INSPIRATION - INTERIOR-arkiv - Sida 20 av 31 - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
3
archive,paged,category,category-inspiration-interior,category-3,paged-20,category-paged-20,qode-social-login-1.0.2,qode-restaurant-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.6,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

att känna in en carl.

Ibland så har jag ett väldigt härligt jobb. Inte desto mindre angeläget, nejdå. Men ytterst härligt. Som att känna in sig på en Carl. Eller ganska många Carl. Så det är jag och en kaffekopp och sex stycken snygg-Carl.

Och så… Hejhej Carl på väggen där, vem snyggast i landet är?

Ja och så glömmer vi att K började jobba igen just idag och fyra ungar har jullov och att jag inte har jullov. Så vi låtsas istället. Att det bara är en helt vanlig att känna-in-en-poster-dag.

Det är alltså Jenny Brandts (ni vet Girl and Badger och Dos family) och Sammy Roses fina Carl som är på väg in i affären. En ära att få ha honom där.

Och jag är poster-pepp! Så in i vassen. Snygga illustrationer är det bästa. Det finns inget annat som så enkelt gör rummen härligare eller roligare eller stiligare. Så mer posters åt affären!

fabrikenvinst!

Minns ni att jag i sista minuten kastade in mina Köksfavoriter i tematävlingen hos Fabriken. Tror ni inte jag gick och vann! Tacktack för det. Och därmed är det jag som får lov  att presentera nästa Fabrikstema, Julpyssel. Lite komiskt med tanke på att min pysslarvärld i nuläget inte existerar. Men vad gör man inte för ett sådant ärofyllt uppdrag. Så idag pysslar jag, otroligt nog, inne på Fabriken.
Och inga tomtar blir det och inte så juligt. Men paketinspiration kan väl alla ha lite nytta av i dagar som dessa.

Hurra för en trumma som paket!
Och fler varianter av mina paket här på Fabriken. Och andra säkerligen mycket juligare pyssel.
Lite kul är att för nästan exakt ett år sedan så det ut såhär på bloggen.

världens finaste måne.

Idag packar jag månar som en galning.
Liten uppdatering: Nomi sitter här bredvid när jag öppnar rulle efter rulle med månar (som faktiskt kommer direkt från tryckeriet).
”Å, de luktar ju såhär underbart!!” utbrister hon gång på gång.
Så nu vet ni det. Detta är inte bara en fin poster, den har även en fantastisk doft. Hur bra kan det bli liksom?

en liten jorden.

Jag är lite besatt av jordglober. Helst gamla dammiga som man hittar längst in i mörkaste hörnet på loppis. Fast jag har köpstopp där. Men en liten julgranskula från Indiska slank emellan. Fast jorden i julgranen känns sådär faktiskt. Skulle i och för sig inte märkas bland allt annat bråte som ungarna hänger dit.

Men annars fin.

tema för fabriken.

Fabriken drog ju igång för en herrans massa dagar sedan. Och jag glömde ju hela alltet i vanlig ordning. Vilket grämde mig för Fabriken är grym. Och sen har jag nästan gått och trott att jag får lägga hela grejen åt sidan. Men taadaa! En timme till och med, innan tiden är ute. Så här är mitt bidrag till temat Köksfavoriter.Men jag kommer inte rabbla favoritporslin eller mackapärer. Utan varför det här huset egentligen är så himla perfekt. Eller blev så perfekt när vi fick flytta in om jag får säga det själv. Och det hänger faktiskt på köket och ett par rum som liksom hör till.

Vi ville att köket skulle vara som ett rum är mest. Skönt att hänga i. Alla dagar och alla tider på dygnet. Lite omflyttningsmöjligheter liksom. Så bort med väggar och fram med glasverandan och dit med innerfönster och dit med väggar på andra ställen. Så mina köksfavoriter är funktionen med hela grejen av vårt kök. Alla sköna platser att hänga på.

Och här är en av dem. Ett hörn mellan två fönster. Vi har ändrat bord och möbler och lampa tio gånger vid det här laget. Men nu har vårt egenritade bord från -99 hamnat där. Igen. Och en annan pinnsoffa. Förövrigt är pinnsoffa grejen. 
Och kära verandan. Som jag ju nästan har tjatat ihjäl vid det här laget. Men det är nästan värd efter alla år under fasader. Och här hänger vi ju. Den har ju haft lite mer strukturerade former än såhär. Just nu är mys på trasmattor och ulliga fuskskinn. Och mitt absolut bästa fotoställe. Så därför denna röra. På sommaren och våren är det för ljust där men nu är det enda stället där ljuset hänger kvar. Nästa projekt här är sittbänkar utmed väggarna och då kan man faktiskt trycka in sig ungefär 13 personer här har jag räknat ut. Lite trångt kanske men härligt. Och absolut värt det.

Och alldeles nära köket och nästan helt ihopsatt har nu matrummet blivit arbetsrum. Eller arbetsrum vet jag inte. Fast jag jobbar ju här. Fast så gör vi allt annat kul också vid det stora bordet, som egentligen är två. Och här finns tidingar och böcker och det mesta man kan behöva. Och det är helt perfekt faktiskt.  Ska berätta mer om det en annan dag. Men bara grejen att ha ett sånt här rum brevid köket är lyx. Och det förtar ju inte möjligheten att äta långa middagar där som när det var bara ett simpelt matrum. Tvärtom.

Och en annan bra sak är just att köket inte är speciellt kökigt av sig. Vi har struntat i fläkt över spisen. Det är  pärlspont i väggar och tak och vitmålat trägolv. Ett egetbyggt skafferi, där bakom dörren, där fulgrejorna ryms. Och tips vid sidan om. Den stora rundan burken (från Room) rymmer allt från räkningar till udda strumpor. Den är proppad just nu. I all hemlighet.

Inga överskåp, bara öppna hyllor.

Och modultänk i allt. Allt är fristående och inte särskilt sammanhängade. Spisen där, kylan där, ön självklart en modul(annars vet jag inte hur det hade sett ut) och diskbänken en egen liten radda av skåp. Gillart.  
Och nu ska jag susa vidare till Fabriken och se efter hur man gör. Det ska minsann vara lite mer som en tävling nuförtiden. Kolla du med!

äntligen.

Det blev ju inte särskilt snart med det där 600-priset. För jag stupade i säng klockan 19:05 igår kväll. Och det är ju inte varje dag. Verkligen inte. Men skönt var det och hängigheten blev inte som bortblåst men åtminstone lite. Så sent omsider och på efterkälken kommer nästa pris, en vit stor sparelefant. Och snart kommer nästa med tanke på att nu är ni över 700 som gillar. Och jag måste ju bara säga att jag är så himla glad. Att ni gillar förstås och att ni skriver så mycket fina saker. Jag visste ju att jag har världens snällaste bloggläsare och nu även världens snällaste fejjan-gillare. Man kan ju verkligen ha det sämre. Tack!

sakta men säkert.

Jag har ju sagt det förut, det gäller bara att titta åt rätt håll. Och liksom vara glad för det lilla. Till exempel att jag har lyckats få en tiondel av alla jobb-måsten gjorda. Och att jag har fått upp saker på tre och en halv hylla när resten av huset ser ut som något jag inte ens kan förklara. Man får liksom sparka sig fram mellan golvhögarna.

Men söndagen är lång och jag är pepp. Så länge det inte handlar om bokföring är jag alltid det. Och just nu känns det som jag har vinstlotten ändå. K drog precis till Busfabriken med sex ungar. Ensam. Vad är högar av jobb i ett megakaos jämfört med det? Alldeles underbart.

håhåjaja…

Jag tror jag är inne i en bloggsvacka. En redig en. Så måste det vara när orden är som borta med alla höstvindarna. Helt åt helskotta känns det som de har farit. För att inte tala om en fotosvacka. Jag kanske har fått en överdos. Ja, så måste det vara. Såklart. Sen gnisslar min kamera, helt jobbigt rossligt gnissel. Som om den vore lite överansträngd. Så den här gången är det nog kört. Alldeles kört.

Egentligen skulle jag skriva något fyndigt om hur det känns när hemmet fullkomligt svämmar över av affären-prylar. Som i köket. Man vill att det ska vara lite lugnt och brunt och dovt. Så plötsligt så hoppar där upp några tygballonger på hyllorna. Sådär bara. Precis som det hände av sig själv.
Men det fina kattkortet av Katrine Kalleklev ska ju vara där. Såklart. Finns att köpa på finfina Aschebergsgatan 24.

och så slutade jag frysa, åtta timmar senare.

Jag har bästa arbetsrummet just nu. Har liksom förflyttat mig till verandan. Där är så varmt och så skönt och så härligt att man nästan tänker att det minsann borde finnas en lag på att alla gamla hus borde just ha en glasveranda. Det är där man tinar upp när resten av huset är rysligt kyligt (och då är det ju inte ens minusgrader). Med solstrålarna i ansiktet går till och med bokföringen som en dans. Eller nu tog jag väl i men lite åt det hållet. Förresten jag har glömt att magasintipsa. Om Stella som synts på bloggen lite här och där. Helt fin. Med tjusig blogg också.

Och påtal om tips. Idag skriver jag om Mackapär. Och glöm för tusan inte att spana in
snyggaste lamporna för tid och evighet.