• DAILY LIFE

    Min pappa.

    Orden – svart på vitt – att skriva om vad som hänt hanterar jag bara korta stunder åt gången. Men jag vill att orden ska finnas på den här platsen. För min egen skull. Ändå saknar jag orden. Jag som alltid tänkt att ord är starka. Att de är så mycket mer jag, än mitt tal. Men det fungerar inte. Det är som om allt som någonsin funnits inom mig är borta. Att orden jag haft och allt som varit jag är borta.

    Min värld är för alltid en annan. Då jag somnar är tankarna där. Mitt i den mörka vinternatten är de där. De där timmarna då jag avskyr att vakna. När natten är isande kall, mörket så tätt, känslan så definitiv av att verkligheten stirrar mig rakt genom själen. Vintern 2021, i själva verket så gnistrande magisk. En vinter som känns som en present från pappa. Ju mer jag tänker på det vet, vet jag att det är så. För som han älskade vintrar som denna. När isen ligger ända in på vårkanten. När han travade över sjöarnas vita värld, med fiskesaker och isborr på ryggen. Alla vintrar på bandyplanen. Alla gånger med starka armar under barnbarnens vingliga små kroppar tills de bar sig själva. För kan ha ge oss den ljusaste av vintrar, så vet jag att han gör det. Finns det ett sätt att påminna oss om världens vackra, så vet jag att han väljer det. Men när kylan kryper in genom vårt hus, då temperaturen går uppåt tjugo minus utanför, sjunker jag längre och djupare under tre ulltäcken. Jag stirrar ut i vinternatten och försöker greppa historier och fantasier, såsom jag brukar göra när tankar tenderar att hamna fel. När de liksom roterar i som en karusell och tappar fäste ju snabbare den snurrar. Men det är tomt, jag hittar ingenting alls att ta tag i. Varje morgon när jag öppnar ögonen så tänker jag samma tanke och kan ändå inte förstå. Min pappa finns inte längre. Det gör så oerhört ont.

    Kanske trodde jag att vuxenheten och att snart femtio år på jorden skulle rädda mig från maktlösheten och den oerhörda rädslan i att någon försvinner. Eller när allt kommer omkring trodde jag inte det, kanske var det mer ett sätt att hoppas. Att önska sig bort från det som faktiskt är såsom livet är. Jag har varit så rädd för den här dagen. Jag har varit rädd för döden så länge jag kan minnas. Att mina närmsta ska försvinna. Ibland så rädd att jag nästan glömt att leva själv. Så ofta har jag lindat in mig i fantasier och föreställningar om att kanske skulle jag, vi, vara skyddade. Kanske skulle vi få vara dem som var lyckliga i alla våra dagar. Kanske skulle pappa och mamma bli sådär jättegamla som min mormor, som vi begravde på hennes 100-årsdag. Kanske skulle jag när den dagen kom, vara så klar med tankar om livet och döden. Att jag då förstod.

    Sedan händer det och den insikten gör att jag förlorar allt. De färger min värld bestått av, alla nyanser mitt liv har haft. Som om allt som någonsin funnits inom mig är borta. Att orden jag haft, förmågan jag burit och allt som varit jag är borta. Allt jag tänkt och känt. Tomt, alldeles tomt. Ibland, korta stunder, vet jag att det inte är så. Men sedan förlorar jag igen, mot de där tankarna.

    Jag trodde jag skulle skrika och sparka. Att världen omkring mig skulle mörkna och bli svart. Jag trodde att allt skulle stanna, att alla skulle stanna. Men det var bara jag. Det var bara precis runtomkring mig det hände. Utanför skiner solen i den gnistrande kylan, utanför säger människor att det är en rasande vacker vinter vi har, människor handlar till fredagsmyset och någon säger att de snart tar tåget till Paris. Jag trodde att det ondaste skulle kännas det mesta jag någonsin känt, men det blev precis tvärtom. Som om allt jag kände tippade över, liksom sköljde över en kant som ett öppet spjäll. Kvar blev ett hål där allt är tomt och mörkt, alldeles svart. Omgivet utav det skal, som väl är jag.

    Jag vet inte alls hur man gör. Jag förstår liksom inte. Varje steg känns som ett nytt. Varje andetag. Ibland lyckas jag slå bort att jag aldrig ska träffa min pappa igen. Men nästa sekund slår det mig igen. Och igen. Som om jag tumlar och slåss mot något, jag vet inte vad, som inte blir mjukare. Jag försöker tänka tack. Tack för allt vi fick, älskade pappa. Tack för att allt bara var bra. Att alla minnen är ljusa. Att det är en oerhörd skatt, en rikedom framför allt. Att få vara bästa vän med sin pappa och mamma. Jag jämför mig med andra, jag som aldrig jämför mig, men nu gör jag det. Jämför för att se klarare på alla de åren jag, vi, hade pappa vid vår sida. Alla år som formade oss trygga. Som gav oss bryggor till livet, som ett gigantiskt pussel som gjorde oss hela. Inte bara mig utan så väldigt många.

    Jag säger till Charlie som kommer hem gråtandes från fotbollsplanen ”jag saknar att morfar inte står där bredvid, han stod ju alltid där bredvid” att tänk om han aldrig stått där. Då hade det inte gjort lika ont men det vill vi ju aldrig byta bort, eller hur? Att vi alla fick ha morfar här varje dag gör ju att det gör så ont. Det är sagt, att sorg är kärlekens pris. Det kan inte vara på något annat sätt.  Men det enda jag vill är att pappa är här. Kvar.

    Dagen innan allt hände stod pappa som vanligt på vår trapp och pratade om allt mellan himmel och jord. Vi bestämde att vi skulle ses i vår trädgård på lördagen och fira Viggo´s födelsedag. Sådär på avstånd som vi ju varit så noga med alla dagar sedan corona kom. Corona, vad spelade det för roll när pappa fick en stroke som hade sönder allt som var min pappa, förutom hans hjärta som bara slog och slog. På kvällen pratade Viggo med sin morfar på telefon. Jag hörde samtalet för mina barn har en vana att prata på högtalare. Pappa berättade att han lyssnat på en dokumentär om musiken Viggo gillar, sedan berättade han hur nöjd han var med sin senaste målning. Det var sista gången jag hörde pappas röst.

    Redan då jag såg ”mamma” på telefonen den tidiga morgonen efter, förstod jag att något var fel.  Allt stannade. All rädsla som jag burit i alla år slog ned mig till marken. Det var som alla de där bitar som var jag rasade, bit för bit. Tre veckor svävade vi inte i hopp utan bara någon slags luft som var den tjockaste jag någonsin upplevt. Många av oss klarade att stå, jag gjorde det inte. Det har nu gått tre månader, sedan natten den 8:e december då pappa lämnade oss. Det känns som jag lär allt på nytt. Lär livet åter.

