-
inte av det minimalistiska slaget.
All photos: Karin FobergFör hemskt länge sedan var Karin Foberg och Anna Mård hemma hos oss. De gjorde ett reportage från Livs rum. Faktiskt trodde jag att detta var publicerat för dar sedan men en läsare upplyste mig om att det nu fanns i tidningen 101 idéer. Hursom så ser det ut likadant idag bortsett från andra projekt. Liv tyckte det var hemskt fånigt att hennes målning från då hon var 4 år skulle stå där synlig på staffliet. Till råga på allt hamnade den på samma staffli men i Family Living som finns ute i butik nu…
-
snabbvimplar och annat fix för folk ute i sista minuten.
Ibland önskedrömmer jag om att planera kalas med evighetstid och under framförhållning. Det tror jag alla i min närhet drömmer om också, att jag var lite mindre hipp som happ. Men det kommer aldrig hända i min världshistoria. Så i vanlig ordning slår det mig alltid sådär i sista sekunden vad som måste göras. Eller egentligen måste ju ingeting alls göras men vad tusan, är det något man vill åt så är det ju självaste kalasfeelingen. Kalasfeeling, lekar och tävligar, det är där vi fixar mest. Resten kan det vara lite si och så med. Alltså, inga trerättersmiddagar och hembakt i högar. Så här var det tacos och marängswiss, med 10 levande ljus. Och Liv´s kompiskalas inför 10-årsdagen.Och hur var det nu med snabbvimplarna? Liv och jag hade köpt väldigt färgglada servetter på ÖB, av alla ställen. Det var 75 stycken för 6 kronor, fyndigt. I pastell, tjusigt. Och nu skulle vi ju egentligen duka med dessa. Men kvällen innan kom jag på en snabb idé.Den slog mig cirka 21.45 och jag for till affären och köpte en häftapparat (för övrigt tycker jag numera ätt häftklammer är nya snyggfästningen, byebye tejpar och band). Sen jobbade jag ganska länge och efter midnatt var jag tvungen att testa och det funkade precis så snabbt som jag hade trott. Servetterna var väldigt tunna, som två tvättservetter. Bara dubbelvikta och inget mer. Snabbt som blixten klippte jag dessa servetter. Sen spände jag upp lite garntråd på sisådär 4 meter mellan två stolar.
Tog min hög med servetter och slängde i all hast över dem över tråden, så de hängde i själva vikningen, den som redan fanns där. Och när jag kom till slutet så vände jag bara och gick tillbaka med min häftapparat. Tjoff sa det ganska många gånger och 4 meter vimpel på 8 minuter. Jag vet att det känns en aningens knäppt att ta tid på spektaklet, allra helst då det var mitt i natten. Men äsch, det bjussar jag på. Snabbt gick det och härligt blev det.
Så på fredagseftermiddagen när ungarna kom hem från skolan, gjorde vi klart piffet inför kvällen. Nejlikor såklart.
Och denna dag snålade vi bort eko-godiset för färgernas skull.
Finaste klubborna. Som jag bara hade valt för färgerna, men helt plötsligt upptäckte barnen att där stod Je t´aime, Kiss me och Hello. Finns på Ica, i påsar.
Och så snajdade vi till strösslet till marängswissen. På ÖB finns det färgat sockerströssel som faktiskt ser ut som det jag köpte i New York fast i fulförpackning då.
Och barnen gjorde rosett-servetter.
Och sen badade vi i solstrålar tills kalaset startade vid fem-snåret.Psst! Lampbyten är ett perfekt snabbfix inför kalas. Här fick lampan som hänger i Nomis och Charlies rum byta plats för en stund. Matchigt. -
lucky stars.
Jag är ju så svag för girlanger av olika slag. Att slänga över något, att hänga lodrätt, att hänga vågrätt, att lägga på något… Jag vet varför jag gillar det, för att en girlang är aldrig spikrak. Den är lite böjd eller slingrig eller till och med lite ihoptrasslad. Fint så. Min senaste favorit i girlang-svängen är pappersstjärnor uppträdda på rivna tygremsor.Egentligen hittade vi stjärnorna i en bok vi köpte i Frankrike i somras. Jättebra små böcker på sitt sätt men kan man inte franska kan de kännas lite kluriga trots bilder.
Klipp remsor av lagom tjockt papper. Jag trodde att det skulle vara en fördel med lite extra tjockt papper – det är det inte. Sen trodde jag att det skulle vara en födel med extra lång remsor – det är det inte heller. Så ca 1 cm tjock och 30 cm långa. Gör en knut av pappret. Tryck till knuten så den är skarpt vikt.
Vik in och göm denna lilla biten som sticker ut på bilden över. Sen viker du den långa remsan åt motsatt håll, liksom under ”figuren”. Låt remsan följa ”figurens” ytterkant men det gör den automatiskt om du viker mot ytterkanten.
Fortsätt att vika remsan runt själva ”figuren”. Följer du hela tiden en av ytterkanterma noga så kommer du märka att vikningen runt blir omlott alldeles av sig själv. Du avslutar genom att sticka in och gömma remsan under.
Håll stjärnan mellan tumme och pekfinger och trycker nageln in mellan hörnen. Eller helt enkelt nyper till beroende tjocklek på papper. På så vis får du fram stjärnspetsar och stjärnan ”blåses” ut.
Sen kan man liksom nypa till spetsarna såsom man tycker.
Det sista du gör är att riva en jättesmal remsa tyg. Inte bredare än tre-fyra mm. Och sen trär du den helt enkelt på en nål och sticker igenom alla stjärnor. Det finns ju mängder av filmer på hur man gör dessa stjärnor, här är en.Om man nu inte vill trä dessa stjärnor på en tråd så är det egentliga som oätbara lyckokakor. Du skriver de snällaste saker du kan på pappersremsor, viker en hög stjärnor, lägger dem i en låda och ger bort. Så kan någon bli lycklig genom att lite då och då vika upp en stjärna med snälla hemlisar. -
smått och hemmagjort.
Jag och min svaghet för små presenter. Övertygad om att det inte behöver det vara så himla storslaget alla gånger, det är ju liksom inte där det sitter. Ganska ofta ser jag den där present-ribban höjas till skyarna och jag funderar lite på hur det blir där i ändan av slutet. Har man glömt då tillsist, att lyckan kan sitta i det lilla? Som i en rulle med vackert band. Ett nytt, ett gammalt eller ett hemmagjort.
Jag skrev om hemmagjorda band här men det tål att skrivas igen, det är så lätt och ibland hittar man ju inte det där finaste bandet. Det är egentligen bara tyget det hänger på. Sen behöver du bara ett strykjärn.Och så får ni ursäkta att det här Liberty-tyget har gått lite följetong här, men låtsats att det är annorlunda. Riv en remsa tyg. Tänk på att det färdiga bandet blir en fjärdedels bredd av den ursprungliga remsan. Om du vill ha längre band är det bara att skarva några remsor (med en symaskin då såklart). Vik sedan remsan på mitten, fukta den rejält med vatten och stryk sen som en galning så det blir skarpa veck.
Efter mitten-strykningen så viker du in kanterna mot mitten och stryker vidare. När du sedan är klar och vecklar upp bandet helt så ser det ut som till vänster på bilden, med tre strykveck. Och har du bara vikt upp det halvvägs som den högra bilden.
Men ihopvikt och färdigpressat, såhär! -
jag sparar på sådant här.
Som ni vet så ligger jag ju fruktansvärt på efterkälken med att få in en massa nyheter i min affär. Och de mest frågade sakerna i Mokkasins historia är helt klart de som syns på den här bilden. Och nu är det verkligen inte så att jag gottar mig åt att vara så här hemlighetsfull men jag har liksom inte hunnit ta tag i dettta nya varumärke, helt nytt för Sverige faktiskt. Det är mycket och det är väldans fint och det kommer snart. Tillsammans med en massa annat som faktiskt har haft en leveranstid på ungefär ett halvår, så det är lite därför också.Men påtal om detta nya varumärke så har det gått rakt in i hjärtat för sin finurlighet och för att de äger förmågan att se det fina i det lilla. Det kan räcka med en faktura från dem så svimmar man en aning, bara för att kuvertet är så himlens fint på ett alldeles ovanligt men väldigt fint litet sätt. Att en liten pyttig och egentligen enkel sak kan sätta glans på det där vanliga och inte alltid så roliga, sånt gör mig gladast i världen.
Som hälsningen jag fick runt jul. Ujujuj.
Förstår ni så fint? Ja det gör ni.
Lite pastiller i en flaska. Glänsande dessutom. Hjärtar så till den milda grad.Och tänker ni på sommarfester redan nu… Pastiller behöver inte glänsa för att vara vackra. Och inte behöver stjärnor vara silvriga, de kan vara blommiga också… -
när man själv vill välja.
Igår där vid bordet, i vårsolen,så fixade Liv och jag ett par små födelsedagspresenter.(de här pyttesmå lämpar sig ju perfekt till just smycken).
Som vi delade upp på ränder i en glasburk.
Bara man tryckte till ordentligt mellan varje färg så stannade ränderna precis så, fast man vände och vred på burken.
Man saknar ju ofta fina småpåsar. Och det går ju på fem sekunder att göra själv. Använd origamipappersark. Vik så att skarven hamnar på baksidan.
Limma första skarven. Vik sedan en dubbel fåll i botten och limma.Snabbast och bäst är detta lim.
Sen fyllde vi påsarna med kulkedja, lås, berlocker, örhängeshäng, broschgrej och sånt. Sen skissade vi två snabba på vad man kan göra. Som mini-pärlplattor som halsband eller en dojja-pärlplatta som örhänge. Själva skissgrejen skulle man ju såklart kunna utveckla om man nu inte hade typ en kvart på sig att bli färdig.
och en stor platta till mini-pärlorna. -
när livet visar sig från sin mest onödiga sida.
Idag har jag funderat mig galen på allt och det mesta. Egentligen beror det nog på att jag sovit sådär pyttelite igen. Då snurrar tankarna värre än vanligt, mycket värre till och med. Och inte har jag blivit klokare för det. När det snurrade som bäst klippte jag till en liten teepee.
Sen flyttade jag ner alla guldiga ljusstakar (de där juliga) på pianot och ställde den framför Paris-kartan som aldrig får en ram, bara en baksida. Det var sannerligen en helt onödig liten teepee. På en helt fel plats.
Fast jag lade ändå lite fjädrar i botten. För känslans skull och tänkte att det är ju synd att jag inte ska ställa till med en namnfest. För en liten mini-människa som struntar högaktningsfullt i själva dukningen. Men ändå så skulle jag göra en liten stad av tee-pees på själva kakbordet. En massa små tält i olika höjder och mönster och med massor av flaggor i toppen. Förstå så tjusigt. Eller kanske gulligt mer.
Och Paris-kartan har ju verkligen inte med det att göra.
Fast den är härlig på sitt sätt. -
diy 2012 med Mokkasin.
Jag missade ju att göra en sådan där flott årskrönika, bloggen till ära. Men jag tänkte samla 2012 års DIY med Mokkasin. Saker att göra när man har lite tid över. Eller annars också.Ett av 2012 roligaste uppdrag i sann DIY-anda var ändå det för Eco Wallpaper. Det byggdes säng, kläddes madrasser och gjordes trumliknande boxar. Och min pappa tapetserade ett endast hörn av vardagsrummet.
Och pompoms. 2012 var väl pompoms-året. Jag trodde väl aldrig att jag skulle få skicka så mycket silkespapper i puder och smutsiga toner. På silkespapperfabriken undrade de vad jag gjorde av allt silkespapper. Jamen, det fattar väl alla, inga kalas utan pompoms. Efter massproduktion för ett jobb i Family Living ville jag inte se åt pompoms. Men allt sånt går över, de är ju vackra när allt kommer omkring.
Och vi byggde säng åt Liv. Och klädde ännu mer madrasser.
Jag upptäckte cirkelskäraren och kunde inte få nog av vare sig cirklar eller långa girlanger. Och när jag tröttnade på cirklar blev det en Stjärngirlang istället. Gjord på precis samma sätt.
Och barnens dagis-pyssel slår det mesta. Lite andra färger och papper så.
Jag ville inte ha en griffel-vägg. Men jag ville ha ordning (gick sådär ändå, men det är en annan historia) så vi gjorde en bauta-stor griffeltavla.
Paket.Och mycket paket i affären har det ju varit.
Kalasfeeling på noll sekunder.
För att inte tala om washi-tejp. Men vid snabba kalas-fix är det oslagbart.
Sistaminutenask.Present till min systers möhippa.
Hyllan och igen.Och jag gjorde världens enklaste hylla. Eller gjorde och gjorde, jag plockade mest isär en. Den hamnade i Elle Interiör, det tyckte jag var en fin plats att hamna på.
Och min gamla vimpel från sommarskyltningen i min affären då det begav sig hamnade i Family Living. Också fint.
Och det var inbjudningar.
Och mera.
Bröllopsinbjudan och annat bröllopsfix till min systers bröllop fick en alldeles egen och ny kategori här på bloggen. Och den ska fyllas på lovar jag här och nu, ni måste ju få se mera.
Och jag spånade på hur man paketera en inbjudan eller flera.
Och ännu en gång insåg jag att nejlikor är i vackraste laget.
Och jag drabbades av kuddmani.
Men så blir det när man känner att det enda man behöver en söndag innan bröllopet är en begagnad dagbädd från Ikea.Och av spillet blev det vimplar.
Sy i papper är alltid flott.
Och sist ut, den lilla staden vid advent. Som vi fyllde med det bästa till jul. -
och så var det ungarnas pysselskåp.
Precis när vi kommer upp från trappan till vår övervåning hänger där ett skåp. Från början är det en anslagstavla för tidtabeller som hängde i gamla stationshus. Ni vet, sådär gammaldags inglasat. Men som vi byggde om till ett skåp med lite mer djup i. Och här brukar vi mest ha porslinsfigurer och sådant man blir glad av.Men efter jul gjorde vi alltså om och ställde in det snyggaste pysslet. Färgtuber, limflaskor, lera och allt som inte får plats finns kvar i det andra skåpet, det utan glasdörrar. Som för övrigt är proppat ändå så vi var i stort behov av mer lyxig pyssel-plats. Så vi valde ut det tjusigaste. När vi nu ändå fick chansen.
Och det blev lite härligare såhär.
Och det fina är att det aldrig går att missa.
Sedan kan någon av de bästa böckerna stå där. De som egentligen är för svåra (de är på engelska) för ungarna men lyx-bläddrande för alltid något gott med sig.
Som sagt, bästa böckerna. Sew La Tea Do och Make Hey av väldigt kreativa och begåvade Pip Lincolne från Meet me at Mikes.
Och de där småsakerna. De viktiga, som en liten delfinbjällra eller en vacker knapp. De syns så mycket bättre i glasskåp. Mycket bättre än längst ner i lådorna, under en massa papper, saxar och lim. Självklart. Men det är bra, man vill ju inte gå miste på en delfinbjällra liksom. -
det var en julklapp, en bra.
På samtliga önskelistor till jul stod det pyssellåda. De hade sett någon på leksaksaffären. Men jag tänkte att med det skrala utbudet (för dyra pengar med tanke på innehållet) kommer de inte så långt. Och förresten så behövdes lagret fyllas på. Med allt från pärlor, lera, lim, flörtkulor, paljetter, piprensare, glitter i allmänhet och egentligen det mesta jag kunde finna i den lokala pysselaffären. Jag lade det mesta i glasburkar. Och eftersom det var söndag eftermiddag och dagen innan julafton så fanns där ingen loppis att länsa på små glasburkar (för man behöver många små, som de minsta barnmatsburkarna) men på Åhléns finns det 15-kronorsburkar som var perfekta. Sen lade jag allt i en stor trälåda och silkespapper. Bästa överraskningen och en absolut tacksamt när mamma och pappa låg sjuka på juldagen. Sen gjorde vi om vårt glasskåp till ett pysselskåp. Vi har redan ett pysselskåp men vi önskade oss ett med glasdörrar. Fint ska i glas förvaras, så är det bara. Och det som ändå bara hade bambisar och sånt fick fyllas med allt det andra. Och det skulle jag visa här och nu men insåg precis att jag inte hinner. Snart, lovar!
