Jag ska nog inte ha någon mobiltelefon. Min första iphone for rätt ner i asfalten. Hela skärmen krasade men av någon underlig anledning höll den samman. Trots att några bitar till och med ramlade bort. Inte snygg men fungerande. 

Samma telefon hamnade 2 månader senare i botten på en kastrull med squashsoppa. Ni vet sådan där tjock, redd soppvariant. Där låg den i några timmar tills min mor (ganska förvånat) fiskade upp den. Då var den lite hängig i ett par dagar. Svår att ladda (alla uttag var ju fulla med soppgegga) och det dök upp en massa konstiga uppmaningar. Men den gick att ringa på fast det var bara den på andra sidan som hörde samtalet. Men det ordnade sig också och den funkade utmärkt. Igen. Så varför byta?


I New York köpte jag i alla fall en iphone4. När jag slog på den i Sverige var skärmen svart. Kolsvart. Efter många, långa samtal till NY skulle vi få byta den i Sverige. Och till sist var det någon barmhärtig apple-support-affär(efter typ 5 nej) som fixade. Då försvann sim-kortet som behövdes för att låsa upp den. Nya turer, nytt simkort. Vad händer då?!! Telefonen är borta. Puts väck. Gone with the wind. Och som vi har letat. Sista stället blir trädgården, under de blöta lövhögarna.

Ingen av våra barn vill sig minnas att de har lånat den från hyllan i köket där den senast sågs. Huvudmisstänkt är Charlie som har en viss förkärlek till iphones, ipods och allt annat som går att blippa runt på. Men han ser också ut som ett frågetecken. Jag var till och med tvungen att dra till med ett litet hot (lågt jag vet): Charlie…Du vet,,, jultomten vill att du ska säga var du har lagt mammas telefon?! Men näää, han vet absolut ingenting om den saken. Mysterium.

 

Hur har jag kunnat missa det här?! Cool grej.




The perfect picnic.

Vid middagen igår kväll önskades utflykt. Vi föreslog Kolmårdens skogar eller Julita gårds härliga slottspark. Nope, Grodan och Valen skulle det vara. Exotiskt så det förslår.  Grodan och Valen är namnet på två av ett gäng stora stenbumlingar som ligger ett stenkast från barnens skolgård. Från det man börjat ettan får man tillbringa rasterna här och det är liksom något man suktar efter åren innan.

Sagt och gjort, frukost där fick det bli. Tio minuters promenad hemifrån. Och självklart skulle frukosten intas på Valen med utsikt över villaträdgårdarna. Vi försökte med något mer diskret fikaställe men nope, igen. Ska det ätas söndagsfrukost ute så ska det vara på stället med bäst utsikt.

Varm choklad med vispgrädde, äggmackor, kalla händer, pussar, stenklättring och balansgång.



1. What is your favorite word?
Jag kan fastna i ord. Vrida och vända på dem, fundera om de verkligen är så fina som betydelsen eller tvärtom, om själva ordet låter så hemskt som de betyder. Vissa ord tycker jag om bara för att de låter fint eller speciellt, då spelar betydelsen mindre roll.


Favoritord just nu:
puss (och vattenpuss)
ögonblick
mokkasin
evinnerlighet
bedårande
moln


Sen finns det ord jag slänger mig med för att det helt enkelt är himla bra ord. Användbara. Fint är ett sådant, så litet och bräckligt men säger så mycket. Föredrar oftast det framför bra och snygg. Sen gillar jag tjusigt och flott. Det låter liksom lite mer, lite extra sådär. Och rar tycker jag låter så fantastiskt snällt.
Och när man säger Allt väl? till någon i stället för Hur är det? eller Läget? Typ…


2.What is your least favorite word?
Det finns flera ord som jag tycker är rysligt fula. Ibland kan jag tänka på det när jag skriver. Hur fult kan ett ord egentligen få lov att vara? Generellt tycker jag ord med ö och r tillsammans inte är fina. Som bedrövligt. Björulf (förlåt om någon heter det), örlog (det är ju verkligen jättefult).
Sen gillar jag inte när man sätter as- framför ord (men det händer väl den bäste 😉 som astrevligt, asgott. Asfult helt enkelt.


3.What turns you on creatively, spiritually or emotionally?
Runt omkring mig finns många människor som inspirerar mig massor. Min familj och mina vänner. De bidrar alla på sitt eget personliga vis till att jag är den jag är och vad jag gör.

Människor som vågar trots att det inte är självklart och lite läskigt inspirerar mig massor. De som vågar vara sig själva och gå sin egen väg, människor som är fulla med energi.

Långa ändlösa stadspromenader (i större städer) är också något som sätter fart på min kreativa sida. Planlöst och bara fylla hjärnan med allt man ser och hör.
Och de finaste bloggarna såklart. Vad gjorde man liksom innan?

4.What turns you off?
Missunnsamhet. Orättvisa. Fördomar. Folk som inte kan ta in resten av världen. Som bara lever i sin egen bubbla och inte har förstått att världen och andra människor också existerar, där utanför.

5.What is your favorite curse word?
Fasen också, för att det känns lite som samma kategori som fasiken eller järnspikar. Lite gammaldags svordom sådär.

6.What sound or noise do you love?
Jag älskar ljuden från stora städer. Helst framåt natten. Då man ligger i sin säng och hör att staden inte sover. Att det liksom aldrig är helt tyst, lite brus, någon tjoar, något låter. Människor går förbi där utanför och småpratar, på väg någonstans. För mig inger den mixen av ljud någon slags trygghet. Att man inte är ensam. Det påminner mig om att världen finns där utanför och att verkligheten snurrar

Och ljudet på en bar eller fik. Lite dova samtal och skön musik, när allt vävs ihop till ett endaste mjukt ljud, det älskar jag.

7.What sound or noise do you hate?
Jag avskyr när musik är sådär hemskt hög när den inte ska vara det. Som musiken på en frisörsalong där jag jobbade en gång. Egentligen var själva musiken grym men det var så högt att det inte gick att tänka. Eller när musik dånar på en restaurang när man ska försöka prata. Eller på ställen där man tränar. Förr tränade jag ganska så mycket, körde pass och så. Men den skräniga musiken gjorde mig bara stressad så jag slutade.

8.What profession other than your own would you like to attempt?
Jag har väldigt länge velat skriva en bok. Det skulle kännas fint att veta att det fanns en bok kvar här när jag inte längre fanns.

Sedan man började blogga så har ju intresset att fotografera kommit. Det skulle vara så kul att jobba med bilder. Och ihop med skrift vore det fantastiskt.

Till saken hör att sedan jag slutade arbeta som frisör (åtta år sedan!) så har har idéerna om drömjobbet avlöst varandra. Arkitekt, inredningsarkitekt, copywriter, journalist, barnmorska, läkare… Men så föddes alla barnen och jag öppnade Mokkasin, men vem vet vad som händer härnäst.

9.What profession would you not like to do?
Jag sa det häromdagen till min man. Om någon skulle tvinga mig att jobba med bokföring så skulle jag förmodligen gå under själsligt. Och jag tror verkligen det är så.

10.If Heaven exists, what would you like to hear God say when you arrive at the Pearly Gates?
Hej, det var som du hoppades. Alla som du saknat så in i vassen mycket, de sitter härborta och väntar på dig. Have fun!

Psst! Två bilder i collaget är inte mina… Sorry, minns inte var de kommer ifrån. Den längst upp till vänster och den längst ner nästan längst till höger, med blommor på…

En liten återkoppling till Livs meddelande på fönstret. Jag frågade henne vem hon skrivit det till.