• DAILY LIFE

    Minnen i midsommartid.

    Det är så länge sedan jag bloggade så det kändes alldeles bakvänt att logga in. Jag hade väl inte tänkt att sluta direkt men det är lätt att tro det.  Jag har så lätt att stänga av vissa delar. Nästan för lätt, som om det inte existerar ens. märkligt det där. Semestern från instagram blev en månad och den här blev visst sedan början av maj. Jisses. Men utan svepskäl, jag tror jag börjar om. Hoppas ni mår bra ändå. Och är friska. Och så hoppas vi på den mjukaste sommaren som nånsin sett dagens ljus. Börjar om med midsommarminnen. Det gäller att göra det enkelt för sig.


    Midsommar ändå. Den där dagen som alltid regnar bort eller är det en total osanning? Kanske blir man bara så besviken när det väl händer att det är det enda man minns. Fast säg den dag som gått förlorad på grund av ett par gummistövlar?


    Så mycket bättre att samla på det vackra och fånga historierna om att midsommarnatten är magisk även om regnet står som spön i backen.

    Fast imorgon ska det ju vara sol så långt ögat når och överallt.


    Kanske lyssnar vi på midsommarsagorna som fullkomligt kryllar av övernaturliga väsen, särskilt pigga under just denna sommarnatt.

    Att spå in i framtiden genom sju sorters blommor under huvudkudden har väl inte undgått så många? Men att rulla sig naken i midsommardaggen känns kanske lite mer avlägset. Stärkande för hälsan minsann. Detsamma med blomsterkransen, hälsan själv ska den vara. Det anses också finemang att spara kransen till julbadet, årets enda bad, för att försäkra sig om en frisk vinter. Plus lite extra lycka på så vis.  

    Världens minsta midsommarfirare. Tänk nu är de tonåringar hela bunten!

    Gullisar! Smälter här.

    Tänka sig att ett satans virus skulle ställa in hela alltet. Det kanske var det allra sista man hade räknat med.

    Violiner i vänlig grönskas rika dräkt.

    Och allt det som jag lärt mig se som vackert under åren.

    Fiskdammen får vila till nästa år.

    Och här en simpel kransguide . Med det smarta knytet.

    Jag och min pappa.

    Jag och min mamma. Jag saknar så otroligt mycket att allt inte bara är som vanligt. Att liksom bara stå såhär. Ge en kram. Ett samtal över köksbordet.

    <3


    Stången, såklart för att skydda grödan från otur och missväxt. Hur ska det gå nu kan man tänka. Säkert bra.


    I år får de vila om de inte gör sina egna vill säga.




    Åren går, kransarna består. Men i år sa de att vi skippar kransarna, vi ska ju ändå inte gå genom skogen. Tror att alla tänker att det är lite annorlunda. Men bra ändå.

    Kanske handlar midsommar om sandlek, säckhoppning och klädstafett.

    Han fyller 21 i augusti.

    Och ett modig trotsande mot Näcken själv när vi metar från bryggan eller glider runt på en luftmadrass på mörkt vatten. Eventuellt i sällskap av ett regn eller två tusen. Inte en endaste fiolmelodi har vi hört under åren, tänka sig ändå. Jag minns däremot midsommarmorgonen när någon spelade ”Den blomstertid nu kommer” på ett piano. Om och om igen. Från ingenstans. Kanske hade Näcken ändrat fokus just det året? 


    Knytet.

    Och den inte så sparsmakade.


    Eller handlar midsommar om grusväg och skogarna? Magin på replängds avstånd, i skydd av ljuset.

    Annat blir det när kvällen smyger på.

    Bästa tricket är att fortsätta leka även när älvorna smyger in över sjön, och låtsas som om man inte ser dem. Trots att det är nästintill en omöjlighet att undgå, för det är svårt att missa magin så här års.

    Världen blir trolsk utav sig själv. Kan det ändå vara då som trolldom är som vackrast, och sommar-ro som mest märkbar. Trots allt som smyger i kulisserna. 

    Modigt att tälta ändå. Så nära sjön och allt.

    Fast NU snackar vi modigt. Näcken, vet ni!??


    Vi plockar blommor och någon säger att man får välja. Tre, sju, åtta eller nio sorters blommor. Alla de talen är magiska. När jag var liten sade någon att man skulle vara tyst under själva plockandet och tills man somnade. Inte konstigt att det hela aldrig funkade.

