juli 2013 - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
0
archive,date,qode-social-login-1.0.2,qode-restaurant-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.6,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

snällsommar.

 
 
När Nomi luktade sig igenom parisiska rosor av sten så tänkte jag mest att sommaren knappt hade börjat. Och vi räknade dagarna och sa att sjuttiofem dagar är jättelänge. En evighetssommar. Och när den bara blir soligare och soligare. Och den ena natten är varmare än den andra. Och regnet bara faller pyttelite, så det inte ens märks, när vi sover. Då kan man ju inte tro annat än att den här sommaren aldrig någonsin kommer att sluta.
 
 
 
 
Tack sommaren. Du är bra snäll när du sätter den här sidan till.

Och jag önskar er en fin helg. Såklart.

 

vem vill inte bo som i sagorna?

Nu kan man ju alldeles tro att jag ligger i hammocken hela dagarna och sörplar lemonad. Och spanar citronfjärilar samtidigt som ungarna flyter runt i det glittrande vattnet. Oh, well. Tro det, så gärna. Jag som inte ens äger en hammock. Fast lite länge bort här på åsen, i det där huset bortom jättemånga trappsteg, där det bor en kringresande organist som aldrig är hemma. Där, där står det en. En sådan där jättegammal och vit, lyxigt nog en dubbelhammock. Jag har aldrig sett den där organisten gunga i den. Och verkligen ingen annan heller. Så jag önskedrömmer om hur den hamnade hos oss. Då skulle jag gunga mest hela dagarna. Fast nu jobbar jag mest.
 
Jag fick en fråga om tapeten Blossom från Mr Perswall, funkar i ett barnrum. Såklart att den gör. När väggar blir som tagna ur Alice i Underlandet så blir rum som av det magiska slaget. Mest för att blommorna är större än de flesta andra blommor.  Då känns det precis som i sagan, till och med för mig som är stor.

 
Sen kan man nästan tro att vinden viner lite där på väggen. Så att alla blommor liksom blir lite böljande. Fast det är ju bara för tyget. Tyget som har hamnat på tapeten. För när allt kommer omkring så är det ju en fototapet, men det visste ni nog. Och det är nog just därför det blir såhär vansinnigt härligt.

 
Förresten tog jag lite tårtpapper häromdagen. Under tårtor är de sådär men på väggen lite som honeycombs. Först sydde jag ihop dem på mitten och vek ut dem som en halv boll. Och fast det var trettio grader varmt och det nästan kändes som julpyssel var jag tvungen att spraya dem lite. Så gruset under blev som guldklimpar. Kanske hundra stycken.
 

mokkasin loves numero74.

 
 
Igår kom det påfyllning från Numero 74. Alltid lika hjärtligt. Såklart sa det smack och så tog vissa saker slut på direkten. Vi stod som förvånade och sa vi tog ju in jättemånga den här gången…
 
Väldigt hjärtligt var det också för en tid sedan när designern för Numero74, Poupy, ringde mig. Vi pratade länge om ditten och datten och spännande saker. Vi pratade också en hel del om hur Numero 74 arbetar. Och det är ett sådant stort hjärta på det.
 
För några år sedan så förälskade sig Poupy hejdlöst i Thailand, människorna och landet. Planen med Numero74 har sedan starten varit att ge tillbaka så mycket det bara går. Tillbaka till människorna, familjerna och barnen i Thailand. Man bygger Numero 74 på ett nära samarbete med människor på plats och där det allra viktigaste är att alla ska må bra hela vägen, på alla sätt och vis. Med stor respekt för människorna och landet är målet att Numero74 i förlängningen ska hjälpa till med utbildningar, barnomsorg. och bara bra-saker.
 
Poupy bor växelvis i Thailand, oftast månader i sträck, för att kunna vara involverad i hela tillverkningskedjan och ha starka och förtroendefulla relationer med de som arbetar inom företaget. I sin egen studio och fabrik utbildar man kvinnor på det specifika hantverket.  Och ja, de flesta som arbetar på Numero 74 är just kvinnor. Man har sin egen specialtet, någon är bäst på sömnad, någon är grym på broderi, en annan på att virka, någon annan på att sticka… Sen åker dessa utbildade kvinnor hem till sin byar för att i sin tur utbilda på plats, man skapar kvinnliga kooperativ.  Och där i de thailändska byarna tillverkars sen alla fina saker. På så vis behöver ingen lämna sin familj, sitt hem för ett arbete på annan ort. Utan livet kan fortsätta precis som vanligt, fast med ett arbete. 
 
