• när dagar är som bäst.

     
     
    Ni vet väl att de bästa äventyren hägrar runt hörnet?
     
    I senaste numret av Family Living så gör vi ett snabbtält i närmaste träd.
     
     
    Och plockar med det vi kan behöva.
    Allt för äventyret!
     

    Och japp, vi vet det bästa knepet för drömmiga muffins!
     
    Psst!
    Tusentack för alla supersnälla hälsningar om bilderna från igår!
    Hjärtan till er.

  • om du ska kalasa imorgon.

    Som den ruggigaste av höstdagar. Mysigt på sitt vis men synd på en midsommar. Kanske inte kommer att krylla av kalas under äppelträden. Men ändå. Det kommer en sol var så säker.

    I Amelia Sommar finns just nu en somrig fest som vi gjorde förra sommaren, en sådan där dag då man inte ville ha något annat jobb i hela världen.

     

     
    Lite lagom tipsigt. Inget svårt och oöverstigligt.  

    Och en mall hur du viker en ask.
    Perfekt om man vill göra min bästa idé för bordsplacering…

     

    Och snabbvimpel igen. Älskar de snabba. Och billiga. En annan snabb var med i ett annat festjobb från förra soammaren, som ni hittar här .

    Med hopp om sol då. Och jag tror minsann en solstråle precis träffade mig på näsan. En svag och full av dis, men det må vara bättre än ingen alls.

  • en miniatyrscen.

    Som sagt, ett tack känns i futtigaste laget. Men ändå – tack! För alla urfina ord från igår. Jag bär dem närmast hjärtat. Då glömmer jag inte, när jag tvekar. Ni gör den här jorden till en snällare och mer vacker plats. Så är det bara.

     
    Och här står en liten scen lämnad kvar, sedan igår.
     

    Kanske världens snabbaste bygge. En gammal trälåda eller ta för all del en helt vanlig kartong om du har brist på annat. Häfta dit ett pappersark inuti lådan. Riv ett par remsor tyg och häfta igen. Och ett par sista häftningar till ridåbandet. Klart! Nu skulle vår scen vara lite ljuv sådär men har ni tänkt på vad vackra gamla sjalar är. Kostar en tia, högst, på loppis och du får en skimrande ridå med magiskt mönster.
     
  • hjärta.

    Jag tänker ofta på bloggens vara. Eller snarare, inte vara. Jätteofta tänker jag så. Vad finns kvar att säga liksom. Vilka bilder har jag inte redan tagit, vilka ord har jag inte redan vridit och vänt på. Jag vet ju såklart att världen är evinnerlig, bilder och ord likaså. Men ibland känns det inte så. Inte i min lilla värld åtminstone. Min värld är ju oftast bara här. Och inte för att den inte skulle vara fin nog för mig. Tvärtom. Men ändå så tänker jag att den är ju min och kanske inte så väldans mycket mer än så. För någon annan. Och så var det där med tiden, den där som den känns som den krymper i rask takt och för var dag. Den som jag nästan känner att jag snor åt mig, för att hinna. Och när den är som minst så tänker jag mest att kanske är det snipp, snapp, slut. Och tack så hemskt mycket för allt. Och adjö.
     
     
    Men så kommer era hälsningar. De dyker upp här och där. Alltid. På bloggen och på instagram, i mail och brev. Från alldeles nära och från fjärran. Från platser jag aldrig i livet kommer hinna att besöka. Och genom möten i riktiga livet. När ni stannar mig och säger hej. Du säger att du måste bara få säga en sak, att du gillar. Och alla ord blir som små skatter som får mig att bli varm om kinderna och nästan känna att det kanske bara är på låtsas. Men så säger du, att det är det inte. Och jag säger tack  och tycker att ett tack, trots att de är tusen, känns i futtigaste laget. Och det där tusentacket, det är inte alltid jag hinner och minns (vilket är min tids sämsta samvete), men jag sparar alltid närmst hjärtat. Alltid.
     
    Så du får inte tro att dina ord inte betyder något. För det är precis tvärtom. De betyder allt. Hade de inte funnits hade den här bloggen med all säkerhet packats ner i som en liten låda man ställer på vinden på spar. Och som någon kanske öppnar igen om hundra eller nåt. Eller inte alls.
     

