-
att göra en pappersboll.
Mitt bästa skingra alla tankar som snurrar – sätt är nog att förlora mig helt små pysselprojekt. Inga sådana där avancerade som gör en arg. Utan de där enkla som egentligen inte kräver mer tankar än att bara göra.Igår morse gick jag upp jättetidigt. Eftersom det snurrade som värst så tänkte jag att jag gör en pappersboll. Hela huset sov och regnet smattrade på verandan. Jag tror jag aldrig kommer flytta härifrån bara för det där regnljudet, älskar´t. Nåväl, jag kokade lite kaffe och hämtade några pappersark.Min kära lilla cirkelskärare var som vanligt perfekt. Ni kanske minns första gången. Finns att köpa här. Gör 20 cirklar till varje boll.Nu behöver du en cirkel som du använder som mall. Vik denna på mitten, sedan på mitten igen.Sedan ska du vika tre hörn. Vik enligt bilderna. När du vecklar ut cirkeln ska du ha en liksidig triangel inuti cirkeln.Lägg cirkeln på ett papper. Använd cirkeln som mall och rita runt, sedan märker du ut triangelns tre hörn. Detta är nu din mall som du använder till alla dina cirklar, på så vis behöver du inte vika dem på mitten och få fula veck.Placera cirkeln i den ritade ringen. Med ett falsben (som äntligen finns på plats i affären) bigar du fram triangeln från hörn till hörn.När du viker ett papper är det ett måste att biga det för att få ett rakt och jämt vik, åtminstone om pappret är kraftigare än 100 gram. Det bästa sättet är att använda ett falsben och en stållinjal. Du kan istället för falsben använda baksidan på en matkniv, men det fiffiga med falsben är att det inte är så vasst. På så vis skadar det inte pappersytan.I det här pysslet ska du egentligen biga tvärtemot än vad du ser på bilderna ovanför (jag gjorde såhär för att du lättare skulle se). Du ska alltid biga med rätsidan upp, så hade detta varit tex ett kort så hade det varit rätt. Men i det här pysslet ska du ju vika upp hörnen och då lägger du cirkeln med avigsidan upp. Du ska så att säga vika från dalen som bildas när du drar med falsbenet.Sen är det bara att sätta igång och klistra. Det löser sig automatiskt var du ska klistra, tänk boll hela tiden så blir det rätt.Så himla bra klister är det här. Syrafritt, miljövänligt, tillverkat av potatisstärkelse och jag tror ni kanske minns Björnklistret och dess mandeldoft? Det här är förgångaren och har tillverkats i snart hundra år i Italien. I snyggburk med smartpensel. Och som grädde på moset har jag äntligen lyckats lägga in det i affären. Hurra, det tog bara två månader…Men boll var det. Innan du klistrar ihop sista cirklarna kan det vara smart att pilla dit snöret.Sen gör man ju hur man känner med botten. Såklart. Bjällra, pärlor eller tofs.Klart! Egentligen vill man ju ha julgranen full men i mindre bollar. Fast en stor är ganska fint också. -
family livings nya DIY-profil!
Superstolt att numera ha en alldeles egen sida i Family Living, Sofia´s DIY. Nya numret står på hyllorna i morgon och där på sidan 93-94 finns beskrivningen på hur du gör ett eget tipi, för pyttiga 250 pix. Gör ett säger jag, megaenkelt och att ligga på rygg i tältet och kika uppåt är lite av en dröm. Och som om det inte vore nog så finns ett 10-sidigt hemma-hos från oss i tidningen. Fint av Moa, Åsa och Jonas. -
det är bara vinden som saknas.
Så här blev den. Lilla Svea´s lycko-tråd.Update: Kjolen är från Livly, en tidigare kollektion. Bodyn, som är förövrigt världens bästa plagg är från Soft Gallery´s sommarkollektion, finns kvar på rea här!
-
vi gjorde en tråd som plingar i vinden.