När man pratar med Poupy  så slås jag hela tiden om värmen i rösten när hon pratar om Numero74. Självklart som de eldsjälar, hon och Nancy är, som brinner för att skapa ett varumärke som kännetecknas av det fantastiskt vackra och det oerhört kreativa. Men framför allt hur hon talar om sättet som gör detta möjligt. Att det bara är möjligt genom sättet de har valt att arbeta på. Att det finns en själ i Numero74 som bara känns som ett enda stort, varmt hjärta. Och det är det som är det allra viktigaste i hela alltet. Fint,  tycker jag. Och med en önskan om att alla företag i hela världen tänkte samma.
 
 
Läs min tidigare presentation om Numero74 här.
 
 
 
 
Nya färger i den virkade vimpeln. Nu i dimmigt rosa och blåtoner. Sen tidigare fanns den i de mest underbara färger jag vet, hej höstlöven och tjocktröjorna tänker jag när jag ser den.
 
 
 
 
Och kalasiga set som måste få ett eget inlägg för himlens vad fint. Vimpelkort med sydda kuvert, i två färger. Med kalaspåsar i tyg! Och nästan samma sak, fast med stjärnor. Och kalaspåsar med virkade handtag. Det här så fint så jag kommer paketera egna gåvor i dessa så snart det är kalas-dags nästa gång, med matchande kort.
 
 

telefonbloggar.

Jag vet inte om det är något med värmen som var igår. Eller för att det känns som åskan och regnskurarna ligger alldeles ovanför hustaken. Men jag är alldeles matt. För matt för att leta bilder, för matt för att ta bilder och tydligen alldeles fullkomligt för matt för den här bloggen. Så nu blir det lataste blogginlägget på länge. Telefonbilder som redan postats på instsgram ( @sofiaatmokkasin ). Tråkigt som tusan med det kommer bättre dagar, det gör det alltid. Hoppas jag åtminstone…
 
Jag älskar lätta flytta-möbler. Sådana där som man kan ta under armen och flytta ut när morgonsolen går upp. Och som får vara där ute hela långa dagen, man är ju ändå inte inne. Och när myggorna kommer så tar man sin möbel och ställer den på sin bästa inomhusplats. Precis så gör vi med den lilla tältsängen Small Campbed som just nu syns i både Family Living och Mama.  Jag är lite stolt över det,  för jag är så förtjust i bildserien på Nomi Faktiskt är andra bilden i serien såld till en katalog, hoppas jag snart kan visa er!
 

Och perfekt flytt-möbel är också urfina Safari DayBed. Mer om den underbara en annan dag, men här kan du läsa.
 
 
Och för er som inte har instagram (för då vet ni ju redan) måste jag tipsa om sommarens kap som jag lade vantarna på för några dagar sedan. Pläden Alpklocka från Ikea.. Som är som dagbäddarna, lite multifunktionella sådär. Pläd, duk och handduk. I 100 % linne. Har kostat 399 och nu 149, fyndigt! Eller hur?

map of france.

Det kryllar ju inte av nyheter i affären såhär på sommardagar. Därför blir man ju lite  överraskad när det dimper ner en sådan där himla fin. Famille Summerbelle´s print ligger mig alltid varmt om hjärtat. Och en Frankrike-karta gör ju inte saken sämre. Famille Summerbelle hyllar  sitt Frankrike i all sin härlighet, läs själv formgivaren Julie´s egna ord här på Le Blog.

Hela härliga Frankrike.

Det bästa med Famille Summerbelle är detaljerna. Jag älskar dem och mina barn gör det. För de tar liksom aldrig slut, hur mycket man än tittar.

Nomi´s rådjur. Loppis såklart. Den med röd rosett är nyfunnen.

Detaljerna var det. De härliga utan slut.
Map of France finns att köpa här.
 

när regnet öser ner längtar jag mig tillbaka.

 
 
 
Egentligen var det bara en vanlig fika. Regnmolnen hängde tunga över Paris och skulle timmen efter bli det värsta åskväder jag någonsin varit i. Vi hade picnicat i Jardin de Luxembourg och ungarna hade lekt som om det inte fanns någon morgondag.
 