    Så jag vill egentligen bara säga tack.
    Från hela mitt hjärta.
    All kärlek till er,  såhär genom luften.
    Genom sommarblå himmel och fluffiga moln.  
    Och med solglans.
     
     

    Och titta vad som kan dimpa ner i min brevlåda. En dag när man minst anar.
     För hur skulle man kunna ana liksom.
    En brun påse med fina ord. Och ett par körsbär.
    Redan här har jag smält.

    Men kolla! Ser ni det lilla sydda krysset. Istället för tejp. Å!! Och sedan då, när jag väl kommer mig för att lirka upp det. En guldig tråd med handtovade små bollar! Upplindad på en gulnad kartong med guldig framsida där det står Prima svensk resår. Och jag snurrar ut dem. Precis som pärlor på rad. I vackraste färgerna. Och till råga på allt. En liten guldtofs. Sådär handknuten.  Fy tusan vad fint. Nästan så man inte tror att det är på riktigt. Till mig. En vanlig dag liksom. Tusentack Linda, jag svävar fortfarande på moln!
  • en trädgårdstipi är ju kanske ett måste när solen går ner.

    Hej världen. Blogga runt sju hör ju inte direkt till vanligheterna. Satte klockan på jättetidigt bara för jag måste. Men hamnade ändå i något slags morgonkval. Eller mitt allmänna bryderi. Tror i och för sig att bryderiet blir starkare såhär om mornarna. Det blir så tydligt när solen går upp och man inte vet i vilken ände man ska börja.  Och känslan av allt jag rör vid varken blir hackat eller malet. Löjligt uttryck egentligen men ni fattar vad jag menar. Någon sa – är det inte perfekt såhär. Du gör en massa olika saker. Jo, egentligen men ändå inte. Känslan blir ändå att man inte riktigt är där eller här, för man hinner liksom inte allt i världen. Det är ju känt sedan tidigare. Nog om detta, kanske kommer insikterna som blixtar från en klarblå himmel. En vacker dag. Annars flyr jag till en öde ö eller ett berg och sätter mig där högst upp. Och funderar tills jag vet precis.

    Det är Liv på bilden. Igår kväll, i vår tipi. Ni minns denna eller hur, med beskrivning och allt. Insåg igår att jag varit hemskt matchig på mina sidor i Family Living. Garnbollsgirlangen hänger ju som en smäck där på tipin.

    Vet ni vad som gör mig så glad? Det är alla ni som hojtar till på instagram och mail om att ni gjort lika efter mina DIY-tips. Helt varm i hjärtat blir jag! Dessvärre är det knepigt med instagram, för har ni ”bara” pingat mig så är risken jättestor att jag inte hittar tillbaka. För några ”likes” senare är inlägget liksom vilse bland andra. Så när jag väl ska skriva ”vad fint” så hittar jag inte. Om jag får önska lite, skriv @sofiaatmokkasin plus hashtaga med #mokkasin. Då kommer jag alltid hitta era fina saker! Och önskan igen, gör det i efterhand så kan jag kika. Och spara, det vore fint! Gör det alltid förresten, hashtaga med #mokkasin. Eller alltid när det handlar om Mokkasin såklart. När ni fixat hemma med saker från affären eller vad som helst. Då lovar jag att hitta er! Då kan jag ha en #mokkasin-dag i veckan när jag spanar runt hos er alla! Så kul! Och så hittar andra också till ert fina!
     

    Bra, nu vaknade Liv.  Det är alltid bra med ett godkännande innan bilder hamnar här.
     
    ”Vilken tycker du jag ska välja?”
    ”Inte den här, jag ser ju fett sur ut!!”
     
    Så vi tog den andra.
     

    Ja, det är ju lite så det kan vara.
     
    Önskar er en fin lördag.
  • och under stjärnorna tindrar tusen och åter tusen lampor.

     
    Om jag får säga det själv så är jag väldigt kär i den här lampslingan. Upp över öronen faktiskt. Och har varit ända sedan vi tillverkade den någon gång där i vintras. Så pass att jag aldrig tog ner den efter att den kom upp.
     
