-
affärens egen blogg och på facebook.
Nu är ju inte butiksblogg min stora grej här i världen. Det var ju så allt började när jag väl hamnade i här. Och som jag slutade med för det var ju så mycket roligare att blogga om allt det andra. Men trots det så tänkte jag att affären skulle få en egen liten blogg. Så slipper det bli så mycket affärstjat härinne. Och den bloggen får lov att handla just om själva affären och sakerna där och ingenting annat. Och på det viset får det vara kvar som vanligt här. Skönt så.Och jag vet nog inte exakt hur den dära bloggen kommer att bete sig. Men det kan nog komma att raljeras om en och annan favoritsak och om ganska så många nyheter och kommer nog ösas på med bilder och länkas lite hit och dit. Och tok-tipsas. Så om man gillar kan man kolla här lite titt som tätt.
Och där kommer inte bloggas så det står härliga till. Mest när jag känner för det. Och nej, det är inte klart. Inte där heller. Men tids nog blir det nog ordning där med.
Och så var det ju det här med facebook. Det är väl minsann dags. Åtminstone att affären får en egen sida. Får se om bloggen följer efter…
Och eftersom jag är urusel på facebook så har jag klickat mig runt hit och dit och inte blir det bättre för det. Men ändå, ni kan väl göra slag i saken och gilla mig ändå! För lovar här och nu att såfort jag får lite ordning på allt så blir det himla snälla saker där. En massa glassiga tävlingar och annat smått och gott. Gilla HÄR eller HÄR eller här bredvid till höger.
Join the LITTLE CUTE MOKKASIN AT FACEBOOK ! It will be fun! Competitions, offers, news and a lot of lovely things!!
-
och varför är man inte tjugofem längre?
Bästa Lisa Rinnevuo håller workshops för 13-25 åringar inom snar framtid. Hur grymt? Det enda som inte är så himla grymt är att jag inte är i närheten för en plats på den kursen.Och förresten. Jag har fått en del frågor på mina Lisa-tavlor som syntes i Plaza-reportaget. Och eftersom jag inte är så snabb på mail för tillfället (förlåt) så kan jag svara att det är litografier. Och att de är köpta på Konst & Folk. -
isabellestipendiet.
En himla bra grej är på gång. Isabelle Halling McAllister har tillsammans med Rättviseförmedlingen stiftat Isabellestipendiet. En sådant perfekt, superbra stipendium för kvinnor som är eller vill bli hantverkare. För att inspirera och heja på alla kvinnor som vill verka och utvecklas inom denna mansdominerande bransch. För att visa att det spelar verkligen ingen roll vem man är för hur bra man är och vad man vill och kan göra här i livet. Kan tyckas alldeles självklart men verkligheten säger något annat. Och det är just därför detta är så grymt viktigt.
Stipendiet är på 20000 kronor och verktyg och en hel massa förbaskat fin ära. Det ska gå till en kvinna som älskar sitt hantverk och/eller vill utvecklas inom det. Kanske är det genom en utbildning eller ett projekt av vilket hantverksslag som helst. Det kan vara någon som redan arbetar som hantverkare eller någon som inget hellre vill. Målare, snickare, rörmokare, plattsättare, elektriker, svetsare, byggare… Ja, vilket hantverk det än må vara. Och du, är det du som stämmer in på allt ovan. Nominera dig själv för tusan.
Så sätt igång att nominera! För fulla muggar! Det här är superbra och viktigt. Och gör det nu för sista anmälningsdagen är 5:de oktober. Nominerar gör du på Rättviseförmedlingens facebooksida eller mailar till isabellestipendiet@gmail.com Stipendiet delas ut den 13:de oktober på Hem & Villa mässan i Stockholm.Isabelle har även startat facebookgruppen Kvinnliga hantverkare. En samlingsplats för kvinnliga hantverkare. Perfekt ställe att byta erfarenheter och för uppdragsgivare att hitta bra kontakter. Heja så bra! -
fett najs.
Jag håller med Viggo. Alla gånger om. Bästa staden. Sannerligen.
-
när ni vaknar sitter vi på flyget till paris.
Nu kära ni, lämnar jag den här platsen för några dagar. Jag tar min bästa man och två av mina fina favoritungar och drar till Paris. Och visst övervägde jag, i några sekunder (eller kanske in i det sista) att ta med den där mackapären till höger. Men nää, nu får det banne mig vara nog. Nu jäklarns har jag lov. Sådetså.
Och vi har övat franska fraser, läst om mumiekatter och byggt eiffeltorn. Och vi är peppade till tusen.Ses!! -
så bra det kan vara.
Fy tusan vad fint. Att hänga på ett briljant femtioårskalas med bästa gänget. Att ta tunnelbanan mitt i natten tillsammans med sin man för att sova på soffan hos fina vänner. Att vakna och slippa höra morgonvrålet ”Vi vill ha frukost nu!!!” Att istället bruncha med finfint sällskap på Långbro Värdshus. Den här helgen satt som en smäck. Lovar. På hedersord. -
♥
Tänkte börja den här dagen (nu blev det ju kväll men ändå) med att tacka så ödmjukast och så megamycket jag bara kan. Jag hade väl aldrig i min vildaste fantasi trott på en sådan här smygöppningsdag.
Så jag vill här och nu tacka mina allra bästa assistenter Kristo (även känd som K här på bloggen) och Camilla för er absolut strålande insats. Det hade inte gått utan er. Tack så väldigt, väldigt mycket. Ni är bäst.
Och tusentals tack alla ni rara som skickar hälsningar via mail, facebook och här på bloggen. Och som skriver så fint om affären, här och där, har jag förstått av allas ord men inte hunnit kolla själv. TackTackTack det betyder så mycket så ni kan inte ana. Och jag skulle så gärna vilja tacka er personligen en och en men jag hinner inte just nu. Måste ju packa paket och köpa mer tejp och högar av silkespapper och dymoremsor och göra den en veckas försenade satans bokföringen och gå på fiollektion. Och fortsätta pula på i affären. Tack för feedback också. Superbra och jag tar gärna mera.Hursom, personligt tack eller ej. Världens största tack till er alla! Ni är underbara! Fullkomligt fantastiska. Hela bunten. -
phu!
Då har jag tryckt på live-knappen. Och det är ju inte varje dag man har så här många fjärilar i magen. Men jag kallar den lite smygöppnad. Det får man väl lov att göra såhär i början? Den är inte alldeles klar (men har man lovat 20:de september så har man) men jag pular på så kan ni väl tjuvkika ändå? Hursom helst måste jag rusa på föräldrarmöte alldeles nu men gå gärna in på affären. -
hela världen är full av sneak peeks.
-
♥ new york.
För tio år sedan satt jag på tunnelbanan och K ringde. Jag hade precis passerat Hötorget. Han sa att ett flygplan hade kört in i World Trade Center. Precis sekunden efter tog batteriet i min telefon slut. Jag var på väg till en av mina vänner som bodde långt söder om stan. Jag satt där på tunnelbanan och tyckte det var märkligt att den gick som vanligt för mina tankar var kvar i Stockholm och alldeles i närheten av Hötorget. För det var vad jag trodde, en väldigt olycklig flygolycka vid WTC. Fast i Stockholm.Det var först en timme senare, framför en tv-apparat jag förstod vad som hänt. Eller försökte förstå. Och det enda jag minns var att vi satt där, min kompis och jag, och stirrade på samma bilder gång på gång. Det var en av de otäckaste dagarna.
