-
etelhem
Gotland känns som evigheter sedan men jag måste bara tipsa lite till. Det kommer en sommar nästa år, var så säker. Och faktiskt är det fortfarande öppet, ända till sista augusti. Mellan de tusentaliga regnskurarna tog vi en tur till Etelhem och satte alla nio barn plus några vuxna framför varsin drejskiva. Efter det blåste vi iväg till Röda Korset´s loppis i Hemse, för vi hade hört talats om att det fanns en begagnad drejskiva där till salu. Tyvärr var den såld men nu har hela släkten en gemensam önskan, att vi ska köpa en drejskiva.
Om du aldrig satt barn på drejning så kan jag tala om att det händer något nästintill magiskt. På samtliga, mellan 6 och 16 år. Ett lugn sprider sig och en tystnad som är svår att finna i vanliga fall. Och det är verkligen inte resultatet som är det viktiga. Ingen brydde sig om vad lerklumpen slutade som men ingen ville sluta. Som om de var i trans. Och helt uppslukade av egna tankar och den mjuka leran under fingrarna. Så en drejskiva i källaren ska det bli. Och när det skriks som mest ska jag bara skicka ner dem, en efter en. Så himla enkelt, att jag inte tänkt på det innan.
Min pappa blev också superpepp på idén så han får också hänga i källaren.
Det ser ju bra ut såhär långt men det blev ett öga av det hela…? Konstnärligt.
Min pappa blev nöjd och har såhär i efterhand ordnat bränning av sin skål.
I det över hundra år gamla krukmakeriet ville man hänga. Och titta och prata om ditten och datten. Keramiker från alla möjliga håll hyr in sig och skapar sommaren igenom.
Färgkartor gör mig alltid inspirerad. Jag ska nog också ha en full av glasyrer någon gång.
Och kanske ett krukmakeri från 1890-talet.
Jo, det ska jag…
Jag verkligen älskade att se hur leran påverkade alla ungar. Jag menar, nio stycken kan härja på rätt bra mellan varven. Det är lätt att glömma, i stordådens tid och jakten på den perfekta upplevelsen, att en lerklump kommer man långt med. -
den lilla och havet.
Vi är ju väldigt kära i att ge bort en filt som bebispresent. Bara för att det är så himla bra för en liten människa att äga just en filt. Just nu far några riktigt fina ända från Brooklyn till oss. Ekologisk bomull såklart och tryckta efter alla de bästa reglerna där på plats. Vi gillar Water Winter Factory för deras syn på planeten som sådan, att producera hållbart. Vi gillar dem för de ljuvliga mönstrena skull, med inspiration från gamla tapeter och barnböcker.
Bara havet och ett par mockasiner, vårt helt perfekta samarbete med Minimocks, såklart eko och handgjort.
Jag tycker den här vågstilen är så fin. I somras såg jag ett tapetprov i ram hos våra vänner. Det var Abigail Edwards helt sagolika vågtapet Seascape.
Tatueringarna vi har på Mokkasin är också från Brooklyn minsann. Helt giftfria och ljuvliga. Man kan ju tycka att det vore en självklarhet, om det ogiftiga, men tänka sig att det är det inte alls.
Barnpläd – High Seas Navy kommer också med skog Barnpläd – Winter Forest – Minimocks for Mokkasin – Woods finns också med blommor Minimocks for Mokkasin – Flower field – Print – In the Secret lake – Quiet reading – Tatueringar
-
söndag med håkan
Jag har nog alltid varit lite lättskrämd. Eller snarare inte särskilt road av läskiga saker. Det räcker liksom med själva verkligheten. Minns när jag försökte läsa ”Låt den rätte komma in” och planen var i dagsljus och på platser som tunnelbanan. Jag lade skakigt av efter några sidor, gråtfärdig för att jag tyckte det var så himla otäckt. Sedan bad jag Kristo att återberätta, en solig dag och utan några som helst smaskiga detaljer. Det är så jag brukar göra för att hänga med i svängen, den läskiga. Och när folk snackar om serier som Games of Thrones, The Killing, True detective och sådant blir jag först lite nyfiken och tänker att man kanske skulle göra ett försök ändå. Samma sak varje gång. Det är ju trots allt bara tv. Och inte alls på riktigt. Och så sätter jag upp lite egna regler om hur det hela ska gå till. Ljudet ska helst vara jättelågt så det blir helt knäpptyst om jag håller för öronen. Och mitt bästa trick vid kristiska ögonblick är att peta ner glasögonen till näsan för då blir världen megasuddig. Och om det bara är halvläskigt kan jag liksom kolla sekundärt där tvbilden reklekteras i fönstret. Också hemskt smart om ni frågar mig. Och ibland vill jag helst att vi hoppar över hela förtexten, för det är precis som alla serier i denna genre vill gotta sig i precis alla smaskiga läskigheter redan från start. Tillsammans med någon ödesmättat musik. Och med dessa förutsättningar lyckas jag ändå högst ta mig igenom ett avsnitt eller två. I enstaka fall har jag lyckats med flera men mest från undertäcketläge… Ja, dagens erkännande. I fredags natt skulle vi försöka med The fall. Men kära värld och usch och fy. Bara så himla obehagligt. Så nu har vi, i alla fall jag, lagt ner den också.
