-
och första december kom fortare än jag anade.
Ni som hänger med mig på instagram (sofiaatmokkasin) såg ju att jag blev lite överraskad strax efter tio igår kväll. Jag hade liksom siktet inställt på första advent och söndag när det gällde julkalender-fixet. Men jag hade en väldigt bra plan så det var minsann inte så hemskt ändå.
Eftersom jag aldrig är ute i förväg med något blev jag ganska glad när jag sladdade in på Material på Folkungagatan i torsdags, fem minuter innan stängningstid. Med Nomi kvar i bilen på en högst olaglig parkering (och senare i en toktjutande bil då jag av misstag larmade på) rusade jag in och frågade om de hade askar. Och de hade inte sådana jag tänkt men av en slump hittade jag några andra som såg ut som hus. Tjugofyra stycken. Så himla bra.
Och vid ett svagt ögonblick så tänkte jag att kanhända att jag dekorerar hela byn. Men å andra sidan så kan man ju spara det där till ett annat år, tänkte jag smart där vid tio-snåret. Eller ta det lite då och då när andan faller på.
Så vimpelfix och upp och leta hylla på vinden. Sen var det ju klart.
För det fina i kråksången är ju att man kan ju aldrig vad som finns i de där husen. I vår familj verkar tomtenissarna vara lite som jag, det är ingen idé att ha framförhållning liksom. Så här lyfts det i smyg på hustaken, lite sådär när det finns tid över. Och det kan ju sannerligen inte någon ha den blekaste aning om. Förresten så känns idén som jag bloggade om häromdagen bra och varm i hjärtat. Juleuppdragen i form av gåtor och ledtrådar känns perfekt och just nu har resten av familjen lämnat huset för sin första syssla i juletid. -
lagom jul.
Om ni ursäktar så re:bloggar jag några bilder till. Mest för det fina tipset skull. En decembernatt för nästan två år sen hade jag förövrigt en bedrövlig syhistoria med dessa kuddar, fast den kan ni läsa här.
Nu var det mest att jag tidigare idag såg att Åhlens har det här tyget i sortimentet igen. Jag såg det inte förra året men nu var det högar av rullar med detta madrassliknande (ni vet de gamla ljusblå) tyg.
Och jag tycker det är fint. Så himla juligt. Eller inte alls så himla, mer lagom juligt. Fast det finns i rött också. -
inte vilket paket som helst.
Jag fick ett sådant fint paket idag. Tänk att lite bostadsannonser från Hägersten och Älvsjö kan finna sig sådär självklart som omslagspapper.Som om de inte var ämnade till annat.
Jag kan inte låta bli att tänka att en brevbärares dag blir lite finare med sådant här att leverera. Att man liksom lägger det överst i väskan och ler en extra gång. Och som idag, i regnsrusk och snålblåst. På cykel i mördarebacken till vårt hus. Då kanske det känns lite lättare med finpost att lägga i lådorna. Lite glansfull lyxlevererare liksom.
Med mina favorit-frimärken också. Sniff, vad fint.Och just idag är innehållet hemligheten självt. Först ska det ta och äventyra sig lite i den stora staden men sen så. Jag lovar att ni kommer smälla av när ni väl får se… -
hej julefrid!
Jag har skrivit om bästa Oh Happy Day förut, där jag önskedrömde om att pyssel var livsviktigt.
Och nu finns den finaste adventskalender jag någonsin sett på Oh Happy Day. Å, en sådan fin miniskog. Och jag älskar den vackraste av idéer som hon skriver om, så jag tänker anamma den rakt av.
Jordan skriver att hon gör lista av juliga saker och lägger de små händelserna i sin kalender tillsammans med någon liten sak. Allt för att inte gå miste om hela juletiden. Att stanna upp och för att inte hela december ska gå i rasande fart och så missade man allt det fina. Jag vill inte tänka att jag är sådan som missar, men förra årets december var rent ut sagt hemskt illa i den synvinkeln.
Visst brukar vi ha aktiviteter i kalendern men då har det mer varit de större som att gå till badhuset, bio och sånt. Och det enda juliga har väl varit pepparkaksbakningen om jag ska vara ärlig. Men såklart, vad är väl bättre och mer självklart än allt det där juliga. Allt det där som vi brukar göra mellan varven men så ofta med andan i halsen och stressen i magen.
Så nu ska här kalendern proppas full med både det stora och det lilla som hör vår familj och jul till. Oavsett om det kan låta självklart så kan det ändå vara en liten adventskalender som får ordning på allt. Som får åtminstone mig att stanna upp och känna julefrid.
