• works in progress.

    Man kan nog nästan räkna det till någon typ av besatthet.  
    Men som sagt vi vet inga gränser.

    Önskar er en fin helg.
    Själv ska jag förlora mig i världen av plastblommor.
     
  • lite tyg.

    Förra sommaren gjorde vi ett jobb för Plaza om textilier. Det var ett högst härligt jobb.

    Vi klädde in anslagstavla, pärmar, lådor och konservburkar med Liberty-tyger. Du hittar en del Liberty-tyger på Tygverket men jag hade shoppat tygerna till det här projektet en lördag i Paris. På det här stället är utbudet enormt och runtomkring finns massor av textilaffärer av olika slag.

    En uppochnervänd typograflåda är ett perfekt skrivbordsunderlägg.  

    Det här tältet har jag i och för sig visat innan.
     

    Tyger, knappar och band från France Duval-Stalla är av det allra ljuvligaste slaget. 

    Vi sydde små påsar och finade till dem med knappar och fransar. Till vimplarna gjorde vi små bollar. Vi klippte rundlar och fyllde dem med vadd.  

    Under sommarens soligaste dagar så gjorde vi också en vikvägg av Ikeas gavlar Ivar. Vi lutade dem för att bli väck den gula furunyansen en gång för alla. Lut är stark men också väldigt enkelt att ha att göra med. Vi penslade på med en svamp och borstade bort efter ett dygn. Vi fäste gångjärn på baksidan av vikväggen och häftade fast tyger med häftpistol.

     
    Tygerna från William Morris är ju ett väldigt fint stycke för sig och jag älskar dem ihop med det ljusa. Vikväggen är ju också en finurlig sak som jag funderar på varför den inte finns mer än vad den gör. Ett sådant enkelt sätt att skapa rum i rummet. Och så mycket enklare en att bygga en fast vägg. Min bästa inspiration till vikväggar hittade jag oväntat nog på slottet Versailles. Mari-Antoinette hade visst dille på sådana, fast med äkta guld och betydligt mer exklusiva då.
  • det finns confetti som är tjusigare än annan.

    Vi har fått en ny crush. Både Linn och jag. Det är nästan så att jag inte vill säga det högt för tänk om all världens loppisar fattar storheten. De också. Och skämshöjer. Det går liksom inte för sig, för det är själva mängden man vill åt. Vi snackar låtsatsblommor. Och blomsterconfetti! Vår nya kärlek.
     
    Kanske är det för vi trånar efter den ena och den andra bukettbilden. På de vackraste blomster man kan tänka sig, sådana som vi får kämpa oss galna för att hitta och nästan aldrig lyckas.  Kanske var det för att solen kom tillbaka. Men häromdagen insåg vi att det fanns inget annat att göra än att köpa låtsatsblomster till ett jobb vi skulle göra. Låtsatsblommor var egentligen inget vi tänkt särskilt mycket på tidigare. Och fast vi alltid finkammar stans loppisar var det som vi trodde att dessa små ljuvligheter inte hade ett andra liv där, kanske trodde vi knappt att de existerade. Kanske hade vi mest inte haft siktet sådär fokuserat tidigare.  Men alltmedans jag länsade Rusta på de fulaste plastpelargoner man kan tänka sig så gick Linn loss på stans mest oansenliga källarloppis. På allt som kunde stavas till blomma. Så fulpelargonerna var i min ägo cirka tre kvart tills de blev tillbakalämnade.
     
    Och för en ynka hundring hade vi så mycket blomster så vi blev bländade. Nästan. Och ja, dammigt värre. Men i med högen i badkaret och spola bort. Som nya. Och sedan plocka blommorna från stjälkarna. Och nu fantiserar vi om blomsterconfetti mest hela dagarna. Användingsområdet har inga begränsningar. Allt blir bara snällt och ljuvligt. Sådetså.

    Ett av det bästa när ens mamma jobbar hemma är ju att dagen efter hon har jobbat klart kan man ju få kalasa i samma rum.
     
     
    Så fick Liv göra.  

     
    Tillsammans med blomsterconfettin såklart.  

     
     Det var egentligen inte tänkt som ett blomstertema, det bara hände.
     
     
    Så jag slösade en hundring till. Det var fem minuter innan stängningsdax där på lördagen och jag länsade nästa loppis. Dessa får bli confetti imorgon.
     
     
    Vi samlar nu förstår ni. Vi ska bada i dem till sommaren.
      
     
    En blommig värld måste ha fluffiga moln.
    Och parasoll för solgasset skull.
     
     
    Mer kalasigt en annan dag.
     

     
    
  • bland glitter & solfjädrar!

