• FOR THE MONDAY COFFEE

    SIRI CARLÉN

    Jag älskar  Siri Carléns  konstnärsskap ( följtips på instagram !!) Jag blev därför så glad då jag hittade en lång intervju med henne tillsammans med fantastiska bilder på TheWayWePlay. Som alltid är deras intervjuer nära och äkta. De frågar exakt sådant som jag själv kan fundera på. Känner väl igen mig själv i svar som  ”Jag älskar att jag har ett yrke där jag kan använda mig av barnen som inspiration och att de ofta kan vara med mig när jag jobbar utan att det stör så värst. Visst är det svårt att jobba med barn, ibland omöjligt, men eftersom att jag knappt jobbat utan barn så har jag utvecklat mitt arbetsätt med dem.”

    Dröm er runt i den magiska ateljén i Aspudden. Det är Mira Wickman som fotograferat och på hennes hemsida finns fler fantastiska bilder. Det är väl ingen som vid det här laget har missat det Siri formgett för Svensk Tenn, påskägg har aldrig varit vackrare. Och printet ”Lyft en kvinna” med Norrbacka tryckeri ”För att påminna om att vi måste backa varandra och aldrig får konkurrera. Det kommer att göra oss starkare OCH det kommer löna sig för alla.”

  • DIY

    PAPIER MACHE

    TACK alla, för orden ni skriver här och här. Så oerhört värdefullt och tänkvärt. Och jag fortsätter min media-restriktion och tänker att det fungerar bra så. Det fungerar åtminstone bättre.

    Tänkte prata lite om papier-maché. För att det är utmärkt sätt att skapa på och definitivt ett sätt att tänka på annat.  Startsträckan är nästan noll och allt finns förmodligen redan hemma. Man kan dessutom vara en mycket liten person och kladda i evinnerlighet.  Jatack för pysselmani! Papier-maché är ett sådant gammalt beprövat trick, tänker att det funnits så länge papper funnits.  Säg det man inte kan bygga av papier-maché? Här kan man avancera högt men lika gärna bara riva och klistra. I boken så finns ett avsnitt just om det och all credd till min vän Sarah som levererat både lim och inspiration. Ett lim som du förmodligen redan har alla ingredienser till hemma. Givetvis snodde jag hennes barn inför plåtningen till det kapitlet.

    Sarah är min yttersta förebild när det kommer till skapande av vad som finns hemma. Det ska mycket till att hon travar iväg till pysselaffären. Jag tror det är därför hon och hennes barn går loss extra med just papier-maché. Som sagt, du är igång på den tid det tar för limmet att svalna. Och dessutom är det i princip kostnadsfritt. Säg det reklamblad, makaronpaket, äggkartong som inte fått ett ytterligare liv i den här familjen. Det senaste jag fick se var en flygande drake gjord av äggkartong som bas och och grillpinnar som skelett till vingarna. På bilden gör hennes dotter Lilly en delfin som var en enhörning.

    Det ytterst fenomenala är ju att du kan forma det hur du vill i vått tillstånd, för att sedan bli urstarkt i torrt. Det går att jämföra med lera men det är så mycket lättare när det väl har torkat. Du kan tillverka jättestora saker och ändå bära dem lätt som en plätt. Slutresultatet är inte det minsta ömtåligt, det kan sågas och borras i. Om vi snackar rekvisita så är ju lättheten och styrkan något exceptionellt och fenomenalt.

    Du behöver en stomme. Hönsnät är bra för det är enkelt att forma. Men du kan i princip använda vad du vill, gamla mjölkpaket, kartong, äggkartonger, toalettrullar, skokartonger, ståltråd. Du kan även lägga plastfolie på något befintligt som du ser som en mall, se Viggos badboll nedan. Eftersom alltsammans blir starkare med pappersmassa på och enklare att måla så kan man egentligen tänka att väldigt mycket går att utveckla vidare med just papier-maché, för ett hållbart resultat. Många byggen kan se väldigt enkelt ut i själva stommen, tejp och mycket synliga skarvar, för att sedan bli urtjusigt när det får en yta. Lätt att glömma faktiskt. Ett tips är att vidareutveckla huset av kartong som finns i boken på exakt det viset.

    Efter det att man har sin stomme klar, river man helt enkelt papper. Gamla dagstidningar är givetvis det ultimata.  Doppa pappersbitarna i limmet. Och sen klistrar man och klistrar. När du är färdig låter du alltsammans torka. Det är det absolut enklaste sättet och nog så gott.

    Sarah gav mig receptet på lim – såklart är det lika ätbart som ogiftigt

    LIM

    • 4 dl vatten
    • 0,5 dl socker
    • 1,5 msk potatismjöl

    Häll 2 dl vatten och socker i en kastrull, värm tills sockret smält.

    Ta en annan bunke och fyll den med resten av vattnet plus potatismjölet.

    Häll över potatismjölblandningen i kastrullen.

    Värm till första bubblan. Rör om under tiden.

    Stjälp upp alltsammans i en glasburk och sätt på locket direkt.

    Låt det svalna utomhus. Om limmet blir för tjockt kan man späda ut det med mer vatten.

    Efter fotograferingen spanade vi in delar av papier-maché förrådet, som inväntar målning. Evy´s flygplan var mycket snyggt.

    Och sardinburken som egentligen var en säng till den minsta katten. Observera armbandet!

    Och påskharen.

    MX8A7562

    För några år sedan började Viggo med sin Hallowwenkostym redan september, jag är så stressad – hur ska jag hinna?! Han kokade eget lim efter annat recept som svalnat över natten, tog det och badboll med sig när han följde med mig på jobb.

    MX8A7567

    Såhär såg det ut. Papier-maché som skulle bli ett körsbär. Ett ruttet. Som huvudbonad. Själv skulle han vara muffins. Sedan skulle armen bli en mask som slingrade sig ur den ruttna muffinsen. Eller om det var körsbäret? Nu blev det inte så. Jag förmodar att han inte hann klart…

    Däremot snodde jag körsbärets skelett till bas för en gigantisk blomma. Som jag såg nu att jag hade hatkärlek till, det hade jag glömt. Men ju mer jag byggde desto större blev den, det var som om den svällde och krävdes ännu mer bygge. Det tog jättelång tid och jag blev överraskad av att den blev så stor ändå.

    Till kopparna som jag gjorde till den här plåtningen hämtade jag fin inspiration från Ann Wood. Nu är min grundform lite annorlunda och större koppar men hon har en bra mall att ladda ner. Ann inspirerade också mig till det här skeppet som också syns i boken fast inte med någon direkt beskrivning men det hejdar inte Elin att göra ett eget.

    Givetvis kan man proffsa till sig lite i denna värld, vilket jag tycker är helt onödigt när det kommer till barn. Det räcker ofta fint med stommen, riva bitar som man lägger i klistret och sen limma på lager efter lager och torka. Men i alla fall, om du vill göra mer konstobjekt, skulpturer och modeller så kan det vara klokt att göra en grynig pappersmassa. Egentligen bygger alltsammans på samma princip – samma förberedelser, stomme och material. Men du gör helt enkelt en gröt av klister och pappersmos, mosar helt enkelt sönder pappret och använder det. Till skillnad från att klistra remsor och småbitar.  Här finns en bra beskrivning om du ska gå åt detta håll. Även här går det  fint att använda klistret ovan. Här får man också tips om sådant du kan bland i din pappersmassa för olika resultat. Linolja gör pappersmassan smidigare, mjöl gör den segare. Krita ger styrka och en annan yta.

    Soraya Forsberg har en skatt med papier-maché skålar (de på golvet). Här krävs det alltså lite mer finkornig pappersmassa.

    En av det mest magiska jag sett inom papier-maché skrev jag om här. Det var när Merrilee Liddard aka @mer_mag gjorde det här sagolika landskapet.

    Inne hos Brittany finns beskrivning så det är bara att köra.

    Elsa Dray-Farges gör otroliga saker, hennes masker syns ofta i magasin och visningar. Jag är också helt fascinerad av husen hon gör.

    Det finns så mycket inspiration för just masker, är alltid lika fascinerande att se hur något byggs upp och slutresultatet. Påtal om att det som är under ytan kanske är helt annorlunda om man jämför med slutresultatet.

    Själv funderar jag att bygga vidare på några pappersduvor.  Eller varför inte göra en väggsvala… Ha en fin dag, det är sol!

  • DAILY LIFE

    MAN KAN SLUTA LÄSA HÄR OM MAN VILL. SÅ POSTAR JAG NÅGOT MYSIGARE IMORRN.

    Hej. Hur mår ni? Jag mår inget vidare… Ett jävla orosmoln de luxe. Har haft så mycket ångest de senaste dagarna. Vilket i och för sig inte är särskilt ovanligt. Men det är inget jag brukar skriva om här. Oftast blir jag bara tyst i blogg och instagram, så har det alltid varit. I de här kanalerna tappar jag orden. Dock vet alla som känner mig, att lika tyst som jag blir här, lika öppen är jag om det (och annat) i verkliga livet, i relationer och samtal. Kanske ”för” transparent enligt vissa. Filterlös på gott och ont. Ångesten de senaste dagarna har i alla fall varit så pass illa att jag varit helt handlingsförlamad och tappat allt rationellt tänk. Det har inte ens varit i närheten av att skriva blogg då.