     

     

    Jag har försökt skriva i dagar, allt har jag suddat bort. Jag har förlorat min pappa. Nu har det snart gått två månader sedan pappa lämnad oss, den 8:e december. Tre veckor tidigare, morgonen efter Viggos födelsedag, då min mamma ringde, rasade min värld. Plötsligt var allt som jag någonsin känt eller tänkt som försvunnet. Jag stod så oerhört nära min pappa. Han stod oss alla så nära. 

    Du var min bästa vän, pappa. Våran förebild. Sättet du såg på världen, sättet att tänka, känna och vara. Ditt intresse för allt och alla. Hur du såg oss och andra människor. Du lärde oss att det aldrig är försent att lära, känna och våga något nytt. Du visade oss alltid att livet är värdefullt, att vi är värdefulla. Du var så oerhört tacksam över livet självt, mer än någon annan. Du var alltid HÄR och nu, inte någon annanstans. Och du älskade varje sekund. Du sa det så ofta. Att det vanliga livet var det allra bästa. Vi fick rättvisan och solidariteten sedan vi var små ungar, att vi alltid skulle våga att säga när något var fel.

    Du var rak, det du sa och gjorde var liksom aldrig inlindat i en massa annat. Jag fattade dig pappa, alltid.

    Med dig blev den kortaste stund – som timmar, det enklaste samtal – en historia och den tristaste uppgift – ett äventyr. Det var alltid kul med dig, pappa.

    Jag fick kreativiteten av dig. Du var alltid involverad i alla mina projekt, trodde alltid på mig, tyckte aldrig att något var knäppt eller konstigt. Och alla de tusentals blommorna till Svenskt Tenn vek du, bara sådär. Du var så stolt över oss, det sa du jämt.

    Sedan i våras har du säkert målat 300 tavlor, varit på sjön och fiskat nästan varje dag. Och for runt och kikade på alla dina nio barnbarns OLIKA aktiviteter. Du har som alltid knackat på hos oss och alla vännerna, stannat, lyssnat och pratat. Om allt.

    Jag kommer aldrig kunna förklara i ord hur mycket trygghet jag består utav. Du och mamma, i 58 år gick ni sida vid sida, mina fina, fina föräldrar. Jag har aldrig tagit er för givet. Aldrig någonsin.

    Din tid på jorden var fantastisk, pappa. Alla våra minnen med dig är BARA fina. DET kommer att vara vår tröst. Men jag saknar dig pappa, så oerhört. I varje andetag. Och jag är så väldigt, väldigt ledsen.

     – Skrivet 15 januari 2021 – Ni är fantastiska som har skrivit till mig. Där och alla mess, mail och brev. Och samtal. Det är så betydelsefullt, kärlek till er ❤️

     

  • ANNONSSAMARBETE

    Nytapetserat!

    När vi flyttade in i vårt hus målade vi alltsammans väldigt vitt. Kanske hade vi nog med spänning, med en 4-åring, en 2,5-åring och 2 nyfödda bebisar. Och med rivstart i en renovering som innebar i  princip allt. Och framför allt – att göra huset för en familj från två-familjshuset. Det ena gav det andra kan man säga. Ganska raskt började vi dock fylla huset med tapeter och slutligen var det bara de öppna ytorna som band ihop alla separata rum som var vita och neutrala. Jag älskar att gå från rum till rum och när känslan ändras med väggarna. Så jag vill inte säga att jag jublade när alla barnen ville måla över sina tapetserade rum. Till vitt och grått. Men de är så pass stora nu så de måste få bestämma själva, hur skulle det annars vara? Fast jag sticker inte under stol med att det var direkt jobbigt. Som om tapeterna blev en symbol för livets förgänglighet.

    Vår övervåning där nu barnen huserar blev trist, så grå, så vit. Barnen var nöjda men jag kände att hela vårt hus andades minimalism och det kändes så himla fel.  Men så kom jag på att göra precis tvärtom. Att tapetsera alla de öppna ytorna! Jag tänkte att på så vis skulle vi tydligt få in tapeter igen. Jag tänker att här kan jag gå loss och sen kan de stänga dörren till sina minimalistiska världar. Men innan blir de tvungna att passera det brokiga och härliga, vare sig de vill eller inte. Så först ett par tapeter – sen är min plan att göra varenda liten vinkel och vrå brokig – ni fattar va?!

    Måla dörrar, en och annan karm, pärlsponten, slipa golvet, sätta glas i vindsdörren och upp med lite bårder på det! Vårt trapphus och öppna hall är stor så det finns helt klart möjligheter. Nu är det jättenytapetserat, så möblera och röra till det som jag tänker har verkligen inte hunnits med. Men fortsättning följer!

    Nu kanske någon tänker, men du – ska barnen inte få ha sin minimalism. Nej verkligen inte tänker jag. Vårt hus behöver nämligen tapeter och jag också. Och vet ni vad, alla de fyra barnen häpnande när de kom hem i fredags. De tyckte det var tusen miljarder finare än innan och Nomi kunde tänka sig att sova där. Jag visste väl det, lite tapet kan aldrig skada.

    Vi valde tapeterna tillsammans. De båda kommer från Sandbergs kollektion Löfstad  som jag jobbade med under våren. Vi ville att hallen fortfarande skulle kännas ljus och mjuk och att tapeten liksom skulle omsluta de stora, öppna ytorna. Jag ville absolut inte ha en tapet med hårda kontraster, jag tycker helt enkelt inte om det. Alla gånger jag valt en sådan tapet konstaterar jag att det blir fint på bild men jobbigt att leva i. Därför är  Charlotta perfekt! Vi valde Spring green. Faktiskt hade jag inte kikat på den här färgställningen innan men så sa en kompis ” men den här då” och så fort den kom upp som prov så såg vi alla att den var perfekt. Och på nära håll är detaljerna så fina.

    Vårt trappräcke var överbyggt under en stor bokhylla. Vi har inte ”hunnit” fixa ändknoppar. På tretton år… Ledstången låg på vinden, den är fasligt vacker tycker jag. Däremot har de som bodde här tidigare förstört den stora ektrappen som finns under den målade trappen – vilket grämer mig. De har helt sonika sågat av trappnosen! Så himla trist, för trappen är egentligen mörknad ek och så vacker. Men hur återställer man något sådant?

    Att kombinera tapet med bröstpanel är fint tycker jag, så mycket i samma vägg. Jag har en plan att måla denna i en pudrig nyans som finns i vårt ena badrum.

    Den är lilla hallen är verkligen svår att veta hur och varför den kom till.

    Dessutom är ett platsbyggt serveringsskåp just här.

    Det är så hemligt där. Ibland tänker vi på att ta bort väggen, andra dagar att sätta in ett överljus.

    Tapeten vi valde heter Maria och den sitter i original på Löfstad.

    I gästrum No 13. Där var det nämligen så att man tapetserade i tid och otid men alltid föll tapeterna ner. Då valde man istället att måla direkt på väggen.

    Visst känns den som ett konstverk där på väggen. Förövrigt vill jag bara flagga för glas i gamla dörrar, så fint.

