• NEW YORK,  TRAVEL

    jag kanske håller på precis såhär hela februari och långt in i mars.

    Så långa dagar och många. Mellan bloggångerna att man inte kan längre kan vissla och låtsats som ingenting har hänt. För det är ju just vad det inte har. Kanske är det mest vanan. Av att inte blogga som en. Ja, som en vadå. Vet inte faktiskt. Men sådär som man kan vara när ångan är uppe liksom. Nu är det inte så. Det är nog den där järnbristen. Så måste det vara. Och alla bilder jag tänker på de blir inte ens. Så jag börjar bakifrån eller i mitten. Det kanske löser sig då. Och samtidigt så är jag bra mycket nöjdare själv att se stad än allt det andra. De jag tänkte på. Så hejhej Brooklyn, du var allt bra skön när det begav sig.

    Och jag erkänner. Det är ju där i städerna jag är som lugnast. Alltid.
    Så det är nog bra såhär. Terapiblogging.
     
    Man missar ju inte dörrar av det här slaget. 
     

    Borde tänkas på. 
    Om man nu ändå ska ha ett café. typ.

    Inte för att det har med saken att göra men häromdagen så tänkte jag på alla cafén i den här staden. Alltså härhemma där jag bor. Och man behöver ju inte direkt kalla det hela en unik och lokal spaning.
     
    Hur man vridit sig som tokiga för att skapa det där moderna caféet, det där som passar in (kan man tro att de tror) och ut med det gamla, det allra vackraste. Den där platsbyggda inredningen från 50-talet, dubbeldörrarna med munblåst glas, de böjda teakväggarna i mörkbrunt trä, de små borden och sofforna med galon under rumpan, och inte ens golven fick vara kvar. Det var visst jobbigt med det vinterslaskiga som om det aldrig någonsin var vinter där på femtiotalet. Och in med det inte så vackra. Jag stannar här för jag tror ni fattar. Det ena värre än det andra. Men man gjorde det alldeles säkert av godan tro eller i godan ro kanske det heter. Trodde de ja.
     
    Men innaför den där dörren hade man ju gjort tvärtom såklart. Och det var ju bra.

    Brooklynmorgon.

    Med min bästa.  Och alltså, det är jättekonstigt men på varje bild är den här hipstriga mössan på. Men så är det inte. Egentligen alltså.

     
    Hemmagjort. Den där granolan. Besatt blev jag.

    Ni måste titta nogsamt.  Fönstret, väggen, taket. Älskar takena, har kärat ner mig i varenda tak i hela Brooklyn. Och pajlocken också.

    Stämplar inget nytt under världsasolen. Och glöm inte muggarna.

    Hemlis. Och blå overaller.

     
    Väldigt nära det här hotellet.
     

    Byebye bagel, munk och pretzel.

    Jag var bara tvungen. Terapiblogging. Och lugn i hjärtat för en stund.

  • NEW YORK,  TRAVEL

    paus.

     
     
    Fast i NY-kvitton, förstår inte varför de aldrig ligger i en snygg hög på samma plats. Och med andra ord fast i bokföringshelsiket och jag tänker att jag kanske ändå borde överväga att fråga min revisor om den där lämna-all-i-en-påse-varianten. Allt för den sköna känslans skull.  Annars har jag slingrat mig runt i den här paketvärlden, som Nomi har döpt den till, och fyllt en ännu en bil till absolut bristningsgränsen med paket. Inte ens Liv, som var kvällens hjälpreda, rymdes.
     
    Så nu unnade jag mig en bild-paus. Min allra bästa slags paus. Bad och promenader kan slänga sig i väggen. Ge mig lite bilder så blir jag lugn.
     
    Och sådana här ställen också. Såklart. Taken i Brooklyn, kan någon berätta för mig om taken. Jag älskade dem.
     
     
     
    Och golven. Och den där loggan liksom. Kom igen, jag vill ha den. Den ser nästan ut som ett M om man kisar lite. Men det fattar ju jag med, att så gör man inte.
     


    Och ja det är en papperskorg. Men suck, vilken papperskorg. Och ja, det är en skylt med en perfekt pil. Nu ska jag göra något ovanligt för att vara jag, TV liksom. Det är Girls. Gillar. Inte bara för att det är Brooklyn.
  • NEW YORK,  TRAVEL

    the sketchbook projekt.

