INSPIRATION - INTERIOR-arkiv - Sida 24 av 31 - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
3
archive,paged,category,category-inspiration-interior,category-3,paged-24,category-paged-24,qode-social-login-1.0.2,qode-restaurant-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.6,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

det blir himla fina högar.

Jag har ju skrivit om porslinet härhemma förut. Och att det är mycket loppis. Och udda. Och att det oftast går alldeles utmärkt. Men ibland kommer det dagar då de där udda porslinet känns rörigt. Vid lite grubbliga perioder blir gärna rörighet lite jobbigt. Då vill man ha samma. Alla äter på likadan tallrik. Alla dricker ur likadant glas. Lugnt och fridfullt. Och det går ju lätt att försvara ett sådant inköp om man har två Iittala-tallrikar, tre Höganäs-tallrikar och sjutton enstaka exemplar av allehanda loppisfynd. Samtidigt som Ikea lanserar en urtjusig serie. Jag gillar den massor. Och högarna blir så himla fina.
Och på bild kanske de här glasen inte ser så flotta ut. Fast de är det. Och mönstret på House Doctors askar tröttnar jag aldrig på. Är glad att jag hann lägga beslag på en i butiken innan de tog slut. Men här kan du köpa den stora förvaringsasken och här det lilla smyckeskrinet. Ljuvliga är de.

ett försenat tisdagstema eller följetong soffbord.

Tisdagens tema på Fabriken var På mitt soffbord. Och idag är det onsdag. Jag vet. Men ändå, ni får se det ändå. Vårt soffbord. För egentligen är det själva bordet som är mer intressant än vad som är på det. Om ni minns så kändes det här bordet alldeles för högt när sofföverdragen rök. Och med ett bedrövligt brickbord en stund har vi nu ett avsågat sådant här. Vilket inte är vår briljanta idé egentligen utan våra fina vänners. Fast när det vi hade surat tillräckligt över brickbordet så var vi tvungna att göra en härmis. För smidigt nog hade jag ju ett sådant bord på butiken (som för övrigt är snyggt som högt bord med). Och trettiofyra centimeter kortare blev det såhär elegant. Om jag får säga det själv. Det är nog första gången vi har ett sådant här bra soffbord. Rejält. Det känns på riktigt. Ett soffbord som man har när man blir vuxen liksom.

Och på soffbordet. Ett lånat labyrintspel. Barnens favvo just nu. Och min hög för att ta mig tillbaka till bokvärlden. När det är så här illa ställt är det lika så bra att ta till de gamla favoriterna. Så man inte misslyckas. Och den översta är min absoluta darling. Ever. Jag vet inte hur många gånga jag har läst den. Nästan lite galet för jag gör inte så i vanliga fall. Tror att första gången var i början av nittiotalet. Och varje gång läser jag det allra långsammaste jag kan. För jag vill inte att den ska ta slut.

sweeties.

Inte särskilt påskigt. Men ganska gulligt. Små katter i verandafönstret. Fast det var värst vad jag bloggar sockersött och rosa nu för tiden. Får nog snoka reda på något alldeles tvärtom till morgondagen.

sandberg 1.

Ni minns kanske att jag fick den stora äran att ge mig i kast med Sandbergs nya barnkollektion inför en inspirationskväll här i Katrineholm. Till sommaren släpper alltså Sandberg sin nya barnkollektion Engla & Elliott. Det är en skön kollektion, lite 50-talsnostalgisk med inspiration från den tidens barnboksillustrationer. Den känns både klassisk med en skön retrokänsla. Kollektionen är lugn och sober, barnrumselegans när den är som bäst. Men där finns också lekfullhet och fantasi, lite Krakel Spektakel-feeling. Som i allt annat är det blandningen som gör stilen. Det finns både möjlighet att matcha in i minsta detalj medan det även funkar att göra precis tvärtom men ändå behålla en helhet. Stämningen i hela kollektionen är helt klart samma som i Kaspar och Saga I. Vackert och lugnt utan att för den skull bli trist. En alldeles perfekt bas i ett barnrum där intrycken ändå riskerar att bli alltför många i leksakshavet.




