-
how to kiss a frog
Andra skoldagen och vi vaknade i kaos. Men det är alltid en bra dag för en ny klänning. Nomi har ett nytt favvomärke How to kiss a frog som nu är på superrea. 50 % dras i kassan. Enligt Nomi är detta kläder direkt tagna från underlandet och jag är benägen att hålla med om att kollektionen är något magiskt över. Våra favoriter är Leya dress och Adele Dress. Swing Polo är hur sköna som helst och vem har inte alltid velat ha en hoodie med volangärmar. Sen hade ju vi önskat ett och annat, som inte fanns kvar i rätt storlek, som en jumpsuit med svanar. Eller för all del en svan-klänning.
-
favoriter
Jag har bott i den här klänningen senaste veckorna. Tycker mönstret är fantastiskt. Och så är det så himla bra att man kan proppa sig full med ullunderställ under allt det blommiga. Fick ett tips om ett underställ i ull från Lindex, perfekt och varmt i olika färger och modeller. Klänningen är från HM och hittas här. 
Nu brukar jag ju inte shoppa loss allt i samma mönster. Men… nu råkade det bli så. Så himla fin med hög krage och knappar i ryggen och bästa till-jeans-blusen. Hittar den inte på nätet längre men kanske i en butik?
Precis innan jul fick jag den här lådan av Linn.
Med världens finaste väska. Älskar den. I allt från storlek, färg och att den får mig att tänka på Paris. Alltid. Från Artilleriet. -
Födelsedagsrabatt på strumpor
Imorse fyllde vi på med barnstrumpor i affären. De kanske finaste knästrumporna på jorden. Och eftersom bästa Linn fyller år idag så tänkte vi fira litegrann. Så därför får man hennes ålder i rabatt som fiffigt nog är samma sak som 25 %. Så rävar, ugglor, björnar och allt mellan himmel o jord i strumpväg är nedsatta idag och bara just idag. Här hittar du alla strumpor.
-
50 % rea på barnkläder
Bara för att det är en fin söndag, första advent och allt så fick vi för oss att vi kör en superREA på våra barnkläder. Det fina i kråksången är ju att man bara kan bstämma sådant sådär plötsligt. Så varsågod 50 % rabatt tills midnatt ikväll. Här kommer ni direkt till affären.
-
LATTJO
”För mig är leken alltid magisk, att få låtsats som om det inte fanns någon morgondag, som om fantasi vore det enda vi behövde här i världen. Och kärlek också såklart. Det magiska sitter ju också i oändligheten. Alldeles plötsligt, som från ingenstans, kan leken börja och aldrig någonsin behöver den sluta. Den finns när vi allra helst vill och önskar. Och annars också för den delen, det gäller bara att inte glömma den genom tiden. Du hittar den i varje vrå, i varje tanke och i allas dröm. Det är min önsketanke. ”
IKEA lanserade i dagarna kollektionen Lattjo – som jag och ungarna fick äran att tolka på vårt sätt. Och nog för att det blåste och att solen aldrig gick upp i söndags så var det hela mest härligt. Några enkla DIY fixades på morgonkvisten, fika inhandlades och sedan skulle vi bara hitta bästa stället för en eller två trädkronor. Ibland är det verkligen svårt att se skogen för alla träd. Bokstavligt. Men tillsist hamnade vi vid den gamla grunden vid mammas och pappas sommarstuga. Efter att ha färdats genom dimma, snubblat genom evighetskogar och hittat högar, som en jätte måste ha byggt, utav de största potatisar vi någonsin sett. Stora som fotbollar! Senare sa någon att det kanske var kålrötter men jag är inte så säker på den saken…
Lattjo har tagits fram för att inspirera till lek över alla åldrar och hela tiden. Det är tjusiga brädspel, klassiska men med finess. Fina instrument i trä och ni ser ju på den superkoncentrerade Fladdermusen, helt perfekta för en skogsorkester. I batterifixeringens tid är det kanske många som glömmer att det finns sådant som låter ändå och betydligt vackrare dessutom. Och utklädningskläderna! Wow! Kanske har det inte undgått någon att vi liksom inte har något emot sådant som bara drar en in i fantasivärldar sådär som på beställning. Aldrig någonsin liksom. Och när det är både smart, ljuvligt och väldigt finurligt då blir vi extra glada. Som lurviga benvärmare för bästa ben-feelingen! Och krinolinkjolen, inte varje man jämför IKEA med allra bästa haute couturen. Som grädde på moset finns också ursnygga rockringar i rotting. Perfekta att rocka loss med såklart men på några minuter plus rottingbollar och lite hampasnöre har du fixat vinterns allra vackraste dekoration! Som gjort för all världens skogfester och alla andra partyn också för den delen. Det fina är att rottingsakerna är klarlackade och kan åldras vackert utomhus, dinglande i träden. Tänker att det också går att spraya färg eller låt annat sväva fritt. All ära åt rockringar men detta måste vara den bästa kransbasen som lanserats någonsin. Vacker som den är, tålig och framför allt är diametern precis vad man vill åt. Bra jobbat IKEA, mer lek åt folket!
-
tjuvtitt #ikealattjo
Jisses vad det blåste och ven i trädtopparna. Och mulet som skymning fast klockan bara var tolv och vi åt bullar och choklad till lunch. Det gäller att passa på när man får chansen. Och tack Ikea för vi fick ännu ett skäl att leka loss och förlora oss i fantasi.
