februari 2012 - Sida 3 av 6 - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
0
archive,date,paged,paged-3,date-paged-3,qode-social-login-1.0.2,qode-restaurant-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.6,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

sommar i Paris.

Vi planerar aldrig semestrar i förväg. Fast vi tänker alltid att vi ska. I januari sådär, tänker vi svaga tankar om att vad bra det vore att bestämma sig hur sommaren ska bli. Men tankarna är så oerhört svaga och det kommer annat emellan så det blir aldrig något med den saken. Och när sommaren kommer så blir det lite hipp som happ men ordnar sig alltid på något vis. Mest på ett lite dyrare vis.
Men nu har vi tänkt mycket mera. Att vi blev så kära i Paris. Så hur trevligt vore det inte att tillbringa två soliga veckor där i sommar? Jättetrevligt eller hur?
Så nu kära ni, tänkte jag höra med er om någon sitter på några bra tips. Om man vill låtsatsbo i Paris fast bara för två veckor, vart vänder man sig då? Vilka företag är de bästa och mest seriösa för lägenhetsuthyrning? Alla tips emottages gladeligen för vi har ingen aning. Men å så härligt det vore.

Önskar er en glad helg!
________________________________________________________________________________

Summer in Paris.

We fell in love in Paris. It would be oh so nice to spend two sunny weeks there this summer. So my dear readers, do you have any idea where you could find apartments for rent? Which companies are the best and most serious? We would be so pleased if someone would help us.
I wish you a happy weekend!

donna wilson.

Ända sedan jag stängde affären så har jag lovat alla att jag ska öppna ett showroom/butik i anslutning till huset där vi bor. Jag kan nästan höra mig själv hur jag stod där i affären och dyrt och heligt lovade att skylten skulle upp igen. Mot stora gatan så alla skulle hitta dit. Och jag skulle ha öppet alltid när jag var hemma.

Men vad hände kan man undra, det har inte funnits en gnutta tid att bygga butik. Och det finns det inte nu heller. Fast jag är så nedrans trött på att somna i pakethögar och vakna i pakethögar så nu får det banne mig vara nog. Så ännu en gång har jag frågat supersnällt om möjligen min pappa skulle kunna tänka sig att renovera lite. Igen… Och det är såklart! Så snart. Ska bara ha lite loppis först, för där jag ska hålla till kommer man inte in för där är högar av möbler och lampor och bråte.

Och vet ni varför jag är mer pepp än någonsin?  För när jag har en plats igen så kommer de stiligaste sakerna från Donna Wilson till affären. Och hur fint låter inte det?

eller dream on.

Undrar just om jag tänker stenhårt och innerligt så in i vassen. Precis innan jag somnar. Så kanske  min fredag blir lite såhär. Kanske vaknar jag och studsar i ett par randiga strumpor, dricker lite kaffe i pärl-heaven och bland granna trådrullar. Och susar iväg på en sparkcykel med rosa hjul med kidsen i glatt släptåg. Ja, kanske det.

beckmans jr.

Här suktade vi ikapp imorse. En kurs i Avancerat Pyssel på Beckmans Akademi med bästa Clara von Zweigbergk! För åtta-tio åringar! Wow, så fantastiskt grymt! Kursavsnitt som Geometrins grundformer, Pop-upsidor och Vika tredimensionella former… Ni hör ju, fanastiskt var det.
Och i ett svagt ögonblick lovade jag Liv att vid nästa kurs så kör jag dig (eller tar tåget) tur och retur Stockholm. Varannan lördag i tjugo veckor. Det är såklart att ungen ska gå på Beckmans kurs! 
Och så länge skriver jag vidare på min inköpslista för uppdatering av vårt pysselskåp. Och på tal om det, ni har väl inte missat att Material har blivit jättestort och väldigt bra.

________________________________________________________________________________
Beckmans jr.
Beckmans Academy offers Junior courses in Advanced crafts. You should be eight to ten years and the teacher is yours very best Clara von Zweigbergk. And it sounds so fantastic.
At a weak moment I promised Liv I would drive her back and forth to Stockholm for next course. Every other Saturday for twenty weeks. Of course the kid will go at the Beckmans!

lite bot mot snön.