    Sent om natten läser vi att gränsen mellan människans värld och det övernaturliga är tunnare denna natt. Det är därför alltsammans sker just nu. Och att ängen bär på något alldeles extra viktigt precis då. Kanske har det något att göra med natten som aldrig mörknar.

    Hittade en sådan rolig kommentar till den här bilden när jag letade i gamla inlägg. ”Sista bilden är för härlig. Simma bort i solnedgången iklädd hatt. Det har jag aldrig provat.” Det är en radiostyrd båt men gullig tanke tycker jag.

    Glad midsommar till er. Var rädda om er.

  • DAILY LIFE

    SMAK OCH LUKTBORTFALL

    Ni är många som hört av er om detta med att tappa smak och lukt vid covid-19. Det har kommit så många mail, dm och även kommentarer sedan jag skrev detta inlägg. Även tv hörde av sig och ville ha med oss i ett reportage om detta (vi tackade nej ska vi alltid förknippas som Corona-familjen!?? då ett inslag på Svt spridit sig över de lokala gränserna 🙈vilket några i familjen tyckte var sådär).

    Och här kommer ett svar till samtliga och ett unisont förlåt då jag inte har svarat på alla personligen. Men tack för ni delar med er om detta, era tankar om det och stort tack för omtanken om hur vi mår. Många intressanta reflektioner under detta inlägg och på flera andra inlägg under den sista månaden.

    En kort summering – Kristo blev alltså bekräftad Covid-19. Vi andra blev sjuka men med helt skiftande symtom som man kan läsa om här och det enda som var samma på samtliga i familjen var att vi alla tappade smak och lukt. Alla utom Charlie som egentligen inte uppvisade några symtom alls, än lite magont. Vid den tidpunkten var smak/lukt bortfall inte bekräftat som ett symtom av Folkhälsomyndigheten och inte heller svensk media hade inte tagit upp detta.

    Men jag var så himla konfunderad, för det var det enda som kändes annorlunda i min kropp. Och det kändes så väldigt annorlunda. För jag var varken snuvig eller hosta, bara pyttelite ont i halsen men smak och lukt var helt borta. Jag menar HELT DÖTT. Så pass märkligt att jag googlade på utländska sidor för att hitta någon information om det, i Sverige kunde jag bara hitta infon på en enda sida.

    I samma veva tog Emanuel Karlsten upp tråden på sin blogg och mailade även Folkhälsomyndigheten i frågan men de svarade att man inte ville gå ut med detta som ett officiellt symtom.

    Och ni undrar hur det gått för oss. Vi är friska, tack alla som frågat. Jag har dock inte tillbaka lukt/smak överhuvudtaget, det är nu över 50 dagar. De andra i familjen har fått tillbaka det men det försvinner då och då, jag vet inte hur många gånger jag hört vid middagsbordet nu är det borta igen. Vilket givetvis är märkligt.  Många som hört av sig har upplevt detta panikartat och jag förstår det. För mig har det inte känts så, jag har hela tiden tänkt att det kunde varit värre. Och är fast besluten om att det kommer tillbaka. Men med det inte sagt att jag inte förstår och på något sätt förminskar att man mår dåligt av det.  Och heller inte att det är extremt märkligt, att det försvinner såhär utan att ens varit förkyld. Knappt inte ens värt att kallas sjuk, med tanke på mina extremt lindriga symtom. Jag kan fullt förstå panikkänslan många känner, eftersom flera, som i mitt fall, tappar det totalt. Och under såhär extremt lång tid.

    Det är som om ens liv saknar ett väsentligt lager, en ytterligare dimension. Man inser att doftsinnet är något väldigt betydelsefullt i ens liv. Man tappar plötsligt en möjlighet att registrera saker, börjar man tänka på det är det lätt att drabbas av panikkänslor. Det handlar ju inte bara om det man äter utan också om hur man registrerar omvärlden. Efter så lång tid så inser man att det är mer än vad man tror som hänger ihop med alla dofter man känner. Hur det får hjärnan att registrera inom hela spektrat från fara och obehag till det motsatta. När allt är normalt känns det lite som ett dolt sinne, man tänker kanske inte på hur mycket det betyder, men när det plötsligt är borta så inser man vad världen blir platt. Det är liksom bara det man hör, ser och känner som hjärnan tar in.