     

    Oro och ångest går inte alltid hand i hand hos mig. Ångest kommer ofta utan oro, men oro följs nästan alltid av ångest. Så ja, min ångest just nu grundar sig fullt ut i oro. Inte direkt överraskande. På det vis då man blir rädd för man inser att man är utom kontroll av vad som händer. Än mindre kan förstå situationen och veta utgången. Jag har varit mitt absolut sämsta jag de senaste två veckorna. Jag kan långt ifrån skryta med att ha varit en förebild. Vill så gärna vara det i den här situationen. Rationell, klok och sprida det trygga, därför har jag nog varit tystare än någonsin.  Har känt att allt som kommit ur min mun har varit så färgat av vad som händer. Som tur är har jag en hel drös med det motsatta runt omkring mig. Som fångar upp och försöker få mig att tänka klokt. Om sanningen ska fram har mina barn levererat så mycket mer klokhet än vad jag själv gjort. De har läst och sållat bort på ett betydligt smartare sätt. Otroligt tacksam att jag har Kristo vid min sida, dessvärre ligger han instängd i ett rum med feber och hosta sedan nästan en vecka tillbaka.

     

    Jag har i allt detta försökt lyssnat på dem som kan och försökt hålla mig till fakta. Ändå så har jag fastnat där, i en hysterisk media-rapportering, fast jag innerst inne vetat att det är fel. Och framför allt, som får mig bara mer förvirrad. Som om hjärnan inte längre får ihop faktiska fakta med åtgärderna och konsekvenserna just nu. Givetvis vet ingen fullt ut men att tro att uppblåsta rubriker är den enda sanningen är inte särskilt smart. Men i oro är det så lätt att falla dit.

     

    Barnen sätt att se på det hela är oerhört klarsynt. Givetvis så slår den ”lilla” ilskan till om inställda födelsedagsfester, ovisshet och hur blir det med sommarlovet? Så tänker jag att det också måste få lov att vara. Men också insikter om bra saker som händer när vissa delar stängs av. Och de visar mig  artiklar där experter ser följderna av minskningen av kväveoxid i exemplevis i Italien ”Runt 20 gånger fler liv har räddats på grund av utsläppsminskningar än som har förlorats på grund av viruset”. Samma riskgrupper är i farozonen och drabbade, men ändå har det varit en omöjlighet från politiskt håll att stoppa utsläppen tidigare. De frågar, varför ställer världen om nu fast sagt att det varit omöjligt när det handlat om klimathotet?

     

    Och de är positiva. Säger sådant som : Vi kan inte göra något mer alls nu än ta en dag i taget, ingen kan veta med säkerhet vad som kommer hända. Och inser vissa små men positiva effekter: Jag slipper gå upp 5:20 för att hinna med morgontåget till skolan. Sedan lär jag ha tid att städa min kattvind. Och Nomi ritar och ritar. Viggo har säkert gjort 50 hits. Och skatar när det inte regnar.  Charlie spelar fotboll utomhus med kompisarna nu när alla träningar är inställda. Liv har redan inrättat minst ett tiotal, fenomenala, digitala sätt att umgås med vänner. Sedan kommer också funderingar – vi har det ju verkligen bra oavsett om vi måste vara hemma. Det allra konstigaste är ju att vi inte får träffa mormor och morfar, det är jobbigt. Men tänk om vi levt i krig, DEN oron…. Och tänk på dem som har det dåligt hemma, där skolan är deras enda trygga plats. Det finns ju de barn som bara får mat i skolan och aldrig annars. Vad händer med alla dem nu när skolorna stänger igen? Och de gamla… som är jätteensamma, vem hjälper dem? Vem pratar de med? Vi pratar ju i alla fall. Varje dag. Flera gånger.

     

    Livet pågår och här hemma är alltså en sjuk man. Som fem dagar efter kontakt med en konstant, hostande man nyss hemkommen från Tyrolen (det sjuka i att människor åker till kontoret då…), insjuknade själv i hög, ihållande feber, hosta och som nu har utvecklats till tryck och ont över lungorna. Jag som redan tyckte det var olustigt (underdriver nu) med en man och dotter som pendlade varje dag. Blev ju inte mindre nojjig när Kristo ringer och säger att den här mannen har varit på kontoret ända fram till lunch, då dennes fru ringde för att meddela att flera var smittade där de nyss kommit hem från…DÅ passade gubben i fråga på att åka hemåt.  Kristo har blivit sämre för varje dag men så länge man kan andas själv så ska man stanna hemma. Och jag har suttit i 1177 – du har plats 376 i kön. En osäkerhet över rätt och fel. En inte direkt liten stress över att hålla honom borta från resten av familjen. Men eftersom riktlinjer ändrades i vilka som skulle testas så vet vi ju inte säkert men ska agera utifrån att det är det. Hur enkelt är det? Det är lätt att tappa fotfästet när inte ens hemma känns ”säkert”. Två av barnen har visat symtom så de är hemma medan de andra två går i skolan. Allt enligt riktlinjer. Vilket jag funderar en hel massa på, då Charlie har astma och Viggo fortfarande under utredning för allt som vi inte vet.  Jag funderar nog på precis allt just nu. På mina föräldrar och alla dem över 70, på samhället, på världen. På vården och alla de som kämpar. På paniken som drabbar folk, vad blir konsekvenserna? Vad gör rädsla med oss människor? Häromdagen skulle jag bara handla något litet till middagen, jag möttes av ett Ica Maxi med tomma hyllor och människor med panik i ögonen över att vad de kallade ”nödmat” var slut. De menade soppa på pulver. Men istället för att skratta åt eländet blev jag helt tom. Vi har inte bunkrat, har inte ens tänkt tanken. Och i jämförelse med människor som agerar som vi lever i en krigszon funderar jag i mina svaga ögonblick om vi är de som gör ”rätt”. Men det är bara i mina svaga.