Igår gjorde vi en present till kusin Svea som har 5-årskalasat mest hela helgen. Vi hade ju fastnat bland tranorna så vi vek några fler fast större, 20×20 papper. Sen trädde vi dem på tråd.Eller snarare broderigarn. Jag väljer alltid den här typen av garn när jag vill att det ska vara lite vackrare och när själva tråden ska synas. Det glänser mer och är precis lagom tjockt. Det här är min favoritfärg. fast guld men ändå inte.Sen plockade vi fram lite fint ur vårt skåp.De här. Alltså. Hur söta? De plingar också.Och pling måste man ha för vindens skull.Så vi trädde upp lite vad vi trodde Svea skulle gilla på metalltråd. Sen fäste vi alltsammans längst ner på tråden av tranor.Varje trana fick en liten pärla under sig för att inte glida på tråden.Och allra längst upp satte vi en liten vikt stjärna på tandpetare, fast den hade vi inte gjort själva. Den lilla stjärnan skulle fungera som en trådrulle. Om en liten stund ska ni få se hur det hela slutade, på återseende! -
undrar om man får önska igen efter femtusen?
Igår vek vi tranor på verandan. Först när regnet föll, sen kom solen tillbaka och solstrålarna slog sådär magiskt i huset mittemot. Vår veranda ligger åt öster och där finns ingen kvällsol. Om det inte vore för det där magiska som händer när den har gått runt huset på andra sidan gaveln.Men tranor var det. Vi vek och vek. Liv lärde Nomi.Vi vek inte för något särskilt. Mest för att vi kunde.Sen kom brorsorna. De lärde sig också. Fast Charlie tyckte det blev en gås av det hela. Eller kanske mer åt elefanthållet.Sen började tranorna leka med varann.Den här tjejen är min egen tweenie. Vi fajtas dagarna i ända tills det knyter sig i magtrakten. På oss båda. Men jag tänker att vika tranor kanske är vår grej. Att vika och vika tills tankarna skingras och det inte finns sådant där upp och ner och tweenie-argt kvar för stunden.Kanske är så vi ska göra när det slås i dörrar, suras bakom hörlurarna och den höga musiken, när ytterdörren åker igen med ett brak och hon far iväg som en ilsken blixt på sin gula cykel, när allt är fel och ingenting i hela världen kan göra det rätt igen. Det är kanske då vi ska vika. Vika och vika tills vi når ett tusental. När allt kommer omkring kanske vi når flera tusen, men är det just det som behövs så gärna för mig. -
vem vill inte bo som i sagorna?
Nu kan man ju alldeles tro att jag ligger i hammocken hela dagarna och sörplar lemonad. Och spanar citronfjärilar samtidigt som ungarna flyter runt i det glittrande vattnet. Oh, well. Tro det, så gärna. Jag som inte ens äger en hammock. Fast lite länge bort här på åsen, i det där huset bortom jättemånga trappsteg, där det bor en kringresande organist som aldrig är hemma. Där, där står det en. En sådan där jättegammal och vit, lyxigt nog en dubbelhammock. Jag har aldrig sett den där organisten gunga i den. Och verkligen ingen annan heller. Så jag önskedrömmer om hur den hamnade hos oss. Då skulle jag gunga mest hela dagarna. Fast nu jobbar jag mest.Jag fick en fråga om tapeten Blossom från Mr Perswall, funkar i ett barnrum. Såklart att den gör. När väggar blir som tagna ur Alice i Underlandet så blir rum som av det magiska slaget. Mest för att blommorna är större än de flesta andra blommor. Då känns det precis som i sagan, till och med för mig som är stor.Sen kan man nästan tro att vinden viner lite där på väggen. Så att alla blommor liksom blir lite böljande. Fast det är ju bara för tyget. Tyget som har hamnat på tapeten. För när allt kommer omkring så är det ju en fototapet, men det visste ni nog. Och det är nog just därför det blir såhär vansinnigt härligt.Förresten tog jag lite tårtpapper häromdagen. Under tårtor är de sådär men på väggen lite som honeycombs. Först sydde jag ihop dem på mitten och vek ut dem som en halv boll. Och fast det var trettio grader varmt och det nästan kändes som julpyssel var jag tvungen att spraya dem lite. Så gruset under blev som guldklimpar. Kanske hundra stycken. -
lycko-leverans.
