-1
archive,paged,category,category-inspiration-interior,category-3,paged-28,category-paged-28,qode-social-login-1.1.3,qode-restaurant-1.1.1,stockholm-core-1.1,select-theme-ver-5.1.8,ajax_fade,page_not_loaded,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-6.0.5,vc_responsive

vägra julstress.

Vi julfixar lite lagom hemma. Det är ingen idé att hetsa upp sig i onödan för allt man inte hinner. Jag tänker vägra julstress i år. Det är bestämt. Julkorten får bli en get efter tipset igår. Och barnen ritar egna kort och skickar till bästisarna långt borta. När det gäller pyntet så är det inte heller särskilt maxat. Jag har några favvosaker och barnen har desto mer. Så de kör sitt race och jag tar det med ro. Kanske inte så stilrent på vissa ställen i huset, kanske inte som jag hade gjort själv. Men de är glada och jag med.

Men de få favoritsakerna tar jag gärna fram. Som stjärnan som jag fick från en av mina bästa vänner en gång. Den är så fin, så fin. Finns här. Trycket har Sandra Juto gjort, som har ett jättebra erbjudande som jag tipsades om här. Tillsammans med tre andra bilder är det Nomis och Charlies julklapp. Men de är så fina att jag har inte haft någon lust att slå in dem. Uppe på skåpet har ingen ändå någon koll. En annan sak, när ni ändå är inne hos Darling Things så smit in på den nyöppnade, finfina nätbutiken.

Ha den skönaste helgen! Jag ska göra bokföring, hurra…

min lördagsnatt.

I lördags fem minuter innan stängningsdags på Åhléns kärade jag ner mig i det här tyget. Tänkte direkt på gamla ljusblå, fina madrasser. Och på lite lagom juliga kuddar. Fanns ju varken bollfransar eller andra fransar så bandet var väl inte direkt menat som ett slags kantband men så fick det bli.

Jag kan bara säga en sak. De här kuddarna var en bedrift. Jag och symaskiner är aldrig sams. Aldrig. Så många gånger jag har övervägt att hiva ut dem genom fönstret. Jag fullkomligt avskyr när inte maskiner funkar, det finns få saker som gör mig så irriterad. Sådana här lättplättiga kuddar utan extravaganser går ju annars snabbt som tusan att göra.


Så på natten  tar jag min superproffsiga maskin med 4 trådar (ni vet en sådan som gör allt, klipper till och med) och tänker att jag är klar med detta på en halvtimme. Då ser jag att nålhelsiket är av. Och någon ny nål har jag ju inte. Suck. Tar syrrans gamla, ärvda snyggbernina (skymtar lite här) från 60-talet. Jag har snott den för att den är så himlans fin, som en gräddig kitchenaid. Den brukar funka men just den här natten gör den det inte. På en systräcka på 120 cm hoppar tråden ur nålen i genomsnitt 6 gånger! Dubbelsuck. Så jag syr några centimeter, trär i tråden, syr igen… fattar ni så irriterande!? Fast skam den som ger sig men till sist börjar den gnissla alldeles förfärligt så då hämtar jag den tredje maskinen. Min inte alls särskilt gamla Bernina men uslare maskin får man leta efter.  Den syr inte, den trasslar och hakar upp sig och håller på. Okej, den håller ihop tygbitarna men på ett väldigt fult sätt. Så de här kuddarna synar man inte i sömmarna. 

som en gosig kofta.


När man ändå är i önsketagen. En matta från Patrica Urguiola skulle sitta fint. Dream on… Men attans vad fina de är. Titta och dröm mera på Gan-Rugs.

svart-brun-grå-skala.


Jag önskar mig två tavlor. Eller åtminstone en. Jag vet i tusan vad det ska vara för motiv, men det enda jag vet är att färgskalan ska vara lite såsom
Cassandra Rhodins fina Ballerina (plus Hair var ju en riktig snyggkombo). Inte för svart utan lite mjukare. Någon som sitter med något bra tips?

söndagsbild.

Måste först bara tacka. Så himla snälla alla är. Jag blir ju såklart väldigt glad för alla fina hälsningar. Och peppad och smickrad! Och det är så roligt att en massa nya besökare dyker upp, så välkommen. Jag ska så fort jag hinner spana runt på era bloggar. Det är bra coolt att världen blir så liten nuförtiden. Här följer vi bloggar kors och tvärs över jordklotet. Som den naturligaste sak. Jag gillar känslan av att världen är nära fast jag sitter här i en liten pluttstad i lilla vintriga Sverige.

Lagom till andra advent hann vi göra lite julfint härhemma. Matrummets ljuskrona fick flytta till verandan. Den är jättefin men tänder man alla ljus blir det i ljusaste laget. Så jag blev glad när jag fick span på en liten skapelse i taket på loppisen i lördags. Misstänkte direkt att det gömde sig en alldeles perfekt variant under lager av pynt. 30 pix, som hittat.


Ungarna förstod verkligen ingenting. Först kommer jag hem med en krona, vacker som få 😉 Plastris, bjällror i sidenband, paljettprydda och dithäftade hjärtan. För att inte tala om upphängningen, spana in plastgrejen. Åhh, så fin den är, sa barnen. Sen stirrade de storögt på mig när jag började hetsriva bort allt detta vackra. Viggo log lite konstigt, det såg verkligen ut som han på allvar trodde att jag blivit galen. Fast sedan fick de bjällrorna och började leka hundar istället.

Min söndagsbild till Fabriken.

tisdagstema hall.

Halltema på Fabriken idag. Jag har skrivit om vår hall HÄR en gång tidigare och min önskan om en riktig funktionshall de luxe. Även i detta hus ser det ut som alltid där vi har bott. Hallen har någon slags central roll och passeras i tid och otid. Den syns alltid och går inte att gömma eller glömma. Om man fortsätter till höger om ytterdörren kommer man till köket. Och fortsätter man dit jag står och fotar hamnar man direkt i vardagsrummet. Men jag har ju min lilla funktionshall, där bakom källardörren. Rätt imponerande är den, med allsköns bråte på väggar och tak. Men den får ni inte se.
En bild mest för att visa att hallen är så långt ifrån min önskade groventré man kan komma.

Jag kände mig bara så tvungen att visa den här bilden. Den är helskön tycker jag nu. Då, för exakt tre år sedan, tyckte jag att det hela var rätt kaosartat. I vagnen ligger Nomi och Charlie, 6 månader gamla. Någonstans i närheten är Viggo 3 år och Liv 4,5 år. Erkänner att jag tvekade mer än gång, är det husliv vi vill ha?
Där elementen står fanns en vägg och det stora hålet mellan de två små vita dörrarna var också vägg. Vårt hus var från början ett tvåfamiljshus så där jag står fanns den lilla trapphallen. Om ni synar bilden noga så ser ni kanske att vi har lutat två väggdelar (de nyss rivna) på båda sidor om den allra största öppningen. De tidigare ägarna hade rivit nästan hela väggen mellan vardagsrummet och ett slags mellanrum (där soffan och böckerna är idag). Då vi rivit väggen vid trappen kändes det helt fel. Jag minns att jag satt där i trappen (väldigt länge) och kunde inte fatta hur det kunde kännas så fel att ta bort en vägg som liksom skulle knyta ihop hela huset. Men så kom K på vad det var. Allt syntes var man än stod. Dörrarna i fil, fönsterna från de andra rummen. Det blev liksom för mycket information att ta in än vad som var bra för ett rum. Men när vi testade med de rivna väggarna kändes allt bra. Så det blev bara att bygga nya väggar. Nu saknar vi ett trappräcke sen kan vi nog räkna projekt undervåning klar. Och det är ju bra underligt att ett litet futtigt trappräcke kan ta sådan tid att ordna. I det stora hela borde det vara en baggis.

tisdagstema om kontraster.

Huset är fullt av kontraster. Vi är inte särskilt matchiga av oss.
Gammalt och nytt, matt och högblankt, loppis och design, renoverat(fint;) och orenoverat(fult;), mönstrat och omönstrat, galet mycket färger och vitt… 
Men min tolkning får ända vara den enklaste, konstrasten mellan svart och vit. Och lite gråskala däremellan.

 
Efter hett tips från Weronica slog jag till på grå sammetskuddar från H&M Home. Fina var de ihop med de hemsydda. Och så är jag väldigt förtjust i mina små vaser från Lindform och den finaste nattljusstaken som en kompis mamma har gjort.
Kolla alla tolkningar av kontraster på Fabriken.

tisdagstema om kök.

Här är vårt kök. Någon gång ska jag visa hur det såg ut från början. Vi har rivit väggar, satt upp väggar, flyttat dörrar, satt igen dörrar, tagit bort en jättehall och en passage i form av ett valv och hållt på. Minst sagt. Från början tänkte vi oss ett kök i gammal stil men jag är glad att vi ändrade oss. Jag gillar kontrasten av ett modernt kök i vårt gamla hus. Lite blandat med gamla detaljer.
 Något annat som jag verkligen tycker om är att här hade vi möjligheten att inte ha några överskåp och faktiskt ingen fläkt. Det blir sådan skön känsla, köket känns inte riktigt som ett kök utan mer som ett vanligt rum. Eftersom köket dessutom gränsar till den lilla glasverandan och matrummet så finns det massor med plats att hänga på. Och i vanligt ordning är det här allt händer.
Få mer köksinspiration på Fabriken idag! 
Psst! Om en helt annan sak. Ännu en gång slår det mig att jag verkligen saknar ett objektiv för att ta helhetsbilder utan att behöva hänga ut genom fönstret och backa till förbannelse. Jag har ett Canon EF 50MM 1.8 II. som jag älskar för att det har så stort ljusinsläpp. Jag skulle vilja ha samma typ (ljusinsläppet) av objektiv men kunna få med ett helt rum i en bild eller åtminstone halva. Tipsa mig jättegärna! Jag kan tillägga att det får inte kosta en förmögenhet.

efterlysning.

Den här mattan köpte jag för sisådär tre år sedan på Ebba & Jag. Vet att den även fanns på NK. Och nu vill jag ha en liknande för jag gillar just den här mattan väldigt mycket. Den är tunn och den är inte svart/beige utan svart/vit, vilket är finast till våra golv. Man kan bara se att den kommer från Liv …. …. (ord som inte syns längre) Interiör.
Jag har ringt Ebba & Jag, NK, Nordiska Hem (som fanns på NK förut) men ingen vet. Så nu undrar jag om någon annan som kikar in här vet var den kommer ifrån och var mattorna finns att köpa?