Bara ren och skär kompensation för vintern som slog till.

________________________________________________________________________________

Just cure for snow.
This is just a compensation for the really cold and snowy winter we just got.

sådärja.

Jag sa ju att den skulle hänga kvar. Tills det är dags att ha café under äppleträden igen. Och imorse hurrade ungarna och sa att äntligen är vintern på riktigt. Och att nu känns det som julafton. Äntligen, igen.
Och jag kan hålla med om det där med julaftonen. Men äntligen… Och jag vet att jag är skittråkig och borde hurra jag med. Fast en halvmeter snö just idag? Absolut nej tack.

________________________________________________________________________________
That´s it.
I told you it would still hang there. Until it’s time to have a café under the apple trees again. The kids cheered this morning and said that at last the winter is for real. And now it feels like Christmas. At last, again.
And I can agree with that about the Christmas Eve. But ”at last” … And I know I’m boring and should cheer too. But a half of meter with new snow made me not so happy. At all, actually.

fair play?

Har ni någonsin hört en sjuåring lära en femåring att spela schack? Under tjugo minuter hörde jag ungefär ett schack-matt i minuten. Sen frågade Nomi om de kunde byta ut reglerna.

________________________________________________________________________________

Have you ever heard a seven year teaching a five year old to play chess? For twenty minutes, I heard about a checkmate in every minute. Then Nomi asked if they could change the rules.

tänk vad är en morgon. en alldeles vanlig, lugn morgon…

Man snor inte varandras lek. Man klampar inte in på någon annans fantasi. Speciellt inte kvart över sju på morgonen. För då är brakar syskongrälet igång med besked.
Om nu trappan är ett akvarium.
Med rymdfiskar som Viggo och Charlie har letat efter i ett helt år. Som man kan fånga med stor försiktighet och sälja vidare. För tre miljoner styck. Nio miljoner för alla tre.
Då är trappan ett akvarium. Punkt.
Då är den inte ett apberg som man klättra jättehögt på. Så att man ser havet. Och som kryllar med små, söta apbebisar.
Nej, det är den verkligen inte. För allt i världen inte. Och kan det vara så in i vassen svårt att förstå för Liv och Nomi? Som inte ens var där först.
Ja, då fattar ni hur jag har det på morgonkvisten. När inte ens en trapp är en trapp, då är det verkligen inte lätt.
Egentligen var det bara att jag gillar Audrey Jeanne . Postern och annat tjusigt har dimpit ner härhemma. Och bara jag får bukt med tidsbristen så ska de så klart upp i affären.

äntligen.

Äntligen. Där satt den. Eller inte. Där lossnade den till sist, den allra första tanden. Som vi har väntat. Och frusterats. Hela sexårs gjorde Viggo allt för att hamna på den där åtråvärda tandtapparlistan. Uppsatt på bästa väggplats i förskolerummet. Men vad kan man göra mer än att vicka liksom. Vareviga dag. Och går det inte, så går det inte. Helkört är det sannerligen.

Så det var bara att se sig besegrad av hela bunten av klasskamrater. Som tappade en tand och två tänder och tänder på löpande band tills sommarlovet äntligen kom. Och listan hamnade där den borde ha hamnat för länge sedan. I sopen.

För vad är det egentligen för typ av tävling kan man undra. Tandtappartävlingar är åtminstone inte Viggos grej.  Men så äntligen, tävling eller ej. Första tanden är väck, den andra är lös och tandfen har hälsat på. Lycka.
________________________________________________________________________________
Finally. It came off at last, the very first tooth. As we have expected. Last year Viggo did everything possible to end up on that coveted tooth loss list. Mounted on the best wall space in the preschool room. But what can you do more than wiggle it so to speak. Every day. And if if the teeth do not want to come off there is no way to get them off.

So it was just to see yourself be defeated by the whole bunch of classmates. The ones who lost a tooth and two teeth and a great many before summer vacation finally came. And the list ended up where it should have ended long ago. The dustbin.

For what kind of competition is it really, one might wonder. A loose teeth competition are the least of Viggos things. But finally, competition or not. The first tooth is gone, the other is loose and the tooth fairy has visited us. The Joy.