-
fixa rummet.
Igår vägrades middagen. Blev åtminstone framflyttad. Maten stod på bordet men ÅHHH nu börjar ju vårt nya favoritprogram vrålade Liv och Viggo. Och jag var inte sen att hänga på. Så vi bänkades oss alla sex framför första avsnittet av Fixa rummet. Coolt, tyckte vi allihopa, massor av gånger. Jag och ungarna var helt med på fler snickarbänkar i barnrummen. Och kryddhyllan med spik och skruv i källaren kan gärna flytta några trappor upp i huset.
Superduktiga Isabelle Halling McAllister har gjort serien Fixa Rummet för Svt. På onsdagar 18.45 ska åtta ungar få hjälp att fixa sina drömrum med Isabelles hjälp. Kreativt, kul och himla skön ton i programmet. Och det bästa, kidsen är själva med och bygger. Gillas!
Isabelles hem var med i senaste Family Living. Skönaste stilen. Här är bilder från urfina barnrummet. Kolla in den annars så trista Brio-spisen och tapeten sen. Och den där grymma lampskärmen…Isabell och Jenny från Sammy Rose driver bloggen Dos Family som jag är mega-förtjust i. Alla hemma-hos-repotage är ett måste.
-
tisdagstema om recycling.
Hade såklart alldeles glömt bort att Fabrikens jullov var till ända. Tur att jag blev påmind. Tisdagens tema är recycling i inredningen. Det gillar jag ju, vilket förmodligen redan har framgått här på bloggen. Jag återanvänder så gärna vad det nu må vara. Loppishäng är en av mina favoritsysselsättningar och jag har väl gallrat de flesta vindar som kommit i min närhet. Jag har ju lite cravings på sådant som det går att lägga saker i. Burkar, askar, lådor, tygpåsar… Och det kan man ju verkligen hitta lite varstans. Det räcker med att det är lite lagom tjusigt så kan jag absolut få användning för det.
Hattaskar är väldigt fint till dockkläder och barbisar. Min farmor samlade knappar i cigarettlådor som är så perfekt platta, finns liksom alltid plats för dem. Och fina teburkar är det väl ingen som inte återvinner på något vis? Förresten, dockkläderna på bilden är återvinning på hög nivå. De hade min mamma och lekte med på 40-talet!
I den blå tvålasken hade jag mina allra finaste klippdockor när jag var liten. Nu har den fyllts på med nya. Och prickiga boxar på loppis kan jag bara inte gå förbi.
Kaffeförpackningar var definitivt bättre förr.
Den röda lådan med blommorna är vass och bucklig men Liv kunde verkligen inte slita sig från den.
Liv har inte träffat sin farmor. Men hennes syask är nu Livs finaste.
Den svarta lilla plåtasken valde Viggo för sin samling av Stjärnornas Krig-filmisar. Och min gamla pigtittare håller fortfarande ihop.Kika in på Fabriken och spana in fler återvinningstips! -
nesting.
Någon dag innan jul tipsade Lotta Agaton om boken Nesting. Fotografen Pia Ulin och stylisten Cilla Ramnek har gjort en bok. En väldigt fin sådan. Sju år tog den att göra. Om inredning från tjugosex olika hem. Inget förlag ville trycka den. Marknaden var mättad tyckte man. Hur dessa förlag tänker där undrar jag verkligen men tackar dessa tjejer att de tog saken i egna händer och tryckte den själva.Jag hämtade mitt exemplar på Papercut i fredags och kan inte slita mig. Bilderna är fantastiska och hemmen likaså. Det är något skönt över dem. Befriande. Inte tillrättalagt och stelt, definitivt inte likriktat. Personligt så det förslår. Och kul. Och mycket inspirerande. Jag håller med Lotta, lite som en svensk The Selby. Och jag bläddrar och bläddrar, bilderna tar aldrig slut. Inte intrycken heller. Varje gång ser jag något nytt. Boken är supertjock och den är bara min. Den här boken ska ingen rita i, klippa ur, spilla saft i eller ens vika en sida till flygplan. Nix ungar, den här låter ni bli.
rådmansgatan.
rådmansgatan.
heleneborgsgatan.
furåsa.
gotlandsgatan.Foto: Pia Uhlin.
-
mera blommor.