Nu firar vi sommaren i affären. Alla som handlar för femhundra kronor får den här urtjusiga väskan. Vi är så himla stolta över det här samarbetet med Mini Empire och väskorna har tryckts upp i en begränsad upplaga. Bara för affären. Jag älskar påfågeln, vackrast.Och påtal om vackrast. Det är som en smärre lycka att omge sig med det vackraste jag vet. Jag har i år använt mig papper från Carta Varese. Det finns inga vackrare mönster på papper. Precis som Liberty-tyger fast i papper. Kvalitén är helt fantastisk och lämpar sig för alla DIY-projekt i världen.Jag har vikt askar, jag har klätt posters-rullar, gjort inbjudningar, gjort fåglar och klätt in burkar. Och jag har fått massor av mail som undrat vad här du plåtat mot, vad har du som bakgrund. Ett pappersark, såklart!Och papprena är perfekta för att klä in askar, göra kuvert, sy vimplar och självklart, slå in paket!Det enda kruxet är att jag tidigare aldrig funnit de ark jag tycker är allra vackrast. Mellan varven har jag hittat favoriter hos återförsäljare men det har aldrig funnits hela raddan av skönheter. Något enstaka lite då och då. Så när Linn och jag fick äran att välja ut Mokkasin´s egna kollektioner då blev vi alldeles lyckliga. Vi har kombinerat dem i buntar om tio där arken funkar fint tillsammans. Och där alla är lika vackra, det viktigaste var att inget endaste lite ark skulle vara halvvackert. Varje bunt innehåller 3 st ark som vi kallar bas som går åt naturfärger. Nästan alla har blommor, för det är det vi älskar mest.Pappersarken är tillverkade av mycket hög kvalité i Florens, Italien. När det kommer till trycktekniken så trycks varje färg separat vilket gör att färgerna är otroligt vackra och klara. Arken är stora, 50×70 cm, 100 g -ark. Syrafritt och obestruket. Allt är helt enkelt perfekt. -
no more standardmått.
Och så var det ju det här med tavelramar. Det är ju så enkelt att vilja standardisera hela printvärlden, göra alla print i samma storlek och trycka in varenda tavla i en Ribba-ram från Ikea. Inget ont med det men lite trist i längden och bara samma har ju inte gjort någon lycklig. Och visst vill man inte drabbas av den stora var-ska-jag-hitta-ram nudå så fort ett print inte följer standardmåtten. Eller tvärtom, inte ska man rata alla de vackraste ramarna som det dräller av på loppis. De som oftast saknar både glas och baksida men ändå är finast av alla. Jag har ju tidigare tjatat på lite om passepartoutens storhet men inte ens jag visste att det var såhär superenkelt.För ett tag sedan skulle jag på kalas. Eftersom jag aldrig har någon vidare framförhållning så slog det mig ett par timmar innan mitt tåg skulle gå att jag missat själva presenten, eller åtminstone missat att göra den färdig. Eller jag hade printet och den mest passande ram man kunde tänka sig. En gammal som stått härhemma länge, för den fina färgen skull. Men aldrig fått vare sig glas eller blivit en tavla mest för de knepiga måttens skull. Och nu kände jag ju ända in i hjärtat att den här ramen skulle det vara det just detta print, ingen annan ram i hela världen skulle passa bättre. Så i all hast slog jag en signal till traktens bästa ramverkstad, Boa Konst & Inramning ,som förövrigt har ramat in och betsat min ramar för Ehrenstråhles Guide to Paris (och New York). Jomen kom, sa de, vi har en väldigt smart passpartoutmaskin. Väldigt smart? Magiskt, skulle jag vilja kalla det. Ohhh, sa jag, en sådan där skulle man äga! Den var ju inte gratis, sa dom. Och det kunde jag i och för sig förstå, för maken till maskin liksom. Med datorns hjälp kunde den där mackapären skära ut precis vilket hål du önskade. Inget mått och heller ingen form var något problem för denna dyrgrip. I tjockaste, bästa pappret skar den ut en perfekt passpartout i cremefärgat ton, för det kunde man också välja. Och sen en glasskiva och baksida på det. Klart. Så himla härligt snyggt blev det. Den där ramen satt som ett smäck helt plötsligt. Och dyrt var det inte heller.Så numera drömmer jag om att äga en passpartoutmaskin. Det kommer jag ju aldrig att göra men jag är lite lycklig över att det står en sådan där maskin väldigt nära mig. Ramutbudet har plötsligt ökat med alla procent som går och det är ju som en liten dröm i sig. -
jag har en surfplan och den har bara börjat.
