Hej du gömda dörr. - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
41177
post-template-default,single,single-post,postid-41177,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-3.3,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive

Hej du gömda dörr.

Det var det här med oasis. Inser att det inte är något nytt precis. Kanske varenda människa insett storheten. Men gillar verkligen grejen. Om man bortser från att det inte går att återanvända ett omsisblock då, det retar mig. Men någon gång ibland kan man på en sekund kan man ju göra bukettform av något ganska enkelt i blomsterväg. Det finns några saker man ska tänka på då man använder oasis.

  • Lägg oasisblocket i kallt vattenbad innan användning. Först sjunker den mot botten när den ”fylls på” och när den är vattenfylld flyter den upp igen till ytan. Låt den ta sin tid och tvinga den inte under vattnet, då bildas luftbubblor och man riskerar att blommorna dör.
  • Fyll vatten över oasisen.
  • De flesta blomsteraffärer säljer oasis, av erfarenhet funkar den bäst.

Jag skrev ju igår, som inte alls var en onsdag, insåg jag idag, att vi måste fixa lite med vår veranda. Bland annat ta fram den gömda dörren igen. Ni som har följt mig genom åren vet att vår glasveranda är ett drömfynd, under två fasader och masonit. Så vi får väl ändå vara väldigt lyckliga att de sparade de munblåsta rutorna och nästan alla fönster.

Men så finns det också saker som inte var så kloka. Sådärja så här tänkte de nog på 70-talet: Vi tar väck spröjsen, sätter in ett sjuttisfönster. Förlänger dörren lite åt höger när vi ändå håller på. Sedan drar vi på lite masonit över alltsammans… Alltså, sorgligt sant. Men vi måste ju ordna detta på något smart vis, eller hur? Det är ju ganska lätt att förstå hur det egentligen ska vara. Ryser så vackert. Och lika mycket ryser jag på dörren till höger, fast fulrysningar.

Krukan eller vasen köpte jag nere vid en keramikverkstad vid hamnen i Varberg, som Kristin tipsade mig om. Frida Eklund och hennes far. Jag har ju en gammal konsumtionsregel när det kommer till keramik, jag skrev om den för ett par år sedan och har faktiskt följt den ganska så väl. Just den här dagen hade jag tänkt att jag kanske borde utöka med en endaste färg att blanda med. Fast jag kunde inte välja. Har ju en del av porslinet som Johanna fyndade nyligen och var först inne på något åt det hållet men sedan tvekade jag. Fast det där lite mintiga hade jag faktiskt även på mina första servis där på slutet av 80-talet från Höganäs… Så kanske ändå.

Önskar er en fin fredag!

4 Comments

Post a Comment