    Kommer ni ihåg den där hemskt glittriga lördagen? Då det till sist spårade ur alldeles och vi hittade confetti i mat och kläder och överallt i dagar efteråt. Egentligen skulle vi bara kalasa lite men fyra ungar kräver sina mutor.
     
    Nyaste numret av Family Living är fullt med kalasinspo. Ni vet numret med Isabelle och fin familj på omslaget tillsammans med den lilla tältsängen och fluffigt från affären. Vi tipsar om en solfjädergirlang så smart och så billig att du kan göra en jättelång. Absolut smartaste kakfaten, flott och högt på fot. Och absolut billigare än guld!  Beskrivningar och mera tipsigt hittar du i tidningen på sidan 105.
     
     
  • oh it´s a hard work

     
    but someone has to do it.
     
    Ja pju liksom. I vårsolen och allt.
     

    Det finns mängder av pappersblomsinspo, egentligen är det bara att söka runt på nätet. Skriv på engelska så får du alltid bäst sökresultat. Annars är den här boken är fantastiskt bra. Där finns knepen och sedan är det ju bara att göra om såsom man själv gillar,  i storlek och färg. När jag såg de här för en massa dagar sedan föll jag pladask och drömde om blommiga skogar av megaformat. Det var väl egentligen bara tillfället som inte dök upp, för de där jättestora.  Men ingen väntan är förgäves, i lördags slog det mig att nu var det var helt perfekt läge att göra pappersblommor. I brist på både hönsnät och cement så hade jag en kvist sprayad med kopparspray till övers så det får bli stjälkar så småningom. Och där i mitten är gamla torkade blommor från syrenen, direkt från trädgården. I annat fall kan jag säga att det inte är så himla nogsamt. Klipp blomblad från silkespapper, våra största blad var hälften av ett normalt silkespappersark. Och de minsta en fjärdedel av arket. Sen några mitt emellan i storlek. Sen bygger du bara på tills det räcker och känns bra. Och tejpar eller virar metalltråd runt själva bunten. Det fina är att man kan alltid snyggklippa när allt är klart.
  • dagispyssel de luxe.

    Garnbollar. Det är lite kärlek på det eller hur?

    I senaste Family Living gör jag och Nomi en garnbollsgirlang. Lätt som en plätt. Absolut. Till och med ännu enklare än vad det var på 70-talet med den här moderna och superbra. Och med lite extra finesser så kan till och med några simpla garnbollar få lite extra glans över sig. I det stora hela liksom.
     
    Tidningen finns fortfarande på hyllan ett par veckor till.
    Förresten blir jag intervjuad där också, om budgetfix minsann.
     
    Vintagetapet från Elerts Färg.

  • to do 6 meter bord.

    Egentligen vill jag mest alltid stanna i sådant här. Långa dukade bord med människor som är nära mitt hjärta. Förevigstanna. Och i första årsdagar med. Med minsta sömnen i kroppen men med nästan alla kvar. Det är fint med stora hus och fyllda rum. Väldigt fint.
     

    Men idag kom morgonen då jag sov mig igenom tre telefonringningar och en väckarklocka. Och bara bordet var kvar.

     
    Ett bord är ett bord. Men jag har önskar mig ett långt ända sedan den här middagen. Långt ifrån min egen men ändå, plankor och ljusen. Och nog för vi hade fasligt mycket annat att stå i där på måndagen den 30:de. Och min man sa att kanske borde man inte göra sådant här dagen innan. Jag höll med om att det borde man nog inte alls göra.

     

    Men han åkte ändå till brädgården och köpte ohyvlade plankor. Och spikade ihop sådär efter lunchen. Tre bord till ett stort på 6 meter. Gånger 1 meter brett. Sedan kom det ju så att byggvaruhusen alldeles nära bara hade benbockar som tändstickor. Så åtta mil fram och lika långt tillbaka kändes inte heller som man borde. Sådär dagen innan. Men efter jag hade klätt ljuskronorna och barnen hade lagt sig för att sova så blev de klara. Med bets. Sen gjorde vi 6 sorters snittar.
     

     

    Fast man inte borde så blev de hemskt bra de där borden. Och inte för att det hängde på dem. Inte alls så känns det lyxigt att kunna duka för trettio på rad sådär. Och mysigt. Megamysigt faktiskt.

    ~  Sista minuten bord  ~
     
    Och nej det är inget finsnickeri men jag är kär i dem ändå.
    Nog mer än om de hade varit just finsnickrade.
     
    Görs i önskad längd – såklart- fast våra var 2 meter långa och 1 meter breda. En meter brett är en vädligt perfekt bredd om man vill duka snyggt men ändå sitta nära. Pratnära.
     

    Detta behöver du till ett stycke bord:
     
    Ohyvlade furuplankor.
     
    Sätt ihop dem genom att skruva plankor som ett Z på baksidan. Sätt lite trälim emellan.
     