-
i underlandskläder bland flygande rymdstenar
Lite underlandskläder kan ju locka de flesta till en liten mörkerpromenad. En väldigt kort ska tilläggas. För precis efter så såg vi den där rymdbollen som flög över himlen. Eller rymdsten heter det visst. Nog för vi tänkte att det var då värst vilket kort och plötsligt fyrverkeri. Sådär från ingenstans. Men det kanske var ett hemligt kalas. Men sedan kom det ett prassel och ett knaster och då kände vi att natten blev så väldigt mörk. Fast det egentligen mest var kväll. Och Nomi mindes att vi faktiskt såg en jätteblixt imorse också. Då trodde vi att det inte var på riktigt fast vi var fyra som märkte. Fast såhär i efterhand och efter flygande rymdstenar kan man ju fundera hur det var med den saken…
Ikea har fått in en rolig kollektion idag. Den heter Lattjo och är hemskt härlig.
Fin helg till er, kram!
-
och prärievargarna hördes bara på avstånd
Jag tänker att folk tycker man är lite galen sådär. Men det finns värre saker att ägna tankar åt. Solen var påväg att gå ner och bor man på landet så har man ju en minut till fälten. Kanske tre. Om man tar bilen. Det hela är väl inte värre än att andra såsar framför tv:n eller nåt. Så mitt i bästa läggningstid sladdar vi in vid stadens absolut populäraste promenadspråk. I badrock. Inte jag då, vilket var bra såhär i efterhand. Får man parkera här, undrar Nomi. Nä, verkligen inte, svarar jag. Men det går snabbt. Och det gjorde det.
Vi låtsades att det var prärien och att det egentligen var i brantaste laget för att springa ner. Och Nomi var inte helt säker på mig och om ormarna som inte fanns, i alla fall inte med bara ben och låga minnetonkas. Så jag bar henne över de högsta stråna. Det kändes som om vi var mitt i en strapats och helt övertygade kunde vi ju inte vara på att det var en flod någonstans där under. Kanske när vi minst anade.
Så vi tänkte ut lite smarta planer om jag skulle sjunka till knäna eller bryta benet i sluttningen. Det ska man ha för att känna sig trygg mitt i ett kvällsäventyr. Även om det inte är så stort.
Fast när vi väl hamnade där mitt i alltihop och fick slänga lite blickar över fälten så sade vi att det är ju väldigt härligt såhär.
Kanske skulle man ha det precis såhär varje kväll. Precis innan läggdags.
-
som om det vore meningen
Det gäller att våga. Annars är man ingen människa, bara en liten lort, var det någon klok som skrev. Kanske handlar det om att smyga uppför den där väldigt branta brandtrappan i solnedgången. Den där förbjudna där niorna hänger när de vill vara extra coola. Trots att risken att synas är alldeles för stor.
Men det är ju något med brandtrappor, det susar i magen för varje steg, ju högre mot stjärnorna man tar sig. Kanske lite sådär som själva livet.
För visst är det suset man vill åt? Fast man kanske backar i början.
Men visst vill man väl att det ska pirra lite extra i hjärtat? Av att det just idag var något helt annat, något alldeles nytt från igår.
Kanske var det något väldigt stort. Eller kanske något jättelitet, som ingen i hela världen märkte av. Mer än du. Och kanske någon annan. Som om det vore meningen.
Men det som kommer sedan är ändå värt allt pirr i världen. Och alla de tusen fjärilarna i magen.
För sådär på en ögonblicks sekund kanhända att man växer till det dubbla minst. Och någon annan gör detsamma. Tänka sig att det bara behövdes ett litet steg eller två.
För att landa mjukt.
-
the unknown mountain journey
Jag vill nog säga att det är väldigt älskvärt. Fast många skulle nog säga tvärtom. Men att förälska sig i en sak som någon faktiskt gjort del för del med bara händerna är något speciellt. När det dessutom finns en lång väntan blir det hela än mer speciellt. Sådär önskefyllt. Första gångerna vi samarbetade med små företag världen över, där man lägger hjärta och själ i sina produkter, tänkte vi nog lite ojdå. Ska vi liksom behöva vänta si och så många månader och dessutom få en strikt maximum order, när man är van vi det totalt motsatta som att minst så många måste du beställa annars blir det inget av. Men med facit i hand så ligger det så mycket mer kärlek i dessa leveranser, mer än man kan ana faktiskt, så det är värt all väntan och vår största förståelse om att det här är ingen massindustri. Ingen industri över huvutaget faktiskt. Och visst är det idag lite ovant att vänta och önska. Och kanske samma väntan ett halvår till, när man blir utan. Som igår tex när Secret Holiday´s banners var utsålda på ett litet kick. Då kan man ju som kund känna att attans. Men vänd på det istället. Tänk på värdet att vänta på något som är fyllt med kärlek från första sekund. Istället för hysteriska mängder och milijarders av dussinkonsumtion som vissa delar av det här jordklotet faktiskt vant sig vid. Kanske gör det oss helt enkelt bara gott med lite längt och vänt för ovanlighetens skull. Önskedrömma är faktiskt rätt härligt i sig.
Lamporna från Fromage la Rue är precis en sådan önskesak. Handgjorda långt borta i Byron Bay av Sarah och Kane. Några få exemplar åt gången slussas ut över världen. Mokkasin är urstolta återförsäljare av dessa lampor, ensamma i Sverige. Kanske har ni sett molnet och jag är minst lika kär i stjärnan och hjärtat.
Och med regntunga skyar ovan våra huvuden fick Nomi äran att leverera den absolut coolaste blixten. Vi spanade där högt över trädtopparna för att inte en endaste liten droppe skulle få förstöra vår blixtleverans.
Och som om det inte vore nog med lampkärlek. Vi är helt sålda på Bobo Choses höst och vinterkollektion The Unknown Mountain Journey. Så pass att vi var helt enkelt tvungna att inom några dagar ha ett litet urval i affären.
