• DIY

    LÅDAN

     

    Min mormor föddes 1920. Hon köpte sin första gardiner, till hennes och morfars hem, i början av 40-talet. Min mamma tvättade sönder den ena av dem, överraskande nog bara den ena, i början av 2020. Jag tog den och igår klädde jag in en ask till min syster. Bra ändå.

     

     

    Eftersom tyget var väldigt tunt valde jag att inte limma mer än på insidan där jag kunde täcka med ett kantband.

     

     

    Istället lade jag tyget omlott i två breda remsor och sydde kanterna och lät dem vara råa. Jag använde langett-söm och en kraftig lintråd. Antar att det finns bättre söm att använda med det funkade fint, för jag ville att det rårivna kanterna skulle synas.

     

     

    Jag tog en kraftig kartong, mätte innermått på locket och slog in dem med tyg, limmade på baksidan och tryckte till i locket. Klart! Påtal om presentlådor, lovade mig självt lite vagt att låta alla presenter framöver få en låda. Börjat och se (ojaaa sist av alla) serien The crown och slog mig ännu en gång, varför slutade vi med presentaskar och började överkonsumera inslagningspapper. Lyxigare blir det inte och hållbarheten är oändlig. Och ja vi kan slå in i textil, gamla sjalar och tapetrester såklart men en låda överträffar allt. Så ja, kanhända att det blir mer lådor här framöver.

     

  • DIY,  LOPPISTIPSET

    SAVE THE EMBROIDERY

    Lördag och loppis. Jag fortsätter att slå ett slag för textil på väggarna. De broderade. För några år sedan funderade jag här på bloggen. Dessa broderier i all sin prakt. Så mycket tid, koncentration och kärlek som lagts ner på dessa. Sedan hamnar de nästan alltid på tippen, raka vägen till brännbart. Attans vad sorgligt ändå. De verkar inte finnas något värde för vare sig samlare, loppisletande eller inredningsintresserade.

     

     

    Då skrev jag – Har de  inte fångats i någon trend ännu. Eller är vi helt bara hemmablinda?! Ser inte skogen bland alla träd? För hamnar vi på andra ställen i världen, tänk LA och Australien, så är ju textil på väggar väldigt förekommande i inredning. Och nog ser vi textil mer på väggarna idag men kanske mer som kompletta konstverk.

     

     

    Och att säga att det trendar, skulle nog vara att ta i. Vilket jag i det här fallet tycker är synd. Förbaskat synd. Struntsamma att trend blir trist för här betyder det att fler och fler hamnar i soporna.

     

     

    Nästan alltid, om man hittar dem på loppis, är de upplimmade och ytterst släta. De sitter sedan bakom glas vilket tar bort så mycket av struktur och känsla. Så jag tänker att vi gör lite motsatsen. Riv försiktigt loss dem från det limmade. Låt det bli lite skrynkligt och trådigt. Visst kan man avancera till öljetter men jag kan tycka att nåleri är nog så fint.

     


     

    Vackra i sin enskildhet men också ett material att remake:a utav. Använd som textil i allmänhet. Sy ihop till större, sy kuddfodral, väskor (enkla tygpåsar) och överkast. Em skiljevägg likt en äng är ju lätt att drömma vidare om.

  • DIY,  EKO MILJÖ HÅLLBARHET

    DET HANDLAR OM SNITTBLOMMOR I VINTERTID.

     

    Jag sticker inte under stol med att en bukett blommor lyfter en bild på två sekunder. Det organiska, vackra och levande gör underverk. När man jobbar med en viss typ av bilder, inredning och vissa typer av miljöer främst,  är det oftast det som saknas för att få helheten komplett. Men kan jag verkligen försvara min konsumtion av snittblommor med att det är mitt jobb?