    Längtar till att få fortsätta här. Men redan nu känns huset tillbaka till sitt gamla jag. Jag tänker att det måste vara tricket när barnen kommer in i den minimalistiska tonåren. Att ösa på där man kan liksom.

  • Education

    We Work Remotely

    The first critical step to take to have a successful remote job career is to get yourself organized and ready to go! This will help you to build on a good foundation and enhance your productivity for optimum performance. Have all the necessary apps, devices and equipment you will need in one place – set up a workstation.

    • Whether you enjoy working remotely or not, you can manage to succeed in it.
    • The rise of remote work resulting from pandemic lockdowns has also led to an increase in cybersecurity threats.
    • ”By participating in these communication channels to connect, relate, and share feedback with your peers, this will enhance your engagement and visibility within the organization.”
    • Basically anyone who knows how to type can create written copies of videos, audio material, lectures or spoken words.

    Here’s a list of Facebook groups where you might find some neat remote jobs. For some people, getting a remote job is like dreams coming true. Those who love to work from home will tell you that there is a number of benefits you will enjoy by working remotely. You can organize your time the way you want, no more sitting in traffic driving to the office, more time for yourself and your family, and you can travel around the world and work. Among the employees most likely to prefer remote work are women and people of color, who even before the pandemic often reported feeling underrepresented and isolated in the workplace.

    How To Actually Find A Remote Job

    Checking the job boards works really well, but as soon as the company posts a job, they’ll post it on social media too. They have great blog resources and an FAQ section for remote job seekers. The job posting quality is good, but again, this is a great place to learn about working remotely. The list of benefits from getting a remote job goes on and on. As a full-time remote worker myself, I get to experience many of these benefits first-hand. But being in business full-time for yourself also comes with more risks, higher costs, and the ever-present potential for down times. Because your company allows remote workers it likely uses a communication software like Slack, Microsoft Teams, or Google Hangouts.

    Sometimes, flex can mean time-shifting working hours during the week or even job sharing with another part-time person, https://smartapps-yarabltd.co.uk/smartcover/how-to-become-a-front-end-developer so it’s important to understand all the options. Here’s a roundup of five flex schedules you might come across.

    HR Specialist Interview Questions To Ace Your Next Interview

    Now you can start writing detailed reviews and creating videos. One of the important things to remember is that you can write anything on internet. I can write all about how to make candles, without ever having made a candle myself. Same goes for niche websites – you don’t have to be the end “user” of your niche website in order to write it. Quitting your job can be a dramatic way to prioritize travel in your life. Here are some tips for tipping the balance towards travel with the job you already have. Just remember that a blog full of information can be even more convincing than a CV or resume with a couple of relevant bullet points.

    how to start career as remote

    Set an alarm or timer on your phone, or mind the time with a standard clock. No matter how you track your breaks, make sure to take them in their entirety. For example, if you plan for an hour break and return to your desk after only 40 minutes, walk away for another 20. Additionally, just because you’re home and can let service What does a remote job mean people into the house or take care of pets doesn’t mean other family members should assume you always will. A routine can be more powerful than a clock at helping you get started each day. What in your morning routine indicates you’re about to start work? It might be making a cup of coffee before you tackle your to-do list.

    Best Digital NOMAD VISA And Residency Programs For Remote Workers In 2022

    Telecommuting may present challenges that working in an office does not. For example, if you have young children who will be home with you, you’ll need to ensure that you can still be productive. Brainstorm all potential issues that could come up when working remotely and the solutions you can implement to overcome them. This ensures you are ready in the event of pushback from your manager and shows you have sufficiently planned for this transition to remote work. ”If you see an opportunity to create a new group or channel, talk to your leadership about creating one,” she continues. ”By participating in these communication channels to connect, relate, and share feedback with your peers, this will enhance your engagement and visibility within the organization.” You want to be more than a coworker; you want to be a friend!

    Clients range from early-stage startups to large enterprise businesses like Nestle and Dell. Squadhelp contests are not limited to naming, either–there are opportunities to work on taglines and logos, too.

    Highest PAYING Remote Work Jobs On U S Market In 2022 Updated

    This is pretty much the same position as an in-house recruiter except you get to work wherever you want. The other major difference is that you search the web to find the right employee for the right position. You’re also responsible for screening the applicant and being a part of the interviewing and negotiation process.

    Ask them how they found their remote job and ask for tips. All of the jobs we post are thoroughly vetted by our research team to ensure they’re legitimate, so that rule of 3% doesn’t apply to our members. If the job description, website, or even recruiter seems fishy, it probably is. Trust your gut and do some research before you part with any personal information. The Better Business Bureau and the Federal Trade Commission are great starting points.

    Tip #2 For A Successful Remote Job Career: Develop Communication Skills

    According to Ivy Slater, certified business coach and author, establishing and embracing company culture is one of the biggest challenges of remote work. This makes sense since, when you aren’t physically in a space, it’s tough to feel connected to the company’s mission and vision. If all employees are virtual, most team-building exercises and practices are python likely conducted via video chat or at an annual in-person gathering. However, if some team members report into the office while others stay remote, it’s normal to feel a bit of FOMO. ”You don’t get to see the mentorship program in action or the casual, fun Fridays, so it’s your job to research and understand the core values of the company,” Slater says.

    Remote employees are also great for a company’s bottom line. If a team is fully-distributed, companies can see decreased overhead from money saved on costs like rent and office furniture. To put that learning into perspective, how to start career as remote Flexjobs reported that employers can save $22,000 per remote worker per year, even if their entire team is not remote. Some remote workers take full advantage of the opportunities that a remote working lifestyle gives them.

    Have Your Professional References Ready To Go

    Join relevant online communities on Slack, Facebook, and LinkedIn and start contributing to conversations. Ask for a one-to-one with your boss and communicate the next steps you want to take in your career. Then, ask for feedback on how you’re tracking towards your goals and seek advice on how to fill in your skill and/or knowledge gaps. That being said, this is one of the aspects about the role that excites me the most — having the ability to and bringing my experience of to the table. Click the company on Linkedin, and you’ll see the company page. One of the most important benefits, for me, of working from home is that it saves you money in a few ways.

    You’ll find everything from how to know when it’s time to change careers to how you personally define success front-end and so much more. Did you know you can borrow ebooks from your library without ever leaving the house?

    This means that you need to either apply through federal job banks in the United States or Canada , or else network your way into a policy job. Student programs can also be a great way to gain exposure and experience, such as the Pathways program in the U.S. or the Federal Student Work Experience Program in Canada. User Experience is an amazing field that links design, writing, research, and a lot of other good stuff.