    Betsa dem. Vi hann bara ett lager, pålagd med svamp. Det blev bra men vi kommer betsa ytterligare en gång (kanske) för lite mörkare känsla. En av mina favoriter i brun bets kommer från Herdins. Den heter Lackbets Brun 607. Den har en alldeles perfekt brun ton om man frågar mig. Inte för grå utan varmt brun.
     
    Lägg borddskivorna på benbockar.
    Vi använde oss av Oddvald från Ikea. Superstadiga och behövdes inte ens fästas i bordsskivan.

  • advent.

     
    Det närmar sig med stormsteg
     och jag tittar ut på den glittriga frosten och tänker att den nästan är som snö.
    Åtminstone när solkatter gnistrar till det lite extra.
     
    Jag var så innerligt nöjd med förra årets julkalender hemma hos oss. Blir helt varm i hjärtat bara av att tänka på den faktiskt.  Såklart var jag  tvungen att göra den till min sida i Family Living, i nummer 6 som fortfarande finns i butik. Men där fick den lilla staden lite mer finess än julen 2012.
     
     
     
    Såhär skrev jag i november 2012: Gör lista av juliga saker och lägger de små händelserna i din kalender. Allt för att inte gå miste om hela juletiden. Att stanna upp och för att inte hela december ska gå i rasande fart och så missade man allt det fina. Jag vill inte tänka att jag är sådan som missar, men förra årets (tänk förrförra) december var rent ut sagt hemskt illa i den synvinkeln. Och såklart, vad är väl bättre och mer självklart än allt det där juliga. Allt det där som vi brukar göra mellan varven men så ofta med andan i halsen och stressen i magen.

    Så nu ska här kalendern proppas full med både det stora och det lilla som hör vår familj och jul till. Oavsett om det kan låta självklart så kan det ändå vara en liten adventskalender som får ordning på allt. Som får åtminstone mig att stanna upp och känna julefrid.

     

    Och spånarkväll hade vi om det julviktigaste för oss. Och på sidan 106 i Family Living får du 24 julkalenderuppdrag serverade. 24 hjärtliga små uppdrag som mest bara myser till det lite, sätter glans på december och puttar all julestress dit pepparn växer. Och är det än bara för en liten stund så är det i alla fall det du kommer minnas när du lägger huvudet på kudden till kvällen.
     
    Och husen då, så himla pefekta, i alla fall för en sådan som jag som alltid är ute i sista minuten. Lyft på hustaken sådär lite i smyg när det finns tid över. Och om du upptäcker att snön faller som mest precis innan du somnar. Då kan du lova kvällspromenader i snö som yr, med polkagrisar i fickorna. Pulkaåkning under stjärnorna och snälla snöbollskrig. Där den som förlorar får grilla marshmallows till alla de andra.
     

    I affären finns husen, tejpen och papper.

  • jag visste att den skulle vara perfekt men såhär fantastisk trodde nog inte ens jag.

    Nu har släpat den här land och rike runt. Inte riktigt kanske man bra mycket mer än vad jag brukar släpa böcker. Och alla har vi dånat av ren och skär lycka. Alltså. Fideli! Du är min idol! Jag visste det hela tiden att det här skulle vara årets önskebok men när jag fick den i min hand så överträffade den dessutom alla mina förväntningar. Det handlar såklart om I love paper som du hittar här!
     

    I boken finns allt du någonsin har drömt om att tillverka av papper. Fideli delar generöst med sig av allt du behöver för att tillverka geometriska figurer, silhuetter, tält och hus, djur och blommor. Och allt är vackert, mjukt och magiskt i mina ögon. Du får mallar, tips om verktyg, material och teknik. Allt du någonsin funderat över om du gillar papper.
     
    Boken är utgiven av Natur & Kultur och på deras sida kan du tjuvkika lite. Katy Kimball har satt den perfekta formen och Maria Wretblad har fotograferat.
     
     
     

    Och fjädrar. Pappersfjädrar. Så vackert så. Och bilderna, de där finaste från Papier Mache. För alltid mina favoriter. Där Saša Antić stylade och Fideli skapade pappershistoria.
     
    Har du den minsta kärlek till papper kommer du älska den här boken. Det är en sådan perfekt julklappsbok för jisses vad inspirerad man blir. Och vill man jullyxa riktigt till någon så tänker jag mig drömklappen, en låda med I love paper och verktyg och papper. Jag hade svimmat av en sådan låda. På riktigt. Och mina barn hade svimmat de med. Och nu är de ju redan förlorade i den här boken men med tanke på förra årets julklapp så blir det nog skärmattor, skalpell, falsben och sådant i år. Annadag jul förra året såg ut så här, kan bara tänka mig årets juldagar….