Men nu ska ni få ett perfekt tips på ett par mysiga timmar om ni ska söndagskolla på något. Sent om sider upptäckte vi Aftonbladet sedan 1 augusti visar filmen om Håkan Hellströms konsert på Ullevi förra sommaren. Här hittar man den och se! Så jäkla bra konsertfilm, så superschysst filmat och Håkan ja, fint som tusan!
Annars peppar vi för skolstart här imorgon…
-
idag har vi svimmat fjorton gånger över all världens tjusighet
Att gå på loppis med Nomi är ungefär som att färdas genom fantasin självt. Ingen sak är för liten för att inte rymma en historia. Helst en alldeles storstilad, sådär tagen ur ingenstans. Men verkar ganska så självklar när allt kommer omkring. Hennes lyckosrus över storslagna fynd går inte av för hackor. De är ofta återkommande. Och lika euforiska varje gång. Men just i den sekunden, är det just precis allt hon drömt om i vackerhet. Just då är det som allt annat vackert är som bortblåst och det hon håller i sin hand det mest tjusiga som någonsin hamnat framför hennes ögon.
Den där kostar inte mycket, det är ju ingen god kvalitet i den, sa Ola på Möbelmagasinet när Nomi frågade om prislappen. Han synade den och sänkte lite till. Åt fanders med kvaliteten. Och att jag höll på att sätta hjärtat i halsgropen. Inte nog med att denna pjäs var det vackraste för all tid och evighet så måste ju vi alla förstå det ovanligt unika med den. En sjöjungfru liksom. Herregud! Så speciell. I beskydd av delfiner. Eller om det var hon som beskyddade dem. Det enda som saknades i det totalt förtjusande var snäckskalen… Som bikiniöverdel kan vi säga om vi ska skippa den utförliga förklaringen om huruvida och var sjöjungfrur har sina snäckskal.
Det översta halsbandet fick hon av sin mormor igår. Och idag upptäckte hon dubbelbroscher. Så nära cirkus man kan komma. Jag känner mig så himla mycket cirkus!
Du tror fortfarande inte på sjöjungfrur? sa hon när vi gick hemåt. Det är nog därför du inte förstår varför den är så dyrbar. Och förresten, vet du en annan sak? Om man inte tror på sjöjungfrur kommer man aldrig i hela livet få se någon heller. Trist för dig. Väldigt till och med. -
granliden 2007
Kanske var det evighetsregnet. Hur som helst var sommaren 2015 mer ordningsam än andra somrar. Lite vindstädning, lite källarröj och sådant där. Rätt befriande trots allt. I vårt skafferi satte vi upp stänger och krokar. Jag har en plan att ta väck våra köksskåp. Men den planen kommer inte realiseras förren lådorna är tomma.
Att bygga ett skafferi om man inget har är perfekt om du frågar mig. Nu är ju inte vårt ett kallskafferi men väl så god förvaring. Här var inget skafferi från början…
Ikea´s väggförvaring Fintorp .
Alla gryn, mjöl och annat hamnar i glas hos oss.
Tänkte att ni skulle få se lite före bilder från vårt hus. Som det såg ut innan det blev som det blev. Ni är många som mailar och frågar om renoveringstips och jag är medveten om att det hela kanske blir rörigt när jag ska försöka förklara. Men tveka inte att fråga här på bloggen! Lämna en kommentar så lovar jag att svara. Den allra mesta renoveringen har vi gjort själva. Eller snarare Kristo. Med god och evigt tacksam hjälp av min pappa.
Jag hade inte sett vårt hus innan dagen då vi flyttade dit. Kristo susade ner och kollade våren 2007 men jag var så jättegravid med Nomi och Charlie så jag kunde och fick inte lämna Stockholm. Han kom hem med en massa bilder och vi köpte. Vi flyttade in till sommaren och började renovera strax efter. Då var tvillingarna ett par månader, Liv 4 år och Viggo 2,5 år. Hej kaos! Det här är en av bilderna som Kristo tog på visningen. Här står han ungefär på samma plats som vid första bilden. Det fanns en korridor mellan de båda kortsidorna på huset. Väldigt märklig variant men som gjort för ett skafferi.