    Förra veckan fick jag faktiskt under cirka 30 sekunder tillbaka lukten men det försvann tyvärr igen. Underbart var väldigt kort men jag ser det som en hint om att snart kommer det tillbaka. Vi satt och kollade på tv när jag plötsligt kände att det luktade bränt – jag bara skrek: det luktar bränt – det LUKTAR bränt!! Jag skakade om Kristo för den storartade känslan, inte för att det skulle lukta i egenskap av eldsvåda utan att jag faktiskt kände något. I samma sekund registrerade min hjärna – någon är i köket, någon poppar popcorn, någon bränner dem. Och nej, det låter inte som en stor grej att registrera att det händer något i ett annat rum men även sådant går man miste i en värld utan dofter. Världen är liksom bara det som är allra närmst förutom hörsel då som man ju kan höra på avstånd. Att smak och lukt saknas gör helt enkelt världen mycket plattare, som sagt, en dimension, saknas. Helt enkelt, lite trist, minst sagt.

    Jag har också fått tipset om att äta tillskott av Zink, vilket jag gör. Vem vet, kanske kan det påverka alltsammans i rätt riktning men inget resultat sedan en dryg vecka.

    Sedan mitt första inlägg skrevs så har Folkhälsomyndigheten uppdaterat symtomlistan med ”Det är ganska vanligt att man förlorar luktsinnet, och därmed smaksinnet, under en tid i samband med infektion i de övre luftvägarna.”

    Jag tänker att många ställt frågan om hur länge man ska vara hemma i samband med lukt/smak bortfall så jag klipper in allt detta från Folkhälsomyndigheten:

    Hur länge ska jag stanna hemma?
    Om jag har haft lukt- och smakbortfall?
    Studier har visat att lukt- och smakbortfall verkar vara ett ganska vanligt symtom i samband med covid-19. Hur vanligt det är att bara ha detta symtom eller när i förloppet det kommer är oklart.

    Om du har haft andra symtom initialt och ett lukt- och smakbortfall som hänger kvar gäller samma som för torrhosta. Det vill säga det ska ha gått minst sju dagar sedan du blev sjuk och minst 48 timmar sedan du hade några andra symtom.

    Om du däremot bara har haft symtomet lukt- och smakbortfall så rekommenderas du att stanna hemma tills det gått minst sju dagar efter att du fick det även om du känner dig helt frisk för övrigt.

  • DAILY LIFE

    NÄR MAN INTE ENS KAN KOMMA PÅ EN RUBRIK

    Hej på er. Det blev tyst här igen. Och jag tänker inte tråka ut er med hur läget är, jag tänker att det är fler än jag som gör sitt bästa för att hålla tankarna i schack. Hursomhelst är jag väldigt tacksam att ni är så många som ändå kikar in här varje dag trots att jag är riktigt risig på att uppdatera. Det känns tryggt. Och fint. Som en drös extravänner ❤️

    Jag har sådan tur att mitt jobb fortsätter som vanligt. Just nu är det full fokus på en fotografering som ni ska få veta mer om. Det är helt perfekt i dessa tider att vårt hus är min studio. Jag kostade på mig en alldeles för tidig trädgårdsbukett från Minlillavärldavblommor, kändes bra när jag lämnade den hos mamma efteråt. Note – måste plantera löjtnantshjärta i trädgården. Resten har jag. Förgätmigej, pioner,  rosa astilbe (hoppas den börjar växa på sig just i år, seg har den varit och man önskar ju det där molnet), riddarsporre och lejongap.

    Jobba hemifrån betyder att allt har ett andra liv såsom blombuketter som flyttar till mamma, eller barn som äter upp rekvisitan. Ni är många som hört av er om vår platsbyggda bänk. Det kommer en liten beskrivning på den!

    På förmiddagen hade jag bundit en krans, av sådant som jag hade hemma. Torkad hortensia blir så fin att dela upp såhär.

    Jag har speciella kransställen i form av krokar på några utvalda ställen i huset. Julekransen, påskkransen, höstkransen… och sådär håller jag på. Jag virar alltid en grund utav av textil på mina kransar, tycker nämligen inte alls om när stålringen lyser igenom. Här tog jag tyget jag färgat med avokado-skal och rev lite remsor. Syns ju inte så mycket framifrån men väl från sidan.