 
Om man promenerar från parken till Le Bon Marche för att köpa kvällsmat så går man alldeles förbi ett fik. Ett härligt. Mamie Gâteaux i 6e, på 66, Rue Du Cherche-Midi.
 

Där kan man dricka hemmagjord äppeljuice. Den får mig att tänka på att alla våra äpplen som mognar i träden skulle kunna få bli precis sådär. Så skulle vi hälla den i glasflaskor och klistra etiketter i långa rader.  Och hela långa, mörka vintern skulle vi dricka äppeljuice, som om sommaren.

Och hallonpajerna sen. Gudomliga.

Fast Nomi valde scones.

Och Charlie med. Med sylt och grädde.

Livs frisyr hade fallit med leken.

Cafén som stannat lite i tiden är de jag älskar mest. 
 
När det inte är sådär ängsligt trendigt som caféer brukar kunna bli. Med härjiga skyltar och hundra supersnitsiga bakverk som aldrig någonsin smakar så gott som de ser ut.
 
Mamie Gâteaux var det precis tvärtom.
 

 
Hade jag varit det minsta tjyvaktig hade gärna sockerkoppen fått slinka ner i väskan.

Charlie.

 
 
Genom spetsgardinerna såg vi hur Paris blev mörkare och mörkare. Sekunderna efter var dagen som natt.
 

Jag kan inte sluta tänka på våra trädgårdsäpplen. Tänk om hela källaren var full med hundratals glasflaskor. Med blekrosa etiketter.

kalasigt.


Just nu finns en många sidor lång sommarfest i Plaza Interiör. Den har jag gjort tillsammans med min bästa assistent Linn.  Dessutom har jag gjort omslaget till samma nummer tillsammans med Malin Cropper. 
 
Sommarfesten har en hel del kalasiga tips som löparens återkomst till exempel. Jag som aldrig i livet använt en löpare tänkte att precis en sådan av stuvbitar blir som en vimpel fast på bordet. Och det är en och annan hemmagjord dagbädd. En pimpad teepee i skuggan och snabbvimplar. Kika i tidningen!
 
Nu tänkte jag att ni kunde få några smarta recepttips på sådant som syns på bilderna. Jag slänger mig bara med enkla recept, sådana som jag aldrig trasslar in mig i men får en att glänsa lite sådär ändå.
 

BrödSticks är himla vackra men smakar dessutom fantastiskt gott till fördrinken eller lemonaden. Hemligheten är att de är otroligt snabba att göra och ser tusen gånger mer avancerade ut än vad de i själva verket är. Ett perfekt ett tilltugg att kasta fram, i all hast. 

 

 BrödSticks

 

Mjukt tunnbröd 1 påse
Smör med pressad vitlök efter tycke och smak
Torkad timjan, här kan man även välja andra kryddor tex Rosmarin
 
Sätt ugnen på 200 grader. Bred smöret på tunnbröden. Strö över timjan. Skär i 3 cm breda slices. Grädda tills de fått lite färg, det går snabbt så passa dem noga. Låt dem svalna på plåten. Förvara dem sedan stående i höga glas eller i burkar utan lock.
 

 

Nötter är alltid min bästa favorit som tilltugg. Godaste nötblandningen rostar du själv i ugnen. Den är perfekt till drinkar och ostar och typ vad somhelst.  Vi byter nötsorter lite efter vad vi gillar för stunden eller vad som finns hemma.



 

Nötblandning

 

4 dl hel sötmandel, hassel- pistaschnötter
I dl mörkt muscovadosocker
3 dl neutral olja. Tex majsolja.
172 tsk cayennepeppar
Chiliflakes
Färsk rosmarin
Flingsalt
 
Sätt ugnen på 175 grader. Lätt nötter på en bakpappersklädd plåt, häll över socker, olja , peppar, chili och några rosmarinkvistar. Lägg några rosmarinkvistar överst. Rosta nötterna i 10-15 minuter i ugnen. Rör om då och då. Låt svalna på plåten. Strö över salt och mer rosmarin.

 

 

Mandelmusslor gör man ju inte så ofta. Men så himla fina till förrättspajer. Som här, mini med västerbottenost. I kaffefilter för flugornas skull.

lycko-leverans.

Nu firar vi sommaren i affären. Alla som handlar för femhundra kronor får den här urtjusiga väskan. Vi är så himla stolta över det här samarbetet med Mini Empire och väskorna har tryckts upp i en begränsad upplaga. Bara för affären. Jag älskar påfågeln, vackrast.
 