Så det vi gjorde var att ta väck korridoren. Öppna upp för att få ihop till ett helt kök. Den här bilden bjussar jag på bara för den är så galen. En strumpa? Och fyra kids under fyra år på övervåningen. Då kan man liksom inte begära mer.
Här har vi balkat upp den bärande väggen och satt igen den befintliga dörren in till det som idag är mitt och Linn´s arbetsrum. Gjort en ny dörröppning som har samma bredd som dubbeldörren som redan fanns i arbetsrummet. Anledningen var både att få ett flyt i ljusinsläpp och att få en lagom stor vägg för skafferi och plats för kyl. Till vänster av dörröppningen kommer senare ett innerfönster. Och skulle ni se ännu mer åt vänster skulle ni se vår glasveranda som vid den här tiden var under två fasader. Det sneda skåpet rev vi alltså för att få till skafferiet. En vägg byggdes och en av de gamla dörrarna återanvändes.
Som sagt, tveka inte att fråga! Och förresten, Granliden heter vårt hus.
-
sommarens vackraste.
Alltså den här buketten. Så magisk att jag knappt har kunnat släppa den med blicken. Nog för att jag är förtjust i små yttepyttiga buketter också, men att få något så megavackert i storformat är ju som att drunkna i skönhet.
Det var Mari, min kära kollega här på Lovely Life, som hade plockat den i sin mammas trädgård. Hon och hennes fina familj var på middag hos oss häromdagen. En sannerligen härlig kväll. Jag vet inte när jag påbörjade så många samtal på en och samma kväll utan att egentligen avsluta ett enda. Ni vet sådär när varje mening mynnar ut i något nytt, så tillsist är man helt proppad av en massa historier som man bara vill veta mer om. Nu önskedrömmer vi lite här att ta en svängom till deras magiska Dalarö. Mari har själv tipsat om ön här, drömmigt… På allt.
Förövrigt har jag varit fast i både ett internet som inte fanns och en dator som mest har stått blixtstilla. Och snurrat. Jag och datastruktur och bildsortering är inte bästa vänner. Vad är knepet kan man undra…
-
pop up shop på bistro gustavsberg
Imorgon är det fin popup shop i Stockholmstrakten. Ännu en gång håller min favorit vintageaffär Von Rosens Antik & Kuriosa till på ny adress. Närmare bestämt Bistro Gustavsberg , perfekt utflykt i ur och skur. Bistro Gustavsberg ligger elugnshuset i Gustavsbergs hamn, alldeles bredvid Porslinsmuseet och keramiskt centrum. Adressen är Odelbergsväg 5. I bästa Gustavsbergs anda har Ylva packat bilen full med Gustavsbergsporslin, Lisa Larsson och Iittala. Så himla flott!
Gustavsberg är ju superhärligt i sig. Utflykta sig runt bland keramik och tjusig historia skulle jag absolut inte ha något emot. Porslinsmuseet har dessutom fortfarande öppen drop-in för att roa sig med lera, och efter Gotland har jag fastnat totalt i det…
Missa inte! Lördag 1 augusti kl. 11-16 på Bistro Gustavsberg
-
veckans hållbara och varför jag beundrar mini rodini
Jag älskar Mini Rodini. De har gjort grymma barnkläder sedan Liv var liten unge och det är minsann ett tag sedan. Minns första gången jag såg de snyggaste jeans jag någonsin sett. De satt på en av kidsen, där på dagiset uppepå Åsöberget på Söder i Stockholm. Det var där det började. Det var 2006. Häromdagen när jag rensade barnens kläder fingrade jag på de där slitna jeansen i ministorlek och tänkte bara spara. De här kan lätt sitta på en liten unge i framtiden.
En av de allra mest älskvärda sakerna med Mini Rodini är att de från start har jobbat med hållbarhet, moral och etik. Deras ansvarstagande saknar nästintill motstycke inom barnklädesindustrin idag. Kolla bara in deras CSR-sida, grym eller hur?
Idag släpps deras kommande kollektion AW 15 och som om det inte vore nog med ansvarstagande så har Mini Rodini i och med denna kollektion tagit steget ytterligare. Och det är det jag fullkomligt avgudar, aldrig stanna upp utan hela tiden göra det bättre. Heja Mini Rodini! Jag beundrar er, som sagt.
– Produkterna i kollektionen är gjord av 97 % hållbara material
– Mer än 30 % av kollektionen är Fairtrade-certifierad
– Allt som kan vara ekologiskt är ekologiskt
– Mini Rodini har startat ett nytt projekt i Indien där man betalar levnadslöner istället minimumlön som är den vanligaste lönen och nästan helt omöjligt att leva på. I den här kollektionen är 20% av plaggen producerade i den fabriken, med mycket bättre lön. Mini Rodini jobbar stenhårt för att kunna starta fler liknande projekt i fler fabriker som de jobbar med.
