DAILY LIFE

i en annan värld.

 
I den bästa av världar skulle jag skicka post mest hela dagarna. Alltså, nu gör jag ju det men inte det är den typen av post jag menar. Jag menar istället för sms´en, facebook och mailen. Nu menar jag ju inte att racka ner på allt det där. Men jo lite. Det är easypeasy och billigt. Och allt det där som är 2012. Men ändå.

Tänker mest på den andra posten. Som är känns alldeles gammaldags nuförtiden. Puss på den. Å vad den är älskvärd. Och som sagt, i en annan värld, så ska jag skicka kort och små hälsningar som en galning. Och tänk att få det. Och när man blir nästan hundra så sitter man med en låda full med gamla brev och vykort. Från alla vännerna. Som handlar om det minsta lilla och det största. Fy tusan vad fint. Jag vet att min mormor som är nästan hundra, har en sådan låda.

Och därför blev jag alldeles som förtrollad när jag hittade en London-bo i Paris som gjorde världens vackraste vykort. För hand. De var små skatter allihop.
 

Jomen, det är säkert. De är handgjorda. En efter en. Och till saken hör att det inte riktigt framgår hur vackra de är. De är liksom präglade och i det präglade så glimrar det i allsköns färger. Och pappret är fint. Och vissa har sådär tjockt och alldeles mjukt papper som pennan liksom sjunker ner i. Ja, ni fattar.

 
Och tänk att hitta åtminstone ett sådant här  kort där i högen. Om sådär 55 år. Ett där det kanske bara står ”Idag åt hon matjessill. Och sen går hon nästan! Eller utmed möblerna i alla fall.” Och så sitter man där och tänker… ojojoj, tänka sig att denna lilla tös är 55 år idag. Det är ju inte klokt vad tiden går…. Jaja, nu behöver man ju inte tänka sig fram till 2067 för att fatta att det är fint med post.

No Comments

Leave a Reply