INSPIRATION - INTERIOR-arkiv - Sida 24 av 31 - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
3
archive,paged,category,category-inspiration-interior,category-3,paged-24,category-paged-24,qode-social-login-1.0.2,qode-restaurant-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.6,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

man har väl rätt att ändra sig.

Lagom när vardagsrummet hade antagit en sofistikerad feeling i beige, petrol och lite dov gul. Med snygga taklampan från sextiotalet. Lite lyxigt sådär. Precis lagom då råkade jag på ett tyg. På Åhléns. I skön pastell och påfåglar. Faktiskt alldeles perfekt till nya sofföverdrag. Och snabbt som blixten flyttade den gamla Svensk Tenn-lampan (från Augustas) ner från sovrummet. Och platsade galant på pelarbordet bredvid Snöbyrån. K tyckte att det var lite tantigt. Egentligen är han nog mest besviken att vårt vardagsrum fick vara sådär i tjusig sextiotalsanda i endast sex dagar. Men tyvärr, tyvärr. Jag känner absolut att det nog måste omöbleras lite. Igen.
Ha sköna helgen. Bland fågelkvitter (jisses vad det kvittras) och vårsol. Och förresten, tulpanerna i förra inlägget. Jag som inte har en aning om växtligheter var tvungen att fråga på blomaffären. Det är Franska piontulpaner. Tjusigt som tusan. Fast idag gör de skäl för namnet. Som stora pioner faktiskt.

sådana här tulpaner skulle man ha jämt.

Snart blir det bilder från Sandbergkvällen. Och snart blir det bilder hemifrån. Här har det hänt en del sista tiden. Tapetseringar och ommöbleringar. Superduktiga tjejerna Anna och Karin var här igår och plåtade. Väldigt roligt fast en aning hysteriskt dagarna innan. Vet inte när jag ska hinna ta itu med min megasnabba städning som inte alls var en städning. Allt som inte fick synas på bild for in i garderoberna och på vinden. Och nu undrar hela familjen, inklusive jag, var är sakerna? Var är spargrisen, var är Nintendo-laddaren, var är fjärrkontrollen, var är det ena och det andra…
Min nya korgstol är gammal och alldeles skör och ömtålig. Så fort någon närmar sig den så vrålar jag. Neeej, inte sitta. Den håller inte för det. Jo, jag vet att det är alldeles extremt onödigt. Fast den var vacker och kostade väldigt lite och bad liksom om att bli hemburen.

tisdagstema om konst.

Fabrikens tema idag är konst eller vad är konst för dig. Konst för mig är något som berör mig. Eller andra. På ena eller andra sättet. Och förmodligen inte på samma sätt. Vad det är för något, är mindre viktigt i det stora hela. Fast jag måste ändå erkänna, att många gånger då jag kärar ner mig i något som fått äran att kallas konst så är det något förbaskat dyrt. Förmodligen fotokonst. Tänk att ha stora hiskeligt snygga fotografier på väggarna. Håhåjaja, i ett annat liv. Maybe.
Just nu har vi ingenting på väggarna härhemma. Jag har tagit ner allt. För att ändra om. Och i vanlig ordning stannade det just såhär. Alla Lisa Rinnevuo-tavlor (hennes blogg) i en hög på golvet. Alla Nomis och Charlies tavlor i en hög på bordet. Lite så ser det ut överallt i huset just nu. Halvfärdiga högar. Fast jag har en plan. Så det så.
Spana konst på Fabriken idag.

lite tivolifeeling skulle sitta fint.

Hej du stormiga måndag! Det blåser likt höststormar här.  Det blev ny tapet i Livs rum. Med besked kan man väl kalla det. Tapeten var ju inte direkt diskret. Fast fin. Bilder kommer. Men när jag ändå är inne på hustapeter kan väl Viggos blå vägg få synas lite på bild (eftersom den snart är ett minne blott). Och hans fina lilla flygel som har klinkats på under åren. Han fick den på julaftonen då han nyss fyllt tre. Den är välanvänd vill jag lova. Vid hemmakonserter, vid teaterföreställningar, vid enmansshower, vid dansuppträdanden, vid rysliga spökrumsvandringar…
Och ny fin poster av favoriten Ingela P Arrhenius. Tivoli heter den. Såklart. Och färgerna är så himla fina.
Och så kunde jag ju inte motstå den andra nyheten. Stockholmsmotivet. Kanske inte helt glasklart motiverat för en affär i Katrineholm. Men eftersom jag nu saknar Stockholm så in i vassen och tyvärr. Så kanske jag kan gå och kolla på den där om dagarna. Och liksom tänka hejhej stan. Då kanske den känns närmare. På något vis.
En liten uppdatering. Flygeln är från Kalikå. Finns också som beställningsvara på Mokkasin. Finns som vit och svart.

söndagsbild och tapetnostalgi.