    However, many remote workers sadly backburner personal development, assuming it costs too much or takes too much time. You’re probably in the best position to work remotely – congratulations! Think about your clientele and whether it is necessary to be available for in-person meetings. If you think that more than 80% of your work can be done virtually, then think about a trial remote work period. Start with one week and build up to longer stretches of time that feel comfortable to you and your clientele. Being good at sales is an essential skill in both the traditional and remote work world, and not to mention makes you more marketable to potential employers regardless of your position.

    how to start career as remote

    The part that hit me the most be excited about it love what you do. If you have Compassion, dedication, and a vision of your career, then there is no need of sales of your soul to your interviewer. And your advice on my resume brilliant duh why didn’t I think of that. Your an amazing person and I really appreciate https://staging.netwaveinteractive.com/oyster-point/cookery-courses-classes/ your blog it’s just amazing and uplifting and very informative. And you know what I may even fail at it the first go around. I will just chuck it up to the 101 what not to do list of applying for a remote career Job. Hey if I screw it up really good maybe you can add it to your blog of what not to do lol .

  • ANNONSSAMARBETE

    Kollektionen Löfstad för Sandberg

    ”Kanske tänkte jag, liksom våren börjar om med sunnanvinden, ska också minnena studsa för alltid mot väggarna. Att mina ögonblick ska fångas i rummen och orden i luften du andas. Som om jag bara lämnat rummet för en liten stund.  Kanske är min önskan att historierna om Löfstad Slott aldrig ska tystna. Som viskningar, att jag har varit på jorden.”

    På skrivbordet, i Emelie Pipers sovrum, står den lilla almanackan. Ljuset faller genom gardinerna och datumet visar 19 december. Årtalet är 1926. Den dagen fördes Emelie Piper till sin sista vila. Då stannade också tiden på Löfstad. Just i det klockslaget bevarades livet inom väggarna på slottet.

    When you have completed that, it’s crucial that you pick the most pertinent points and make your master piece. After so, it is possible to show up along with a thesis and begin working in your own piece of work.

    Akemi comes with an extended history of dealing with youngsters in lots of settings. Find each of the means your two issues are extremely different and similar essay writing. By Recognizing the real nature of issues, you’re in a much better place to examine and comprehend the comparison between them. You should possess strong analytic abilities to be able to perform an outstanding assessment.
    Essays, they have to understand the comparing. This supports yielding the right ending to the composition.

    Så börjar texten jag skrivit om Löfstad slott och tapetkollektionen som Sandberg tagit fram, en kollektion som är sprungen  ur Löfstad slotts egna och mycket unika tapetskatt. Ett arkiv med hundratals år på nacken med tusentals historier förankrade. Bundna till mönster, färger och strukturer. Fröken Emilie Pipers känsla för stil och estetik gav slottet dess vackra inramning. Även idag, nästan hundra år sedan hon gick ur tiden, är den varma känslan av ett levande hem påtaglig när man kliver över tröskeln till slottet.

    Under vintern och våren har jag jobbat med något som legat mig varmt om hjärtat på många plan. Att få vara delaktig i en tapetkollektion med Sandberg kändes helt rätt redan från början. Ett företag som jag alltid förknippat med otroligt kunnande och kvalitet. Faktiskt sedan första gången jag valde att tapetsera, då valet föll just på en Sandberg-tapet, det är snart tjugo år sedan idag.

    När det sedan visade sig att kollektionen skulle hämta sin inspiration ur en historisk plats och ett arv i form av ett arkiv kände jag att allt hamnade helt rätt. Att vara tvungen att fördjupa mig i en plats, ett hus och människorna som levt där prickar av allt i ett drömuppdrag. Det är exakt så jag vill jobba, en fröjd helt enkelt. Jag har varit delaktig i färgsättningen av kollektionen, skrivit texter, fotograferat egna miljöer och slottets befintliga rum. Att följa designteamets arbete från början till slut har varit fantastiskt roligt. Att se dem med stor ödmjukhet ta till vara Löfstads historia och estetik och utifrån det skapa en kollektion som känns helt aktuell idag och samtidigt hållbar genom tid. En tapetkollektion där varje mönster har den unika egenskapen av att smycka ett rum i samklang med en dov färgpalett som skapar harmoni.

    Löfstad slott ligger i Östergötland, mitt emellan Norrköping och Linköping. Första gången jag steg över tröskeln visste jag att fröken Piper, innan sin död, skänkt slottet till Östergötlands museum med tydliga instruktioner att alltsammans skulle få stanna precis som det var den dag hon själv gick ur tiden. Och ”det sitter i väggarna” har aldrig känts mer äkta. Att Emelie bara lämnat rummet för en stund. Jag blir visad runt med vita tyghandskar och vi stannar vid detaljerna. De knappt märkbara men som rymmer ett helt liv, flera liv. Jag hade kunnat lyssna i veckor på hur man levde här, hur tankarna gick kring inredningen och hur huset skulle användas. Historierna vecklades ut såsom trådar om en annan tid och människor som kommit och gått. Som om tiden fastnat i osynliga lager, ett för varje människa. Dagarna jag tillbringat på Löfstad har känts som ett enda hemligt besök. Jag har fått bläddra bland fotografierna, kika i garderoberna och lyft på locket till koffertar. Allt som nycklar till historien.

    Emelie Piper lär ha önskat ”När så finns, skola blommor plockas in på slottet.” Jag tror hon kompenserade vinterhalvåret med de klädda väggarna, som en påminnelse utav våren och sommaren. De är som de organiska mönstren har sitt eget liv.

    Kollektionen är en blandning av originella uttryck och naturlig skönhet. Många av mönstren är original från slottet som ödmjukt bearbetats i Sandbergs studio. De milda, dova färgerna tillsammans med enastående mönster ger en kollektion som för tankarna till Arts and crafts med dess konstnärliga uttryck. Kollektionen Löfstad Slott är Sandbergs tolkning av den tid, omkring sekelskiftet, då ord som genuint och vackert i vardagen värderades högt. Då detaljer och inredning andades personlig äkthet. Något som känns lika aktuellt idag.

    För mig var det viktigt att tapeternas färgpalett skulle vara mjuk och lätt att leva med. På så vis tror jag vi skapar tapeter som håller genom tid. Inte hård i kontraster vid mönster och färgval. Hellre åt det dova hållet med förhoppningen att skapa harmoni. Att tapeten skulle ta för sig när man kom nära i form av finstämda detaljer men också omsluta på håll. Att den skulle kunna gifta sig på ett finstämt vis med befintlig inredning, konst och växtlighet. Att man med lätthet skulle kunna föra in tapeten i hemmet som det är, att den redan från början skulle ha sin självklara plats.

    Kollektionens första del släpps idag med fem olika designs i flera färgställningar. På bilderna ovan ses tapeten Rangvi, en arkivtapet från 1920-tal. Ett detaljerat mönster med bladverk och små prästkragar  som vävs samman i en helhet som också får mig att tänka på mjuka molnskyar. Precis så som jag upplever tapeter när de är som allra bäst. Att den på håll ger värme och bäddar in rummet och när man kommer nära upptäcker man de små finstämda detaljerna.

    Tapeten Emil är designer Sara Bergqvist tolkning av en klassisk medaljong. Jag tycker så mycket om den här tapeten där den täta mönsterbilden, rikt av detaljer väver samman väggarna i rummet till ett lugn.

    En medaljong-tapet har aldrig varit vackrare. Emil kommer i tre färgställningar i en lugn, ljus palett.

