtta. Då är det väldigt coolt att ha en dubbelt så gammal bästis. Så hon tänker hämta på skolan och sånt där som man tycker är lite märkvärdigt när man är åtta. Sätta lite glans på åttaårslivet liksom.Och om det inte hade varit så fasligt långt till Stockholm just igår så hade vi absolut gått på Nomis förslag.– Nu ställer vi till med fest!! För bebisen! Kan de komma nu, på direkten?Men de kunde de ju inte. Så vi firade lite i smyg med finfika och grillade marshmallows framför brasan. Men vänta du bara lilla vän, vi smider planer. En riktig hejdundrande fest. För att du är så välkommen till världen. Du ska bara få bli lite äldre än noll år först. Och det var bara en sak. Kan du se till att det går fort?
-
nästan jämt.
Livet är en fest. Särskilt på fredagar. Fast jag har feber och nästan hostar mig ihjäl mig. Och jag som skulle städa bort julen (som i och för sig var skral i år) för att göra det hela lite extra festligt. Vi brukar göra det i mellandagarna i vanliga fall, så vi är lite försenade. En bekräftelse i hög grad på vårt härliga kaos just nu. Nope, ohärliga. Och granen slutade vi vattna för sisådär två veckor sen. Är det någon som vet vad som händer med en gran då. Kulorna ramlade i alla fall ner av sig själv. Alltid något.Äsch, nu lägger jag mig under pläden och tittar på eländet. Och känner att livet trots allt är rätt så mycket som en fest. På sitt eget lilla besynnerliga vis.
Fin fredag! -
det är till att ha livlig fantasi.
Nomi ritade en teckning i hall hast och gav till sin kusin Estrid. Å hjälp, hann jag tänka. Och samma sak hann Estrids pappa tänka. Hjälp, kära nån! Vad har Nomi i tankarna!?– Nomi…Vad har prinsessan i handen…?– En glass! En lakritsglass!!Just det. Såklart. Självklart. Puh.It´s a icecream. A licorice icecream. If someone thought something else. We did… -
att göra sin grej.
Viggo har gått på teater hela hösten. Och idag var det dags. Äventyr i Vilda Västern. Premiären liksom. Fast bara en endaste föreställning. Men det var nog så gott. Pirrigt innan men lycka efteråt. Och undertiden. Och det coola är att ungen har travat iväg till teaterskolan varje tisdag. Minst två år yngre än alla andra och resten av gruppen är bara tjejer. Och vem bryr sig? Inte Viggo i alla fall. Och det tycker jag är coolt. Så in i vassen. Heja dig min lille son! För att du gör det du gillar.
-
tintin.
För ett tag sedan fick Viggo en ny serie-crush. Tintin. Och snacka om att äpplet inte faller långt. K fullkomligt älskade Tintin som barn och diskussionerna om alla dessa äventyr har varit många och långa på sista tiden. Och jag hänger inte med övertaget, men Tintin har aldrig varit min grej. Det är knappt man vågar knysta det härhemma, vilken planet är du ifrån liksom.
Så snacka om att filmen kom som grädde på moset. Lycka. Och för att komma i riktig stämning har Liv och Viggo plöjt igenom Enhörningens hemlighet och Rackham den rödes skatt ett otal gånger. Nu är de i alla fall på plats och jag ser fram emot recensionerna.Psst! Viggo har äntligen fått en vilding-tröja. Lycka igen.
-
kids stuff.
Vikta tranor hängades i långa trådar från taket är fint. Fast de kommer inte dit av sig själv märkligt nog. Dörren till Livs rum är för tillfället en trevlig dörr. Det kan vara värre. Skyltar med förbjudet tillträde, småglin undanbedes och regler krävs. Lilly är hennes smeknamn och Sofia andranamnet.
Studio Violets lilla fina vykort som inte finns längre. Sorgligt nog. Tur att postern finns. Love it. Och de vikta pappersdjuren byter rum vareviga dag.
Barnens anslagstavlor är de vackraste. Och så Viggos favoritvykort inköpta i Paris. Inte så värst vackra men han är så imponerad över att både frihetsgudinnan och Eiffeltornet är på samma bild. ”Det är ju heeelt otroligt, visst??!” -
det kan aldrig bli för många.
Liv kan lätt snöa in på saker. Det har hon efter mig. Och ja, det kan bli lite mycket av viss typ av sak. Fast det gör inget. Ingenting alls.
Som det här med att rita kläder och mössor och halsband och skor och allt det där andra.
Och eftersom jag vet hur det är med det där att snöa in så hejdar jag inte det hela i första taget. Så i helgen hittade jag en finfin present. På Papercut. Och så fick hon en massa frimärken.För det är ett litet problem hennes mamma har. Hon postar aldrig (eller åtminstone aldrig i tid) alla brev och vykort som hennes dotter skriver. För hon glömmer dem alltid under någon hög någonstans. Hemskt dåligt, jag vet. Men nuså, aldrig mer får vi skicka brev tre månader i efterskott.
Presenten var i alla fall en bok full med vykort att göra klart själv. Och i samma serie finns inspirationsböcker. Så två julklappar till är fixade. Den här och den här. Så himla fina.
Den här är precis tvärtom men himla söt. Klistermärken i mängder.
Och den här har jag ju haft i affären slog det mig precis. Fast inte nu men kanske snart.Det finns helt klart en värld
bortom Top model. Same, same but different. Väldigt mycket different. -
vildingarnas värld.
Kanske är det för att mina barn aldrig någonsin har haft mössor med öron. Eller aldrig haft bebisoveraller som ser ut som små ulliga bjönar. Kanske var det helt enkelt den lilla grejen som saknades dem, för maken till het tröja får man leta efter. Nu går tröjan under bestämda varannandagsregler. Och Viggo surar över att han inte äger någon.
De tycker de ser ut som en vilding. Som i
Vildingarnas land. Eller de tycker att de är en vilding. Hela den stora makalösa vildingvärlden sitter i tröjan. Och det är först när man sätter sig in i den biten som man förstår vidden av det hela. -
made by viggo.
Det var vissa som inte hade några problem alls att bestämma sig över finheterna på La Droguerie. Tärningsberlocken var hetast. Och de försvann inte på vägen som vissa andra. Turligt.
Viggos halsband har suttit på sedan i söndags. Det blev väldigt omtalat bland kompisarna på skolan. Och han är helnöjd över sin högst strukturerade skapelse. Maxad minimalism typ. -
sunbird kids och katelyn mooney´s egen papier mache.
Photo: Anna Palma Styling: Katelyn MooneyI nya numret av fina Papier Mache har superduon Anna Palma och Katelyn Mooney gjort ett reportage med kläder från nya märket Sunbird från Reykjavik. Precis perfekta bilder när vinden viner och regnet öser ner och huset aldrig har varit rörigare och jag är lite måndagsseg. Så happy monday istället. Jag har världens roligaste vecka framför mig och nästa med för den delen. Så absolut happy monday!Det senaste numret av Papier Mache är gjort just av Katelyn Mooney. Hon är så grymt duktig och inspirerande och det ska bli fantastiskt att läsa hennes eget nummer. Bästa blandningen helt enkelt. Kolla hennes portfolio. Titta under kategorin ADVERT och sista bilden. Där kidsen står och spanar ut, högt över staden. Lovely.