Karolina Kroon (årets tapet) och Sissa Sundling står för formgivningen och de handtecknade mönsterna. Tyget som är som enda stor kalaspåse finns med svart och vit bakgrund. För mig är det här det perfekta tyget för barnens små minikök. Det finns inte som tapet men jag ser det gärna uppspänt på väggen med en ram av stora bollfransar. Där vill man ju leka.

Tapeten med romberna heter Hampus och finns i flera olika färgställningar. En i blå toner. En väldigt elegant med vit, grå, beige ton. En i multifärger, min favoritromb faktiskt. Den och ett lekstugecafé med cirkuskänsla skulle sitta fint. Ni vet, just när solen gassar som bäst och sandkakorna tillverkas på löpande band. Samtidigt som det pågår snigelcirkus i andra ändan av trädgården. Just då skulle romber i orange, blå, rosa och lila vara finfint.
Fortsättning följer en annan dag…

man har väl rätt att ändra sig.

Lagom när vardagsrummet hade antagit en sofistikerad feeling i beige, petrol och lite dov gul. Med snygga taklampan från sextiotalet. Lite lyxigt sådär. Precis lagom då råkade jag på ett tyg. På Åhléns. I skön pastell och påfåglar. Faktiskt alldeles perfekt till nya sofföverdrag. Och snabbt som blixten flyttade den gamla Svensk Tenn-lampan (från Augustas) ner från sovrummet. Och platsade galant på pelarbordet bredvid Snöbyrån. K tyckte att det var lite tantigt. Egentligen är han nog mest besviken att vårt vardagsrum fick vara sådär i tjusig sextiotalsanda i endast sex dagar. Men tyvärr, tyvärr. Jag känner absolut att det nog måste omöbleras lite. Igen.
Ha sköna helgen. Bland fågelkvitter (jisses vad det kvittras) och vårsol. Och förresten, tulpanerna i förra inlägget. Jag som inte har en aning om växtligheter var tvungen att fråga på blomaffären. Det är Franska piontulpaner. Tjusigt som tusan. Fast idag gör de skäl för namnet. Som stora pioner faktiskt.

sådana här tulpaner skulle man ha jämt.

Snart blir det bilder från Sandbergkvällen. Och snart blir det bilder hemifrån. Här har det hänt en del sista tiden. Tapetseringar och ommöbleringar. Superduktiga tjejerna Anna och Karin var här igår och plåtade. Väldigt roligt fast en aning hysteriskt dagarna innan. Vet inte när jag ska hinna ta itu med min megasnabba städning som inte alls var en städning. Allt som inte fick synas på bild for in i garderoberna och på vinden. Och nu undrar hela familjen, inklusive jag, var är sakerna? Var är spargrisen, var är Nintendo-laddaren, var är fjärrkontrollen, var är det ena och det andra…
Min nya korgstol är gammal och alldeles skör och ömtålig. Så fort någon närmar sig den så vrålar jag. Neeej, inte sitta. Den håller inte för det. Jo, jag vet att det är alldeles extremt onödigt. Fast den var vacker och kostade väldigt lite och bad liksom om att bli hemburen.

tisdagstema om konst.

Fabrikens tema idag är konst eller vad är konst för dig. Konst för mig är något som berör mig. Eller andra. På ena eller andra sättet. Och förmodligen inte på samma sätt. Vad det är för något, är mindre viktigt i det stora hela. Fast jag måste ändå erkänna, att många gånger då jag kärar ner mig i något som fått äran att kallas konst så är det något förbaskat dyrt. Förmodligen fotokonst. Tänk att ha stora hiskeligt snygga fotografier på väggarna. Håhåjaja, i ett annat liv. Maybe.
Just nu har vi ingenting på väggarna härhemma. Jag har tagit ner allt. För att ändra om. Och i vanlig ordning stannade det just såhär. Alla Lisa Rinnevuo-tavlor (hennes blogg) i en hög på golvet. Alla Nomis och Charlies tavlor i en hög på bordet. Lite så ser det ut överallt i huset just nu. Halvfärdiga högar. Fast jag har en plan. Så det så.
Spana konst på Fabriken idag.

lite tivolifeeling skulle sitta fint.

