KIDS

slottsfrukost under snedtaket.

Om man har ett slott på fyra kvadratmeter med snedtak 
då blir vilken frukost i världen som den bästa. 
I ärlighetens namn så vill jag erkänna en sak. När vi flyttade till huset hade vi fyra kattvindar. Ni vet sådana där som är närmast taket. Smala och långa, där regnet smattrar alldeles extra härligt. Där man hör de små svalungarna pipa om sommaren. Det är ju liksom bara några brädor emellan. Varje kattvind har ett fönster, varsitt pyttelitet. Så när mörkret faller så blir det alldeles kolmörkt där. Om man inte tänder förstås.
Erkännandet då. Vi tog bort två av dem. Och så som jag har ångrat mig.  För jag insåg ganska snart att en lång och smal kattvind är som det mest magiska rummet för ett barn. Nästan som ett slott. Jag upptäckte det när vår ena kattvind, den som var min och Kristos enda garderob,  blev stället man gärna kröp in i. Det var bara det att eftersom det var vår enda garderob så blev den snart ganska full. För att inte tala om den andra. Den blev full med sladdar, det kan ni fråga min man om.
Så över jul bestämde jag mig. De där kattvindarna ska få vara precis som en kattvind ska vara. Så jag rensade. Och rensade. Och hängde det vi hade i klädväg på två klädställningnar. Förövrigt har jag en bra klädplan, den ska ni få höra en vacker dag. Och sladdarna, alltså… Men tillsist var de tomma. 
Sedan fyllde vi den längsta. Med bara utklädningskläder och barnens saker. Och hattaskar och ljuslingor och kuddar. Och det är liksom kanske det enda rum de behöver. Det är trångt, det är mörkt och det går att låsa från insidan. Ni fattar va? Det är där det händer. Det är där de hänger. 

Frukost här med vinylspelaren indragen under snedtaket. Soundtrack från Flashdance. 
Faktiskt så nära slottsfrukost man kan komma. 

No Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *