-
fjärilspepp och lite ängslighet i bakhuvudet.
Vi är pepp som tusan inför söndagens resa till Paris. Alla har fjärilar i magen. Och tusen planer. Och tack för tipsen här och på mail. Jag har nog aldrig känt mig mer förberedd på en resa utan ha behövt gjort någonting alls själv. Det är helt enkelt fantastiskt. Alldeles särskilt då jag alldeles nyss satte mailen på automatiskt semestermeddelande. Och eftersom jag är världsbäst på att switcha om så är jag nu i semestermood de luxe.
Och barnen tömmer sparelefanterna.
Det enda bekymret (mest för Liv och Viggo som funderar på en lösning) är att Charlie´s sparande har gått sådär. Om man jämför. Och som om inte det vore nog med bekymmer för lilla Charlie. Verkligen typiskt nog har ungen gått och blivit magsjuk.Och till råga på allt är det inte den där braiga lightvarianten. Den där som knappt vågar knysta om i denna stund för då ligger väl resterande fem däckade på söndag. Men ni vet de där gångerna som magsjuka inte är värre än snuva och den är över på ett kick och ingen annan av familjen blir sjuk. På sistone har det nämligen varit just så härhemma. Men nepp, inte alls så bra faktiskt, värre än snuva kan jag säga. Så det känns ju onekligen lite halvjobbigt mitt i fjärilspeppen.
-
sommarlovsprojekt a´la liv.
Min dotter har börjat blogga. Hon drog till med sju inlägg första dagen. Bara för att det var så kul. Och för att starten är viktig, sa hon. Viggo tyckte det var snålt och menade att om han skulle ha en blogg så skulle han göra ungefär fyrtio inlägg varje dag. Minst alltså. Liv sa att han inte fattade hur mycket jobb det ligger bakom. Och jag är impad. Hon är mil ifrån mitt sätt att blogga, inte bara i antal bloggposter. Hon förbereder också. Wow, tänker jag som aldrig lyckas med den biten. Nu ligger utklippta noter här brevid mig och väntar på att bli plåtade. Hon sa något, innan hon somande, att hon tänkte lära sig att lägga in Laleh-videos. Förresten visste hon nog redan, när hon tänkte efter. Regniga sommarlov är också bra sommarlov. -
det gäller att ramla med stil.
Om nu ändå ska till och ramla pladask. Kan man lika gärna göra det i kvarterets mest osopade trappa. Där barren och löven från i höstas precis har fått blommor som sällskap.
Och man ska också se till att göra det bland bambi-plåster.
Om syrran dessutom rafsar ihop ett band med bästa ordet på.
Då känns det genast bra igen. -
frukostbok.
En av de finaste böcker vi vet. Jag har skrivit om Sandvargen förut. Men jag måste bara igen. Har ni inte läst den med era barn, gör det bums. Det får bli vårt sommartips. I regn och sol.
Liv och Viggo hade den stora lyckan att lära sig läsa tidigt. Såhär i efterhand har jag förstått att det var extremt tidigt. Speciellt eftersom twinsen inte är i närheten av att knäcka någon läskod. Men två vackra dagar så kunde de bara, helt av sig själva och totalt oväntat.Och då är det väldigt lätt att glömma bort att de allra flesta älskar högläsning. Oavsett om man läser allt man kommer över alldeles av sig självt. Som om man kör bil och någon brevid, läser och läser. Mil efter mil. Jag älskart. Och barnen älskart. Så vi läser en hel del högt härhemma. För hela högen av barn. Oftast samma bok för alla. Och nu är det Sandvargen. Igen. För tiotusende gången. Men det gör inget. Inget alls. -
det blev minsann sommarlov ändå.
Ärligt talat. När jag vaknade imorse så tänkte jag så där bakochframvänt. Att det ju hemskt trist att hela huset skulle vara sådär fasligt uppochnervänt och att jag absolut inte ens hade tänkt på att baka en tårta mitt i alltihop. Inte ens litegrann hade jag tänkt på det. Skolavslutning och allt.Men sommarlov blir det, på bästa sätt, ändå. Det var sång och tal, och sommarlovsglittriga barn med blommor i håret. Och Nomi bänkade sig lyckligt på asfalten, ungefär tre meter från utescenen, med hela skolan och all publik bakom ryggen.
Och när vi kom hem så fyllde vi verandan med blommor. Och mumsade köptårta så vi inte ens behövde äta lunch. Och när de väntade på varsegod så drömde Liv om Paris. Men Nomi tyckte mest att det var olidligt trist att vänta.
Och ändå tristare när någon sa att hon faktiskt inte blir gift när hon blir stor, om tårtbiten går och ramlar. Och då duger det inte ens när man puttar upp den igen. En gång ramlat, är alltid ramlat.