    Det här krockar såklart. Viljan att skapa något som tilltalar  visuellt, ett jobbuppdrag som ska genomföras till hundra procent. Och alla tankar som cirkulerar hos mig, kring att handla rätt och välja klokt för världen. Här är jag sjukt tudelat. I övrig konsumtion har jag min plan väldigt klar för mig men när det kommer till den här punkten är det svårare. Eller jag vet vad jag anser men det känns som jag inte står säkert i valet, helt enkelt för jag inte tror att betraktaren anser lika. Jag tror att den som betraktar bilden snarare ser helheten, och bedömer den utefter det. Det blir sekundärt och oviktigt i sammanhanget att jag tagit ett medvetet val.  Jag kan ha fel här, kanske ligger den här känslan bara hos mig. Och det står givetvis inte och faller på en bukett blommor men som sagt, det är så det känns. Såklart handlar det även här om en förställning vi fastnat i. Igen en norm och struktur om hur det förväntas att se ut. Jag minns alla de gånger det gjorts hemma-hos-reportage härhemma. Inför var gång har jag själv införskaffat stora blomsterbuketter plus att fotograf/stylist alltid haft med snittblommor. Oavsett tid på året. Kika runt hur det ser ut i det offentliga rummet, i butiker och på showroom. När det kommer till inredning ska det piffas med blomster, och det är ju härligt, förbaskat vackert! Inget snack om saken. Men är det verkligen värt det? Året om. Det är frågan. Jag säjer nej, vad säger du?

    En stor del av de blommor vi hittar i butik under vinterhalvåret fraktas långväga med flyg och behandlas med kemikalier, sådant som oftast går direkt ner i vårt grundvatten. Det är givetvis väldigt illa för både vår värld och oss människor. Många av de människor som arbetar på blomsterodlingarna drabbas av allvarliga sjukdomar pågrund av de kemikalier och bekämpningsmedel som används. Jag har förstått efter att ha ”läst på” att insynen är dålig och kontrollen likaså. Att vi inte kan förvänta oss samma tydlighet från producenter som till exempel när det handlar om mat. I vissa fall kan heller inte blomsterbutiken veta exakt var blommorna kommer ifrån, då blommor som köps från Holland många gånger har importerats dit från Afrika eller Sydamerika, vilket man oftast inte är öppen med. Säsongstänket är inte alls lika starkt här som i mat. Och fortfarande kräver marknaden att vi ska ha blomster året om även här i Norden, efterfrågan är fortfarande stor.

    Häromdagen blev jag så vilse i en bild jag skulle ta inför ett jobb. Jag saknade verkligen blommor och kunde inte hitta något alls som fungerade visuellt. Själv har jag satt upp ett eget mål som jag har lovat mig själv att hålla. Jag har de senaste åren varit ytterst sparsam med konsumtionen av snittblommor och försöker frossa i de jag odlar själv under sommarhalvåret. Men i år har jag lovat  mig själv, om jag köper några blommor under vinterhalvåret så ska det vara till min mamma vid speciella tillfällen eller vid barnens födelsedagar, de som infaller i mars och november. Det är mitt eget mål och det jag vill hålla. Jag lägger givetvis ingen värdering i hur andra väljer att göra. Jag hoppas det är ömsesidigt, att alla göra sina egna val och vi tjänar inget på att ”tala om” och tillrättavisa andra hur de ska välja att göra. Men som sagt, detta var mitt val. Därför drabbades jag av en klimatångest utav råge när jag införskaffade 4 stycken vallmo. Jag inser att det hela tog större proportioner än normalt men ändå så fick det mig att fundera ytterligare ett varv.