    Tapeten Emelie och rummet där den hänger i original. Både jag och Liv älskar Emelie. Den är sommaren i en tapet. Som vi både tänkte när isande vindar tog sig in i slottet den där plåtningsdagen, hur hela det här rummet stillade längtan efter sommaren. Det är ett bra betyg för en tapet då min kräsna 17-åriga dotter blir stormförtjust.Hon kan fortfarande nämna ”det blå” rummet.

    Tänkte lite på det där om helhet. Inser ni hur mycket som ryms i det blå rummet ovan, i mönster och färg. Ändå blir man helt lugn. Hela Löfstad slott är fullt av den här brokigheten och ändå så mjukt att vistas där. Och bårder kring dörrar, är det inte rasande vackert?

    Tapeten Emelie limtrycks i fyra olika färgställningar. Originalet är från 1860/70-tal.

    Första delen av kollektionen lanseras idag och hittas här.

  • FOR THE MONDAY COFFEE

    Jag tackar p1.

    Eftersom mitt liv just nu består i en massa djupdykande i folkkonst, historiskt arv plus en produktutveckling så kan jag inte påstå att bloggämnen haglar tätt. Det är verkligen mitt varje dag scenario och inte mig emot, på riktigt. Vill verkligen inte byta ut något alls just nu. Men jag tror ni skulle svimma av torftighet av de få grejor jag sparat på instagram och pinterest på sistone. Om det ens är några? Förövrigt läser jag  hemslöjdsböcker som utifrån ser ut som en bok som aldrig formgavs, men inuti är en skattkista. Sen sitter jag och funderar över stenar, dess kulörer och spänsten i metalltråd. Så ni fattar va, här är hon som inte har koll på nutiden. Men tur att jag lyssnar på p1 i bilen.

    Jag hörde nämligen att First aid kit formgivit årets Rosa band. Systrarna Johanna och Klara Söderberg berättar ”Med vårt rosa band vill vi belysa känslan av samhörighet och bandet som flätar oss samman. Det handlar om systerskap, kärlek och hopp. Att ha någon att hålla i handen när du är ute på ny, osäker mark.” 

    Det rosa bandet har aldrig vart finare om man frågar mig, rosa manchestertyg och ett litet hjärta. Åh så fint! Bandet börjar säljas 25 september.

    Något annat som spetsade mina öron var en intervju med modejournalisten och författaren Lotta Lewenhaupt och scenografen/kostymtecknaren Anna Bergman Jurell som kurerat utställningen om Augusta Lundin på Thielska Galleriet i Stockholm. I två år har de jobbat med utställningen och letat efter plagg signerat Lundin i kartonger, koffertar, på kallvindar, på svenska slott och herresäten och i museernas magasin. Utställningen är unik och det gäller att passa på då flera av klänningarna är otroligt sköra ”de äter upp sig själva med tiden” som de förklarade i intervjun och visas därför för sista gången.

    Sömmerskan Augusta Lundin öppnade 1867 sin syateljé, tre år efter lagen som gjorde det möjligt för kvinnor att bedriva egen näringsverksamhet trädde i kraft. En syateljé som sedan utvecklades till Sveriges allra första, största och enda modehus med 200 anställda kvinnor.  Utställningen berättar om kvinnan som var en pionjär som kreatör och entreprenör. En feminist redan innan ordet var uppfunnet och som stod för ett nytänkande entreprenörskap med bland annat två veckors betald semester och hemlagad gratis lunch till sina anställda.

    Utställningen fokuserar även på det fenomenala , hantverket, detaljerna och sömnadsskickligheten. och modet som var högst aktuellt under denna tid, dräkthistoria mellan 1870-1930-tal. Femtio helt makalösa plagg visas på utställningen.  Helt underbara klänningar som också får ett liv i utställningen genom att man idag också vet vilka kvinnor som bar Augustas klänningar. Emma Zorn var en av dem och då Selma Lagerlöf tilldelades Nobelpriset gjorde hon det i en klänning av Augusta Lundin.

    Utställningen pågår fram till 24 januari och flyttas sedan till Malmö museer och Göteborgs stadsmuseum.

    Världens kortaste blogginlägg var härmed över. Men imorgon ska jag berätta en rolig sak. Till exempel anledningen varför jag hängde i det här rummet ”Det sägs att de tapeter som klädde gästrum No 13´s väggar alltid föll ner. Till sist valde man att måla skira blomsterslingor med en tunn pensel, direkt på väggen.”

  • DIY,  TILLBAKABLICKAR

    Ett mönster plus hundra.

    Varsegoda! När kjolen blir en fest. Ett utdrag ur boken! Slog mig just att man borde sy in ett litet blixtlås i linningen, för ombyte av innehåll. Blev just fasligt sugen på att fylla den med eterneller. Kan man det?

    Sen lovade jag ju att tipsa om boken i mönsterkonstruktion som jag hittade på loppis för en tjuga. Exakt den jag har hittas här samt en ”ny” reviderad upplaga här, är dock lite osäker på hur den skiljer sig från originalupplagan från 80-talet men förmodar att den är lika smart.

    2016: Jag minns att jag tänkte. Vad skulle Nomi tänka om ett synnerligen insomnat hus? Men som jag trodde så existerade inte en endaste liten tanke om att det skulle vara skruttigt eller hemskt stökigt eller fantasier om råttor i halmen eller ens lite spöklikt. Hon sprang runt som om det vore hennes andra hem. Upp och ner och in och ut. Inte ens när vi fick berättat för oss att det varit någon där alldeles nyligen med sikt på både det ena och andra från svunnen tid tyckte hon att det var något konstigt alls. Hon höjde inte ens på ögonbrynen.

    Barfota bland glassplitter är ju kanske inte det bästa så jag fick härja lite om skor på fötterna, då satte hon näsan i vädret och sade att hon minsann visste var hon satte tårna.

    – Åh mamma, har du lagt rosorna här? 

    Det hade jag såklart inte och då blev det ännu mer fantastiskt. Så pass fantastiskt att hon dessutom lyckades leta fram en handskriven lapp längst in i kakelugnen. Vi hade lite svårt att se exakt vad det stod men det var helt klart något om kärlek. Viktigast var att den fick ligga kvar precis där hon hittat den.

    Plötsligt svävade en Påfågelöga runt i rummet vi befann oss i. Och landade exakt på Nomis finger. Och där satt den kvar som om den inte hade gjort annat i livet. Det var något med fjärilarna just den där sommaren.

    Hon letade meddelanden från en annan tid.

    Och allt medans hon åt choklad som belöning hann hon med det ena efter det andra enmansäventyret.

    Hon blev kompis med kossorna i hagen som saknade slut och gräshopporna seglade mellan stråna som om de hade cirkus. Hon fick lära sig hur man ska bära en Britta när man gör exakt rätt och tydligen fick hon koll på hundars språk också, dagen till ära..

    Som på beställning kom det ett regn även denna dag. Mitt i solen liksom. Fast regnbågen var någon annanstans.