    Den verkliga sanningen när man jobbar hemifrån. Nu ska jag planera en barnhörna och ta tag i dagens plåtning.

    Men först ska jag gå raka vägen ut i trädgården och plantera en ros som jag köpt men inte kommit ner i jorden ännu. Den heter Constance Spry och planen är den här. Det kommer kanske slå in när jag är 97 men jisses vilken lyckost jag kommer vara den dagen.

     

  • DAILY LIFE

    MYSETS VÅNING

    Har ju av förklarliga skäl inte varit nere på Fotografens på ett antal veckor. Blir så himla glad när jag får sådana här uppdateringar skickade av Alexandra. Spanar in att allmänbelysningen i form av klotskärmar är på plats. Och tapeterna! My god! Det enda nackdelen är att det blir för mysigt, en vill ju bo här!

    Älskar det väldigt generösa med en tapet, en mönstrad tapet givetvis, att den liksom sätter stilen direkt. Ni måste också spana in de gamla fönstren, som varit en sväng på renovering efter konstens alla regler. Spröjsen är helt ljuvliga.

    Så fort den är uppe så – färdigt! Vilket det såklart egentligen inte är men det väldigt bjussiga att kunna skynda långsamt. Tack tapeten ❤️Och tapetseraren såklart. Honom får vi inte glömma, ingen easy up här inte 🙈

    Tapeterna är från Lim & Handtryck.

    Jag är verkligen glad över att det kommer kännas som hemma här. Inte som ens eget hem men hemtrevnad i ett nötskal. Snällt och mysigt och man kommer bara vilja gosa in sig där. Med kvittrande koltrastar på taket eller yviga snöflingor som singlar ner över innergården. Med tända ljus när mörkret faller. Mjuk musik och evighetssamtal. Och vin. Jag kommer sparka av mig skorna redan i hallen.

  • DAILY LIFE

    IMORGON SKA DET BLI 18 GRADER

    Hej på er! Hur mycket älskar man inte att våren är här? Öppna dörrar efter åtta och ungar på taken.

    Har klagat väldigt mycket idag på ekvationen mår inte så bra = städa hysteriskt. Nu skulle säkert de flesta inte tycka att vi lever minimalistiskt. Men i jämförelse. Och i den här takten vete sjutton var det slutar. Jag jobbar på i alla fall och plockar fram sakerna igen.

    Hittade Viggo här, direkt när han kom hem från skolan.

    Det började redan i helgen.

    Men en annan vägg.

    Nu är det lite mer genomtänkt. Fortsättning följer. Ledtråd : ”Highest in the room”. Ändå en ganska bra syssla att låta kidsen göra väggmålningar. Om de nu inte gillar tapet.

    Och nej, det gör de ju inte.

    Jag sade till Kristo att det enda som får mig att somna på nätterna är att fundera över vilka väggar vi ska sätta innefönster i. Helst vill jag ha det överallt, för luftighetens skull. Jag tror han tyckte den strategin var sådär. För när jag vaknar måste jag berätta exakt hur vi ska göra. Som här. Här sätter vi igen dörren och sätter ett trippelfönster istället. Då kommer vi se ut genom glasdörren, som leder ut till terassen – eftersom vi ändå ska riva väggen i själva passagen. Och sen behöver vi en pardörr till det där hålet vi tog upp för tre år sedan. Med glas i såklart, så vi ser genom den väggen också. Gärna med överljus. Alltså, jag måste nästan tillägga att detta är inget som har kommit nu, så man tänker att det hela står för något helt annat. Jag är väldigt förtjust i innerfönster, fönster överlag. Skulle lätt kunna bo i ett hus som mer eller mindre består av glas.

    Flyttade ett skåp. Visst sa jag att det är minimalistiskt nu?

    Lite mindre här kanske. Eller mer, ni fattar. Fast jag har faktiskt städat undan massor här. Tryckte ner allt i små lådor och bar ner i källaren. Hejdade mig åtminstone från att köra till tippen.

    Drömde till och med en mardröm, i minimalistisk anda. Jag skulle göra en scenografi. Jag kom inte på något! Det var helt tomt i huvudet. Då sade de som ägde teatern, nu går jobbet till någon annan, du kommer ju ändå inte på något. Och då blev de jättenöjda för den andra,  satte batteridrivna ryska dockor i plast på hela scenen. Som snurrade hysteriskt. Jag började grina och tänkte, DET hade jag aldrig kommit på själv.