Så i med både det stora som att göra julkola och det lilla som att hänga fram sina strumpor och att skriva ett kort till någon. Eller att leta fram julkulorna på vinden till att sätta ljus i adventljusstaken. Att ställa fram de små tomtarna på byrån och att leta gran i skogen. Att se en julig film eller att äta knäck tills vi storknar. Eller läsa juliga kapitel från alla böcker och ställa fram krubban. Att gå långa kälkpromenader när det är nästan natt och snöar jättemycket. Fast den lappen smyger jag i när den dagen kommer…om den gör det..Så ikväll då är det spåningstid. Vad tycker vi är viktigast i juletid? Och vid lunchen bestämde vi att det blir en ask för varje dag, inte fyra per dag. Så redan där försvann en hela hög med måsten, 96-24=72, närmare bestämt sjuttiotvå paket. Jag känner att det ska bli en bra december.
-
nästan som en drömfångare.
Visst vill man göra en sådan här? Den här hängde i ett skyltfönster i Paris… -
fabriken och diy.
Fabriken är igång igen. Ni vet den där inspirerande sajten där man kan hänga tillsammans med en massa sköna inredningsbloggare, helt enkelt för inspirationes skull och. Varje vecka presenteras olika teman, högt och lågt, och då kastar man bara in ett inlägg om det hela och då är man liksom med.Nu är alltså hela härligheten igångsparkad med två nya eldsjälar, Anna från Rackarungar och Tina från Peppar och vanilj. Två fantastiska bloggare som kommer sköta det här galant och med finess. Det är jag alldeles säker på.Och nu har jag ju varit frånvarande i allra högst grad men vad passar bättre än att kasta sig tillbaka in i Fabriken-världen igen om inte en dag som denna, då temat är DIY.
Så det får bli lite paket- DIY. Mer presenter åt folket kan man tycka. Men inte så stora. Det är mina bästa presenter, de där som är små men bara så himla hjärtliga. Något litet och inte dyrt, genomtänkt och så lite fint paket på det. Då blir det genast jättehjärta på dem. Och att sy en lite extra tjusig påse är lätt som en plätt.
Fram med symaskin, vackra papper, lite silkespapper, hålslagare och björntråd. Och saxar, vanlig och zick-zack.
Björntråd. Väldigt viktigt. Inte för hållbarheten utan för att den typen av tråd syns bäst vid papperssömnad och blir på det viset vackrast.
Klipp ut två lika stora pappersark. Dessa är från Papper för konstnärer. Nu finns det ju mönstersaxar. Men om man inte har någon så klipp med en zick-zacksax och sen tar du en vanlig hålslagare och slår ner lite här och var för att mjuka upp det hela lite. Annars blir det fint att riva också.
Och sen var det dags att fodra påsen med ett par silkespapper per ark. Det behöver man ju verkligen inte. Men då blir den liksom lite mjuk och härlig. Och lyxig med en gång. Så jo, gör´t.
Vik ner ena kanten utåt på arket som ska vara underst (för att få en flik att vika över från det övre arket när du är klar.) Sen klipper du till 2 silkespappersark med samma bredd som pappersarken men dubbelt så långa så du kan vika dem dubbla, med stängda kanten uppåt, vid öppningen. Sen lägger du dem INTE i ordningen på bilden, det var bara för att visa att de kan med fördel ligga lite under själva papperskanten. Men såhär: överark, silkespapper, silkespapper och underark i en hög.
Sen syr du hela högen, runtom med björntråden.
Och lämnar lite häng här och var.
Och inget behöver vara så fasligt noga.
Noga är däremot valet av band. Sådana här varianter finns det gott om i Paris men är svårt att nosa rätt på här hemma. Om man nu inte har ett vackert band precis strax innan kalaset så löser man det om man har ett fint tyg. Då klipper du tyget i ca 5 cm långa remsor. Pressa med strykjärn två fållar på 0,5 cm på var kant. Sen vik på mitten och stryk igen. Vackert band klart.
Så. Klart. Det blev ju ett fruktansvärt långt inlägg det här men i själva verket är det klart på några ögonblinkningar. Glöm nu inte att ta en sväng till Fabriken och det är faktiskt helt gratis att vara med. -
stjärnor.
Jag tror på att stjärnan är den nya pricken. Så att säga. Tänk stjärnhimmel istället för confettihimmel. Tänk glittrigt guld och juletidskalas. Och få lite adventsväntan i sinnet…
Och exakt på samma vis som cirkelgirlangen från januari-bloggen gör man såklart en stjärngirlang.
Och i en liten fining till affär, alldeles nära matmarknaden Marché d’Aligre i Paris hade man fattat just stjärngrejen och mycket annat. Lulu & Cie på 26 Rue de Cotte(12.e arr) är en liten, ganska så nyöppnad affär med väldigt många lika saker som på min affär. Inredning och pyssliga saker men också ett leksakssortiment som inte är obekant sedan då min affär fanns på en gatuadress. Du hittar dem här på FB. -
bjudning bland honeycombs.
Ett trick när söndagsmorgonen är plaskvåt och molnmörk är att dagen innan ha fyllt verandan med honeycombs. Det blir gladare på så vis.