Inte för att jag trodde att ett tapetbyte skulle göra mig sentimental. Men imorse drabbades jag av värsta ångern. Ringde min far som skulle komma hit  och tapetsera Livs rum. Jag har ångrat mig. Eller jag har inte direkt ångrat mig men jag måste fundera. Fast det var försent, tapeterna var redan förberedda. Jaha sa jag och lade på. Liv själv undrade mest vad jag sysslade med, det är ju ändå hennes rum. Och vi hade ju bestämt oss. Äntligen. 
Men de där fina husen som jag förälskade mig i 2003
(åtta år sedan…jag vet, kom igen!) precis innan Liv kom till världen. De har ju hängt med liksom. Från västra Söder till östra Söder, från Stockholm till Katrineholm. Gulp och sniff. Men så är det. Ny tapetera i barnens rum för nästa vecka ryker nästa husvägg, i Viggos rum. För denna fining. Den med båtar.
Söndagsbilder på Fabriken idag.

tisdagstema om bokhyllor.

Känns som vårt hem är överöst med böcker och tidningar. De ligger lite varstans, mest i fönsterna. Fast vi har ju bokhyllor och de känns lite som ett uttjatat ämne här på bloggen. Våra kära Pilastrar har jag skrivit om. Bokväggen i vardagsrummet har skymtat här och där. Mest skymtat, för att jag tänker ibland att jag borde ta tag i den där. Städa upp. Ta bort det som inte hör dit. Snygga till högarna. Storleksordna. Färgkoordinera lite. En gång gjorde jag det. Med ungefär tjugo pocketböcker. Ni ser väl den röda och blå högen till vänster? Sen insåg jag att ett projekt som detta, inte var högst upp på priolistan. Så det ser ut som det gör. Fast jag tror röran gör den lite mer välkomnande. Man törs ta en bok liksom. Oavsett om man bor här eller inte. Platsen är pefekt, går inte att missa. Så man tar sig något att läsa och slår sig ner. Tidigare var här en dörr in till köket. Men nu finns skafferiet på andra sidan. Turligt att det blev såhär.


Och en liten mini-variant av bokhylla hos Charlie och Nomi. Egentligen står deras små sängar på varsin sida. Så man kanske kan kalla detta för deras lilla nattygsbord.
Gå förresten till Fabriken idag och spana in fler bokhyllor. Om ni inte redan varit där vill säga.
Psst! Tack ni supersnälla ♥ för alla fina hälsningar. Väldigt glad blir jag ska ni veta. Och jag vill så gärna hinna svara på alla frågor och kika in hos er. Men tusan, jag har tidsbrist. Igen. Vi kör nämligen samma gamla vanliga visa härhemma. Som alltid när min man är bortrest. Barnen passar på att bli sjuka bara han nämner ordet flygplan. Så också denna vecka. Typiskt nog.

rag carpet.

Om ni minns så har den här soffan inte världens mest tjusiga dyna. Eller egentligen en väldigt ful. Och det enda rätta kändes som att klä in den i en pastellig trasmatta. En riktigt billig dessutom. Och de som ligger i den svarta korgen och ska bli golvkuddar var nästan gratis. Men med tanke på hur länge de har legat där i sin korg och bara sett lite fina ut, så kommer det kanske att ske nästa jul eller nåt. Om man har tur.

agaton + kasthall.

Styling: Lotta Agaton  Fotografi: Philip Karlberg

Grymma bilder för Kasthall. Kändes alldeles perfekta att börja veckan med. Speciellt idag, när jag egentligen har superfokus (I wish…) på annat. På siffror. Det är nästan komiskt vad bokföring kan göra mig oeffektiv, ofokuserad och alldeles handlingsförlamad. Som om jag hoppas på små underverk in i det sista. ”Snälla, söta kvitton hoppa in i era pärmar nu.”

där satt den eller inte.