     

    Jag kan inte säga att jag är en stjärna och särskilt klok i oroliga situationerna, jag har blivit bättre med åren. Men sedan allt som hände i somras har det som jag tidigare klamrat mig fast vid, krackelerat till en stor del. Jag har gått runt med en känsla av att allt är så orimligt skört. Givetvis handlar det om att jag omöjligt kan kontrollera vad som händer, att jag nu som då inte vet utgången och svaren. Och nog för att jag för länge sedan släppt den ”ytliga” kontroll jag alltid eftersökte förr, innan fyra barn, så blir insikten utav att sakna kontroll över det absolut viktigaste, svår att bära stundtals. Jag fastnar i det. Vissa dagar är allt bra, jag har känt mig klok, men så kommer det tillbaka och allt är utom förnuft. Jag skrev i september att jag längtade så oerhört efter livet, när allt bara ÄR. Allt jag ville ha var de där dagarna, de helt vanliga. De som passerar omärkbart och utan några som helst stordåd. Då när det inte händer någonting alls. Och det väl exakt så man tänker igen, idag. Och vanliga dagar kommer, oavsett om den faktiska oron kvarstår och ingenting är löst. Mitt tips är, landa mjukt just då och liksom lapa i dig allt som känns skönt, om än bara för en stund. Alla stunder då man lyckas tänka bort är så satans värdefulla.

     

    Jag hittade ett sätt i höstas, till slut, att kontrollera tankar som skenade. Det var långt ifrån vattentätt. Ibland höll det bara i sig så länge jag gjorde ”det andra” men det var ändå värt ALLT att ens kunna bryta för en stund. Jag städade som en dåre. Och jag sprang. Varje dag, i ur och skur. Och jag bankade in i mitt huvud och sa det högt till mig själv: Allt blir bra. 

     

    Jag har, som sagt, aldrig lyckats med konststycket att driva bloggen när allt runtomkring är allt annat än mjukt. Jag har helt enkelt inte lyckats att hålla skenet uppe. Men då, i höstas försökte jag tänka om. Ibland funkade det, vissa dagar inte alls. Men igen, det var värt de gånger de fungerade. Jag försökte helt enkelt trycka undan de tankar som ändå inte gav något och vända fokus till något mer konstruktivt. Att koncentration i det lilla blev en bit på vägen. Att text och bilder kunde få mig att skingra allt det som ändå bara var en massa frågor ingen någonsin kunde ge mig ett svar på. Bloggen har aldrig varit allt för mig, bara små fragment ur mitt liv. Och kunde jag fortsätta på så vis även i dessa stunder, kunde den kanske också vara en slags hjälp för mig själv. Många gånger under åren jag har bloggat, har jag fått mail och samtal om att min blogg hjälpt dem att tänka på annat i svåra situationer. För mig har den vetskapen varit så oerhört värdefull. Att min blogg fungerade som en slags frizon. Att det ytterst lilla och till synes oväsentliga hade förmågan att skänka tröst och lugn.

     

    I måndags tog jag ett brejk från Aftonbladet ( på ett sätt är det fascinerande att en person som ALDRIG  läser Aftonbladet annars uppdaterar typ var tredje minut, på ett annat sätt är det helt sjukt) och faktiskt de allra flesta medier. Jag håller mig till några få klockslag då jag får kolla/lyssna på nyheterna. Då är det enbart P1´s nyhetssändningar som Lunchekot och Dagens eko och Rapport typ och bra tips som exempelvis när Agnes Wold gästade Skäringer & Mannheimer. Jag lyssnar noga och djupt på alla de kloka människor jag har runt omkring mig. Det går det ändå bra. Lite bättre än vad de gjort innan jag började med den här planen. Ganska bra i alla fall.

     

    Så från och med nu försöker jag hålla till härinne då och då, fokusera på annat. Men nu vet ni, att jag liksom de allra flesta befinner mig i orosmolnet, med tankar i virrvarr och långt ifrån en slags mjuk frizon.  Liv och jag såg en film där detta citat sades: ”There’s beauty in the most unexpected places. And there are bright places, even in dark times. And if there isn’t, you can be that bright place.” Så lite åt det hållet.

     

     

  • DIY

    FISKDAMM

    Dags att damma av DIY-kategorin. Många saker gjorde jag till boken som ren rekvisita, sådant som saknar utförlig beskrivning i boken. Och vissa saker har enklare beskrivning men inte fick så mycket bildutrymme som man önskade. Som fiskdammen!

    Här hängde den i flera veckor och muntrade upp mig!

    Fiskdamm var ju ända en favorit härhemma. Innan barnen blev så stora att de kunde lösa kluriga gåtor och skattjakter. Och givetvis funkar det fint med vilket lakan som helst. Fast jag erkänner, hade jag haft inte haft noll framförhållning när barnen var små, hade jag helt klart svängt ihop ett sådant här lite mer havs-aktigt skynke. Nu får den väl gå i arv istället.

    Nog för det är lätt och relativt snabbt. Men på en timme innan gör man det inte.

    För man kan ju få feeling och sy langettstygn och tofsar. Jag vill inte påstå att jag hade någon vidare plan med det här skynket, det blev som det blev. Jag kan erkänna att vågor från fantasin gick före realism. Några saker att tänka på:

    • Tyget ska vara så stort så det täcker personen som står bakom, hemligast så.
    • Gör en skiss innan du limmar. För att veta vart du hamnar. Pussla exempelvis upp applikationer på golvet först innan du kör skarpt.
    • Om man har flera applikationer som liksom överlappar varann brukar jag inte limma samtliga, utan vissa tråcklar jag, här använder jag langettstygn. Jag tycker man märker, när man lägger applikationer på varann, hur de liksom beter sig. Man vill ju att de ska falla så naturligt som möjligt. Så lite fästen som möjligt brukar vara tricket.
    • När det kommer till större applikationer så tycker jag det är smartast med textillim. Då får man ytan slät och det blir heller inte stelt som om man använder andra limmetoder. Och givetvis enbart på strategiska ställen, som kanter och lite där det faller naturligt. Limma inte ihjäl dig.

    Öglorna är bara vändsydda kanaler, som jag strök släta med sömmen ”gömd” i ena sidan.

    Jag vek dessutom ner den övre kanten innan jag sydde langettstygnen. Såhär ser det ut på baksidan.

    På den nedre kanten tråcklade jag fast ett band med broderitråd, helt synliga stygn.

    Bandet är så pass brett att det både täcker härvan i nederkant och kan hänga ner någon centimeter nedanför.

    Som ni ser så är det både skeva stygn, lite hackigt klippt, fållat i vissa partier, andra enbart limmat. Alltsammans syns bara om man går såhär nära. Men vem gör det?

    Fiskar som godispåsar. Sy ihop två fiskdelar. Med symaskin eller för hand med synål och snöre.

    Evy och Lilly fick fiska på kommando mellan regnskurarna.

     

  • DAILY LIFE

    TVÅ EFTERLYSNINGAR

    Hej! Har ni lust att hjälpa mig lite grann? Jag har två saker härhemma som jag undrar  över. Det sura är (samtidigt lite fina) är att den första har jag redan fått hjälp om, då det överraskande nog kom ett mail från en läsare som hade en likadan. Det är bara det att jag  hittar inte mailet. Hur mycket jag än letar.

    Det är detta broderi, ena frågan gäller. Enligt mailet ska beskrivningen funnits i en gammal veckotidning, men som sagt, jag minns inte vilken. Snälla du maila igen. Och ännu bättre, kanske någon har den gamla beskrivningen kvar?

    Den andra frågan är denna lampa. Med ljuvlig, gedigen, handsydd skärm.

    Foten är av trä och inte särskilt gedigen, för att inte säga ranglig. Dubbelfattningen känns dock speciell. Och resten av detaljerna är tung mässing.

    Likaså knoppen. Observera de långa stygnen. Någon som vill försöka sig på en gissning?

  • INSPIRATION - INTERIOR

    ROCKAD

    Vad är det med soffor? Ni som känner mig vet att det är min värsta möbel. Egentligen har jag bara haft en soffa i hela livet som gjort mig rakt igenom nöjd. Den här. Resten som kommit i vår soffväg tänker jag helst inte vidare på. En gång köpte vi två som visade sig vara katastrofalt köp när de väl kom in i vårt hem. Tror jag blev fel-inspirerad från början. Trodde vi var som de där sofforna fast vi förmodligen var tvärtom.

     

    Idag kom det en liten lejongul till oss. Förövrigt kan ni titta på upphängningen av stjärnan om ni någongång tycker att ni inte lyckats. Värre blir det inte.

    Soffan var min mormors.

    Och kolla, vilken dockhussoffa ända. Den där lilla, randiga schäslongen som jag flyttar runt som det vore en extra pall ser plötsligt gigantisk ut. Men det var soffan som stod där hos henne och morfar hela långa livet. En lagom stor eller möjligen liten soffa. Det känns en aning överdrivet att vi nu, i skrivande stund, har sju soffor.

    Den blå soffan fick i alla fall en ny kompis. Jag var tveksam till mixen á svenska flaggan men insåg att det blev fint. Min man tog på sig hela äran då han mixade om kuddarna. Jag hade inte hjärta att säga att jag kommer mixa om dem.

    Mattan, jag ber er ta en titt på den. Den var också min mormors och så fin.Och bordet med den rökfärgade glasskivan hamnade även här tillslut. Vi kommer också byta ut Elfasystemet bakom soffan mot det som fanns hos mormor. Med grunda teak-hyllor, en av dem snedställt för de fina böckerna. Så mycket härhemma som andas min mormor nu. Och självklart också min morfars, fast det var tjugo år sedan jag såg honom sist. Men möblerna de stod där även då.

    Och den här soffan flyttades alltså hit medans den blå hamnade en trappa upp. Plötsligt kände jag dock att det var något som skavde på helt fel sätt. Jag älskar ju skav och den har stått där förut, flera gånger. Men vi får se, kanske får den hamna hos någon ny. Kanske är det den utomordentliga stylingen som fick mig att tveka, det måste vara något med perfektheten, Och pandan.

    Hoppas ni haft en fin helg. Jag har insett att snön som kom i helgen fick mig att få realistiska vår-vibbar när den smälte. Som att jag inbillade mig att den legat där ända sedan oktober och att det äntligen var barmark. Ni vet känslan i magen, när det händer. Det blir liksom inte samma sak när snön aldrig kom. Men som sagt, inbilla sig går också bra.

    Andra saker jag gjort är detta:

    • Sett nittiotalsfilmer (eller till och med åttiotal) med Liv, som Dirty Dancing och Notting Hill.
    • Scannat av marknaden efter en ny keramikförälskelse som började i några assietter som jag fick från min mormor. I och för sig redan i december men det var först nu jag kollade namnet, ibland är man seg. När jag googlade namnet skrek bilderna efter mig. Jag insåg att det var långt ifrån hett när jag frågade efter det i second hand butikerna Stockholm. Ohhh nej, det har vi inte. Det brukar du kunna hitta billigt. Hurra, tänkte jag. Kan det bli bättre.Visar snart!
    • Köpt en hemmasydd bomullsdräkt på Humana. Den är för stor, den har ett hål och saknar knappar, egentligen förstår jag inte alls vilken tidsålder den har, som om 80-tal möter 50-tal. Men gaaaah tyget. Jag säger bara TYGET <3 Den kommer sys om, var så säker. Skulle kunna säga att tyget känns liiite som det här blogginläget.
    • Varit på Fotografiska och sett Erik Johansson´s utställning. Fastnade mycket vid orden, och tänkte att förordet jag skrivit till boken och inledningen till Places Beyond snackade exakt samma språk. Självklart handlar det om fantasin. Utställningen är förresten förlängd till 15 mars. Och missa inte Alex Prager´s Welcome home som vi alla fastnade i. Jag drack en grapefruktdrink också, det är ju flott att göra det samtidigt som man kollar konst.
    • Vi år semlor här och de var himmelskt goda.
    • Och lunch här för att mina barn är besatta.
    • Köpte den här boken till Charlie. Han startade med att måla en skål full med guldfiskar.

    Då var det mars. Visst hände det ändå snabbt?

     

  • INSPIRATION -GARDEN

    SÅ EN ÄNG

     

    Igår lade jag ut en bild med min dotter Liv på en äng. Tillsammans med insikten över  manin över fröbeställningar. Hursomhelst ramlade frågorna in – om hur fick jag till den där ängen? Svaret var – jag lade Liv på någon annans äng, i ett inlägg som hette ”som ogräs krossar asfalt växer hon upp”. Med andra ord en äng här i Katrineholm, kommunens egen äng. Över frukosten så tänkte jag, lite förhastat, jag kan ju alltid ringa och fråga hur de gjorde. Nu vill jag poängtera att detta var ingen journalistisk undersökning, men väl ett mycket fint samtal.

    Jag slog en signal till kommunens växel – Hej, för några år sedan, fanns det en äng här i stan. Jag skulle vilja fråga den som anlade den några saker. Alltså det är bara snälla frågor. Jaha, sade hon i växeln och skrattade till. Jag tänkte att hon kanske inte så ofta får den typen av frågor. Men, en sekund senare var jag kopplad till själva upphovsmannen av ängen, parkintendenten i Katrineholm. Kanske fick ha ett av sina gladaste och lite överraskande samtal en fredagsmorgon.

    Han berättade att ängen varit en plan under en längre tid. Att skapa en långsiktig äng tar tid. Man förberedde alltså marken under flera år innan själva ängen väl stod där. Man tog bort gräset och annat som växte där. Man gav ingen tillförsel på näring, utan utarmade helt enkelt marken. Planen med ängarna (för de fanns faktiskt på fler ställen) var att stärka den biologiska mångfalden genom att locka till sig många pollinerande insekter såsom humlor och bin. Kort och gott, för att skapa stabila och fungerande ekosystem. Han berättade också att plöjning och sådd skedde med häst, det fann två ardennerhästar som jobbade med detta. Detta är något som jag fastande i under ett annat samtal. Påväg till en av Charlie´s fotbollsmatcher skjutsade jag nämligen en pappa som arbetade just med hästar i skogen, på en bilfärd på tjugo minuter hade jag frågat allt om avverkning i skogar med häst.  Så väldigt intressant.

    Men nu var det ängarna. Han berättade att förr så kom ängarna till per automatik genom den tidens jordbruksmetoder, ängarna gav betesmark och vinterfoder till djuren. Genom att skörda gräset till djuren, skapades speciella och näringsfattiga ängsmarker. Men idag fungerar det inte på det viset, industrialiseringen inom jordbruket har gjort att de gamla betesängarna försvunnit. Jag läste på Naturskyddsföreningen att en tusendel av den ängsmark som fanns för hundra år sedan finns kvar idag. Följden blir de kraschade eko-systemen.

    Önskar man att en äng ska blomma igen och igen, ligger hårt och digert arbete bakom. År av förberedelser och skötsel efter konstens alla regler. Enligt de botaniska proffsen så kanske man inte heller får kalla en tillfällig sommaräng just en äng. Det handlar om arter och en hel massa andra kriterier, som jag inte minns. Men en sk poppis-äng räcker gott för mig.

    Vi kunde slå fast att få ängen att blomma under en sommar, kan de allra lyckas med. Kort och gott – så mager jord man kan uppbringa. Näringsfattigt ska det vara, låga kvävenivåer. Gräsklipp är med andra ord förödande. Sand i jorden, gärna en grusplan. All gödsling ska ses som förbjuden, då gödningen gör att gräset/ogräs då växer till sig och tar över.

    Såhär gör man för att skapa en äng för en sommar:

    1. Välj en solig plats, gärna väldränerad.
    2. Gräv bort den del av gräsmattan där du ska skapa din äng. Hela grässvålen. Gräs samt ogräs ska vara borta. Blanda sedan upp jorden med grus eller sand för att få den riktigt mager. Detta är alltså a och o. Ingen gödsel ska tillföras.
    3. Sedan är det dags att att göra din fröblandning. Katrineholms äng skapades av ettåriga samt fleråriga  blommor och örter. Kratta ner fröna.

    Ett trick är att så innan en period med lite regn. Många frön av de här arterna behöver minst 3 veckor av kontinuerlig fukt för gro. Om du inte har tur med regn, vattna med 2-3 dagars mellanrum.

    Bästa tiden för sådd är egentligen på hösten, men det går även att så tidigt på våren april-maj.

    Nedan är en lista på sådant som kan fungera. Man kan även kika efter fröer som passar vårt klimat, som här. Sedan finns det ju en massa färdiga ängsfröblandningar av olika slag.

    • blåklocka
    • rosenskära
    • blåklint
    • prästkrage
    • vallmo
    • fältvädd
    • backnejlika
    • käringtand
    • åkervädd
    • gullris
    • gökblomster
    • rölleka
    • styvmorsviol
    • väddklint
    • tjärblomster
    • åkerklätt
    • förgätmigej
    • klöver
    • smörblommor
    • krasse av olika slag, tänk krassegången
    • Gräsparasiter tex ängsskallra det hjälper tydligen ängsblommorna att konkurrera ut gräset.

     

     

  • DAILY LIFE

    ONSDAG

    Idag har jag jobbat hemifrån och det är den typen av dag när allt ramlar över. Som de tusen idéernas confetti. Kristin sa häromdagen, men var glad att du har idéer, tänkt om det varit tvärtom. Det ligger något i det.  Denna bild är som tur är inte idag, utan förra året. Någon frågade vad jag menade med enstörigt när det kom till att göra blommor. Enstörigt, som i osällskaplig, prata helst inte med mig på en vecka, låt mig ha mina lurar och bara göra. Visst låter det hemskt fast jag tror att det där är mina bättre egenskaper. Meter efter meter av blad och annat som hör till. Timmar blir dagar och jobbet ovan – en hel vecka.

    Just idag har jag blomsterutvecklat. Känns som att man borde ha bättre för sig, mer att lösa världsfred och sådant. Men nu råkar detta vara mitt jobb och jag måste gå till botten med en sak. Det har tagit ett antal timmar i anspråk sen tog jag en dusch.

    Jag ritade en tavelvägg och tog gamla bilder från Sundborn som inspiration.

    Och funderade lite över hur många hyllor man kan trycka in på liten yta.

    Och om jag ska hänga draperiet såhär, som Kärlekens ros.

    Eller som här hos Fanny.

    Sen tog jag lite paus men insåg att det blev tvärtom-effekt på grund av stresspåslaget när jag räknade mina frö-inköp. Jag vill ju vara som Paulina och ha en trädgård som henne. Kommer ni ihåg intervjun jag gjorde med henne förresten? Så fina svar. Hur som helst säljer hon också supersmarta verktyget Soilblockers. I nuläget är jag dock osäker på om ens det kommer hjälpa mig. Bara att trycka ut tusen små kuber känns som en uppförsbacke utan dess like. Funderade på om man kunde köpa en tjänst som går ut på att någon trycker ner alla de där miljarder fröerna, sen kom jag ihåg att jag ändå inte har råd.