     

     

    Jag började fundera på om jag kunde få samma känsla i en bild genom att plocka in blommor av papper. Att ett foto kanske inte alls kräver den levande snittblomman. Bara tanken av blommor som jag skulle kunna återanvända gång på gång, gjorde mig orimligt pepp. Jag inser ju att det är ett ihärdigt arbete, som ligger framför mig men har ändå inte riktigt kunna släppa tanken. Först ville jag se om det var möjligt att göra dem verklighetstrogna och i samma storlek som naturliga blommor. Så jag startade upp idag. Jag har suttit med näsan mycket nära de där fyra vallmo jag köpte, så någon nytta har de verkligen gjort. Jag har studerat varenda millimeter och provat mig fram hur jag kunde få pappret att bete sig som de verkliga bladen. Jag insåg ganska snart att jag behövde måla på pappret, skugga i olika nyanser, för att få dem mer verkliga. Stjälk och bladverk var knivigt, så där krävs mycket mera. Och jag insåg att att det är mycket svårare att göra blommor i naturlig storlek än de stora jag gjort förut. Men skam den som ger sig, de tre i förgrunden är alltså hemmagjorda. Jag har lovat mig själv en blomma om dagen framöver för att se hur nära jag kan komma verkligheten.

     

     

    Det blev ett svamligt inlägg men jag tror ni fattar vad det hela handlar om. Jag tror det var Emily Bratt som sa Var dag är inte en Dahlia-dag. Och det är väl exakt så vi måste lära oss att tänka. Jag tror att det finns en sann lycka i att inte hela tiden och konstant matas av allt och ha allt tillgängligt. Att ”var sak har sin tid” får oss att uppskatta på ett helt annat vis. När det kommer till att lära sig om blomster i säsong är Emily Bratt, Hanna Wendelbo och Paulina Alesand/Velobloom sanna förebilder. De ligger också bakom #blomsteruppropet

    Förra våren gjorde Husligheter en fin guide om snittblommor och klimatpåverkan, värd att läsa här. Och glöm inte att det går fint att välja i säsong. Kolla in Hannas tulpandag – där finns inspiration ända fram tills de egna rabatterna börjar vakna till liv.

  • DIY,  EKO MILJÖ HÅLLBARHET

    JAG TACKAR SKRÄPET

     

    Att jag tror på att använda sitt kreativa sinne har väl inte undgått någon vid det här laget. Hur kreativiteten sedan ter sig är ju högst individuellt från person till person. Vad vi vill, önskar eller helt enkelt behöver skapa. Helt olika utgångspunkter och totalt olika vem man frågar. Men att vi alla har en massa kompetens som ligger oanvänd kan vi enas om. Och att vi var tvungna att tänka mer kreativt förr. I dagens serverade samhälle där alla lösningar är en sökning eller samtal bort hamnar så mycket kunskap och smarthet i glömska. Att ställas inför plötsliga frågor och problem får oss kreativa. Tvingar oss att tänka utanför boxen, tänka bortom normer och strukturer. Att använda hjärnan och gräva där vi står ger oss helt enkelt en öppning för mycket som är outforskat. Förr var det en fråga på liv och död, stod du handfallen och utan ideér kunde du förmodligen hälsa hem. Givetvis är det bra på många sätt att vi inte är lika sårbara idag, åtminstone inte i vårt privilegierade samhälle. Men jag vill påstå att med klimathotet hängande över våra axlar finns risken att hamna där igen. Så kort och gott, det finns ett djupare perspektiv i kreativitet än ”bara” ett simpelt pyssel. Däremot kan just det superenkla kicka igång den del av hjärnan som faktiskt glömdes på vägen.

     

     

    Jag arbetar i en bransch där konsumtion är mer en regel än undantag. Jag bygger miljöer och får uppdrag där rekvisita måste ingå. För många med liknande uppdrag bygger det på nykonsumtion av varumärken som ligger i tiden. Som tur är har mina uppdrag nästan alltid varit det motsatta, kanske har jag själv styrt dem så. Mina uppdragsgivare kräver oftast att det ska vara vintage eller unikt. Och för det sistnämnda faller även vintage bort då och då, åtminstone så som det ser ut från början.