    Lite damm har ingen dött av.

    Tänk en dörr till. På baksidan! – Nu förstår jag ingenting, jag har gått runt och runt hela dagen. Och känt på alla dörrar. Och tittat ut  i alla fönster jag kunde hitta. Och här kommer det en dörr till, på utsidan. Det här huset saknar slut. Hjälp mig med haspen, mamma!

    Fin helg till er!
    ❤️❤️❤️

     

  • OUR WEEKEND DIARY

    2020 blev sommaren utan tusen bilder.

    Sommaren  var rasande vacker och mjuk. Uppenbarligen exakt som vi ville ha den, det konstaterade vi på lovets sista dag. Vi kunde ha vunnit pris i att inte göra något särskilt alls. Och ändå var den precis som vi önskade. Förutom vetskapen om en pandemi. Fast det känns som den inte inkluderar svaret på frågan hur är det? Längre. Alla vet att den känns. På olika sätt, olika dagar och stunder.

    När man inte kommer längre än bredvid köket. I regn allra särskilt.

    Jag har fyra tonåringar nu, 13,13, snart 16 och 17. På sistone har jag funderat mycket på om det var enklare att blogga när de var små. Har dock insett att förutom att de kanske säger nej oftare än ja nuförtiden, så är det i själva verket tvärtom. Vi är ett team de lux att ösa ur. Diskussionerna haglar tätt, de är smartare än jag och har kollen långt innan jag har en aning. Jag har en idé. Deras värld är vidare än min och deras tankar större.  Och det handlar inte bara om att måla över blommiga väggar i ja… grå.

    Syjuntan som aldrig slutar. Liv och hennes kompisar har sytt väldigt mycket den här sommaren. Sytt nytt och framförallt sytt om. I Dalarna hittar jag en helt perfekt mönsterkonstruktionsbok på loppis. Isabelle sa att hon köpt en likadan, fast ny, till Della i födelsedagspresent. Slump ändå. Den är inte vacker, som den jag har från 50-talet men konkret. Och eftersom halva Sverige syr i en pandemi så tänker jag att den är guld värd. Bloggar den imorrn! Puffärmar och hela stassen finns beskrivet!

    Vi hänger på Löfstad slott och tänker igen att jag borde ägt ett eget. Kan inte se mig mätt där varje hörn har fångats i tiden. Allra särskilt sant då tiden stannade den dag då slottets ägarinna Emelie Piper gick ur tiden. 1926 närmare bestämt. Hon hade en alldeles utsökt smak för tapeter. De har fångats av Sandberg och jag har jobbat med dem hela våren.

    Och här har jag också jobbat. Jag måste pallra mig dit och fotografera för det är så mysigt.

    Numera är det inbott sedan tre månader. Jag har fått höra saker – åh övervåningen, där brukar jag och mina kompisar sitta och spela chicago och dricka vin!  Det var exakt så jag önskade. Och som paret som drack bubbel över ett parti schack med utsikt över innergården. Jag visste att det skulle bli som ett litet Paris. Med känslan i magen.

    Nordiska museet barnsatsar i Tidsvalvet. Jag och mitt lilla team av barn är där och fotograferar pressbilder. Alla blir knäsvaga av spänning och sålda på hela idén.

    Hej rummet som snart öppnar upp som ateljé ❤️

    Jag vet att en veranda utan sittbänkar ser härligt Madicken-likt ut men att klämma in sig 15 personer här är bland det finaste jag vet.

    Viggo går ut nian och har min farmor Sveas ring på fingret. Liv och han slåss om den.

    Numera pallrar han sig upp i ottan och försöker vända på dygnet. Ungen som alltid hävdat att det är på natten det händer, det är då kreativiteten når alla höjder. Liv i 2:an och han i 1:an på De Geer i Norrköping.

    Vi firar så många saker sommaren 2020. Min mamma och pappa har eget bord och egna skålar. Och vi sätter dem med blick över oss andra. De tycker det känns knasigt men de är med. Viktigast hur man än vrider och vänder på det.

    Vår trädgård sköter sig själv. Liljor, akleja, hallon, vinbär och en hel massa rosor ploppar upp här och var. Varje gång blir jag överraskad och tänker att det var inte min förtjänst.

    Två hela fläderträd uppenbarar sig också som ungefär att de växt över en natt. Tänka sig, 13 år tog det och en granne som frågade om hon fick ta lite fläderblommor.

    Tänker tack till grannen och härmar. Min mamma gör flädersaft.

    Men vår väldigt stora alm dör. Herregud så sorgligt. Nu har alla blad ramlat av. En månad tog det. Almar dör i Sverige sedan 50-talet. Jag lär mig vad en arborist är och han säger att kanske kommer almar inte växa så mycket i vårt land. En ek är bra att plantera istället. De står pall för angrepp, borrar och mystiska sjukdomar.

    Jag slängde mig med husets största rum som sovrum. Det var ändå härligt och jag tyckte att jag var värd det. Med dubbeldörrar till väster och söder plus sex fönster. Jag sa att jag sover så bra där men det var fem mot en. Säkert var även Chester på deras sida. Men de hade rätt, det är sannerligen bra såhär.

    Jag låtsats pensionat för tapeten kräver det. Har nog aldrig tidigare haft ett ordnat sovrum. Jo på Erstagatan innan två bebisar flyttade in. Och i första lägenheten jag flyttade till när jag var 17. På Gärdet var utsikten så nära magi man kan komma. Mot hela Lidingö och inloppet men då pluggade Kristo och allt var inklusive dator a 90-tal. Såhär i efterhand tänker jag att den var stor och klumpig. Då tyckte man kanske fortfarande att dator var modernt, på ett nytt sätt.  På Heleneborgsgatan hade vi så väldigt mysigt sovrum men också / barnrum då Liv kom till världen.

    De syr. De syr på kvällen.

    På morgonen.

    Och utomhus.

    Och i par. Men då blir de osams om maskinerna.

    Klänningen från loppis passar ändå perfekt om midsommar. I en sekund tänker jag att den är för sockersöt och att jag snart är femtio.

    På morgonen samma dag åker jag till mamma med just den här buketten.

    Om nu någon tror att verkligheten är såhär. Det är den inte. Lova mig att ni aldrig tror det. Kanske cirka en timme på morgonen. Och blommor kan faktiskt falla sådär lagom under natten.

    Det är mer så här vi lever. Jag vet inte om det är pågrund av corona. Eller just för att vi varit hemma så mycket mer. Men det görs så många saker just nu. De gör smycken, de gör väggkonst, de målar och tecknar, de re:makar gamla skor och kläder, de bakar, gör lampor, gör musik …

    Jag planterar ett helt blomsterland och trettio meter luktärt. Fast när jag ska lägga en stengång har jag ingen lust med mer. Jordens kortaste stengång.

    Men resten sköter sig själv.

