DAILY LIFE-arkiv - Sida 77 av 89 - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
1
archive,paged,category,category-daily-life,category-1,paged-77,category-paged-77,qode-social-login-1.0.2,qode-restaurant-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.6,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

Söndagsbilder vecka 35

Idag har timmarna bara rusat på och det ena efter det andra har avlöst varandra. Så ingen nytagen Söndagsbild. Några gamla bilder får det bli. Men de kändes ändå så aktuella om vad som komma skall. För det har verkligen känts att hösten är här nu. Jag älskar hösten. De här bilderna är tagna en morgon då jag gick ut i trädgården. Den var alldeles guldig. Det var som alla löv hade fallit under natten och gömt allt som fanns kvar av sommaren. Fast ju mer jag tittade så dök det upp somriga saker bland alla löv. Några röda smultron, rosa rosor och knallgrön persilja.
Gå in på Fabriken för att se söndagsbilder.

Åhh!

Nu vet jag att jag tjatar, men hon är ju så grym.

Tipsat direkt från finfina Fredagssvepet hos Weronica på En mammas dag. Som alltid ger inspiration, på hög nivå.

Violintjej?


Igår var det Livs första fiollektion. I ett år har hon velat börja spela. Jag vet inte var hon har fått det ifrån. Det är liksom ingen vi känner som spelar. Men så igår travade vi iväg, hon och jag, till en jättesnäll fiollärare. Hon fick världens finaste, lilla fiol med sig hem. Och sen satt hon där, i sitt rum, hela eftermiddagen och kvällen. Och övade. På A och D. Likadant imorse innan skolan, A och D. Hon tyckte det lät fint. Jag tyckte också det lät fint, inte alls sådär som jag trodde det skulle göra. Ett evighetsgnissel.

Om man ändå ska bygga nytt…


Kan bara inte låta bli. Jag blir alltid löjligt fascinerad av nya byggnader där man helt har gått ifrån alla arkitektoniska regler och ordningar.  När man liksom hajar till, är det på riktigt? Precis så är med Inntel Hotel i Zaandam utanför Amsterdam. Det ser ut som en surrealistisk målning snarare än ett supermodernt hotel med 160 rum. 70 små pittoreska hus i ett virrvarr staplade på varandra till ett 40 meter högt torn. Så kallad fusionsarkitektur, ett sätt att föra samman det gamla med nutid. Det blå huset är en hyllning till Claude Monets målning Det blå huset i Zaandam. Och där finns den lyxiga bröllopssviten. Tusan vad flott.

Bild lånad från Residence.

Polarpriset

Jag gillar Robyn och jag gillar Björk. Och att tolka Hyperballad kan inte vara enklast i världen men det är fint såhär.

Sand+vatten+lekstuga=sant

Alla dessa fantastiska lekstugor. Ni vet de där urfina, rena och välstädade. När vi bodde i lägenhet i stan så drömde jag också efter just en sådan liten miniatyrvärld till barnen. Så hade vi plötsligt en, den kom på köpet till vårt hus. Vi målade, spikade panel, fixade och fyllde den med fina små saker. Sen började det. Som jag tjatade. Och sopade. Och förfasades över sandhögarna under fötterna och lerbakelserna på hyllorna. Ingen sand i lekstugan! Inget vatten! Ingen lera! Nänä, sa barnen. Timmen efter var det soppkalas igen. Att jag inte förstod direkt. Det är ju liksom det som är det fina i kråksången. Att få ha sin egen lilla värld, precis såsom man själv vill ha den. Och i den bästa av världar finns självklart mat av geggamojja, myshörna av torkade löv och sniglar som husdjur.

Dagen efter festen


Kanske får de hänga kvar där. Hela hösten och långa vintern. Så minns man de allra finaste sommarkvällarna. Då man kunde sitta under träden och lyktorna ända tills det började ljusna.
Mitt bidrag till Fabriken och söndagsbilden.

Helgtips

Söndag i Stockholm. För ganska så länge sedan hörde jag talas om Barnens underjordiska scen BUS. På Bondegatan i Stockholm höll ett teatersällskap till. Dit kunde man bege sig hela familjen och sedan var allt nästintill magiskt. Tillsammans med barnen (och för all del även de vuxna) så skapade man föreställningar som var så fantasifulla och kreativa att det hela var något alldeles speciellt. Och vi försökte boka plats flera, flera gånger men det gick inget bra alls. Sen glömde vi alldeles bort det. Men nu läste jag här om att BUS (som nu under sommaren har kallat sig Barnens Utomjordiska Scen) har dragit runt i parkerna. På söndag är det dags för sista föreställningen Det Stora Drömkalaset. I Vinterviken. Gå och se!

Söndag i Köpenhamn. Det är något speciellt med moderna museer. Det har jag alltid tyckt. Jag gillar att hänga där. Det är något med stämningen. Allt är liksom lite snyggare. Louisiana Museum of Modern Art utanför Köpenhamn är dessutom lite vackrare. Trädgården precis vid havet. Den enorma fönsterväggen i barnens atelje är fantastisk. Vattnet alldeles utanför, som insvept i en massa grönt. Vi var där en dag i somras. Och vilken väldans skön dag det var. Inget speciellt egentligen. Men tänk vad lite (eller ganska mycket) målarfärg och lera kan göra. I Barnrummet kan man verkligen hänga. I evigheter. Alla nöjda och glada, då blir det lätt så.

Lite verandainspiration från museets baksida. Gillade de mörka plankorna. Och så är det lite tjusigt med fönstersidorna.

1-års-önskan


Fina 1-årspresenten levereras just nu till butiken. Eftersom vår butik är så himla liten kan vi ju inte ha massor av fina bilar på rad. Men säg bara till så fixar vi.