-
gaah…
Jag vet att det kunde varit värre. Men när man har en affär som går ut på att man ska skicka saker då är man väldigt tacksam om det går att skicka. Och väldigt galen om det inte går. Och går det halvvägs då bryter man lätt samman. Bokat, betalt och klart. Och jädrigt lättad efter att det äntligen funkar såhär på tredje dagen med strul. Ända tills de där fraktsedlarna ska skrivas ut. Tvärnit.Nämen oj sa posten, man tog visst bort skylten om serviceuppehåll för tidigt. Det funkar ju inte nu heller. Nä, just det, jag märkte det. Men vi betalar tillbaks. Tack, vad bra…
Och i den bästa av världar hade jag redan sytt kuddar av tyget Stockholm Blad som jag köpte i höstas. Sittkuddar till y-stolarna, för att slippa köttfärssås på den flätade sitsen. Bara en sådan sak. -
inte hela sanningen.
Det slog mig imorse att den där röriga hörnan i vårt eget sovrum, med mina egna saker inte riktigt är jag. Visst kan man lätt tro att jag springer runt med mönstrade klänningar i glada färger och är allmänt färgrann? Liksom allting på. Men jag är ju inte sådan. Jag har ju svart och svart och svart igen. Och så kanske var femte månad eller nåt slänger jag på mig en tjusig historia.Fast om man bortser från röran så är den där hörnan rätt okej att vakna till. Så det kanske är därför allt har hamnat just där. Omedvetet.
_________________________________________________________________________________This is a messy corner in our bedroom. Isn´t it easy to think that I´m are a person who always dress in lovely dresses with lot of colors. But that´s not true. I´m always wear black and black and black again. Maybe everything are put there because I love to wake up with this sight. -
så himla skönt med sol i ansiktet.
Jag vet inte vad det är. Men med åren så längtar jag ihjäl mig efter våren. Nästan ont-i-magen-längtar. Kanske är det tusen vinterstövlar och blöta vantar. Kanske är det iskalla golv och ett dragigt hus. Eller ett kolmörkt hus.Min mamma säger att så var det aldrig förr, då älskade jag ju vintern. Kanske är det åren, helt enkelt. Eller att jag inte så ofta (aldrig förresten) sitter dagarna igenom på små caféer med mängder av tända ljus med snöflingor singlande utanför fönstret. Eller går långa promenader på knastersnöiga gator. Sådana där tänkarepromenader då man liksom hann just tänka – att gud vad det är vackert.
Men banne mig – var det inte vår idag? Japp, så in i norden mycket vår.
Och som smågodis är de här böckerna. Finns mängder av dem här. Jag ska bläddra i dem åt er någon dag. Och säga vilken som är favorit.
Och den här gången ser Nomis glass ut som en glass. Skönt. -
mint igen och en inneboende på vinden.
Jag packade ner dem förra våren. Mina säkerligen tjugo år gamla muggar och assietter från Höganäs. Inget skrytposlin här inte. Men jag har alltid gillat just själva färgen. Fast den slutade man såklart att tillverka så jag fyllde på den där servisen med mörkgrönt och grått. Och gillade aldrig, så de andra färgerna har varit nedpackade i evigheter och får förbli så. Men de mintgröna ser ut lite som Uppsala Ekeby och Gefle. Så i dessa mint-tider så slog det mig att jag nog skulle blanda på med lite loppis. Vårens projekt. Åttiotals Höganäs plus fyrtiotals Gefle. Så hela rasket åkte ner från vinden imorse.
För övrigt slutade besöket på vinden med längsta debatten. Viggo har alltid slängt sig med ord som han inte alltid har koll på. Idag gick diskussionen såhär. Och den är inte slut än – det är bara det att nu är han inte hemma.– Det har bott en incident på vinden!– Va?– Det har bott en incident här uppe, det har pappa sagt.– Det har väl inte bott någon häruppe? Och en incident kan väl inte…– Jooohooo! För hundra år sedan. En incident. Det säger pappa.Och sådär har vi hållt på hela dagen mest. K säger att han har sagt student. Jag undrar om det ens har bott någon på våran vind på 20-talet. Och Viggo fortsätter att hävda att det har det visst. En incident alltså. Ingen student. Student vet han ju vad det är. Men nu handlar det om en incident. Som har bott på vår vind.Och eftersom Viggo är envis som synden så finns det ingen ände på diskussionen. Jag tjatar bestämt på, om att det är möjligt att vem som helst kan ha bott på vår vind, bara inte en incident. Man vill ju ha sista ordet.Men som sagt. Det var en incident som bodde där. Det har pappa sagt. Och då är det så. Punkt.