    Vad är det med Tiktok? Det som inte händer på TikTok är inte värt att nämnas. DIY´s guldgruva i alla former. Allt jag undrar var det kommer ifrån är svaret TikTok. Senast var det att klippa hår, vilket en gammal frisör (jag) kan ha något att tillägga om. Tiden då det endast var en dansvideo är sedan länge förbi och fråga inte mig när det hände. Jätteintressant att höra barnens kommentarer om Instagram´s nysläppta reels och hur mycket sämre det är och varför. Vi kan ta det en dag.

    Sådd var däremot inte den här. En dag i juli så tycker jag den är barock. Lite Shop-of-Horror-planta.

    Vi hängde en del med familjen Jansch. Tycker att den här bilden på något vis är definitionen av det enda jag behöver just nu. Familj, vänner, ett bord på gräsmattan, mat. Dagen som övergår mot natt och de långa samtalen.

    Tycker om bilderna Jennifer tagit för sitt bag-all.

    Knäppingsborg i Norrköping är alltid eget och fint.

    Innan jag tog semester.

    Semestern infinner sig några dagar senare än planerat och jag rensar bort mitt liv.

    I Dalarna och familjen McAllister kan jag knappt ta in att Isabelle målat detta golv för hand?!! Helt plötsligt fick tålamod en annan innebörd.

    Så många himlar i brand denna sommar.

    Och så många krasse.

    Så många luktärtor.

    Därför roar vi oss med sådant här när vi kan.

     

     

  • VECKOMATSEDEL

    Veckomatsedel

    En gång fick jag en kommentar som gick ut på att det var helt onödigt att länka till andras recept för googla kunde hen göra själv. Vilket givetvis är sant och som jag inte betvivlar en sekund på. ÄNDÅ – trots att internet ligger under mina fingrar dag som natt och även minuterna när middag ska inhandlas så säger det ofta stopp. Jättemycket stopp faktiskt. Som att det enda i världen som finns att laga är … korvstroganoff. Trots att jag är miljarder recept ett klick ifrån. Jag kommer inte så särskilt ofta uppfinna ett recept. Förutsätt att det inte kommer hända. Det kan mycket väl hända att min man gör det. Men så länge ser jag mest en veckomatsedel som någon slags inspo, som en påminnelse om något man hade glömt. Eller kanske bara inte kom på att man skulle googla efter klockan 18 en tisdagkväll. Kantarell liksom. Nog för att det låter som en rimlig sökning i augusti men inte ihop med blomkål plus burgare.

    Vi kan säga att Nomis mangold gått överstyr. Däremot gjorde inte mina krasseblommor det. Jag planterade så mycket krasse. Nästan så jag såg framför mig ( eller jag gjorde det trots att det verkar förmätet ) krassegången i Monets trädgård. Och alla andras krassefrön blommade. Men inte mina som var planterade i öst, väst och resten av väderstrecken. I friland, i rabatt och i tunnor. Allsköns möjligheter! Men jag kan räkna totala krasseblommorna på fyra händer. Och med tanke på frömängden skulle de kunnat räknas gånger hundra. Minst. Hur är det möjligt? Dessutom kom fröna från fyra olika fröfirmor så jag kan inte skylla på dem heller. Tur att jag har kunnat kasta ringblommor, tagetes och penséer på maten hela sommaren. Och idag, kan man om man vill, laga Pasta med mangold och valnötter

    Mina föräldrar sålde sitt torp och därmed blev det svårare med svampställena. Mitt starkaste svampminne var en gång när pappa och jag letade trattkantareller. Vi såg en, sekunden efter såg vi trattkantarellshavet utan slut. Vi plockade tills korgarna var fulla, tills plastkassarna vi hade i bilen var tills bristningsgränsen, tills mörket sade åt oss att sluta. Blomkål- och kantarellburgare – om man inte hittar favabönor skriver @plantbasedbythess kan man ta kikärtor!

    Måste ta vara på alla tomater utmed husväggen. Den enda ingrediens man behöver, nästan. Tomatsoppa med burrata, citronolja och timjan. Egentligen skulle jag vilja efterlysa er bästa tomatsoppa? Sitter du på en god, dela den gärna!

    Grillad röding med purjolök och pepparrot Våra barn älskar att grilla fisk i folie. Anledningen är smöret. I det här receptet var det inte så mycket smör alls, men vi öser på med en rejäl klick i var paket.

    Jag tänker att allt är gott nu. Så våra bästa snabba middagar under den här tiden är att göra ganska o-lagade rätter. Som sallad och en massa från grillen. Då kan det var smarr att stoppa in något sådant här Allt i ett med mozzarella, tomat och ägg

    Ja jag tänker att allt är gott nu. Men minns ni att jag tappade smak/lukt i mars i samband med corona? Någon som undrar om det kommit tillbaka? Tackar som frågar men det har det inte. Hur skumt är inte det? Så jag piffar havregrynsgröten lite extra en tisdag som denna. För syns skull.

     

  • FOR THE MONDAY COFFEE

    Hej (vi låtsats som det var igår)

    Hej. Sådärja. Kan man blogga sig tillbaka utan att börja med ursäkter, förklaringar och omsvep. Tänk för att man kan det. Vips så var det gjort. Inte ett dugg svårare än så. Okej, vad jag gillar för stunden! Viktigt, vackrast och inspirerande.

    My Feldt har startat en insamling mot mobbning, där hon som grädde på moset själv skänker all sin vinst på hennes böcker. My, alltså ❤️Och givetvis har jag skänkt till insamlingen som närmar sig en halv miljon kronor till Stiftelsen Friends. Tillsammans måste vi kunna skapa en värld utan mobbing. Det förlegade helvete som förekommer i så många former. I sin uppenbara råhet, i sin lömska tysthet och den subtila, förklädda form som nästlar sig in överallt. Bland kompisarna man litade på, digitala kanaler och där man minst anar. I alla åldrar. Men som My skriver på sitt instagram:

    ”Mobbning är ett helvete!
    När man är vuxen är det ofta coolt att vara udda, speciell och lite konstig. En styrka om man kan använda det, till det. Om man har mod och kraft, det är inte så för alla. När man är barn, så är det oftast skit att vara speciell och det hjälper inte att man säger att det är tufft att vara konstig till ett barn. För ett barn, känner sig ofta bara sig precis som sig själv och det är alla ikring som bestämmer att det barnet inte passar in. Så är det med vuxna med men vi har andra verktyg att hantera det bättre med och ÄNDÅ, är det kämpigt för oss också. Tänk då för barnen som inte har verktyg för livet än❤️ Dom älskade barnen som gråter varenda morgon, som inte klarar att gå till skolan men måste ändå.” 

    Skänk en slant om du vill och kan.