    Nyaste numret av Family Living är idag ute på hyllorna. På min egen DIY-sida tipsar jag om hur du gör om en alldeles ordinär lampslinga till den kanske allra mysigaste någonsin. Att hänga under stjärnorna eller för all del på balkongen. Ni kan ju bara drömma lite … tänk en trädgård full med fransiga lampor som lyser i mörket…  Beskrivningar och allt du behöver veta hittar du i tidningen!
     
     
     

     
     

    Fin valborg till er!
    Med hopp om solsken!
  • ju mer regnet öser.

    Man kanske inte ska åka till Paris om våren. För iskalla vindar och regnös blir så mycket värre då. Fy tusan, vårt hus känns kallare nu än vad det gjorde mitt i smällkalla vintern. Det måste vara för de där tjugoplusgraderna satte sig i själen liksom.

    Förresten , en helt annan sak. Har ni tänkt på hur fina de gamla stolarna från televerket är? Jag har ju lite smidigt snott mina föräldrars… Men de är hemskt fyndiga på loppis…

    Vi fick vänta i evighet på sakerna från House of Rym. Men när de äntligen kom  så var det ju lätt att komma ihåg vad man väntat på. De ska såklart in i affären alltsammans, men vi väntar till en annan dag. En solig kanske.

    Jag är besatt. Fast på ett bra sätt. Ni vet maten, odlingarna, hönsen och allt det där. Fast innerst inne vet jag att tiden går för snabbt. Vi kommer ha läst nästan ihjäl oss när våren kommer men kanske inte hunnit ända fram. Men ju mer tiden går så kommer vi åtminstone närme. Vad vi läser just nu:

    Rätt ur jorden – Galet bra faktiskt. På något vis känns allt lite enklare med den här i handen. Och man blir pepp redan vi start  ” En normalstor villatomt räcker för att förse fyra personer med grönsaker ett helt år.” Fast balkongstorlek finns också med.

    Hello Green – Josefin Jägers helt supernya bok. Recept helt utan gluten, socker och mejeriprodukter. Det är mycket raw food men även varma rätter. Enkelt och småtips som jag är kär i som bars, bollar, yougurt, dipp, smoothie och dressingar.  Här kan du bläddra  och här blogg.

    Green Kitchen Stories – Jag fintjatar vidare om den liksom tidigare. Jag tänker lite som så, alla som får den här i sin hand måste bli galet inspirerade. Så är det bara.

    Självhushållning på Djupadal Och den här också, igen. Och jag drömmer mig tillbaka till Mandelmanns trädgårdar. Bodde precis bredvid när vi semestrade på Österlen för några år sedan. Minns stället med exakt samma känsla som jag får av boken. Allt är på riktigt och inga hittepåfasoner.
     
    Grön mat – En lunta med massor av recept. Från River Cottage. Mina barns favoriträtter finns här. Kanske för det är lite mer mjölkprodukter i recepten. Dessa går ju såklart att byta ut om man önskar.
     

    När regnet smattrade som bäst vek vi fler tranor och en och annan groda. Sedan hade de grodrace på vardagsrumsgolvet. Eller mer vem som hoppade längst.

    Nytt och supervackert origamipapper (två sorter)  i affären. Med tipshäfte. Fast minns ni vår tråd? Som faktiskt  blev rätt härlig.

  • mer blommor åt folket, alla folk.

     
    Så där hopplöst förutsägbar. Som om det vore det enda jag levde för. Blommigt hit och och blommigt dit. Och affären blomstrar över. Någon sade att blommigt var bara tjejigt. Jag tyckte det var löjligt och provade världshistoriens rosigaste tapet på min man. Så jäkla fin, sade han, där vill man alltid vara, jag kommer sitta där alla dar.  Jamen just så. Och sedan öppnade jag lådor av ordrar lagda för länge sedan. Tänk att jag hade glömt. De blommiga burkarna! 

    Och sådana där småpåsar man önskar sig. Fy tusan vad fina. Och så testade jag igen, nu på Charlie. Vill du ha de här påsarna med godis när du ska ha kalas? Jaa, sade han. Jag visste att jag hade rätt. Lite blommor har ingen dött av.