Vi velar hit och dit. Och kanske är det inte alldeles nödvändigt med en ny tapet. Det ska ju ändå upp tre tygklädda anslagstavlor på den gamla. Men så råkar det ju vara så nära till stans finaste affär där jag hänger allt som oftast. Och bästa H langade fram en rulle William Morris-tapet ur gömmorna. Och jo, man kanske skulle ändå.
Om ni har vägarna förbi Augustas Antik och Tapetserarverkstad (=finaste affären) så finns där just nu det vackraste skåp man kan tänka sig. Till salu alltså. Och fast det just nu inte har en plats hos oss så kan jag inte släppa det. Turkost och glasdörrar och absolut lovely.
Jag såg att några undrar vilka loppisar jag går till. Både i Katrineholm och Stockholm. Om man ska kunna fynda på riktigt så är det väl så enkelt att det är de ocreddiga loppisarna som gäller. När vi flyttade hit var det den typen av loppisar man i allmänhet skämtade om, till min stora förvåning.  Kommunens överskottslager, Pingstkyrkans loppis, Röda korset. På dessa ställen kan det finnas guldkorn för nästan inga pengar alls så för min del kan andra gärna skämta vidare 😉 I Stockholm har jag inga direkta tips. Det ändrar sig snabbt och nu var det ett tag sedan jag besökte någon där. Det enda tipset är att ta sig utanför innerstan.
Sen finns det ju antik-affärerna där man redan har nosat upp allt det fina. Där fyndar man inte lika lätt men å andra sidan vet man att man kan hitta de finaste sakerna. Och jämfört med storstan så kan man nog ändå uppleva priserna som låga. Hos H på Augusta Antik o Tapetserarverkstad, Drottninggatan 3 hittar man alltid något man vill ha. Hon har ett fantastikt urval och har liksom skippat allt det som inte passar in. Hon är dessutom tapetserare och gör underbar och personlig remake av gamla möbler. På Möbelmagasinet, Fabriksgatan 1 finns det massor av precis allt. Man har koll på vad saker ”får” kosta men om man inte är ute efter det som är allra hetast för stunden kan man fynda. Och pruta kan man göra, jag gör det utan skam i kroppen. Och letar man glas så är det Von Rosens Antik o Kuriosa, Köpmangatan 16 som gäller. Här kan man hitta både stora uppsättningar och enstaka exemplar av sköna gamla klassiker.
Lite lokala tips alltså. Men man vet aldrig. Ena dagen kanske ni hamnar i krokarna.

tisdagstema om golv.

Tisdagen tema på Fabriken är golv. Jag älskar golv. Har man ett vackert golv kommer man långt liksom. Och det är ju lätt att säga när man bestämmer själv. Men hur trist är det inte i hyreslägenheten som har fula, fula mattor och tjuvkikar man därunder så ligger där breda furuplank eller en urtjusig parkett. Och inte kan hyresvärden tänka sig att ändra, nope. Då kan det hända att man lider lite.
Vi har snöat in på ett golv. Som vi gång på gång har återkommit till. Det började med att jag blev kär i några bilder från Ingegerd Råmans hem i Skåne. Det var precis i samma veva som vi köpte vår första lägenhet. Sånt golv skulle vi ha. Hur hade vi ingen aning om. Men K letade och letade efter tips. Och sen körde han och min far på känn. Och himmel, vad fint det blev. Så när vi flyttade in i vår lägenhet precis innan milleniumskiftet så hade vi inga möbler fast världens finaste golv. Och i nästa lägenhet fanns liksom inget annat val. Fast där var det svårare. Trasiga golv med bredspacklad betong på. I kombo med sänkta tak som skulle återställas var det en renovering från helvetet. Minns att K tappade 14 kilo på tre veckor…
Så fick vi då ett jättestort hus. Med plankgolv under mattor och klinkers och någon omöjlig brunbets från 20-talet, som blev som lim när man slipade. Och med tanke på helvetesgolvet med betong så kände vi att brunbetsgolvet helt enkelt fick bli vitmålat istället. Och faktiskt hela övervåningen och köket med. Men absolut inte alla golv. Absolut inte.
Här är den då. Golv-crushen. Råman House av Claesson Koivisto Rune, fotograferat av Patrik Enqguist.
Hur gör man då kanske någon undrar. Slipar och finslipar till förbannelse. Det är finslipningen som gör det. Superviktigt. Annars blir golvet kärvt och strävt att gå på. Vi har vänner som har anlitat dyra golvfirmor som missat detta och det förstör faktiskt hela känslan. Sen lutar man, vitoljar och polerar. Klart! Och så vitsåpa, lite då och då.