All pictuers:Till våren glänser vi i picnic-land. Såklart tar vi printade snyggpåsar med klädnypegafflar och slår oss ner på det hemgjorda lapptäcket. Kanske inte, men ändå. Alltid lika bra Oh Happy Day med färdiga utskriftsmallar. En vacker dag när min blogg blir sådär proffsig då ska jag också ha utskriftsmallar på det ena och andra, det är klass.
Från Oh Happy day var ju inte steget särskilt långt till vidunderligt härliga Un Beau Jour som alldeles gått mig förbi. (Vilket i och för sig inte var så konstigt med tanke på hur sällan jag beger mig utanför min egen blogs lilla värld, men jag har en surfplan, en bra.) Den här girlangen sätter jag mina barn på idag, de gör ändå sådana där klippta varianter titt som tätt.
Alltså. Den där Un Beau Jour var ju helt proppad med fint. Egentligen en sida för bröllop. Men kalas som kalas. Suck, ett cirkustält liksom. Att fylla med överraskningar. Jag svimmar så sött. Och med utskriftsmall på härligheten, DIY av klass var det. -
hur du syr en skogsälveutstyrsel.
’Egentligen gillar jag inte att sy. Inte sådär på riktigt, efter mönster och passform. Jag led när vi hade ett barnklädesmärke. Inte av själva barnklädesmärket utan för att jag blev tvungen att sy typ hundra brallor själv. Men om jag får sy utan tvång och allt det där andra så är det en annan femma. Inga mönster, inga tvättrådsmåsten, inte så petnoga utan bara lite sådär vad man känner för stunden. Då gillar jag.Som grejor till barnen, det roade jag mig med när jag bara hade två barn och all tid i världen. Då sydde jag nyckelpigemantlar, fjärilsvingar, tårtor, bakelser och sockersöta piratmantlar och allt det där som vi tyckte att vi behövde. Som en älvkjol. I skogsgrön fuskmocka. Mest för att alla andra älvkjolar var rosa och fluffiga, precis som om man hade fått för sig att skogsälvor var samma sak som bakelseprinsessor.Så jag klippte ut tretton blad i fuskmockan. Och lika många i fodertyg. Sen så vändsydde jag alltihop med plattvadd emellan. Så de blev lite tjocka och mjuka och inte det minsta sladdriga. Plattvadd är förresten en himla bra hemlighet om man ska sy mantlar och sånt som måste ha lite styrsel.
Sen sydde jag dit alla bladen mellan ett dubbelt bomullsband. Det blev en prima skogsälvekjol som har hållt i sju år och inte visar några som helst tecken på att falla sönder och samman.– Kan vi sluta med det här nu??– Du lovade ju att det var sista bilden?!Nu tänker jag bara stirra såhär jättekonstigt.