  • DAILY LIFE

    ANNANDAG PÅSK

    Hej och glad påsk i efterskott. Hoppas er helg varit fin! Annorlunda men fin, säkert så. Precis som vår. Ni är så många som undrar hur vi mår, tack snälla ni för omtanken! Väldigt upp och ner på det hela, framför allt på min man. Men helt klart upp. Dock attans segt, även på mig. Eller jag känner mig inte sjuk men heller inte frisk. Fast hade det varit en vanlig tillvaro hade jag inte tyckt jag varit sjuk, möjligen lite hängig men det kan ju annars finnas miljarder skäl. Ni är jättemånga som frågar om min smak/lukt är tillbaka. Det är den inte. Inte ett dugg faktiskt. Och som Nomi sa nyss, det vi pratat mest om den senaste månaden är corona, världen och det här om smaken och lukten. Så status är att de andra fått tillbaka sin, men den är långt ifrån knivskarp och försvinner stundtals. Meningen nu försvann den igen sägs flera gånger under dagen. Och min är alltså forfarande totalt väck, för fjärde veckan. Charlie sa det är väl nästan mest synd om mamma nu. Om jag ska vara ärlig, de gånger tidigare jag har tappat smak/lukt ett par dagar i samband med någon förkylning har jag tyckt väldigt synd om mig själv, attan vad trist och varför ska jag ens äta (vilket jag givetvis gjort). Men nu är det bara jaja, det är ju förbaskat märkligt MEN i jämförelse med allt annat som sker för tillfället, så är det faktiskt inte särskilt farligt. Tråkigt såklart, verkligen megakonstigt men det kunde varit så mycket värre. Men jag minns, när jag jobbade som frisör, hade jag en kund som inte hade smak/lukt. Jag vet att jag led med henne när hon berättade att hon inte haft det på tjugo år…

     

    Körsbärsträdet blommar och jag har planterat en del frön nu.

    Luktärtorna flyttar jag ut och in och runt. Det här året har jag tagit Hanna Wendelbo och Paulina Veloblom på orden de tål mer än man tror. Och faktiskt bara efter några dagar utomhus, med påsen nerdragen under dagen och in i kalla verandan på natten, så ser de mycket friskare och knubbigare ut sedan förra året. Jag sår som jag gjort tidigare, men Hanna har en bra påminnelse på luktärtssådd här. Imorgon tänker jag att de får vara ute även på natten.

    Annars:

    🍀Jag blev superglad när jag upptäckte att jag beställt dessa frön.
    🍀Tog tag i det ätbara och beställde grönsaker och kryddor härifrån. Tycker om deras utbud väldigt mycket.
    🍀Har läst den här boken grundligt för femtielfte gången och vi sa att den plus den här är de enda vi behöver just nu. Varför krångla till det?
    🍀Blev så ytterst pepp av det här inlägget hos Erika – särskilt filmen. Anledningen är detta men ändå… vi kommer aldrig orka att byta alla fönster i vårt hus. De fyller vår bod till bredden nu och frågan är vad vi gör istället?
    🍀Slutligen, det tog lite tid för mig att komma till skott för att se Husdrömmar Sicilien – men alltså. Älskar det.

    Vi hörs vidare imorrn! Kram till er!

