Alla presenter i världen borde kanske lämnas över i en ask. Det är så fasligt elegant och så kan man ju spara sedan. Presenten i sig blir ju inte ens lika viktig då du kommer med låda och rosett. Och nu kanske alla har gått och fnulat ut det här redan men jag hade inte gjort det. Jag brukar oftast knyta bandet kring hela lådan så att säga och när sedan bandet är uppknutet hamnar såklart bandet på alla andra ställen än just lådan för det är ju trixigt med knytande på så vis. Och ibland har jag limmat på locket och fodrat och haft mig. För att inte tala om trixet med band på runda påskägg…

Men förra veckan köpte jag en gammal hattask. Med band. Och se där. Så smidigt, så snabbt och så smart! Och nu är just den asken på annat uppdrag så ni får hålla tillgodo med en hemmapysslad trumask som har år på vinden till sitt försvar. Vind, fläckig och allmänt luggsliten men bara för själva sakens skull.

Sådärja. En hålslagare. Två hål, ett på var sida. Tjusigt band i två delar. Knut på insidan.

Amen jag vet. Löjligt enkelt. Men det är ju det som är grejen. Askar finns ju lite varstans, exempelvis på den här nätbutiken. Eller den här. Färdiga för att klä in med papper eller tyg.

Skillnaden mot att knyta runt? Inget rent stilmässigt men det är känslan vet du, när rosetten knyts upp och bandet liksom sitter kvar där. Lite som på gammal film.

Ni är många som frågat om var mina kategorier är sedan jag flyttade bloggen. Och de har inte riktigt hängt med men det ska fixas, var så säker!

Idag har jag nästintill badat i en rosa historia, som bländad av fluffighet och glitter. Men lite kontraster kan aldrig bli fel. Igår återanvände vi den vikvägg vi gjorde för ett par somrar sedan, till ett DIY-reportage för Plaza. Vikväggarna har sedan dess också stilat med tapeter från Sandberg i ett skyltfönster. Det känns väldigt fint när rekvisita går från det ena till det andra. På instagram igår undrades hur man nu gör en supersnabb och easy-peasy vikvägg. Om du tittar i de tidigare länken från Plaza-jobbet så ser ni hur den är konstruerad. Det är alltså IVAR från IKEA och då endast gavlarna som du kan köpa separat. Sedan gångjärnar du ihop dem som du önskar. Nu hade vi skruvat fast skärmar av plywood som vi fäste textil på vid första gången och den satt såklart kvar nu. Men nu häftade vi istället tapeten rätt på, med häftpistol. Och vek den över kanterna. Då varje viksektion har en sida med gångjärnen på ”undersidan” och en tvärtemot, så kan du sätta tapeten kant i kant på ena sidan av sektionen och så finns det plats för att vika runt den på andra. Precis i lagom bredd är standardmått på tapeter för detta. Och eftersom du kan strunta blankt i mönsterpassning räcker ju en rulle tapet rätt långt. Nu är detta kanske ingen lösning som ersätter tapeter i sin helhet men för rumskänsla och ett snabbt känslobyte är det alldeles perfekt. Som en liten miniscenografi inför fester och kalas är det ju tjusigt värre. Tapeten är från Midbec och kollektionen Bloomingdale. 

Tusen tack för så himla snällt välkomnade hit till Lovley Life, från alla håll och kanter. Jag sparar i hjärtat och tänker att det var allt fint att flytta.

Annars är det lat påskhelg. Väldigt lat till och med.  Igår dukade vi frukost i mitt arbetsrum för där når solen först.

Nomi hade snajdat om redan till frukost.

Lite glitter har ingen dött av.

Och med rummet fullt av Abba gjorde vi lite lagom påskigt. Med chokladägg och blommorna som blev över från kransen.

Abba liksom, barnens nya crush. Min pappa spelade en massa gamla skivor på långfredagen och det är såklart att det är lätt att bli fast. Att Nomi skulle fastna i kläderna var ju helt väntat med var hittar vi glittrig 70-talsglamour i size 128? Hon gillar allt och har finkammat nätet på outfits á Agnetha och Anni-Frid. – Pappa, du kan väl sy åt mig?  Så ja, sitter någon på gamla mönster från sjuttiotalet så har vi absolut användning för dem.

Äggen gömde vi i trädgården, i smyg såklart.

Vissa barn var snabba.

Andra barn var inte lika entusiastiska.

Så bland eko-yogamattor på vädring, rekvisita från tidigare jobb, tallris och annat bråte var inte tårarna långt borta.

Ett ägg liksom när man skulle hitta fyra. Dessutom det minsta.

Men det hela redde upp sig. Tur.

Och säg den äggjakt som har ett slut.

I ett av äggen eller åtminstone efter ännu en jakt fanns ett kalaha.

Trots att vi tvistade resten av dagen om det var slump eller slughet som gjorde vinnaren så är det något skönt meditativt med det där brädspelet.

Vi latar oss vidare. Hoppas att ni gör detsamma.

Själv tycker jag vår tårta var snygg med. I lyxigaste laget kanske man kan tro med timmar av förberedelser. Men nix skenet bedrar, köpetårta med låtsatsblommor.

 
Och botten. Det är en sådan önskad detalj som man vill åt. Du slipper du se både felklipp och skravar och limrester. Tänk på att locket också har en botten.

I en sommarfest vi gjorde för Amelia hade vi askar som bordsplacering och ett tips om man inte vill fylla med något fint är att fylla dem med klurigheter som gör att alla börjar snicksnacka sådär genast. Det kan vara lite knep eller knåp eller påståeenden såsom ”Viker du ett papper 42 gånger blir det så tjockt att det räcker till månen” Det låter ju hemskt banalt när man slänger ur det sig såhär men vet du hur det ligger till med den saken?