    Så var det de där tygblommorna igen. De futtigt billiga. Om de saknar själkstumpen när du tagit väck dem från själva ”växten”, snurra lite garn om och fäst dem på så vis i niten.
     
     

    Sådärja. Dagens sanning. Mer blommor åt folket. Alla folk. Världen blir vackrare på så vis. Och lite snällare, tror jag.
     
    Och ja, sakerna kommer i affären en vacker dag och ganska snart.
  • jag tänker att jag skulle vilja ha hela trädgården full av dem.

     
     
    the others are mine
     
    Fredagsfeeling och vårkänslor, tänkte att ni kanske är sugna på ett tipi. Det här var mitt allra första pyssel för Family Living så jag tänkte ni kan få inspon såhär i efterhand!
     
    Faktiskt är jag lite kär i den här idén. Om ni någon gång har lagt er raklånga och tittat upp i just den här tipin så skulle ni fatta varför. Det är lite magiskt nämligen.
     
    Det finns ju mängder av tipin , favoriten bland alla är väl fortfarande Granits. När det syntes i min bild i  Northen Delights fanns det ingen hejd på frågorna om tältet. Och inget ont om detta canvastält men vi ville göra något härligare än så…
     
    Påtal om Family Living. Minns ni mitt kalas? Nu får du hela beskrivningen till solfjädersvimpeln här!
     
     
     
    Gardinlängder på loppis, förstår ni fyndläget? Säljs oftast i par, är nästan alltid 2 meter eller längre och har utsatts för noll slitage. En gardin liksom, vad händer med en sådan. Våra gardinlängder kostade sisådär 35 spänn st. Spara vågiga gardindelar, de är extra flotta till öppningen!
     
     
    Dags att fixa stommen. Bambustavar finns på vilken välsorterad handelsträdgård som helst. Du behöver 5 st , välj 2 meter långa, det är bra. Knyt en hel massa hampasnöre runt. Se till att stavarna har den form du önskar, sådant är svårt att ändra i efterhand.
     

    Om du ska ha tältet på en gräsmatta behöver du inte de vågräta stavarna, då sticker du bara ner pinnarna i marken. Men vill du att ska hålla i vått och torrt och flytt då sågar du till 4 st lagom långa. Om du använder 2 meter långa bambustavar är 80 cm ett bra mått för de liggande stavarna. Knyt ihop igen och lämna en öppning fram. Såklart!

     
    Låt några centimeter av bambun sticka ut så blir det extra stadigt. Nu har du egentligen världens bästa

    bästa stomme till en tipi. Superbillig, jätteenkel och stadig. Sen är det bara att gå loss med vad känner för. Om du inte orkar göra det extra härligt med rivna remsor så fäst tyg. Allt går.

     

     
     
    Men vi rev och rev.  Riv längs den lång sidan av tyget, börja med ett litet klipp och sen riv. Remsorna ska vara cirka 8 cm breda.
     
     

    Sedan är det bara att linda. Du behöver inte vara noga alls det enda viktiga är att remsorna slås runt varje stav för att tyget inte ska glida. Börja uppifrån. I början blir det mycket kvar av remsorna men spara ”spillet” hängades, de kan användas till glipor när du är klar. Då kan du bara lägga remsan  runt tältet utan att slå den kring bambun. Det är också fint att ha långa remsor hänga!

    När du kommer ca 80 centimeter ner slutar du vira på framsidan, för öppningens skull. Nu börjar tältet bli stort och remsorna räker inte runt men såhär: Börja vid en av de främre pinnarna, slå en knut kring bambustaven.Vira ett varv till för att täcka knuten. Seddan lindar du på precis som innan. Ett varv runt varje bambustav. Förmodligen räcker remsorna bara till mitten av tältet. Men då gör du samma sak på motsatt främre pinne. Så möts remsorna i mitten på baksidan.

    Glöm inte den vågiga gardindelen, cirkusfeeling!
    Eller Koppatälten i Hagaparken om man låtsats lite.
    Fin fredag och puss & kram!