INSPIRATION - INTERIOR,  KIDS

rapport från det uppochnervända livet.

Igår när en av barnens kompisar mamma kom för att hämta så ursäktade jag röran lite i förbifarten. Runtom den här barnaskaran står dessutom 7 bautakartonger med nyheter till affären. Jamen, sa hon. Det är man van vid, du ska se hemma hos oss… Sen tystnade hon och sa att kanske inte ändå. Och då skyllde jag på den där fotograferingen. För över två veckors sedan… Alltså inte på själva fotogreferingen men att jag inte hade hunnit med. Två veckor går fort. Det vet ju alla.
 
Vi började lite i helgen när vi hade vänner här. De travade som vanligt rätt in i gästrummet för att lämna sina saker. Som var fullt med soffa och soffbord och sådant där som inte skulle vara där. Men sen lekte barnen hästhoppning precis där soffan skulle stå. Så det hamnade på fel ställe ändå.
 
Och sen var det ju höstlov. Och cirkusföreställningar. Och ståpåhänder-träning. Och kojbyggen. Och allt det andra. Då är det lätt att man vänjer sig. Och tycker att det kanske inte är så farligt när allt kommer omkring.
 

För det är ju härligare att spela monopol på en stor madrass istället för vid köksbordet.

 
Det blir liksom en annan feeling på det hela. En bra.
 
Och en halv soffa blir rätt fin efter kojbyggen också. Och precis lika skön fast den står snett och vint och på helt galet ställe.

Och jag vet inte säkert vad som målades vid den här vaxduken häromdagen. Det var något experimentaktigt. Men den ligger ju bra där.

 
Hjärtangubbar ritas med fördel på golvet. Så vad tusan. Det kunde varit värre. Och det är det ju, för ni har inte sett resten av det här huset. Men ändå. Det blir helg ändå, var så säker. Ha en fin en, hörrni!

No Comments

Leave a Reply