    För mig har återanvändning av material i mitt skapande varit ytterst medvetet men också ett måste de flesta gånger. I brist på pengar, i brist på tid och utbud. Såhär kan det se ut – jag får ett uppdrag vilket i 9 fall av 10 innebär rekvisita av olika slag. Ibland omfattande till en hel miljö, ibland enstaka saker.  Det betyder att uppdraget hänger på saker eller ett objekt. Det skulle kunna innebära vintage men det vet ju alla att det är inte alldeles säkert att det man letar efter finns exakt när man behöver det. Det skulle kunna vara något som finns att köpa nytt, men nästan alla mina uppdragsgivare vill som sagt ha något unikt, något eget. Säg att det ändå skulle gå att köpa så finns det oftast inte i min närhet. Kanske skulle jag kunna beställa det men jag inser alltid att jag inte kommer hinna få det i tid, jag tackar min dåliga framförhållning för det. Och min lyckliga stjärna. Jag slipper helt enkelt att ens överväga nykonsumtion som dessutom ska fraktas långväga till mig. Bristen på pengar är också ofta överhängande, det finns alltid en budget att förhålla sig till.  Så därför gräver jag nästan uteslutande där jag står. Min hjärna funkar alltid som – hur svårt kan det vara? Och är det uppenbarligen knivigt så kan jag tacka (igen, det var fasligt vad det tackas idag…) för jag har en ytterst kreativ man som alltid säger – hur svårt kan det vara?

     

     

    I skräpet hittar jag nästan allt mitt material. Därför samlar jag. Men jag vet att när det brinner i knutarna är det exakt skräpet som räddar mig. Som mellanbandet på den här lilla klänningen består av en bit av en trasig blus, delar av trasiga spetsar och en tunn remsa av en lika trasig handduk. Romberna i klänningen är också delar av något som var långt ifrån helt. Sparar jag allt kanske någon undrar, nej det gör jag inte. Jag vet oftast ganska säkert om materialet har ett nytt liv. Men som sagt, det kan verkligen vara något pyttelitet och supertrasigt som jag vet har största potentialen. Och nej, min plan i att skapa är nästan aldrig spikrak. Jag börjar och vet med största sannolikhet aldrig var det slutar, jag hinner ofta ändra mig flera gånger på vägen. Det är som om jag och mitt material blir ett team, det ena ger det andra och jag bli glatt överraskad i slutändan.

     

     

    Många gånger handlar det om materialet snarare än den färdiga produkten. Secondhand-marknaden är full av just material. Skrot-marknaden likaså, har ni någon gång varit på en bilskrot? Jag lovar säga, att allt kan bli något annat. Din egen återvinning är så nära som framför din egen näsa. Kartong är oslagbart i byggsyfte. Oavsett om det bara är en liten häst.

     

     

    Måla för att bli nöjd. Att ändra ytan gör att du kan återanvända gång på gång. Asken ovan skulle jag egentligen måla med schabloner men jag är aldrig kompis med sådana, det rann och kletade så jag gjorde på frihand. Men inspirationen tackar jag dessa för. Klä in för att bli nöjd. Textil och favoritpapper sparas gärna på en skokartong.

     

     

    Karin och Freja som driver Pysselbolaget har  i år ett mål att ta ett skräpår. De vill helt enkelt lyfta skräpets glans i pysselsvängen och inspirera att pyssla med just skräp. De vill också lära sig mer om materialen som passerar i hemmet och samla fakta, vad är bra att spara och återvinna som pyssel. Vad är bättre att återvinna på annat sätt. Vilka material ska vi undvika helt, kanske bör vi välja förpackningar utefter vad som har ett nästa liv? Och jag frågar mig genast, gör jag verkligen det idag? Har jag stenkoll på vad som händer i nedbrytningsprocesser. Utmanande tanke ändå, att redan vid middagshandlingen fundera i projektform. Det var det där om teamet igen, jag och mitt material. Hon uppmanar oss att hänga på under #pysselbolagetsskräpår . Jag är inte sen att följa med. En sak är säker att världen är full av sådant som är värd en andra chans. Själv samlar jag toarullar nu för en vidareutveckling av något. Fin helg till er! Jag åker till Örebro nu för att medverka i Yrkespodden.