    Efter den deppiga insikten drömde jag mig bort på Sundborn och tänkte att det minsann inte är tvunget med rundade stänger för hörn. Den här lilla kappan satt vid en säng.

    Jag fastnade i ateljén i The Danish girl. Och kom på att någon hade nämnt i kommentarsfältet hos Brittany att bokens omslag påminde henne om  ”the upstairs room in Little women”.

    Eftersom jag inte sett filmen var jag ju tvungen att googla. Och jisses, det vill man ju förknippas med <3

    I samma googling låg den här bilden. Inspo. Igen.

    Jag lånade ut Hannas bok till min pappa. Så han kunde läsa på om gouache.

    Jag fick provplattor till toaletterna på Fotografens och matchade ihop en av dem med kulören Devine.

    Det är samma färg som Nomi fastande för till sitt rum. Nu har hon dock även fastnat för bröstpaneler. Vi har ju original-pärlspont på många ställen i huset så det kan absolut funka. Skulle ju vara ett sätt att spara lite på tapeten för en annan tid. Å andra sidan målar vi ju över hälften.

    Nu ska jag vidare och mäta upp några för tapet. Funderar också skarpt på att använda rester från plåtningen ovan och liksom skräddarsy ett tak. Undrar just vad målaren på plats kommer tycka om den idén?! Tapet i taket alltså.

  • DIY

    HJÄRTAN

    Älskar påminnelser! Älskar att jag har läsare som påminner! Som häromdagen när Micaela upplyste snällt om att jag skulle visa planritningar på vårt hus, utlovat 2017 (!) ”jag skulle bara leta rätt på planritningarna”… På samma vis skrev Anna till mig om beskrivning på vikta hjärtan, hon planerade inte Alla hjärtans dag men väl ett bröllop.

     

    Hjärtan som utgår från exakt samma dragspelsvikning aka solfjäder som stjärnor och änglar.

    Tag ett papper som är något smalare än den tallrik du utgår från. Detta är en tallrik på en diameter av 24 cm men du kan ju givetvis på både upp och ner i storlek. Rita upp efter tallriken och klipp ut.

    Det är dock viktigt att du får två raka sidor och inte har en hel rundel, detta för hjärtformen.

    Vik nu dragspelsvikning, från rak sida till rak sida.

    När du vikt färdigt, viker du på mitten.

    Limma eller häfta ihop.

    En girlang kan man göra, kika hos Helena.

     

  • ABOUT ME

    DET SOM GJORT MIG GLAD DE SENASTE TRE DAGARNA

     

    Att mina blommor får pryda omslaget på My Feldt´s nästa bok!

    Frågan – om jag ville skapa blommor tillMy´s bok – kom mitt i väldigt jobbiga dagar i Paris,  då allt och mycket saker var totalt uppochner. Jag blev så himla glad av frågan, den gjorde världen mjuk för en stund. Jag gillar ju My så mycket och att mina blommor skulle få bli kompis med hennes ord och Linda Lomelinos magiska bilder var lite som den finaste present. När det sedan visade det sig att de skulle hamna på omslaget var det som jag vunnit på lotteri, högst vinsten! Kunde inte tänka mig en finare plats för mina blommor, för evigt sparade just här!

    Den här boken VET jag kommer bli magi på ett sätt som aldrig skapats förr. Som en annan värld på papper. Som verkligheten när den dröms fast exakt som det känns i magen. Ni fattar väl?

     

     

    En intervju med mig hos House That Lars Built & Brittany Jepsen!

    Brittany är stjärnornas stjärna när det kommer till kreativitet. Hon bor i USA och jag har följt Brittany i massor av år och hon är otroligt duktig och inspirerande på så många olika plan. Hon är designer, skrivit flera egna böcker och har en blogg som är ett aldrig sinande universum. Hennes projekt har synts i Vouge, New york Times , CNN, The today show och Marta Stewart Living. Hon är  helt enkelt en förebild att skapa en egen värld runt sitt skapande, att kapitalisera på sin kreativitet.  Att hon dessutom skriver så snälla ord om boken gör mig rakt igenom stolt. Allt som händer utanför Sveriges gränser blir extra stort när det kommer till boken, av den enkla anledningen att boken ännu bara finns på svenska. Men trots det verkar den tala sitt eget språk, det känns fint.

     

     

    Att jag är med i Jenz Jangdin´s Yrkespodden. Hittas här på Spotify, eller här plus där poddar finns under Yrkespodden.

    Vi pratar om mitt jobb, går ända tillbaka till varför jag valde att bli frisör i det förvirrande 16:e året, hur jag redigerar mina bilder, hur jag tänker kring samarbeten, hur jag ser på digitala kanaler och en hel massa mer. I vanlig ordning så inser jag såhär i efterhand att jag verkar sakna något slags filter. Jag svarar snabbt, vrider och vänder på saker och kanske blir de inte alltid de mest genomtänkta svaren men åtminstone 100 % ärligt. Be kind : )