Hej du stormiga måndag! Det blåser likt höststormar här.  Det blev ny tapet i Livs rum. Med besked kan man väl kalla det. Tapeten var ju inte direkt diskret. Fast fin. Bilder kommer. Men när jag ändå är inne på hustapeter kan väl Viggos blå vägg få synas lite på bild (eftersom den snart är ett minne blott). Och hans fina lilla flygel som har klinkats på under åren. Han fick den på julaftonen då han nyss fyllt tre. Den är välanvänd vill jag lova. Vid hemmakonserter, vid teaterföreställningar, vid enmansshower, vid dansuppträdanden, vid rysliga spökrumsvandringar…
Och ny fin poster av favoriten Ingela P Arrhenius. Tivoli heter den. Såklart. Och färgerna är så himla fina.
Och så kunde jag ju inte motstå den andra nyheten. Stockholmsmotivet. Kanske inte helt glasklart motiverat för en affär i Katrineholm. Men eftersom jag nu saknar Stockholm så in i vassen och tyvärr. Så kanske jag kan gå och kolla på den där om dagarna. Och liksom tänka hejhej stan. Då kanske den känns närmare. På något vis.
En liten uppdatering. Flygeln är från Kalikå. Finns också som beställningsvara på Mokkasin. Finns som vit och svart.

söndagsbild och tapetnostalgi.

Inte för att jag trodde att ett tapetbyte skulle göra mig sentimental. Men imorse drabbades jag av värsta ångern. Ringde min far som skulle komma hit  och tapetsera Livs rum. Jag har ångrat mig. Eller jag har inte direkt ångrat mig men jag måste fundera. Fast det var försent, tapeterna var redan förberedda. Jaha sa jag och lade på. Liv själv undrade mest vad jag sysslade med, det är ju ändå hennes rum. Och vi hade ju bestämt oss. Äntligen. 
Men de där fina husen som jag förälskade mig i 2003
(åtta år sedan…jag vet, kom igen!) precis innan Liv kom till världen. De har ju hängt med liksom. Från västra Söder till östra Söder, från Stockholm till Katrineholm. Gulp och sniff. Men så är det. Ny tapetera i barnens rum för nästa vecka ryker nästa husvägg, i Viggos rum. För denna fining. Den med båtar.
Söndagsbilder på Fabriken idag.

tisdagstema om bokhyllor.

Känns som vårt hem är överöst med böcker och tidningar. De ligger lite varstans, mest i fönsterna. Fast vi har ju bokhyllor och de känns lite som ett uttjatat ämne här på bloggen. Våra kära Pilastrar har jag skrivit om. Bokväggen i vardagsrummet har skymtat här och där. Mest skymtat, för att jag tänker ibland att jag borde ta tag i den där. Städa upp. Ta bort det som inte hör dit. Snygga till högarna. Storleksordna. Färgkoordinera lite. En gång gjorde jag det. Med ungefär tjugo pocketböcker. Ni ser väl den röda och blå högen till vänster? Sen insåg jag att ett projekt som detta, inte var högst upp på priolistan. Så det ser ut som det gör. Fast jag tror röran gör den lite mer välkomnande. Man törs ta en bok liksom. Oavsett om man bor här eller inte. Platsen är pefekt, går inte att missa. Så man tar sig något att läsa och slår sig ner. Tidigare var här en dörr in till köket. Men nu finns skafferiet på andra sidan. Turligt att det blev såhär.


Och en liten mini-variant av bokhylla hos Charlie och Nomi. Egentligen står deras små sängar på varsin sida. Så man kanske kan kalla detta för deras lilla nattygsbord.
Gå förresten till Fabriken idag och spana in fler bokhyllor. Om ni inte redan varit där vill säga.
Psst! Tack ni supersnälla ♥ för alla fina hälsningar. Väldigt glad blir jag ska ni veta. Och jag vill så gärna hinna svara på alla frågor och kika in hos er. Men tusan, jag har tidsbrist. Igen. Vi kör nämligen samma gamla vanliga visa härhemma. Som alltid när min man är bortrest. Barnen passar på att bli sjuka bara han nämner ordet flygplan. Så också denna vecka. Typiskt nog.