     

    Plötsligt blev den där eftermiddagen i Brooklyn svart som natten. Ni vet sådär när himlen är full av regn och solen försvinner djupt bakom mörka moln. När hela luften talar om att om en pyttig sekund kommer regnet att vräka ner. Då är det ju hemskt härligt att springa rätt in i ett bibliotek. Proppat med skissböcker.  

    The Sketchbook Projekt är ett speciellt slags bibliotek, nämligen  proppat med personliga skissböcker. Ett globalt konstprojekt där faktiskt den som vill kan delta. Där finns konstnärer, designers, grafiska formgivare men även  precis vem som helst. Äger du någon som helst kreativ önskan att skapa din egen  handgjorda skissbok så kan du vara med. Gör den i form av teckningar, ord, bilder, tyg eller precis vad du själv önskar. Uppdraget går ut på att precis vem som helst ska kunna delta i konst och på så vis skapar man en jättesamling som motsvarar vår tids kreativa värld.
     

     
    The Sketchbook Projekt far runt lite här och där som ett mobilt bibliotek  och nästa tur går till Australien.
     
     
     
    Här i Brooklyn finns själva huvudbiblioteket och den permanenta samlingen består av ca 28 000 skissböcker från 135 länder runtom världen. Många av skissböckerna hittar du också det digitala biblioteket. Happy browsing!
     
     
    Det coola i kråksången att det här är ett projekt för alla som vill. Vem som helst är välkommen att vara en del av detta. 
     
     
    Registrera dig, köp en bok, få den skickad till dig om du inte är på plats och skicka tillbaka. Du är med.
     
     
    Hyllmeter av inspiration.
     
     
    Och samtidigt som regnet öste så skaffade vi oss varsitt gratis lånekort. Smart digitalt väljer du ett intresseområde och bibliotekarien, typ, letar upp vad som kan passa dig.

     
    Min man valde något lokalt.  

     
    Jag valde något med fåglar. I allmänhet. Men eftersom jag har en dotter som älskar svanar så var väl denna bok som ödet självt.

    Och som alltid när man snubblar på oväntade saker så blir man ju sjukt inspirerad och vill också. Så såklart låg den en skissbok i väskan när vi sprang ut i regnet.
     
     
    Om du vill vara med i The Sketchbook Projekt 2014 så ska du innan den 1 november och midnatt beställa din bok här. Sen kan du fixa och dona ända fram 15 Januari 2014 tills den ska tillbaka på plats.
     

    Instagram – The Sketchbook Projekt
  • NEW YORK,  TRAVEL

    brooklyn & wythe.

     
    Ni minns kanske var jag sover som bäst. Det där med tjusiga hotel har aldrig legat mig för. Kanske beror det på åren tog vi bara  tog ryggsäckarna och bodde där det passade för stunden. Det enklaste enkla, men alltid hjärtligt.
     
     
    Och vi hade inte tänkt smälla till på något speciellt den där helgen i New York heller om det inte varit för ett tips och en plötslig avbokning dagen innan vi skulle åka. När jag fick nys om detta så tyckte jag nog lite, innerst inne, att jomen visst hur härligt som helst såklart. Men sen var det ändå fullbokat och jag andades ut och tänkte skönt. Skönt på pengarna liksom. Känner jag oss rätt så är vi ju ändå aldrig där. Men sen blev det som sagt den där avbokningen och på den vägen hamnade vi där ändå. Och skulle jag någon endaste gång inte bo billigt och inte dragit och inte bara enbart hjärtligt så var det hemskt turligt att det var just här. Alltså, helt perfekt att det var just här.
     
     
     
    Så där i Williamsburg mittemellan alla fabrikslokaler och garage
     går det ju inte att missa.
     
    Och inte för jag vet vem som bor där helt säkert, nu gissar jag ju. Men på våningarna överst med helt fri utsikt åt alla håll och kanter, med andra ord en New York skyline i klart sikte, så kunde jag spana både spjälsäng och myssoffor. Så kanske, en hotelchef med familj har sin lya där… men något ska man väl ha liksom om man nu ändå sitter på ett hotel. Och lya det var väl kanske inte precis rätt ordval. Man undrar ju lite hur det känns faktiskt och ärligt talat. När man vaknar och hasar upp i sockorna i gryningstid och så ligger Manhattan där, mitt framför näsan på en. Alla dar. Det ända som kan skymma lite är ett och annat moln.
     
