Vad vore livet utan ord.

Ingen fredagsbukett. Ingen helgstädning. Ingen fredagsyoga. Egentligen inget sådär extra helgigt. Men tusan vilken extra fin förmiddag. Så nu har helgen startat så pass bra att jag tror jag stannar här. Med luren i ena handen och kaffekoppen i den andra. Har nämligen roat mig med telefonsamtal. Lite hit och dit. Sammanfattningsvis en av de bättre helgpeppande sakerna man kan roa sig med. Att liksom hinna. Prata klart. Börja med att ringa och veta att det nog går att dröja sig kvar. Tänk att det slår allt i hela världen. Alldeles gratis och helt tillgängligt. Alltid. Tack för pratet alla bästa.

För övrigt lyssnar jag ju väldigt mycket nu för tiden. När jag promenerar. Mina favoritprogram från de senaste veckorna är.

Värvet med Po Tidholm – Ytterst intressant om avfolkningen i Sveriges landsbygd och full fokus på storstäder.

Stil om Melania Trump – En så kallad het potatis i modevärlden. Vilken designer som kan tänka sig att klä presidenthustrun är mer politiskt än någonsin och för de allra flesta otänkbart. Som alltid ger Stil en nyanserad bild av det hela och intressanta vinningar och inslag.

Lilla Drevet  – Jonathan Unges utlägg om isbergssallad är briljant. Och jätteroligt om något världsviktigt.

Alex & Sigge – Alex berättar om då han vittjade nät som barn. Finns det någon annan i Sverige som är bättre på att beskriva en tid som varit.

Fredagspodden – För Amanda och Hannah´s alltid sådan positiva inställning. Att de ger känslan av att ingenting är omöjligt och de väljer att följa sitt hjärta. Och de gör utan att veta exakt hur från början och ändå blir det alltid succé. Grymma.

Igår såg jag Emil Jensen föreställning Flyktpotatis. Jag tackar min mamma som tog med mig på detta. Efter att ha hört Emil´s fantastiska sommarprat 2016 tackade jag självklart ja utan att veta exakt vad jag skulle se. ”Dålig potatisskörd har genom historien fått människor att fly och bryta ny mark. När jag var liten trodde jag att klyftpotatis hette flyktpotatis. Att vrida på det ordet har varit som en trampolin in i texterna. Verklighetsflykt, flyktbeteenden, nostalgi, dagdrömmeri, flykt till och från ohållbara relationer, flykt mellan nationer – alla sorters flykter, små ochstora, kommer löpa som en rosa tråd genom låtar och monologer.”

Jag blev trollbunden av sättet han hanterar ord. Poesi som berör och rör runt, sätter ord på svåra ämnen och gör dem glasklara. Lindar in det i humor trots att allvaret hänger över alltsammans. Som en påminnelse om att allt går att förändra och göra det rätt. Det är väl nu det börjar, inte sant? Det hänger på oss.

Gå och se, från norr till söders scener hittas här.

För övrigt såg en kompis Nour på Rival. Också väldigt bra. Tänker att jag bokar Norrköping.

Vallmo. Vackert som om de vore på låtsats. Önskar er en mjuk helg.