Liv hade som sagt en liten bjudning igår kväll. Första planen var pool-party men i denna hysteriska regn-sommar måste man ha två planer.Två bra.Fast som i ett trollslag sken det upp och Liv tillverkade i all hast pris-kronor för det vinnande laget i pool-stafetterna. Vi blev lite överförtjusta i detta metalliknande papper som gick att böja hur som haver. Som tunn plåt fast ändå inte.
Och alla kuddarna åkte ut i jättesoffan. Perfekt poolhäng med mustachedrink, fruktspett och tävlingar. Sen försvann solen och himlen öppnade sig för tusende gången den här sommaren.
Då blev det inflytt till honeycombsen och hemmagjord pizza. Och plan nummer två.
Liv hade redan innan bestämt att vid regn skulle det pysslas. Och som överraskning hade jag dammat av mina gamla smyckes-tänger och inhandlat en massa plock för att göra egna armband. Jag hade innan funderat ut formen på två armband. Jag tänkte att de skulle vara lätta att göra men att de ändå skulle lära sig att använda tängerna. Och dessutom att armbanden inte skulle se ut som alla andra de redan har.
Vilket visade vara sig alldeles nytt även för en rutinerad pysselskara som denna. Och fantastiskt kul.
Och dessutom lite sådär lyckligt som det gärna blir när man gör sin egna grej. Ser ni de små bjällrorna? Min och Liv´s nya favoritgrej. Vi kan liksom inte riktigt få nog av dem. Och det lilla mjuka ljudet…Och ni som har undrat om Honeycombs. Snart finner ni dem på Little Cute Mokkasin. Förmodligen redan i veckan som kommer. De kommer säljas i fyrapack och blandade färger, i storlekarna 20,18,16 och 14 cm. Strax kommer dessutom mini-Honeycombs som ju blir tjusiga ihopsatta till girlanger. Lycka, en regnig söndagsmorgon, som sagt. -
vad det blev av en natt.
Så här är den då. Nattmanin från igår. Inget konstigt alls, bara stora kuddar.
Sydda på lakan och rea-gardin från Åhlens. Att sy kuddfodral av gardiner med sådana där knytband i toppen är alldeles utomordentligt bra. För då använder man liksom själva gardinfållen som en snyggkant på kudden. Klipp bort det ena bandet i paren och sy fast på motsatt sida.
Och hela den här manin kom egentligen av att jag fick ett väldigt akut behov av en dagbädd häromdagen. Kände att där vid dansen och poolen och hela stjärnklara natten vore det alldeles perfekt. Så bästa springschasen K fick fara raka vägen till Farsta och en Blocket-annons och en gammal Tromsnes. Förövrigt känner jag att detta måste vara den perfekta pooldäcket-möbeln. Jag har inga problem att se mig där i högarna av kuddar. Under parasollet med de tusen olästa böckerna. Och barnen får bada hur länge de vill. Jättejättelänge till och med.
Lite inspirerad av mig själv tänkte jag lägga några madrasser på hög. Och ett par trasmattor överst. Sen var det ju den stora viktigheten som kuddar. Kuddar och åter kuddar.
Av spillet som blev över gjorda jag enklaste och tunnaste vimplarna.
Inget fållande, ingen dubbelsömnad, inget speciellt noga alls. Bara snabbt utklippta och sydda på remsor som blev över när vi sydde ihop lakan som ska bli dukar. Fort gick det och blev precis som det skulle för denna dag. Och nu låter ju det här alldeles förträffligt härligt. Och soligt. Men det var någon som sa att en cyklon skulle dra fram över Sörmland just på lördag. Fast det kan väl ändå inte vara på riktigt? -
det är midsommarafton.
Vi hade pratat en del om vad min systers flickor skulle ha i håret på bröllopet. Och istället för blommor i handen så blommor i håret. I kransar. Och igår kväll och all hast så tänkte jag slå några flugor i samma smäll. Och göra kransar till idag, samtidigt som de gott kunde få lite bröllopsfeeling.
Och i denna hast fanns ingen tid att leta blomster så jag köpte småblommiga kvistar i blomsteraffären. Och en bunt nejlikor på Ica. I trädgården tog jag alltid bästa basen för kransar. Murgröna som jag (för den här gången) ryckte bladen på. Murgröna är seg, lätt att forma och liksom rund i sig själv. På den virade jag gröna ståltråd (sådan som finns att köpa på blomsteraffärer) och blommorna.
Från trädgården in till sällskapet i köket virade jag på.
Och tänkte att nejlikor i påsförpackning är vackraste grejen. När allt kommer omkring.
Och solen hann nästan gå ner innan den blivande lilla näbben fick prova sin krans.
Och den kunde nog duga tyckte Estrid.
Och vadsjutton det måste ju funka tänkte jag. Och lade kransarna i plastpåsar. Sprayade rikligt med vatten. Förslöt dem och stoppade i kylskåpet över natten. Och japp, det funkade hur bra som helst. Lika som igår. Och det är midsommarafton och jag önskar er alla en vacker sådan!