 
Och påtal om vackrast. Det är som en smärre lycka att omge sig med det vackraste jag vet. Jag har i år använt mig papper från Carta Varese. Det finns inga vackrare mönster på papper. Precis som Liberty-tyger fast i papper. Kvalitén är helt fantastisk och lämpar sig för alla DIY-projekt i världen.
 
 

Jag har vikt askar, jag har klätt posters-rullar, gjort inbjudningar,  gjort fåglar och klätt in burkar. Och jag har fått massor av mail som undrat vad här du plåtat mot, vad har du som bakgrund. Ett pappersark, såklart!

Och papprena är perfekta för att klä in askar, göra kuvert, sy vimplar och självklart, slå in paket!

 
 
 
Det enda kruxet är att jag tidigare aldrig funnit de ark jag tycker är allra vackrast. Mellan varven har jag hittat favoriter hos återförsäljare men det har aldrig funnits hela raddan av skönheter. Något enstaka lite då och då. Så när Linn och jag fick äran att välja ut Mokkasin´s egna kollektioner då blev vi alldeles lyckliga. Vi har kombinerat dem i buntar om tio där arken funkar fint tillsammans. Och där alla är lika vackra, det viktigaste var att inget endaste lite ark skulle vara halvvackert. Varje bunt innehåller 3 st ark som vi kallar bas som går åt naturfärger. Nästan alla har blommor, för det är det vi älskar mest.
 
Pappersarken är tillverkade av mycket hög kvalité i Florens, Italien. När det kommer till trycktekniken så trycks varje färg separat vilket gör att färgerna är otroligt vackra och klara. Arken är stora, 50×70 cm, 100 g -ark.  Syrafritt och obestruket. Allt är helt enkelt perfekt.

work space for the twins.

Innan vi åkte till Paris hittade jag två gamla skolbänkar på vår vind. Nu är det ju verkligen inte så att jag aldrig någonsin sett dem. Min syster och jag hade dem när vi var små. Men jag hade glömt dem, de var inte direkt synliga där på vår vind. Den fylls av någon oförklarlig anledning på mest hela tiden så man får sig några lyckliga överraskningar varje gång man går upp dit.
 

Det blev fint i alla fall. Nu ska vi bara hitta två gamla järnsängar också. Och hur mycket jag än önskar så kommer det inte ligga några under någon dörr på vinden. Och ju längre tiden går så växer de ur sina små utdragssängar mer och mer. Lite katastrofläge faktiskt men å andra sidan råkar deras mamma vara så väldans kär i de där gamla sängarna så hon är inte direkt effektiv i den här frågan. Men som sagt, för små är de, trots det sorgliga i det. Så sitter någon på några gamla järnsängar kan ni alltid höra av er. Och har ni bara en så går det fint också.

det är juli och rosorna blommor och jag har börjat jobba igen.

Underbart är kanske lite väl kort emellanåt. Semestern tog slut med juni och nu är det jobb. En hel hög. Men när allt kommer omkring är allt bara väldigt skoj just nu. Det mesta ger mig fjärilar i magen men bara på ett bra sätt. Jag tror nämligen på de där fjärilarna, att de behövs för att växa lite på vägen. Att de trots allt är viktiga för mig, någonstans där innerst inne. När de fladdrar som mest då tänker jag att såhär modig är jag ju inte. Egentligen. Men å andra sidan, vad spelar det för roll i det stora hela. Vad gör det om hundra år liksom? Så jag säger jatack vad skoj och fjärilarna får fortsätta att fladdra bäst de vill, jag vet att jag skulle sakna dem om de inte fanns där längre.
 
 
Jag började morgonen med att ta en sväng i trädgården och fångade de allra sista pionerna i vår trädgård. Alla de andra hade vissnat bort med Paris. Fast rosorna hade börjat blomma istället. Bilden är från min instagram. Och nu ska jag verkligen inte skryta med att jag är värsta instagrams-proffset. Om 12 dagar har jag instagrammat exakt ett år och inte ens lyckats posta 300 bilder… Men jag har varit ganska flitig de senaste två veckorna i alla fall. Eller jätteflitig om man jämför. Och kanske det håller i sig. Jag heter i alla fall sofiaatmokkasin där. Så följ mig gärna, det gör mig glad. Såklart!