  • DAILY LIFE

    LITE SVAR

    Yes! Någon sade nyss – NU känner jag att det vänder. Hurra (ett mycket försiktigt) hoppas jag starkt på, det är ändå inne på fjärde (!) veckan (fattar ni hur segt?) och jag sticker inte under stol med att det skulle kännas väldigt skönt om det blev bättre. Hostan är kvar men har ändrat  karaktär och enligt min man så är den plötsligt inte alls lika frekvent. Och ingen feber sedan i fredags. Märkligt segt ändå, om man tänker efter. Feber i över tre veckor, det har aldrig hänt i Kristos snart femtioåriga liv. Inte i mitt heller kan jag tillägga. Det har varit ett satans falskt alarm på tillfrisknandet, han har sagt nu är jag bättre och tagit två steg ut i trädgården, ungefär tio gånger. För att minuten efter jag fattar inte jag orkar ingenting, jag måste sova. Något annat som inte är lika viktigt, jag kan inte nog understryka att detta är ju inte något som jag anser farligt mest mystiskt, är att mina smak inte är tillbaka. 18 dagar nu. De andra har fått tillbaka den, Liv och Viggo för ett par dagar sedan, dock inte alls knivskarpt.  Men min är alltså helt väck. Sedan jag skrev inlägget som heter Symtom har det fullkomligt rasat in liknande historier så därför funderar man lite grann på svaret journalisten Emanuel Karlsten fick från Folkhälsomyndigheten i frågan. Jag vill för övrigt tipsa om att läsa Emanuels blogg, där han rapporterar skarpsynt. Det är pedagogiskt och en oerhörd noggrannhet med källor, vilket inte går att understryka viktigheten utav i dessa tider. Han lotsar runt bland diagram och rapporter och jag skulle vilja säga att det är exakt den här typen av journalistisk vi behöver nu, inte storslagna rubriker och klickmagneter. Sakligt och ärligt.
    Om jag skulle säga att vår värld är särskilt storslagen just nu skulle jag ljuga, det förstår ni säkert. Vi håller oss fortfarande  isolerade och senaste gången jag var ute bland folk, typ till Ica, var väl snart fyra veckor sen.Men trots allt är det i vårt eget hem så särskilt synd om oss är det ju inte. Herregud vi har ett stort hus, vi har trädgård, mat, alla snälla – familj och vänner som förser oss med den ena godsaken efter den andra. Vi har allt. Sen blev det ju vår igår och pågrund av det så har barnen flyttat ut på taket igen. Om några veckor ser det ut såhär! Men ändå, jag erkänner. Jag är lite trött. Jag har fått en himla massa frågor på sistone, de är tyvärr obesvarade. Många är relaterade till hur vi gjort härhemma när det visade sig att Kristo var sjuk, jag får ta det i ett eget inlägg. Men också mycket annat som tror jag landar i att många människor har energi att starta upp saker. Totalt motsatt till mig själv just nu. Men svara kan jag om än lite på efterkälken –  så jag tar ett lite svar här nedan.
    Om det är sant att vi har en rund sandlåda? Ja det hade vi. Våra barn levde i sandlådan när de var små, de älskade att gegga och bygga där. Vi grävde ett stor hål med en liten grävare, lade en duk i botten och fyllde med sand. Runtomkring lade vi stora stenbumlingar som vi hittat på tomten. På bilden ovan hade barnen slutat gräva, det var ett par år sedan och jag gjorde om allt till rabatt. Och jaa, kirskålen hade tagit över här.
    Måste tillägga – köp alla sandsaker på loppis!
    Vad är det för mått på odlingslådorna? Den stora är 2,40 bred 68 djup och 53 hög. Virket är grovt, nästan 5 cm i tjocklek.
    Måtten på dessa är 1,50 bredd, 54 djup och 67 höjd. Samma virke.
    I boken finns det ju ett avsnitt om lekstugor, jag vet att det kommer från din blogg. Jag skulle vilja spara några av idéerna i min pinterest, var hittar jag inläggen om lekstugan? 
    Du hittar dem här och här.
    Sen fick jag en fråga om vår terass – hur är konstruktionen på ert tak? Alltså jag ber att få återkomma i frågan. Eftersom vi byggt allt själva härhemma, med hjälp av familj och vänner, så är ju inte beskrivningar och planer helt glasklara. Kristo har aldrig sagt att något inte går utan alltid – ska det vara så svår?!!  Så ja allt går i det här huset och vi kan ingenting från början. Som det här jättetaket. Vi gjorde ett hål i fasaden, satte in en dubbeldörr vi hittade på vinden och sen var det igång.
    Hur som helst är det bland det bästa vi har på vårt hus. Återkommer i ett mer utförligt inlägg om denna husgavel.
    Och så var det hur förkortar man en resårmadrass? Det hittar man här.
  • DAILY LIFE

    Morgonen.

    Gomorron! Kan nästan inte tänka mig en mer bubbelliknande tillvaro att vakna med sol i ögonen och en mjuk värld framför ögonen. Jag skulle ha fotograferat Numero 74 igår men allt var upp och ner. Så det gör jag idag! ÄLSKAR deras färg Mellow Yellow – har haft den hemma i ett år här nu. Minns ni den här helt magiska gardinen?  Färgen är nu inne i aktuell kollektion. Jag tänker mig färgen som havrefält. Utan att bara vara beige.