Det gick över fortare än jag anade. Julens sega status är ett minne blott och jag känner mig peppad för nya projekt. Nomi och Charlie delar rum. Ett megastort rum som liksom har legat lite på efterkälken på piff. Rummet är lite knepigt. Vinklar och nästan inga hela väggar. En väldigt stor dubbel skjutdörr och en inte riktigt lika stor pardörr plus två stora trippelfönster omringar rummet. Just därför så fegade vi ur med Krysantemerna och tapetserade bara den enda hela väggen plus lite till. Men nu har jag ändrat mig så fler tapeterrullar är beställda. Och sen ska fina tryck från Fine Little Day och Sandra Juto upp ovanför byråerna. Den tjusiga loppis-lampan med sammetsskärm ska bara (har visat sig inte vara så bara..) få ny sladd.
Tvillingarnas rum är helt klart det med mest färg i hela huset. Inte så häpnandsväckande kanske, med den tapeten. Och det rummet med flest mörka möbler. Pappas gamla utdragssäng från fyrtiotalet har fått styra en hel del. Jag är helt förälskad i den där sängen. Kommer bli väldigt svårt att inse att den en dag kommer vara för liten för Nomi. -
long time no see och en alldeles ofärdig tavelvägg.
Hej igen. Trodde nästan att jag aldrig skulle blogga igen. Eller hinna läsa mina favvo-bloggar någonsin mer. Eller svara på rara mejl. Sorry alla som jag inte hört av mig till, det var inte alls meningen men snart, snart…Tusan vad dagarna har försvunnit i en massa annat. Typ jul. Och allmänt softande. Det märkliga är att när man väl börjar ta det lugnt är det så jäkla svårt att sluta. Jag jobbade i och för sig idag men gudars vilken tid allt tog. Precis som om man vore försatt i någon mycket seg softar-status, omöjlig att ta sig ur. Ett paket tog typ en kvart att göra färdigt. Var är tejpen, var är pappret, var är snöret och där försvann själva presenten… Annat var det den 23:de. Fyra paket på sisådär 5 minuter.Men nu så. Nu bloggar jag igen och inga mer lov i sikte. Måste ju visa min andra stjärna. Den i guld. Som hamnade i vår ena lilla hall. Som är och förblir ett halvfärdigt projekt. Tanken var att hela den lilla hallen skulle fyllas med ramar och foton. Från golv till tak. Och det är fortfarande planen men jag har tagit en tvåårs-paus verkar det som. Kom av mig alldeles i valet av foton och sen vände loppis-turen med billiga ramar.Och det här är ju inte klokt men jag är med på bild för första gången på den här bloggen. Som bebis med blomma, i liften på väg från mitt eget dop och bredvid en liten Liv. Inte helt färska alltså men ändå. -
söndagsbilden.
Lördagnatt 23:27. Man kanske skulle… Gå ner i källaren och spraymåla lite. Med tanke på förra lördags-natt-projektet kan det ju gå lite sådär.
Men vad tusan. Korgen till Liv var ju bara tvungen att grundmålas om den ska hinna bli turkos till julafton.
Och med den här ljusstaken i huvudet. Och det var väl ingen som missade de sköna ljusstakarna i pastell i gårdagens avsnitt av julkalendern? -
tisdagstema om favoritmöbel.
Jag gick runt härhemma och funderade över Fabrikens tisdagstema, favoritmöbel. Och nope, jag kunde inte välja. Omöjligt. Nästan alla våra möbler är favvomöbler på sitt eget lilla vis. Kanske för att vi nästintill aldrig impulsshopar möbler. Kanske för att vi hellre har det lite glest (inte så lite glest ibland) i möbelemanget tills det känns rätt. Det kan ju ta sin lilla tid men hellre det. Och det är såklart att vi också felköper. Att vi tror att vi har tänkt färdigt, slår till och så blir det fel ändå. Ingen världslig sak egentligen. Men onödigt liksom. När vi flyttade till huset köpte vi två (till och med 2!) ganska dyra soffor och när de så levererades till vårt vardagsrum höll jag på att svimma av ren förskräckelse. Hur hade vi tänkt nu? Det här var väl inte vi överhuvudtaget?! Och vad gör man då, man har ju liksom inte öppet köp på soffor…. En lång historia men det slutade med att vi hämtade upp vår gamla slitna soffa från källaren och sydde överdrag. Den räknas inte till favvomöblerna men det är lite skönt med en soffa i vardagsrummet.Nåväl, det får blir ett par favoritförvaringsmöbler som ni sett förut. De har passat precis lika bra i pyttiga lägenheter som ett stort hus. Jag älskar dem för formen men även för funktionen. Som våra kära Snö-byråer. Det började med en för sisådär tio år sedan och jag gillar dem precis lika mycket idag. Nu har barnen varsin som klädförvaring, den enda faktiskt, och jisses vad där ryms. Och det är väldigt bra att den är lite hög sådär för ovanpå får det oftast vara lite i fred. Så oavsett rådande kaos inuti(och utanför)så står den där och är alltid lika fin.
Och John Kandells Pilaster är fantastisk. Hur rörigt som helst men fint ändå. Bara som en jättehög med böcker. Kopior i all ära men tusan vad man kan proppa den här hyllan full utan att hyllplanen rör sig en millimeter. Våra har några år på nacken men är forfarande som nya. Och sånt gillar jag. När möbler liksom står pall. Både i röra och allt ståhej som oftast råder härhemma men också i tiden. -
vägra julstress.
Vi julfixar lite lagom hemma. Det är ingen idé att hetsa upp sig i onödan för allt man inte hinner. Jag tänker vägra julstress i år. Det är bestämt. Julkorten får bli en get efter tipset igår. Och barnen ritar egna kort och skickar till bästisarna långt borta. När det gäller pyntet så är det inte heller särskilt maxat. Jag har några favvosaker och barnen har desto mer. Så de kör sitt race och jag tar det med ro. Kanske inte så stilrent på vissa ställen i huset, kanske inte som jag hade gjort själv. Men de är glada och jag med.
Men de få favoritsakerna tar jag gärna fram. Som stjärnan som jag fick från en av mina bästa vänner en gång. Den är så fin, så fin. Finns här. Trycket har Sandra Juto gjort, som har ett jättebra erbjudande som jag tipsades om här. Tillsammans med tre andra bilder är det Nomis och Charlies julklapp. Men de är så fina att jag har inte haft någon lust att slå in dem. Uppe på skåpet har ingen ändå någon koll. En annan sak, när ni ändå är inne hos Darling Things så smit in på den nyöppnade, finfina nätbutiken.Ha den skönaste helgen! Jag ska göra bokföring, hurra… -
min lördagsnatt.
I lördags fem minuter innan stängningsdags på Åhléns kärade jag ner mig i det här tyget. Tänkte direkt på gamla ljusblå, fina madrasser. Och på lite lagom juliga kuddar. Fanns ju varken bollfransar eller andra fransar så bandet var väl inte direkt menat som ett slags kantband men så fick det bli.
Jag kan bara säga en sak. De här kuddarna var en bedrift. Jag och symaskiner är aldrig sams. Aldrig. Så många gånger jag har övervägt att hiva ut dem genom fönstret. Jag fullkomligt avskyr när inte maskiner funkar, det finns få saker som gör mig så irriterad. Sådana här lättplättiga kuddar utan extravaganser går ju annars snabbt som tusan att göra.
Så på natten tar jag min superproffsiga maskin med 4 trådar (ni vet en sådan som gör allt, klipper till och med) och tänker att jag är klar med detta på en halvtimme. Då ser jag att nålhelsiket är av. Och någon ny nål har jag ju inte. Suck. Tar syrrans gamla, ärvda snyggbernina (skymtar lite här) från 60-talet. Jag har snott den för att den är så himlans fin, som en gräddig kitchenaid. Den brukar funka men just den här natten gör den det inte. På en systräcka på 120 cm hoppar tråden ur nålen i genomsnitt 6 gånger! Dubbelsuck. Så jag syr några centimeter, trär i tråden, syr igen… fattar ni så irriterande!? Fast skam den som ger sig men till sist börjar den gnissla alldeles förfärligt så då hämtar jag den tredje maskinen. Min inte alls särskilt gamla Bernina men uslare maskin får man leta efter. Den syr inte, den trasslar och hakar upp sig och håller på. Okej, den håller ihop tygbitarna men på ett väldigt fult sätt. Så de här kuddarna synar man inte i sömmarna. -
som en gosig kofta.
När man ändå är i önsketagen. En matta från Patrica Urguiola skulle sitta fint. Dream on… Men attans vad fina de är. Titta och dröm mera på Gan-Rugs.