And Mini Rodinis Sustainablity report 14 in english!
Och så grymma kläder på det. Där Drop 1 släpps idag! Precis om sisådär 10 minuter. På Minirodini.com och hos utvalda återförsäljare.
” This collection is inspired by ’The Jungle Book’ look- a-like landscape of India. The Indo Persian influences from the Mughal Empire, the amazing wildlife, beautiful Indian Punjab and the decadent and mysterious life of the Maharanis and Maharadjas.
It is a wilderness of Bengal tigers, elephants, peacocks, temple monkeys, rats and bats in mints, blues, spicy reds, cinnamon, pink pepper and cloves. And an Explorer collection that easily will keep you warm in the snow covered Himalayas.”
-
takbygge och färgkod till mörkare terass
Ni som läser här vet kanske att vi har en pool. Och ett väldigt stort däck. Som egentligen inte var meningen men det bara blev så när ett trädgårdsbröllop närmade sig med stormsteg och gräsmattan inte var. Eller den var lera. Då blev detta jättedäck den allra bästa lösningen. Och äntligen, förra sommaren, snickrade min man ett tak utmed hela kortsidan. Det blev så himla bra. Och trots att solstrålarna varit futtiga denna sommar så är det ju liksom här man har hängt. I alla fall jag som fullkomligt smälter i solgass. På ett dåligt sätt. Och som grädde på moset har vi kanske världens längsta bord. Fyra och en halv meter. I ett stycke! Förstå vilket middagsläge det är på det bordet. Alla dar. Och de gamla skolbänkarna fixade Kristo till perfekt sitthöjd genom att liksom förlänga benen på osynligt sätt. Som om de alltid sett ut sådär.
Påtal om däck. Det är byggt av vanligt tryckat virke. Inte så tjusigt när allt kommer omkring. Därför bestämde vi oss förra sommaren att olja det. Och vi provade hit och dit. Och allt som såg snyggt ut på prov i affären blev alldeles för täckande och sjuttiotalsstaket av. Men till sist bestämde vi oss för att blanda själva. Den bruna, alldeles för täckande terassoljan tillsammans med klar olja. Vi provade oss fram på testplanka efter testplanka och tillsist blev det perfekt. Såhär kommer receptet: 1 del Jotun Demidekk Terassolja terassbrun Nr. 90000 plus 3 delar Jotun Demidekk Terassolja klar bas. Bordet är oljat med samma.
-
the unknown mountain journey
Jag vill nog säga att det är väldigt älskvärt. Fast många skulle nog säga tvärtom. Men att förälska sig i en sak som någon faktiskt gjort del för del med bara händerna är något speciellt. När det dessutom finns en lång väntan blir det hela än mer speciellt. Sådär önskefyllt. Första gångerna vi samarbetade med små företag världen över, där man lägger hjärta och själ i sina produkter, tänkte vi nog lite ojdå. Ska vi liksom behöva vänta si och så många månader och dessutom få en strikt maximum order, när man är van vi det totalt motsatta som att minst så många måste du beställa annars blir det inget av. Men med facit i hand så ligger det så mycket mer kärlek i dessa leveranser, mer än man kan ana faktiskt, så det är värt all väntan och vår största förståelse om att det här är ingen massindustri. Ingen industri över huvutaget faktiskt. Och visst är det idag lite ovant att vänta och önska. Och kanske samma väntan ett halvår till, när man blir utan. Som igår tex när Secret Holiday´s banners var utsålda på ett litet kick. Då kan man ju som kund känna att attans. Men vänd på det istället. Tänk på värdet att vänta på något som är fyllt med kärlek från första sekund. Istället för hysteriska mängder och milijarders av dussinkonsumtion som vissa delar av det här jordklotet faktiskt vant sig vid. Kanske gör det oss helt enkelt bara gott med lite längt och vänt för ovanlighetens skull. Önskedrömma är faktiskt rätt härligt i sig.
Lamporna från Fromage la Rue är precis en sådan önskesak. Handgjorda långt borta i Byron Bay av Sarah och Kane. Några få exemplar åt gången slussas ut över världen. Mokkasin är urstolta återförsäljare av dessa lampor, ensamma i Sverige. Kanske har ni sett molnet och jag är minst lika kär i stjärnan och hjärtat.
Och med regntunga skyar ovan våra huvuden fick Nomi äran att leverera den absolut coolaste blixten. Vi spanade där högt över trädtopparna för att inte en endaste liten droppe skulle få förstöra vår blixtleverans.
Och som om det inte vore nog med lampkärlek. Vi är helt sålda på Bobo Choses höst och vinterkollektion The Unknown Mountain Journey. Så pass att vi var helt enkelt tvungna att inom några dagar ha ett litet urval i affären.