    Chester älskar kuddhögarna.

    Den här sängen är så fin. Verkligen bara för den minsta, lättaste lilla personen. Borde sälja den och en hel massa saker.

    Nu kom brödleverans. Alla i Katrineholm borde beställa brödet här, om inte förr nu för tiden.

    Populariteten när man drar upp dubbeldörrarna och drar in vår säng i Viggos (under gula täcket) rum. Och samtidigt känner att man vill prata lite om Bill Gates….

  • DAILY LIFE

    TORSDAG

    Idag skulle jag posta ungefär den här bilden på instagram. Men så kände jag, att jag kan nog inte posta en endaste mörk och ”moody” bild någonsin mer. Tänkte på om någon satt där, som jag, med skallrande fönsterrutor i stormen och lyssnade på presskonferens. Alltså då vill man ju inte spä på.

    Men så plötsligt sprack solen igenom och fönstren slutade att slå. Jag bytte rum och gjorde en krans.

    Sedan försökte jag posta en bild från det här rummet istället.

    Vi går runt och gråter lite i smyg, min man och jag. Åt schimpansmammor, åt intervjuer med tanter om hemhjälp och glassleveranser. Sedan kom det en storm också. Jag kände att jag verkligen inte önskade en storm. Det blåste upp och blev som på natten och alla fönster bara slog. Då grät jag lite till och messade med en vän på Ibiza som sa att det stormade där också. Min mamma skrev att ett träd precis gick mitt itu.  Och min syster sa att det blåst en tall över vägen. Plötsligt mojnade vinden och fönstren tystnade. Solen sprack upp över hustaken. Och jag tänkte att det var då värst vad solen kunde skina från ingenstans. Sen sken den ända fram till halv åtta. Det kändes som en present.

    Men förvånande nog gick det inte att publicera?! Om det plötsligt publiceras arton likadana bilder kan ni väl säga till.

    Det var inte meningen att jag skulle göra en särskilt påskig krans. Men det kan ingen ta ifrån den.

    Jag fattar om ni inte kan fokusera på blommorna i fönstret. Det är visst ett och annat som stör.

    Men de här. Jag har sagt det miljarder gånger. Men Blomsterlönn eller Klockmalva kan vara det vackraste jag vet. Vissa dagar slår den faktiskt pelargonen. Men bara vissa. Dessa har jag sått från frön, skrev hon ganska malligt.

    Påtal om frön. Det gjorde jag även med Blomsterböna eller Rosenböna som den också heter. De växte upp på en sekund så jag var tvungen att klippa ner dem. Plötsligt kryllade det av små röda blommor. Jag tänker att det inte var meningen. Eller möjligen exakt tvärtom.

    För det kändes ändå väldigt härligt på något vis.

    Nu ska jag titta på det här . Eftersom jag aldrig tittat på Husdrömmar någonsin tidigare så blir det förmodligen lika vanebildande som Antikrundan (alltså jag erkänner, jag såg första avsnittet i lördags…ni kan aldrig prata TV med mig) . Påtal om Husdrömmar ringde en kompis till Kristo och sa att det kunde varit vi. Fast jag vet inte…hade vi verkligen köpt ett hus på Sicilien?!

  • DAILY LIFE

    SISTA DAGEN I MARS

    Tack alla ni som frågar hur vi mår, hur Kristo mår. Ja, nu är det i alla fall bekräftat att han är smittad och alltså har covid-19. Det känns nästintill lite ironiskt. Jag var ju störtnojjig i början och var säkert den första i stan som försåg mina barn med handsprit. Så visar det sig att vi haft smittan i huset i 3 veckor – vad fasen liksom?! Samtidigt är det skönt att få det bekräftat, vilket också gör att det jag skrev om här känns ännu mer relevant. Jag rekommenderar verkligen att läsa det då det är intressant hur det sett ut i vår familj och det här med lukt/smak bortfallet.

    Det känns dock som han är lite bättre idag, samtidigt som febern fortfarande hoppar upp och ner, han är inne på tredje veckan nu.  I helgen blev han asrisig och fick läkarkoll. Men han syresatte sig väl, vilket är det som räknas. Han har fortfarande hostan kvar och ont över lungorna. Och MEGAtrött. Vi andra har fortfarande vaga symtom. Jag, Liv och Viggo har fortfarande ingen smak/lukt vilket såklart är en bagatell i sammanhanget, men igen, jag tror att det är tillräckligt för att vi faktiskt smittar.