    En inspirerande hörna både på instagram och i bloggform är de som drivs av Pernilla Wåhlin Norén. När hon varit på workshop i bladslöjderi och postade världens vackraste lövkrona höll både jag och Isabelle på att ramla av stolen. Vi var nämligen på besök i Leksand hos familjen McAllister och hade bokstavligen hängt på järngrinden vid Hildasholm dagen innan. Absolut en annan gång,  ska vi också slöjda blad så det står härliga till. Isabelle har gjort en helt fantastisk programserie för Visit Dalarna den här sommaren. Här hittar man ett mycket inspirerande samtal med Pernilla. På @visitdalarnasweden ligger alla programmen som en hel liten serie proppad av dalainspiration, kan faktiskt inte tänka mig någon bättre än Isabelle att utforska Dalarna. Hennes sätt att lyssna och ta till sig kunskap och sedan förmedla det vidare är helt enkelt briljant.

    Hos @siricarlen hittade jag som ett eget litet hemma-hos @moniquevibeke

    Allt var så fint och all textil från systrarna Jobs !

    Jag blev fasligt sugen på att måla en dörr när jag fastnade hos @hannahcarpenter . Känner att jag kan behöva en del sådan den här hösten. Inte tänka bara måla. Påtal om måleri ska jag också ta tag i vår stora trapphall eller vad man nu ska kalla det. Har nämligen en plan nu när mina barn gått och blivit minimalistiska. Det har målats över tapeter, allt från Josef Frank till William Morris. Skrev hon samtidigt som det rev i bröstet. Det är klart man bör ha en plan då.

    Slutligen. @signebay och en tomatgalette de lux får mig att tänka  veckomatsedlar var är ni?  Det är faktiskt få saker jag fått så mycket spontan feedback på som just mina veckomatsedlar. På Ica, på mail och på stan – hej, jag gillar maten ni äter, du borde göra en kokbok. Då höll jag på att skratta ihjäl mig för jag är ingen stjärna i köket. Man skulle kunna säga tvärtom. Däremot min man, han skulle kunna göra en kokbok. Mitt värsta matminne?  Kanhända kan det räknas som en bedrift pågrund av sällsynt. Fast de flesta skulle nog anse det motsatta. Det var när jag nyligen kokade fast spagetti?! När kastrullen såg ut som när man bränner stuvade makaroner. Men, det hindrar inte en veckomatsedel. OM dagen blir som jag önskar, kan det ramla in en sådan här inom kort.

  • DAILY LIFE

    Minnen i midsommartid.

    Det är så länge sedan jag bloggade så det kändes alldeles bakvänt att logga in. Jag hade väl inte tänkt att sluta direkt men det är lätt att tro det.  Jag har så lätt att stänga av vissa delar. Nästan för lätt, som om det inte existerar ens. märkligt det där. Semestern från instagram blev en månad och den här blev visst sedan början av maj. Jisses. Men utan svepskäl, jag tror jag börjar om. Hoppas ni mår bra ändå. Och är friska. Och så hoppas vi på den mjukaste sommaren som nånsin sett dagens ljus. Börjar om med midsommarminnen. Det gäller att göra det enkelt för sig.


    Midsommar ändå. Den där dagen som alltid regnar bort eller är det en total osanning? Kanske blir man bara så besviken när det väl händer att det är det enda man minns. Fast säg den dag som gått förlorad på grund av ett par gummistövlar?


    Så mycket bättre att samla på det vackra och fånga historierna om att midsommarnatten är magisk även om regnet står som spön i backen.

    Fast imorgon ska det ju vara sol så långt ögat når och överallt.


    Kanske lyssnar vi på midsommarsagorna som fullkomligt kryllar av övernaturliga väsen, särskilt pigga under just denna sommarnatt.

    Att spå in i framtiden genom sju sorters blommor under huvudkudden har väl inte undgått så många? Men att rulla sig naken i midsommardaggen känns kanske lite mer avlägset. Stärkande för hälsan minsann. Detsamma med blomsterkransen, hälsan själv ska den vara. Det anses också finemang att spara kransen till julbadet, årets enda bad, för att försäkra sig om en frisk vinter. Plus lite extra lycka på så vis.  

    Världens minsta midsommarfirare. Tänk nu är de tonåringar hela bunten!

    Gullisar! Smälter här.

    Tänka sig att ett satans virus skulle ställa in hela alltet. Det kanske var det allra sista man hade räknat med.

    Violiner i vänlig grönskas rika dräkt.

    Och allt det som jag lärt mig se som vackert under åren.

    Fiskdammen får vila till nästa år.

    Och här en simpel kransguide . Med det smarta knytet.

    Jag och min pappa.

    Jag och min mamma. Jag saknar så otroligt mycket att allt inte bara är som vanligt. Att liksom bara stå såhär. Ge en kram. Ett samtal över köksbordet.

    <3


    Stången, såklart för att skydda grödan från otur och missväxt. Hur ska det gå nu kan man tänka. Säkert bra.


    I år får de vila om de inte gör sina egna vill säga.




    Åren går, kransarna består. Men i år sa de att vi skippar kransarna, vi ska ju ändå inte gå genom skogen. Tror att alla tänker att det är lite annorlunda. Men bra ändå.

    Kanske handlar midsommar om sandlek, säckhoppning och klädstafett.

    Han fyller 21 i augusti.

    Och ett modig trotsande mot Näcken själv när vi metar från bryggan eller glider runt på en luftmadrass på mörkt vatten. Eventuellt i sällskap av ett regn eller två tusen. Inte en endaste fiolmelodi har vi hört under åren, tänka sig ändå. Jag minns däremot midsommarmorgonen när någon spelade ”Den blomstertid nu kommer” på ett piano. Om och om igen. Från ingenstans. Kanske hade Näcken ändrat fokus just det året? 


    Knytet.

    Och den inte så sparsmakade.


    Eller handlar midsommar om grusväg och skogarna? Magin på replängds avstånd, i skydd av ljuset.

    Annat blir det när kvällen smyger på.

    Bästa tricket är att fortsätta leka även när älvorna smyger in över sjön, och låtsas som om man inte ser dem. Trots att det är nästintill en omöjlighet att undgå, för det är svårt att missa magin så här års.

    Världen blir trolsk utav sig själv. Kan det ändå vara då som trolldom är som vackrast, och sommar-ro som mest märkbar. Trots allt som smyger i kulisserna. 

    Modigt att tälta ändå. Så nära sjön och allt.

    Fast NU snackar vi modigt. Näcken, vet ni!??


    Vi plockar blommor och någon säger att man får välja. Tre, sju, åtta eller nio sorters blommor. Alla de talen är magiska. När jag var liten sade någon att man skulle vara tyst under själva plockandet och tills man somnade. Inte konstigt att det hela aldrig funkade.

    Sent om natten läser vi att gränsen mellan människans värld och det övernaturliga är tunnare denna natt. Det är därför alltsammans sker just nu. Och att ängen bär på något alldeles extra viktigt precis då. Kanske har det något att göra med natten som aldrig mörknar.

    Hittade en sådan rolig kommentar till den här bilden när jag letade i gamla inlägg. ”Sista bilden är för härlig. Simma bort i solnedgången iklädd hatt. Det har jag aldrig provat.” Det är en radiostyrd båt men gullig tanke tycker jag.

    Glad midsommar till er. Var rädda om er.