     
    Vissa rum har fri utsikt åt alla håll men vi hade tre fönster åt söder och hela Brooklyn.
     

     

     
    Det stora var mer mot en vägg. Men en snygg sådan.

    Men ändå  tittade man till vänster så var det såhär. En väldigt disig dag. Och vill ni vakna till hela Manhattan en gång så ska ni bo på våning fyra.

    Men ändå så  himla min smak.
     
     
    Och alltså, vad är väl en minibar. Egentligen.
     
     
    Men när allt är snyggt så kan man ju bli förtjust för mindre.
     
     
    Lokalt producerat. Och nu snackar vi inte Manhattan-New york-producerat utan Brooklyn som varumärke. Hela Brooklyn fullständigt kryllar av bryggerier, chokladfabriker, whiskey-destillerier. Åtminstone en av varje av sitt slag. Ska berätta mer om det senare.
     
     
    Bara som en parantes – jag såg inte en enda servett i Brooklyn som inte var en handduk.
     

    Sängar gjorda av återvunnet trä från själva byggnadens tak, bara sådant man gör i krokarna.  

     

    Önskeväggar.

    Och drömgolv. Och nya dojjor.

     

     

     
    Badrummet var så himla fint men olyckligt svårt att plåta. Organiska produkter.

     
     
    Varför kan inte alla vattenflaskor se ut såhär.  

     

    Om man bor på nedersta våningarna har man ingen utsikt. Men i alla fall en egen uteplats.  

    Där själva huset slutar och glaskuben tar vid är takterass. Runt halva liksom. Härlig sikt, sensommarvarmt och stjärnklart. Kanske alltid. Vem vet.
     

    Snyggt på rätt sätt.

     
    Den där tavlan är ett jättetyg.

    Och bra mat. Tusan vad bra det var. Alltihopa. More to come!!
     
     

  • NEW YORK,  TRAVEL

    hade det inte varit för den där fågeln till dörrstopp hade jag aldrig satt min fot på andra sidan vattnet…

    Hejhej bloggen och alla ni. Först var det dagarna innan New York när allt bara var rörigt. Sedan var det dagarna efter New York med värsta jetlaggen en människa kan ha om man aldrig någonsin har drabbats av jetlag tidigare. Lägg ihop det med jobb,jobb,jobb och mannen på långt-borta-jobb så fattar ni den lätta svackan som infann sig. Men därimellan var det hemskt fint. I New York alltså. Och nästan bara i Brooklyn. Förutom en väldigt snabb sväng till Manhattan timmarna innan flyget skulle gå. Bara för en endaste affärsönskans skull. Min.
     
    Och nu plåtade jag ju inte så jättemånga dörrstopp liggandes på marken. Men alla mina Brooklyn-bilder är på en dator i Los Angeles. Fast nu är de nog på ett flygplan uppe i luften. Himla skönt. Inte för bildernas skull utan allra mest för att min man kommer hem imorgon. Lagom när jetlaggen har gått över…
     
     
    Gissa då,  vilken är den enda butik som kunde få mig till Manhattan? Okej, en ledtråd. Om jag vore en butik  – alltså i egen hög person (typ) – så finns det bara den jag skulle vilja vara. Bara den. Men har man fåglar som dörrstopp så har man.

     
    Men först åt jag en lunch runtomhörnet med min man. En sådan där väldigt snabb, på stående fot alltmedans alla sprang från regnet. På sådär lite speciellt new-yorkigt vis. Och jag tänkte att sämre lunch kan man ha.

    Några snabba span uppåt hustaken måste man alltid hinna med. Bara för fantasins skull. Och jag tror inte att ni ser men det är vita spetsgardiner som fladdrar lite däruppe. Där på Spring Street.

     
    Och suck. Har man megasvampar i fönstrena då får man skylla sig själv att andra vill vara som den.  

    Sedan flängde jag runt och drog en massa välbehagssuckar i allt det vackra. Och pillade på allt och sa att jag gärna kunde bo där. Åtminstone jobba där om det nu inte gick att bo. Och eftersom tiden gick sådär jättesnabbt och min man hann säga säkert tjugo gånger att nu måste vi gå så satt alla reaklänningar jag provade som en smäck. Jag som alltid är i veligaste laget insåg att det var liksom allt eller inget som gällde. Min favorit är den prickiga,långa på dörren där.
     
    Men Brooklyn var det. Det kommer mera, var så säker. Herregud, vad jag gillade.