  • DIY,  INSPIRATION - INTERIOR

    SOM TERAPI

     

    Jag får ofta frågan om vilka verktyg som jag rekommenderar. Oftast handlar det om de ”små” verktygen som bra saxar, limpistol och vilket märke på häftpistol. Men eftersom vi bor i ett hus från 1913 som vi dessutom renoverat och tagit hand om i snart 13 år och jag dessutom har en man som är minst sagt besatt av att lära sig nya saker, så har vi ett helt litet snickeri källaren. Jag hanterar långt ifrån allt som finns där men om någon vill veta så kan vi göra en rundgång. Hursomhelst, slipa. Det är som terapi för mig. I höstas slipade jag. Och slipade jag. Med hörselkåpor och dagar i sträck. Jag kan inte påstå att jag var tvungen att slipa, att möblerna behövde det. Men jag behövde slipandet. Och ingen skada skedd. Tvärtom.

     

     

    Ett av slip-projekten var det här bordet. Jag använde en sk Excenterslip. Jag kopplade den till byggdammsugaren, på så vis minimalt med damm. Med andra ord, man kommer in i projektet på cirka 1 sekund. I och med detta inlägg vill jag verkligen flagga för att slipa bort lack, ful olja, fel färg och ändå känna att möbler kan bli perfekt, oavsett om det inte känns så när man finner dem. Att inte fastna vid att möbler har lite fel, yttre uttryck. Det här bordet är inte antikt men köpt på andrahandsmarknaden och har enligt kvittot som satt under, cirka 40 år på nacken. Jag har alltid känt att den mörka lacken har varit för blank och för onaturlig. Den har förstärkt ådringar i träet på ett inte särkilt smickrande sätt.

     

     

    Jag blev överlycklig av resultatet. Så oroligt enkelt och nåbart. Och väldigt snabbjobbat. I fotosynpunkt blev det plötsligt en dröm, med den nu oreflekterande ytan och jag var tvungen att kasta blommor på det mest hela tiden.

     

     

    Lite sakral känsla. Härligt att ta på. Och jag ska olja in det med naturolja men det är ännu inte gjort.

     

     

    Igår läste jag inne hos Anna.  Och mindes. Jag glömde ju ta in Dahlia-knölarna. Två tog jag upp men de ligger fortfarande kvar på bänken i trädgården.

     

     

    Sorgligt onödigt. Det värsta är att jag inte ens minns vad jag planterade. Jag minns Café au lait, som jag tvärtom alla andra, inte gillade för att blommorna var gigantiska och stjälkarna minimala. Vilka favoriter har du när det kommer till Dahlior?

     

  • DIY

    DIY – stjärna.

    Vad passar väl bättre än att pytsa in ett litet DIY-förtydligande på årets näst sista dag. Det här året som jag inte gillat något särskilt alls och gladeligen säger hejdå till. Men avslutet har varit skoj med två tv-inslag på fyra dagar. ATT jag gillade det, Nomi också. Förmodligen föddes vi inte med genen att bli nervösa över sådant utan tyckte bara det var så himla skoj. Och TUSEN TACK alla underbara människor som hejat på och hört av sig med fantastisk pepp, ni anar inte vad det betyder för mig! Mer om det och allt, i nästa år. Men ni var så många som undrade över en stjärnmall efter pysslet som Nomi och jag höll i på Nyhetsmorgon. Och den kommer här.

     

     

     

    Denna kan ni bara ladda ner, skriva ut och använda som mall. Förminska/förstora i procent. Stjärnorna vi gjort är 4, 9 och 18 cm i plant läge. De streckade linjerna är alltså där man viker. Du tänker att samtliga linjer går från spets till öppning, hela varvet runt. Om du har ett kraftigare papper, biga först med falsben (eller den minst vassa sidan av en matkniv) och linjal. På så vis kan du vika kraftigare kartong utan problem.