-
vårt vardagsrum just nu.
Det jag gillar mest i vårat hus är att man kan använda hela alltet som en fotostudio. Det är bra tycker jag. Fast det tycker ingen annan. Konstigt, eller?Och så är det lite praktiskt. För man hittar bra saker. Ni ska se armeringsjärnet jag sprang på nyss, kommer bli värsta shyssta moodboarden. Eller den grafisk målade dörren, hur har jag kunnat missat den?Och baksidan på den där skåpdörren är helt urtjusig, jag drömmer om när hela det platsbyggda skåpet var sådär. Kanske skulle man? Ett mintgrönt skåp… ahh.
_________________________________________________________________________________Our livingroom right now.I like that I could use our house like a studio. But I´m the only one who like it. I wonder why? -
viggos favorit.
Viggo har valt sin Carl . – Fett nice, är han. Och cool fast ändå snäll.Ni har väl inte missat att det är välkomsfest för Carl i affären. Ända tills midnatt ikväll skickas Carl fraktfritt i Sverige och Norden.Mikroskåpet.Jag tänkte inte på att mikroskåpet stod där men när jag fick frågan från bästa Lilla U så slog det mig att jag måste hojta till. Viggo önskade sig ett mikroskåp i julklapp och vilken perfekt present till en sjuåring. Han lämnade inte sitt rum på hela julaftonen kan jag säga. De som ville honom något fick gå dit. Han hade fullt upp att kolla in lurviga flugben (Visste ni hur lurviga flugben är kanske?) och annat. Han älskar det och alla som kikar i det blir lika fascinerade. Vi köpte det här och det var perfekt. Innehöll en massa coola extragrejor som flugben, växter och annat. Kan dessutom kopplas mot datorn, extracoolt.________________________________________________________________________________Viggos favorite.Viggo has choosen his Carl. He thinks Carl is looking really cool but also so kind.We have a little welcome party for Carl in the store. We send him without charges, but only in Sweden, Finland, Norway and Denmark. I´m sorry it did not works so in the rest of the world. -
susanna vento + kristiina kurronen.
-
han sätter gladhet till vår morgon.
Vilken morgon på jorden får inte ett sting av gladhet med en gul Good Morning Carl? Eller en hel drös av gladhet. Snart så är de äntligen på plats, alla fina Carl.
Och som synes är det många granna nyheter på plats härhemma. Men dessvärre har den mest galna veckan sedan julveckan inträffat. Så nyheterna läggs i snygghögar på väntan. Och jag får snällt hoppa över det ena och det andra och roligheter som händer i den där andra staden. Vilket grämer mig så till den milda grad.
-
lite blandat.
Ibland blir man förvånad. Bildbrist ledde till gamla bilder. Gamla bilder behövde några tapetprover. Lite grönt tema, lite organiskt, lite leta här och där. Men är det inte? Jo, det är det ju visst!Bilden längst ner till höger är toppen på en gammal ranglig och svårplacerad lampa jag köpte hos Helena en gång. Hon sa att någon hade sagt att det var en gammal Svenskt Tenn och tydligen var något flådigt auktionsverk väldigt intresserad men då var den sannerligen redan tingad av mig. Fast jag hade ju bara kärat ner mig i den, Svenskt Tenn eller ej. Och trodde nog egentligen mest att det bara var en gammal ranglig lampa som mest har retat gallfeber på mig. Den har flyttat runt i hela huset och ingenstans står den bra. Men inte kan man göra sig av med något kärt, bara för lite fel och brister.
Och så sprang man en kväll som denna rakt på tyget Stensöta. Och förmodligen hade auktionsgubben lite koll trots allt…Tapetprover från Svenskt Tenn, Sandberg och Anthropologie. -
nästan jämt.
Livet är en fest. Särskilt på fredagar. Fast jag har feber och nästan hostar mig ihjäl mig. Och jag som skulle städa bort julen (som i och för sig var skral i år) för att göra det hela lite extra festligt. Vi brukar göra det i mellandagarna i vanliga fall, så vi är lite försenade. En bekräftelse i hög grad på vårt härliga kaos just nu. Nope, ohärliga. Och granen slutade vi vattna för sisådär två veckor sen. Är det någon som vet vad som händer med en gran då. Kulorna ramlade i alla fall ner av sig själv. Alltid något.Äsch, nu lägger jag mig under pläden och tittar på eländet. Och känner att livet trots allt är rätt så mycket som en fest. På sitt eget lilla besynnerliga vis.
Fin fredag!
