tisdagstema hall. - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
34294
post-template-default,single,single-post,postid-34294,single-format-standard,qode-social-login-1.0.2,qode-restaurant-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.6,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

tisdagstema hall.

Halltema på Fabriken idag. Jag har skrivit om vår hall HÄR en gång tidigare och min önskan om en riktig funktionshall de luxe. Även i detta hus ser det ut som alltid där vi har bott. Hallen har någon slags central roll och passeras i tid och otid. Den syns alltid och går inte att gömma eller glömma. Om man fortsätter till höger om ytterdörren kommer man till köket. Och fortsätter man dit jag står och fotar hamnar man direkt i vardagsrummet. Men jag har ju min lilla funktionshall, där bakom källardörren. Rätt imponerande är den, med allsköns bråte på väggar och tak. Men den får ni inte se.
En bild mest för att visa att hallen är så långt ifrån min önskade groventré man kan komma.

Jag kände mig bara så tvungen att visa den här bilden. Den är helskön tycker jag nu. Då, för exakt tre år sedan, tyckte jag att det hela var rätt kaosartat. I vagnen ligger Nomi och Charlie, 6 månader gamla. Någonstans i närheten är Viggo 3 år och Liv 4,5 år. Erkänner att jag tvekade mer än gång, är det husliv vi vill ha?
Där elementen står fanns en vägg och det stora hålet mellan de två små vita dörrarna var också vägg. Vårt hus var från början ett tvåfamiljshus så där jag står fanns den lilla trapphallen. Om ni synar bilden noga så ser ni kanske att vi har lutat två väggdelar (de nyss rivna) på båda sidor om den allra största öppningen. De tidigare ägarna hade rivit nästan hela väggen mellan vardagsrummet och ett slags mellanrum (där soffan och böckerna är idag). Då vi rivit väggen vid trappen kändes det helt fel. Jag minns att jag satt där i trappen (väldigt länge) och kunde inte fatta hur det kunde kännas så fel att ta bort en vägg som liksom skulle knyta ihop hela huset. Men så kom K på vad det var. Allt syntes var man än stod. Dörrarna i fil, fönsterna från de andra rummen. Det blev liksom för mycket information att ta in än vad som var bra för ett rum. Men när vi testade med de rivna väggarna kändes allt bra. Så det blev bara att bygga nya väggar. Nu saknar vi ett trappräcke sen kan vi nog räkna projekt undervåning klar. Och det är ju bra underligt att ett litet futtigt trappräcke kan ta sådan tid att ordna. I det stora hela borde det vara en baggis.
No Comments

Post a Comment