    Här är stjärnan bigad och förvikt.

    Sedan viker du ”skarpt”. Hela vägen runt.

    Använd stickor som pinnar och gör en stjärnbukett. Snyggare än grillpinnar och finns ofta högar av dem på loppis. Väldigt bra att trolla med också. Häng stjärnorna i tråd. Lägg dem på bordet. Gör en girlang!

    Som Nomi sa, ös bara på med glitter! Använd limstift. Här målade vi dem innan och kunde därför hälla glittret direkt på dem när färgen fortfarande var våt.

    Och med det. Önskar er ett gott slut. Och framförallt ett fantastiskt nytt år in i framtiden och 20-talet. Varm kram från mig!

  • DIY

    DIY – stjärna

    Jag får så ofta frågor om de här stjärnorna. Och jag har verkligen försökt räkna ut själv hur man skulle kunna vika en själv men det krävs ju liksom lite mer matematisk färdighet för en sådan sak. Häromkvällen ramlade jag som en händelse förbi en mall och var givetvis tvungen att testa nästa dag.

    Och efter utvärdering så kan jag säga att det är en briljant mall, och istället för att göra efter eget huvud och lite sådär som jag tror, bestämde jag mig för att följa mallen till punkt och pricka. Här finns mallen. Däremot finns det säkert även superbra knep för själva monteringen men de har jag inte kollat på, men det funkar att göra på känn. Några knep kommer nedan.

    Steg 1 – Jag hade givetvis inga A4-papper hemma, av värde till en stjärna, så jag klippte helt enkelt A4-format av stora ark på 100 gram (Djura bok har ett sortiment av Carta Varese) och av en tapetrest till stjärna nummer två. Sen skrev jag ut mallen på baksidan av mina 10 ark. Om du använder tapet eller annat papper som varit rullat innan, se till att rulla din bunt med papper i motsatt riktning några gånger, både på längd och bredd, så att du tar bort så mycket som möjligt av det böjda.

    Steg 2  –  Klipp ut alla dina stjärnspetsar efter mallarna.

    Steg 3 – Jag rekommenderar att biga ditt papper, för att enklare kunna vika. Biga alla linjer. Du behöver en linjal och falsben, men det funkar också med en brevsprätt eller baksidan av en matkniv, det viktiga är att föremålet inte är för spetsigt. Då skadas pappersytan.

    Det rätta när man bigar är att man gör det på rätsidan av pappret. Det är ju svårt om man ska göra efter en mall på ett papper som inte är transparent nog såsom tapet. Då fuskar jag och bigar på avigsidan av pappret, jag tycker ändå det underlättar i vikningen. Detta göra förmodligen att vissa papperspartiklar krackelerar men jag ser över det.

    Steg 4 – Fäst ihop de enskilda delarna till stjärnans uddar. Det gäller att vara exakt här om du i slutändan ska ha en stjärna som är enkel att montera. En millimeter här och där gör att det i slutändan blir snett och då är det omöjligt att få ihop stjärnan. Vid ett tunt papper föredrar jag att använda dubbelhäftande tejp, helt enkelt för att det är flyttbart och inte fäster på en sekund. Jag tejpar hela linjen som ska fästas ihop. Det finns på rulle och olika bredd, som här hos Panduro. Att jag inte använder lim beror på att det blir för vått och gör att skarvarna böjer sig. Smältlim blir för kraftigt vid ett tunnare papper och fäster för snabbt, och eftersom pappret är tunt är det nästan omöjligt att ta isär det efteråt.

    Vid tapet-stjärnan använde jag däremot limpistolen. Det kräver dock att man är noga. Det går lite väl snabbt och finns i stort sett ingen tid för justering, men det funkar absolut på tapet och papper med glatt yta.

    Steg 5 – Montera stjärnan. Du matchar nummer med nummer och det hela är enkelt. Använder du limpistol se till att ha koll innan hur du ska matcha, det finns som sagt inget utrymme för justering när limmet är torrt. Jag har inte gått efter något system men se till att bygg upp stjärnan underifrån, det är då mycket lättare när du kommer till de två sista spetsarna, det är de två som bara består av en spets vardera.

    Självklart kan du göra håligheter i din stjärna, sätta i ljusslingor och hänga som vilken annan stjärna som helst. Det var lite annorlunda att göra något under så här kontrollerade former, men kul, som att bygga lego!

    Willam Morris Leicester.

    Carta Varese Ritas ornament.

    Bildbevis från tidig morgontimma. Här är samtliga delar bigade och förvikta.

    Här är steg 4, fäst ihop de enskilda delarna en efter en.

    Steg 5 – Här är nästan hela stjärnan färdigmonterad. Och jag har fått sällis av Nomi som ska vidare till stallet och Chester som somnat om bredvid mig.

    Sedan kom ljuset! Vi fick snö igår, så fint. Nu klä in ask med tyg. Ser fram emot att se era stjärnor, lycka till!

     

  • DIY,  INSPIRATION - CHRISTMAS

    DIY – änglar

    Hela landet drabbades av stjärnhysteri förra veckan. Det var så himla roligt att se alla som gjorde stjärnor.  Ni anar inte vad det betyder, att se att ni blir inspirerade och sedan gör er grej utav det. Som jag skrev tidigare, detta är långt ifrån nytt under solen men det bevisar att det är enkelheten vi vill åt. Resten kommer automatiskt. Och igen, i boken finns inga kluriga beskrivningar, för det är inte i dem kreativitet börjar. Tvärtom. De är enklaste recepten som fungerar som kick-starter.  Stjärn-beskrivningen finns inte i boken men det hittar du här. Men av samma princip att vika en solfjäder, bygger både fåglarna på sid. 22 och änglarna på sid. 204. Men här kommer en beskrivningen på änglar – i en mindre variant än i boken.

    Om man vill göra små änglar och med med lite böj på vingarna så är det lämpligt med ett mjukt, tunnare papper. Gärna origami-papper. Funkar även med gamla boksidor och presentpapper. Gör du större funkar det fint med tapeter, notpapper och i princip samma papper som du viker stjärnor av.

    Du behöver två olika storlekar på papper. Det är egentligen det enda viktiga, måtten är sekundärt. När man viker stjärnor är det viktigt att hålla samma proportion i förhållandet längd/bredd, för annars räcker inte pappret hela vägen runt.

    Men här är det nästan bara att köra, det viktiga är att de är olika storlekar. Men om ni vill ha något mått att börja med så: Ett ark som är 20×12 cm plus ett som är 8×7 cm

    I det här fallet hade jag något tjockare papper (dock fortfarande tunt) och valde då att halvera det större pappret, så det blev 10 cm långt, jag ville inte ha en lika ”fyllig” kjol. Om du har ett längre papper till ”kroppen/kjolen” blir det en tätare och en större kjol.  När det gäller vingarna storlek så brukar jag tänka ” inte mindre pappersstorlek än att det ryms 7 vik”. Detta är för att det ska bli lite vinge att tala om.

    Sen är det bara att vika solfjädrar av bägge dina papper. Jag rekommenderar att inte ha bredare/djupare vik än max 1 cm när man viker små änglar. Det är också viktigt att kropp/kjol har samma bredd/djup på viken som vingarna.

    Sedan viker du dina solfjädrar på mitten. I små änglar skippar man att vika över en penna.

    Placera den lilla solfjädern på den stora och vira en sytråd hårt och knyt.  Jag köper alltid starkare lintråd på loppis, provdrar alltid styrkan på plats. Dessutom har jag alltid Gütermanns extra stark sytråd hemma. Det är så irriterande med tunna sytrådar som går av  så jag använder alltid den, om jag syr för hand eller som här. Brukar ha en svart, vit samt en med färgkoden 887, som är åt det guldiga hållet.

    Sen kommer tricket för en levande ängel – forma vingar och kjol. De allra flesta papper är lätta att forma och man kan faktiskt ta i ganska rejält.

    Här hemma ska några änglar bli en girlang till första advent. Resten ska strössla julklapparna.

    Det gick trögt för Chester att vika.

    Nu kom min äldsta dotter hem från Stockholm. Hennes kompisar hade inte hunnit ut från huset innan hon satte sig för att vika fler änglar.

  • DIY,  INSPIRATION - CHRISTMAS

    DIY – stjärnor.

    Häromdagen slängde jag ihop några stjärnor till en söndagsgrej. Så många frågade om hur man gör den, efter bilden jag lade ut på instagram i lördags. De är långt ifrån något nytt under solen och slänga ihop är verkligen rätta ordet. Du viker helt enkelt en solfjäder, extremt enkelt!  Jag delar beskrivningen i sin simplaste form. Du gör en stjärna på mindre än tio minuter, kanske till och med fem. Vilket skulle innebära att du kan göra hur många som helst. Pappret du väljer sätter stilen och hur du klipper ändarna. Och storleken såklart. Egentligen kan du använda samma bas och göra all världens varianter. Om du klipper hål i dem blir de perforerade. Om du limmar ihop två likadana, har du en dubbelsidig. Om du sätter ihop flera solfjädrar kan du göra en väldigt stor. Och viker du smala vik får du en stil och vice versa.

    Du behöver ett pappersark som är ungefär dubbelt så långt som brett. Jag mäter aldrig och river istället för att klipper. Använd tapetrester, notpapper, gamla boksidor.

    Vik upp och ner som en solfjäder. En noga person skulle säkert låta viken vara exakt lika. Jag är motsatsen när det kommer till den här typen av projekt, och viker bara på. En millimeter hit eller dit spelar ingen roll i slutändan.

    Ser jämt ut eller hur? Är inte på millimetern kan jag lova.

    Vik din solfjäder på mitten. Knyt några varv. Här kan man också göra hål med en syl och liksom dra ihop alltsammans, funkar fint men detta är enklare.

    Samla ihop solfjädern. Klipp spetsarna. Rundade, tvära, superspetsiga, långt ner eller bara på toppen. Gör olika och testa vad du gillar. Om du vill att stjärnan ska vara perforerad så klipper du lite jack och snitt i det här läget. Tänk samma princip som när du viker snöstjärnor i papper.

    Limma ihop ena sidan. Ta ett snabbtorkande lim. Limpistol för all del. Egentligen, om man har brådis, kan man ju till och med häfta.

    Och sedan den andra.

    Klart!

  • DAILY LIFE,  DIY

    Bollhavet.

    Mani. Min största tillgång. Jag kan inte se den på något annat sätt. Åtminstone just där och då och så länge det håller i sig. Ganska många hade lagt ner vid den tionde garnbollen. Vi är ju så olika.

    Fast finns det en plan så är jag svår att rubba.

    Vid en fotografering på Stora Djulö hade vi garnbollstema till boken. Och drack 7up i antika soffor. Och upptäckte spöken när solen gått ner, men det tar vi en annan gång. Att nästan alla de garnbollarna försvann var ju en typisk historia som jag inte räknat med, annars hade jag haft en bra början.

    Oftast köper jag garnet på loppis. Fast om jag ska erkänna, det har hänt att jag köpt exklusivt ullgarn, bara för färgernas skull.

    Det kan vara så värt det om man vill göra en present till någon. Som den lilla dock-kragen jag gjorde till boken. Urgammal spets i tre lager och lite tråcklad garnbollslina. Alltid lätt som en plätt.

    Det finns något högst tillfredsställande med mani åtminstone när det handlar om bollhav.