    Som ni säkert förstår är vår tillvaro inte direkt härlig just nu. Men det kunde varit så mycket värre, så väldigt mycket värre, tänker jag. Fast det är otroligt långt ifrån brödbak och mys. Mer nudlar och makaroner. Med en pappa som mest sover i ett lite avskilt rum, fyra barn som ska vara skoleffektiva, vilket går sådär. Det är ju inte direkt att man samlar dem runt bordet och har lite mysig räknestuga. Det är mer tjat och jag erkänner, tjat… Någon hojtar om att jag ska tipsa om samiska traditioner, en annan vill att jag ska lyssna på tolv kapitel ur en berättelse, en annan frågar sig hur man gör med livscykelanalysen på ett par Nike-sneakers där enda källan om lädret är en stängd FB-grupp. Och en fjärde sitter i öppna , digitala lektioner och hävdar att varje ord (från resten av familjen) hörs till samtliga i lektionssalen. Mamman i den här familjen försöker alltså jobba samtidigt som hon frågar sig hur mycket barnen kan äta och tycker hon lagar mat hela tiden. Och det är sjuttioelva mellis nu är det inte meningen att ni ska äta upp ALLT på en gång!!! och vem tog TVÅ glassar??!! och mina systrar får knappt göra annat än att leverera mat till oss. Själv äter jag havregrynsgröt för 11 dagen i rad.

    Slutligen. Kan inte nog säga – stanna hemma vid minsta lilla symtom. Sannolikheten att vi alla härhemma har det är ju stor och med dessa otroligt skiftande symtom så måste man vara så vaksam. Klart, slut på elände.

    Det skulle ju vara ett direkt ljug om jag sa att energin var på topp.  Jag kan inte heller säga att jag har koll på vad som händer och sker just nu, men lite har jag lyckats snappa upp. Vi avslutar så tycker jag ❣️

     

    Att Pom & Flora stöttar vården och frukostlevererar. SJÄLVKLART har jag swishat på 123 309 3887. Mia Skäringer och Anna Mannheimer gör samma – samlar och delar ut pengarna i form av middagsmat till personal inom vård och omsorg. Swishade såklart även dit 123 227 0999. Förmodar att det finns tusentaliga liknande initiativ, upplys mig gärna!

    Jag är glad att Emma och Maria har startat upp #hemmapåsk för att just inspirera och peppa i den ovanliga påsk som går oss till mötes.

    Jag hittade Anna Kövecses @annakovecses och började tänka på ärtpåsar (ni vet sådana där man hade på gympan) fast det väl egentligen inte var några ärtpåsar i hennes feed. Men blev i alla fall sugen på att ha en eller två (?!), minns hur de kändes i handen. Hursomhelst var det fint där.

    Weronicas fina blogginlägg inspirerar alltid och för ett par veckor sedan hittade jag till Johanna Bank  – följtips @cirkusbank . En fredag när det inte var vidare muntert härhemma så hade jag i alla fall energi att färga lite textil med avokadoskal och kärnor.

    Jag gjorde det helt utan recept och kunskap. Kokade skal, kärnor, rödlöksskal och salt i en timme. Lade i lite tyg och en trasig handduk, kokade lite till. Tog bort tyget och silade bort grönsaksresterna. Lade i tyget igen. Sen låg det så över natten. Dagen efter slängde jag det i tvättmaskinen för att se om färgen satt kvar, det gjorde den.

    Det blev superfint. Och nu vill jag egentligen fylla ett träd utmed vår gata såhär! När det händer vet alla att vi är på banan igen,  tänker jag. Johanna tipsade också om att färga blå – med rödkål och rostig spik!

    Jag tyckte Malin @poppyloveyou gjorde fina ägg.

    Dm:ade @schulverket och frågade om hon hade tankar på att trycka upp ett print som var blått med en duva som det hon målat ovan. Det hade hon, så fint.

    Av en slump hittade jag den här gamla bilden. Den fick mig att minnas pompom-eran för åtta (!!) år sedan. Det var ändå rätt fint, var det inte?!