BOKEN

Det handlar om boken.

Häromdagen höll jag en föreläsning för ungefär 50 kvinnor i olika åldrar. Jag pratade om boken. Det slutade med att alla vikte stjärnor. Jag älskar de där stunderna. Det enkla sättet att inspirera till något kreativt. Om än bara för en kväll. När alla lägger  prestation åt sidan och bara gör. Så ser man var det slutar. Glömmer tid och rum för en stund och låter händerna skapa något. En fokuserad stillhet som jag tror man i många fall kan likna med en meditativ känsla. För mig har skapandet så många olika parametrar och är definitivt så mycket djupare  än det  visuella. För övrigt fick jag så många peppande samtal om bloggen och insåg där, att alla inte ser instagram som det primära formatet att ta del av inspiration. Tvärtom faktiskt. Härligt, tänkte jag och tar mig i kragen ännu en gång …

Jag pratade bland annat om  själva grundessensen med boken. Det viktigaste för mig var att boken Hidden Places inte bara skulle bli en DIY-guide i mängden av alla andra. För mig blev den här boken ett sätt att knyta ihop alltsammans, spara i bild och text vad jag fått från barnen. Både från mina fyra egna och alla barn. Den är för dem och av dem. Utan dem ingen bok. För mig blev det också det som varit det allra bäst med den. Att få skapa den här boken tillsammans med dem. På något vis ser jag den också som ett slags ansvar, att förvalta det vi fått av våra barn och dela det vidare. Jag är stolt att många utav texterna är hämtade ur mina egna barns fantasi och har sin självklara plats i boken. Som små sagor, fast högst verkligt där läsaren får chans att tjuvtitta. Kanske kommer man läsa de just som  historier men min förhoppning är att det är i dessa texter man själv ska minnas stunder. Sådant man kanske glömt, platser man besökt och ord som passerat.

Jag blir glad när någon berättar att mina texter får en att plocka upp tankarna från sin egen barndom. Kristo sa,  efter att ha läst en av texterna, att den fick honom att befinna sig i sitt eget rum på 70-talet. I sin säng och hur några gamla miniräknare blev instrumentpanelen på ett rymdskepp, i timmar befann han sig svävande i hela universum.

Någon annan berättade hur hon mindes somrarna som liten, alltid var på hästryggen. Fast hon hade aldrig ägt en häst och  bara ridit ett varv på cirkus när hon var 7, men så berättade inte minnena djupt grundade i fantasin. Någon annan berättade om känslan av att bära hem något från skolan, som man gjort med egna händer. Det var så hemskt länge sedan, sade hon, jag använder inte händerna på det sättet längre.  Det är så jag vill att läsaren ska associera, väcka sin egen fantasi, minnas hur det kunde vara.

Boken gör ju till exempel nedslag i årstider.  Men det är ingen av er som läser som inte har upplevt en sommar, inte upplevt en lek och definitivt inte varit främmande för fantasi. Däremot kan det hända att man glömt hur det var.

Den där tiden då ögonen verkligen SÅG saker. Hjärnan på en annan kaliber. Då närvaron var total. Då ingen faktiskt sade till oss vad vi skulle se eller hur vi skulle tolka saker.

M som i modig. A som i assnäll. J som i jälpsam och V som vän. Såklart blir O den ostälskare man vet att hon är. Och R som i rolig. MAJVOR, granntanten i huset bortom åkern. Det var såklart att det var henne Lilly skulle ge ett grattis-kort.

För mig har det handlat oerhört mycket om att uppmana och inspirera till att skaka av sig det här förbannande vaneseendet, att hela tiden aktivt välja att se nytt. Det finns så  mycket bortom allt vi boxat in oss i som vuxna. Fantasi, hela äventyr och magiska platser. Gömt inom oss och många gånger väldigt nära bredvid oss.

Många gånger är det så enkelt som att lyfta blicken litegrann eller ändra riktning på den för att upptäcka världen bortom den här vanesynen. Inte svårare än så att ta klivet ur det som påverkar oss så in i vassen som vuxen. Få upp ögonen för hur vår fantasi har blivit sorgligt styrd och hur det boxat in våra tankar, seende och vårt skapande. Hur vi fallit dit i strukturer, normer och vad världen runtomkring förväntar sig utav oss. Jag är övertygad om att det inte var så det var tänkt.

“Du blåste världens största bubbla men min var större. Den speglade hela världen uppochner.  Solkatterna bröt det världsliga och gjorde om alla färger till regnbågens. Plötsligt önskade jag att jag fick kliva rätt in i bubblan. Bara för allt det vackra och stanna för en stund. Fast ju mer jag tänkte på det, man vill ju inte fastna där… Tack och lov brister de så lätt, såpbubblorna. Å så bra ändå, då provar jag!”

Albert Einstein sade såhär en gång –Fantasi är viktigare än kunskap. För kunskapen är begränsad, medan fantasin omgärdar hela världen, stimulerar framsteg, och föder utveckling. Det är inte så att jag inte tror på fakta och vetenskap men jag tror att man många gånger avfärdar fantasi som något banalt och betydelselöst. Något man många gånger förringar och bagatelliserar.

Att tänka kreativt kommer bli en av framtidens mest betydelsefulla egenskaper. Det som ligger framför oss kommer tvinga oss att tänka nytt, långt utanför boxen och strukturer. Vi människor måste bli skarpa problemlösare för vår egen fortsatta levnad. Ett skenande klimathot kräver kreativa lösningar. Jag ser boken som en slags kick-starter för kreativitet. Visionen är att den ska få läsaren att tänka vidare själv. Att den helt enkelt kickar igång en passivitet som många av oss hamnat i allteftersom samhället förenklat för oss. Kreativitet handlar om undersöka, reflektera, bearbeta och förstå omvärlden.  Och det fantastiskt, finurliga är att det kan börja i en garnboll…

3 Comments

  • Karin

    Fantastiskt, och helt klart att din bok är en kreativitetstartare – har köpt en helt bunt till alla vänner och familj i julklappar ❤️ kan inte tänka mig något finare att ge än kreativitet 💕

    • Mia

      Hej Sofia! Jag köpte boken i tron om att det skulle vara en DIY på massa pyssel för vuxna..skämmes på mig, först blev jag lite ställd..vad är detta, en barn bok eller vuxen bok? Men det tog inte många sidors läsning förens jag förstod din andemening och blev så tagen och rörd över text och bilder, jag hamnade i läskoma och kunde inte släppa boken ifrån mig. Jag har precis blivit mormor och tog detta som ett tecken, det är ju så här det skall vara och så här vill jag kunna fantisera igen och minnas min och mina barns alla dagar från förr. Tiden som flugit iväg kom tillbaka och jag har fått en ny dimension att kunna ta till när mitt barnbarn och jag skall knyta ann och skapa minnen för alltid och låta fantasin få fritt spelrum. Tack Sofia, du har verkligen öppnat upp en förseglad skatt..att kunna drömma på dagen och leva här,nu och då på samma gång. Kram / Mia

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *