Idag bjöd Viggo in till godisbuffé med Orangina-skål. Lyxigt tyckte de sex barnen kring bordet.

Det växlar. Humöret alltså. Bland fyra barn så känns det som det växlar ovanligt mycket ibland. Inte glada samtidigt. Inte sura samtidigt. Det är nästan alltid någon i gänget som inte är helt tillfreds. Strumporna knölar sig, yoghurten har fel smak, legotornet rasade, någon har tagit någonannans alla klistermärken och dessutom klistrat upp dem på dörren…

Bilderna är från en söndag för några veckor sedan. En av de första lite höstiga dagarna. Vi gungade och blåste såpbubblor. Och det var där, vid bubblorna, som Charlie började att tycka att allt var bedrövligt.
Det blir ju inga bubblor?! Nu tog de slut också! Finns det inget mer?? Jag vill inta ha några kläder! Jag vill inte att du tar kort! Jag vill inte vara med er! Jag vill gå in!

Till skillnad mot de andra som tyckte söndagen i trädgården var ganska så härlig. Ha en skön söndag!

Mitt bidrag till Söndagsbilden. Gå till Fabriken för att spana in fler söndagsbilder.

Det är ju inte klokt vad åren går. 39… oupps, kan man tycka. Något annat som också är väldigt mycket oupps är att jag idag upptäckte en sak. Att om två dagar har Mokkasin funnits i exakt 1 år. Idag för ett år sedan hade vi smygöppning, sen tog vi ledig en dag och sen var det dags. Kolla här. Mycket har hänt sedan dess. 

Det märkliga är att jag inte har tänkt på det överhuvudtaget. Jag har liksom glömt bort att ha 1-årsjubileum! Det var kund som frågade mig för ett par timmar sedan, hur länge har den här butiken funnits? Vi öppnade i oktober, svarade jag. Då slog det mig. 1 år!! En sån sak! Så går man bara här och glömmer bort… Och nu slog det mig att den här bloggen har alldeles obemärkt passerat sin 1-årsdag. Nehepp, dags att fira tror jag minsann =))
Ha en fin helg alla!


Organic och Recycling. Två ord som genomsyrar hela New York. Restaurangerna, fiken, barerna, maten i butikerna, prylarna och kläderna. Det är oblekta presentkartonger och påsar i nya varianter av återvunnet material. Egentligen inte särskilt uppsjåsat eller speciellt utan helt naturligt. Det är så det ska vara. Är tvunget att vara. Det känns onekligen som ett litet glapp här mellan Sverige och New York. Att vi är lite efter. Påsen från Starbucks är väldigt mycket New York just nu.


Bästa frukosten på ett litet ekofik på 124 7th Avenue. Sagolik granola. Kan knappast tänka på den, så god var den. Och så långt borta just nu.   Till och med de vanliga mataffärerna var fantastiska. Som Ica runt hörnet fast ni ser ju själva. Överallt i NY finns superbillig färsk frukt. I kioskerna finns blåbär, hallon, färdigskuren fruktsallad. Perfekt. Den fantastiska mataffären Dean & Deluca ligger i korsningen Prince Street/Broadway. Här är absolut härligt att gå runt. (Nope, för foton i butiken. Jag försökte minsann…) Här finns allt i matväg, precis allt. Finaste mataffären är det också. Och supergott. Köp något färdig, varmt eller kallt, och sätt dig på en bänk någonstans. Eller (om du blir så frestad av allt att du inte kan gå en meter efter det du betalt) stanna, häng och ät vid de stora fönsterna. Det känns som om Urban Deli vid Nytorget har hämtat en hel del inspiration härifrån. Jag gillar Urban Deli också. Deras grönsakslådor är superfina, trälådor med inbränt sigill. Jag älskar när mataffärer inte ser ut och känns som vanliga mataffärer. När man inte använder sig av Ica-konceptets egen inredning. Det blir ju roligare att handla då, jag blir superinspirerad. Och det kan ju behövas. Jisses, vilken matsvacka vi har här hemma nu. Innan vi flyttade från Stockholm bodde vi precis vid Cajsa Warg på Renstiernas gata. Goda saker fanns det där. Nu kan jag knappt tänka på det heller, för då känns till och med Stockholm alldeles för långt iväg.

Är det någon mer som tycker att det lätt blir knasigt sedan Blogger ändrade bildhanteringen? Jag får inte till det. Texter och bilder hamnar inte där det ska. Ibland stora glapp mellan bild och text, ibland inget alls. Sen känns det som om bilderna hamnar lite åt höger fast de är centrerade (eller att texten hamnar för mkt till vänster). Det retar mig. Tips tas tacksamt emot =))

Det här är inte ett särskilt tjusigt inlägg men jag måste bara tipsa om en himlans bra grej. Och alla som pratat med mig de senaste dagarna kan sluta läsa, jag har liksom redan tjatat om det här 😉

Som gammal frisör blir jag kanske lite extra imponerad över enkla, smarta saker som är genvägen till snygghåret. Det var som när plattången kom, så fantastiskt smart tyckte man. Och tycker fortfarande. Grejen ovan är överhuvudtaget inte ny men jag hade inte testat den innan. Men oj,oj,oj vilken alldeles perfekt nödvändig liten sak. En liten smal våffeltång som du använder längst in mot hårbotten och vips så har du ett hår som ser femtio gånger tjockare ut, det liksom lyfter sig från hårbotten. Det är lätt som en plätt och går snabbt som tusan.

Säkerligen kan man få till styling ala Hollywoodfruar hur enkelt som helst(om man våfflar lite längre ut från botten och böjer till det i topparna) men det var liksom inte mitt mål 😉 Jag har lite halvlångt hår som jag oftast plattångar för att få det spikrakt så jag är liksom inte ute efter någon överdriven volym men lyftet gör att även rakt hår blir superfint. Det är fortfarande lika rakt men ser tjockare ut och känns så också (vilket kan vara trevligt då mitt hår inte precis är sitt gamla jag). Tofsen och knuten blir också snyggare. Det lite smutsiga håret blir också snyggare. Det lite kortare håret blev också snyggare (var tvungen att testa på syrran).

Om du bor i Katrineholm så kila ner till
Cia på Hud & Hårkompaniet och fråga efter en VOLUmini.

Teppanyakimiddagen var såå god. Med en egen kock vid bordet som tillagar rätt efter rätt så kan det ju inte kännas annat än lyxigt. Jag åt fiskrätter med bland annat tonfisk och havsaborre. Och vitlök som varit marinerad i två och ett halvt år! Jisses, så gott.

Varför gör man inte sådant här lite oftare kan man ju fundera över…

Vår förra söndag på MoMA i New York. I samma tid fast på en helt annan plats blev det klart att ett främlingsfientligt parti hade tagit plats i Sveriges riksdag. Det är overkligt och fruktansvärt sorgligt.

Ett önsketräd fullt med önskningar av olika människor från hela världen blir därför extra fint just då. Vår och så många andras önskan om människors lika värde och en bättre värld blir viktigare än någonsin.

Fredag eftermiddag på Manhattan. Är skillnaden så stor från någon annanstans i världen? Det är hämtning från dagis och skola. Det är ryggor med Super Mario och Hannah Montana. Gnäll i vagnen. Vingliga cykelturer. Coola brudar påväg. Gatumusikanter (de här var grymma). Basketmatcher på gården. Loppis i vägkorsningen.