-
Bästa helgen.
Om nu någon trodde något annat så var ju New York absolut underbart. Min fredag var väldigt annorlunda mot alla andra fredagar. Det kändes himla fint att hoppa av taxin mitt på Manhattan, strosa runt några timmar i kvarteren för att sen möta min man för middag. Bästa fredagen.Så fort jag klev av där på Manhattan blev jag lugnet själv. All stress bara rann av mig. Alla människor i hela denna brokiga stad, alla ljus och ljud har samma effekt på mig som den skönaste sandstrand för andra. Jag älskar städer, så är det bara.Jag kommer tillbaka hit snart men det blir lätt lite hektiskt när man varit hemifrån ett par dagar. Men såklart har min icke-diskreta kamera varit med även i New York…Och lite av det som fastnat, både på bild och i huvudet: Babyboom(och barn överallt), mini micro (vår favvo är fortfarande sparkcykel No 1) , organic (och åter organic), Boom Boom Room (oh, my!!!!), Dean & Deluca (nu förstod jag var Urban Deli hade hämtat inspiration), Apple-hajp (tom i Guccis glassigast skylt stod en Ipad), Anthropologie (måste vara världens finaste), korta tröjor (visa magen, naveln eller bara en glipa), tightshysteri (samma som här, gärna ihop med kortkorta tishan ;), ursnygga afrohår (som inte är plattade, förvånar mig inte om krustången är på återtåg för oss rakhåriga), UGGS (fortfarande), söndag i Central Park (myyys vid broarna och joggare, vad är det för lopp?! nähä, manhattanbor söndagsjoggar ;).Ses snart!
-
So long, söta bloggisar! Nu far jag till New York.Jag ska på date med min man framåt kvällen.Det känns fantastiskt fint.Vi ses!
-
Idoldyrkan
Nomi älskar glitter och glamour. Hon tycker det är så himla tjusigt. Jag älskar, jag älskar … kan hon mumla när hon fingrar på något ovanligt flott plagg i någon butik. Hon ska bli prinsessa när hon blir stor så är det bara. Alla som känner mig vet att detta inte är direkt påhejat från mammas sida, men jag tar det med ro =)Idag hade hon hittat mitt gamla vykortsalbum från 70-talet. Och två kort blev genast utplockade. – Såhär mamma! Såhär ska jag vara. När jag blir stor ska jag vara prinsessa. Som henne. Jag älskar prinsessan.Ok, Drotting Silvia Idol Nr 1.
– Och mamma såhär! Vad vacker hon är. Så här ska jag vara. Åhh.Ok, Sindy Idol Nr 2.
Ni ser ju själva, lite tjusiga prinsessgener finns det allt =))
Till slut hittade vi en bild på Pippi i albumet. – Mamma, Pippi vill jag också vara. När jag blir stor.
Väldigt skönt att höra, tänkte jag och noterade raskt
Pippi Långstrump Idol Nr 3. -
Måndagspics.
Idag har jag haft vårkänslor. Det är varmt ute och regnet var ljummet och sådär lätt. Och så luktade det vår. Märkligt. -
Egen tid.
Ni vet hur det kan vara. Lugnet lägger sig så sakta framåt kvällen. Tystnaden när barnen börjar komma till ro. En efter en snarkar i sina sängar. Det är ju då man ska ta itu med sådant man inte hunnit under dagen. Eller under veckan. Eller som ikväll tänkte jag färga håret. Det tänkte jag egentligen göra i juni. Och det var ju inte så länge sen…;-) Så i med färg, mackor och äppelkräm vid datorn, så långt lugnt. Fyrtiofem minuter senare, dags att skölja ur, hängades över badkaret med brunfärgat vatten rinnades nerför kinderna. Lite halvmeckigt och kletigt. Då…VRÅL! Det brusar ju rätt mycket av allt vatten så jag hann väl tänka, nepp det var nog inget vrål. Men skruvar ändå av vattnet. Då DUNS och ännu mer vrål, PANIKVRÅL. Ingen handduk i sikte, massor av färg kvar (har jag sköljt ur något?), VRÅL igen. Jag springer till vårt sovrum. Eller snarare trevar mig fram, jag är utan glasögon och i det närmaste halvblind. Charlie befinner sig någonstans mellan någon mardröm och verklighet om att han har ramlat rätt ner i bok och tidningshögen som ligger bredvid vår säng. Färgen rinner överallt, på golvet, i ögonen och på Charlie. Försöker lugna Charlie påväg tillbaka till badrummet att mamma kommer snart tillbaka, jag ska bara tvätta håret, du kan väl hoppa upp i sängen bara. Lite hurtigt sådär, hoppa upp bara killen! Kan säga att den idén nappar inte Charlie alls på varav han ligger kvar på golvet och vrålar ännu mer. Då vaknar Viggo (de ligger båda i vår säng), kissnödig. Och den där bruna färgen, den droppar precis överallt och rinner i ansiktet, ner på tröjan tills jag tillslut hittar den där handduken och kan få dem i säng igen. Och så är det bara att börja om…. Egen tid när den inte är som bäst 🙂
-
Söndagsbilden.
-
Söndagsbilder vecka 35
Idag har timmarna bara rusat på och det ena efter det andra har avlöst varandra. Så ingen nytagen Söndagsbild. Några gamla bilder får det bli. Men de kändes ändå så aktuella om vad som komma skall. För det har verkligen känts att hösten är här nu. Jag älskar hösten. De här bilderna är tagna en morgon då jag gick ut i trädgården. Den var alldeles guldig. Det var som alla löv hade fallit under natten och gömt allt som fanns kvar av sommaren. Fast ju mer jag tittade så dök det upp somriga saker bland alla löv. Några röda smultron, rosa rosor och knallgrön persilja.Gå in på Fabriken för att se söndagsbilder. -
Åhh!
Nu vet jag att jag tjatar, men hon är ju så grym.
Tipsat direkt från finfina Fredagssvepet hos Weronica på En mammas dag. Som alltid ger inspiration, på hög nivå.
-
Violintjej?
Igår var det Livs första fiollektion. I ett år har hon velat börja spela. Jag vet inte var hon har fått det ifrån. Det är liksom ingen vi känner som spelar. Men så igår travade vi iväg, hon och jag, till en jättesnäll fiollärare. Hon fick världens finaste, lilla fiol med sig hem. Och sen satt hon där, i sitt rum, hela eftermiddagen och kvällen. Och övade. På A och D. Likadant imorse innan skolan, A och D. Hon tyckte det lät fint. Jag tyckte också det lät fint, inte alls sådär som jag trodde det skulle göra. Ett evighetsgnissel. -
Om man ändå ska bygga nytt…
Kan bara inte låta bli. Jag blir alltid löjligt fascinerad av nya byggnader där man helt har gått ifrån alla arkitektoniska regler och ordningar. När man liksom hajar till, är det på riktigt? Precis så är med Inntel Hotel i Zaandam utanför Amsterdam. Det ser ut som en surrealistisk målning snarare än ett supermodernt hotel med 160 rum. 70 små pittoreska hus i ett virrvarr staplade på varandra till ett 40 meter högt torn. Så kallad fusionsarkitektur, ett sätt att föra samman det gamla med nutid. Det blå huset är en hyllning till Claude Monets målning Det blå huset i Zaandam. Och där finns den lyxiga bröllopssviten. Tusan vad flott.Bild lånad från Residence.