Och då spelar det ingen roll om storebror säger att – En larvig tårta kan väl inte bestämma om du blir gift eller inte. Fatta själv. Det är får du väl ta och bestämma själv när du blir stor.
Men till slut. Tredje gången gillt så satt den. -
she has glitter in her eyes.
De fanns säkert de som tänkte, himmel, imorse. Eller som någon sa, ojsan vilken utstyrsel. Och kanske tänkte någon, varför sätter inte mamman näven i bordet och ryter stopp.
Men har man fått jordens vackraste kjol i födelsedagspresent. Som till på köpet kompisens mamma har sytt alldeles av sig själv. Och tjusiga hängade öronclips. Då är det såklart att att man smackar på allt man bara kan för att matcha. Och packar neonväskan med uppblåsta ballonger. Och susar till dagis på sparkcykeln, i som ett gnistrande skimmer.
Och sätta stopp?
Det är ju trots allt bara lite glitter.
Det finns betydligt värre saker här i världen. -
söndagmorgon.
Vår räddare i nöden. Alltid. I väskan, på resan, vid alla möjliga och omöjliga situationer. Och på köksbordet. Massor av pennor och papper. Barnen har sina egna skrivbord med många pennburkar och ritblock. Men på bordet i köket finns alltid största högen med pennor och papper.
Och det är de där hamnar. De där tidiga mornarna innan frukost och sena kvällar innan sovdags. Och väldigt ofta därimellan.
-
vår torsdag.
Liv skulle ha 80-talstema på skolan idag. Nu var det ju inte så att vi fick rota i gamla gömmor och damma av någon skämtsam 80-talsstass. Ärligt talat fattade jag inte riktigt skillnaden mot annars när hon travade iväg. Lite neon, lite krus och lite leopard. Som alla andra dagar.
Men Liv förklarade att det hängde mer på skolarbetet, de skulle jobba som förr i tiden. På 80-talet. Och jag skrattade och sa baahh och fnys och vadå förr i tiden. Men hjälp. Cirka 30 år är ju banne mig hur mycket förr i tiden som helst. Stenåldern.Och dagen visade sig vara mer festlig än min 80-talsskola men de hade ändå fått lära sig lite bra saker. Som hur telefonerna såg ut 1982. Bara en sådan sak.
Och hur bistert är det inte när man är alldeles för krasslig för att följa med på dagis-utflykten. Det är superdeppigt vill jag lova. När tvillingbrorsan får ryggsäcken full med plättar och man själv är hemma med en mamma som jobbar mest hela tiden.
Men vi dukade med Nomis allra bästa porslin och byggde torn av plättar.
Och så lite Pellefant på det. Från 1978. Förstå så antikt. -
kontraster.
Ibland så. Då är mornarna precis såhär fridfulla. Liv laddar inför dagens Kulturskolefestival.
Håret är fixat för att inte fastna i fiolstråken.
Och pirret stillas med lite korsord. Japp, lugna morgonen var det. Idag och ibland så. Men hjälp, vi har en tweenie i huset. Och då gäller det framför allt att fokusera på fridfullheten när den väl visar sig. Man vet liksom aldrig när den kommer igen. -
våra drömmars sommar.
Ett stort plus med affär är ju själva skyltfönstret. Jag älskade mitt skyltfönster då det begav sig. Tyvärr finns det inte ett endast foto från rymdvärldar och fiskstim och allt vad det nu var. Men som i ett lyckokast hittade jag precis lådan med sommarskyltningen 2010. En massa vimplar som jag stämplade med planerna för våra drömmars sommar.
Så håll i er. Här är den, min och barnens drömsommar:SIMMA-SPRINGTÄVLING-TÄLTA-GUNGA-TRÄDGÅRDSDISCO-PINNBRÖD-UTFLYKT-MYGGA-GLASS-HALLON-RUTSCHKANA-STRANDEN-BUS-SNÄCKA-HÄNGMATTA-HAVET-PLOCKA SMULTRON-HJULA-PUSS-HOPPA FRÅN BRYGGAN-TITTA PÅ MOLNEN-SOVA ÖVER-METSPÖ-LOPPIS-CYKLA-HOPPREP-KARUSELL-KURRAGÖMMA-BYGGA SANDSLOTT-FISKA-PICNIC-BYGGA KOJA-FJÄRILAR-KLÄTTRA I TRÄD-REGNBÅGE-KRAMAR-SMÖRBLOMMOR-SOLEN-SAFT O BULLAR-SPELA FIA-SNIGEL CIRKUS- LÄSA SERIER-JORDGUBBAR-LUFTMADRASS…
Sen har vi ganska mycket mer vi kan tänka oss. Men det fick inte plats på vimplarna. Ha en fin fredag i sommaren! För visst är den här nu?
